Gudstjänstutskottets betänkande
2002:4
Försoningsakt i anslutning till nytt äktenskap
|
Kyrkomötet
G 2002:4
|
Sammanfattning
I betänkandet behandlar gudstjänstutskottet Nils-Arne Rehnströms motion 2002:10, försoningsakt i anslutning till nytt äktenskap. Utskottet anser att förslaget saknar förankring i Svenska kyrkans liturgiska tradition. Frågan om stöd till bearbetning av skilsmässa är i första hand en uppgift för församlingens själavårdsuppdrag och bör utformas lokalt. Utskottet föreslår att Kyrkomötet avslår motionen.
Förslag till beslut
Utskottet föreslår Kyrkomötet
att avslå motion 2002:10.
Redogörelse för ärendet
Motion
I motion 2002:10 av Nils-Arne Rehnström belyses kyrkans begränsade möjligheter att stödja personer som genomgår skilsmässa. En försoningsgudstjänst/akt i samband med ingående av nytt äktenskap föreslås hjälpa den frånskilde att lägga det brustna och sårade i Guds förlåtelse.
I motionen föreslås att Kyrkomötet beslutar
att ge Kyrkostyrelsen i uppdrag att utarbeta en sådan försoningsliturgi som kan användas vid ingående i nytt äktenskap och som kan inlemmas i ny kyrkohandbok.
Utskottet
Bakgrund
Äktenskapsfrågor i Kyrkomötet
Kyrkomötet har de senaste tio åren, 1993, 1996, 1998 samt 1999 behandlat frågor om äktenskapsskolor och stöd till vigda par. Motionerna, vilka väckt frågorna, har pekat på kyrkans ansvar för de par som ingår äktenskap genom kyrklig vigsel.
Motionerna har behandlats i församlingsutskottens betänkanden (OF 1993:503,OF 1996: 509. OF 1998: 505 och OF 1999: 501) och av Läronämnden (Ln 1999:501).
Övervägandena i utskott och läronämnd har varit samstämmiga. Tyngdpunkten för kyrkans stöd till vigda par skall främst vara förebyggande, genom familjerådgivning, fördjupade vigselsamtal med prästen och satsningar på Svenska kyrkans centrum för familjefrågor på Ersta diakonisällskap.
Genom centrumet har en kartläggning gjorts av församlingarnas arbete med familjestöd. Då framkom att flera församlingar arbetar med familjesamtalsgrupper, äktenskapsskolor eller vuxendialog med fokus på relationer.
Utskott och läronämnd har alla bekräftat motionernas intention att visa på vikten av stöd till vigda par, men yrkat på avslag vad det gäller någon form av obligatorisk äktenskapskola.
Citat ur utskottets betänkande (OF 1996:509)
Eftersom vigselparens erfarenheter av samlevnad är olika måste formerna för förberedelsen inför äktenskapets ingående bedömas utifrån den individuella situationen och de lokala förhållandena.
Frågor om stöd till frånskilda har inte diskuterats på samma sätt i Kyrkomötet. Tydligt är att fokus har varit det förebyggande arbetet för vigda. Därför har också nya former för just detta stöd arbetats fram de senaste åren. Däremot har former för stöd till frånskilda inte bearbetats på samma sätt.
Redogörelse för liturgiskt arbete kring skilsmässa
I ortodox vigseltradition förekommer användandet av en särskild vigselliturgi vid det så kallade "andra äktenskapet". Det gäller när en eller båda parterna är änka/änkling eller frånskild. Utformningen av vigselakten är enklare och botperspektivet betonas i vigselbönen.
I katolsk tradition finns idag ingen motsvarighet till det ortodoxa andra äktenskapet. Vigsel av frånskilda sker endast om det första äktenskapet ogiltigförklaras, vilket innebär att den nya vigseln ses som den första.
I Svenska kyrkans vigselliturgier har inte funnits något skiljande mellan det första eller senare äktenskapet. Luther själv talar om möjligheten att skiljas och gifta om sig. Detta har bidragit till att, även om grundhållningen i Svenska kyrkans teologi är att äktenskapet är en livslång relation, kyrklig vigsel efter skilsmässa har förekommit i större eller mindre utsträckning.
På begäran av 1987 års kyrkomöte utarbetades förslag till tillägg till Den svenska kyrkohandboken av en arbetsgrupp inom Nämnden för gudstjänstliv och evangelisation/Församlingsnämnden. Detta kompletterande gudstjänstmaterial har inte haft kyrkohandbokens officiella ställning, utan tanken har varit att det skall vara församlingarna till hjälp i det lokala kontinuerliga arbetet med att forma ett levande och variationsrikt gudstjänstliv.
Liksom det själavårdande samtalet kan mynna ut i bön och bikt, kan det också, i relation till skilsmässa, mynna ut i ett behov av bön och symbolhandling. I Tillägg till den svenska kyrkohandboken III - IV, finns en kort andakt Bön om förlåtelse vid skilsmässa. I förtexten beskrivs syftet med andakten vara att hjälpa till konkret avslutning på makarnas liv tillsammans och även en möjlighet till läkning och framtida möte. Andakten kan ske med eller utan präst, i kyrkan, i sakristian eller i ett hem. Den är meningsfull även om endast en av parterna önskar delta. Den är inte tänkt som en del av församlingens offentliga gudstjänster - utan främst som en del av själavården.
I slutet av 1994 fram till mitten av 1996 genomfördes en remissbehandling av materialet. Övervägande positiva omdömen kompletterades med synpunkter på förändringar. Till exempel ville flera stift och församlingar att Bön om förlåtelse vid skilsmässa skulle utgå ur materialet. Efter remissammanställning och bearbetning utkom på Verbum 1998 Gudstjänster under kyrkoåret, som idag fungerar som tillägg till kyrkohandboken. Där ingår inte Bön om förlåtelse vid skilsmässa.
Enligt de ramar som kyrkoordningen och kyrkohandboken föreskriver kan församlingarna själva utforma gudstjänster och andakter.
Finns i församlingen behov av försoningsböner vid skilsmässa eller vid ingående av nytt äktenskap kan dessa utformas med inspiration av tidigare utgivet material eller det nyligen utgivna materialet Allt har sin tid (Mitt i församlingen 2000:6), där liturgier och böner ur ett livscykelperspektiv är samlade. De inledande artiklarna i Allt har sin tid lyfter fram den själavårdande dimensionen i liturgin och reflekterar kring mötet mellan rit och själavård och mellan liturgi och terapi. Inga av dessa förslag är utformade så att de ligger i anslutning till en andra vigselgudstjänst. Vill man utforma detta i en vigselgudstjänst i Svenska kyrkans ordning är begränsningarna större än om man gör det i en enskild andakt.
Överväganden
Utskottet ser att det finns stora behov av själavård för både barn och vuxna som genomgår separationer. Men frågan om hur dessa behov tillgodoses hör inte hemma i utformandet av Svenska kyrkans vigselliturgi. En försoningsakt i samband med en ny vigsel är främmande för Svenska kyrkans liturgiska tradition. Utskottet anser att detta i första hand är en fråga för församlingarnas själavårdsarbete och därför måste eventuella försoningsakter/böner utformas lokalt. Då ett långt tidsspann kan föreligga mellan skilsmässa och ny vigsel anser utskottet att dessa två skeenden själavårdsmässigt och/eller liturgiskt bör hanteras åtskilda. Därför föreslår utskottet att kyrkomötet avslår motionen.
Inspiration för en lokalt utformad försoningsakt kan hämtas i det material som finns publicerat. Utskottet vill visa på ett exempel ur Tillägg till den svenska kyrkohandboken III - IV:
Bön om förlåtelse vid skilsmässa med en av parterna eller båda tillsammans
Herre vår Gud, du lät oss finna varann
och band oss samman som man och hustru.
Hjälp oss/mig nu när våra vägar skiljs
att se tillbaka på det som varit.
Läk såren av sorg och bitterhet.
Förlåt oss (mig) båda (min) vår skuld,
allt ont som vi (jag ) tillfogat varandra (honom, henne).
Här kan parterna säga till varandra:
Jag vill förlåta dig för Jesu Kristi skull.
Eller prästen kan förmedla förlåtelsen.
Bönens fortsättning:
Tack för den sträcka av livsvägen som vi fick gå tillsammans,
för det vi fick ge varandra
och för det som vi fått betyda för varann.
Här kan personliga ord infogas
Ge oss, Herre, kraft så att var och en av oss åter kan glädjas och hoppas.
Tack för löftet att du är med oss.
Ur din hand, Herre, tar vi emot dagar som kommer.
Amen
Uppsala den 20 september 2002
På Gudstjänstutskottets vägnar
Alve Svensson
Närvarande: Alve Svensson, ordförande, Ulla-Britt Emanuelsson, Timmy Leijen, Allan Lewin, Carina Hallsten Hansson, Evy Åberg, Mats Hagelin, Glenn Håkansson, Kjell Söderberg, Anders Åkerlund, Inga Alm, Lisbet Båfält, Lars Ekblad, Fredrik Nilsson, Christina Holmgren
Biskop Caroline Krook har deltagit i utskottets överläggning.
