Gudstjänstutskottets betänkande
2002:3
Bibeltexter och gudstjänstordning på teckenspråk
|
Kyrkomötet
G 2002:3
|
Sammanfattning
I betänkandet behandlar gudstjänstutskottet Kyrkostyrelsens skrivelse 2002:12, Bibeltexter och gudstjänstordning på teckenspråk. Utskottet uttrycker glädje över att materialet nu föreligger Kyrkomötet för beslut, efter en lång beredningstid. Trots utskottets begränsade möjligheter att rent språkligt bedöma enskildheter i gudstjänstmaterialet vill utskottet ge ett generellt stöd för de val projektgruppen gjort när det gäller utformningen av förslaget. Utskottet förelår att Kyrkomötet bifaller Kyrkostyrelsens skrivelse.
Förslag till beslut
Utskottet föreslår Kyrkomötet
att bifalla Kyrkostyrelsens skrivelse KsSkr 2002:12, Bibeltexter och gudstjänstordning på teckenspråk.
Redogörelse för ärendet
Skrivelse
I skrivelsen redovisas gällande bestämmelse om översättning av gudstjänstböcker för Svenska kyrkan. Vidare redovisas bakgrunden till varför bibeltexter och gudstjänstordning behövs på teckenspråk samt hur översättningsarbetet utförts.
Kyrkostyrelsen föreslår Kyrkomötet att besluta
att från och med första söndagen i advent 2002 får i Svenska kyrkan användas Svenska Bibelsällskapets år 2001 framlagda översättning av Markusevangeliet samt vissa högtidstexter på teckenspråk.
att från och med första söndagen i advent 2002 får i Svenska kyrkan användas inom Svenska kyrkans projekt Visuell gudstjänst framtagen gudstjänstordning på teckenspråk.
Läronämnden
Läronämnden har yttrat sig över Kyrkostyrelsens skrivelse 2002:12. Yttrandet
Ln 2002:2y bifogas utskottets betänkande som bilaga 1.
Utskottet
Bakgrund
Genom riksdagsbeslutet 1981 var Sverige det första landet i världen att erkänna teckenspråket som ett eget språk. För omkring 10 000 döva i Sverige betyder det att den som är döv redan som barn lär sig teckenspråk som sitt första språk. Det svenska språket blir det andra språket.
I vårt samhälle finns två olika grupper döva med skilda behov: barndomsdöva och vuxendöva. Som vuxendöv betraktas den som blivit döv efter 18 års ålder. Denne har bevarad språkförståelse och förmåga att tala, men möjlighet att uppfatta tal saknas helt. Barndomsdöva har teckenspråk som sitt första språk och svenska som sitt andra.
Årligen föds i Sverige ca 200 barn döva eller med grav hörselskada. De flesta har hörande föräldrar. Många barn med mindre allvarlig hörselskada lär sig också teckenspråk. För att inte bli halvspråkiga blir de snarast tvåspråkiga. När vi i kyrkan skall beräkna underlaget för dem som har behov av teckenspråkig verksamhet måste vi räkna med den sociala grupp som omger det döva barnet (föräldrar, far- och morföräldrar, syskon, mostrar, morbröder etc.).
Teckenspråket är ett ungt språk och den kultur som utvecklas bland dem som gemensamt använder detta språk bär alla tecken på nyvunnen självkänsla. Döva har börjat vinna ett erkännande som en egen minoritetsgrupp och strävar efter att bli synliggjorda och få samma rättigheter i kyrka och samhälle som alla andra.
Tidigare behandling av teckenspråksfrågor i kyrkomötet
Vid 1993 års kyrkomöte behandlades en motion av biskop Lars-Göran Lönnermark, KMot 1993:25, som föreslog åtgärder för att en kyrkohandbok på video för dövkyrkan skulle utarbetas. Gudstjänstutskottet fann i sin behandling av motionen att de föreslagna åtgärderna "är ett mycket angeläget översättningsuppdrag" (KG 1993:1). Kyrkomötet beslutade i enlighet med utskottets förslag, att hos Centralstyrelsen begära att utdrag ur kyrkohandboken skulle översättas till teckenspråk och utges på video.
Under Ombudsmötet 1996 behandlade utbildningsutskottet två motioner; OMot 1996:510 av biskop Lars-Göran Lönnermark och Sune Holgersson samt OMot 1996:512 av biskop Karl-Johan Tyrberg. Dessa berörde frågor om ett tydliggörande av barndomsdövas och vuxendövas skilda behov, samt rekryteringsbefrämjande åtgärder såväl till utbildning som fortbildning inom det teckenspråkiga området. Utskottet föreslog att Ombudsmötet skulle uppdra åt SFRV:s styrelse att snarast vidta erforderliga åtgärder i enlighet med intentionen i motionerna.
Vid 2001 års kyrkomöte behandlade organisationsutskottet motion 2001:71 av Kerstin Zetterberg, Inger Dafgård, Mari Lönnerblad och Anna Lundblad Mårtensson om dövkyrkans framtida struktur och möjligheterna att låta dövkyrkan bilda en icke-territoriell församling. I utskottets betänkande 2001:9 föreslogs avslag för motionen med en motivering som tydliggjorde språkliga minoriteters rätt till kyrklig verksamhet på sitt eget språk och att den territoriala församlingen bär ansvar för att detta blir möjligt.
Enligt kyrkoordningen har församlingen det grundläggande ansvaret för den kyrkliga verksamheten för alla som vistas i församlingen. Jämlikt 57 kap 5 § kyrkoordningen skall församlingsinstruktionen innehålla en redogörelse för församlingens verksamhet på teckenspråk samt samiska, finska och andra språk. Församlingen har härmed ett uttalat ansvar för de som tillhör olika språkliga minoriteter.
Utskottet hänvisade till 1999 års kyrkomöte.
I en skrivelse med förslag till kyrkoordning (CsSkr1999:3 sid.2-388) konstaterade centralstyrelsen att det föreligger en rätt för alla att bli delaktiga av de kyrkliga handlingarna i sin församling, vilket medför en motsvarande skyldighet för församlingar och präster. I sin skrivelse (CsSkr 1999:3 sid. 2-107) framhöll centralstyrelsen att det självfallet finns uppgifter som p.g.a. sin karaktär och de resurser som finns tillgängliga är särskilt lämpliga att på olika sätt hantera på stiftsnivå. Verksamheten på teckenspråk och andra språk är en sådan uppgift där stiftsnivån många gånger ger ett tillräckligt stort underlag för att exempelvis anställa någon för verksamheten. Att främjandet i en sådan situation även i framtiden bör kunna inbegripa att ha en person anställd inom stiftet för att hjälpa församlingarna med uppgiften ansåg Centralstyrelsen som självklar. Det viktiga var dock enligt Centralstyrelsen att församlingarna var medvetna om att detta i grunden är deras ansvar.
Arbetet med gudstjänstordning på teckenspråk - Projekt Visuell gudstjänst
Efter Kyrkomötets beslut 1993 började förberedelserna för översättningsarbetet. Arbetet bedrevs i projektform med namnet Visuell gudstjänst. Projekttiden planerades till åren 1994-98. Ett inledande skede av förankringsarbete följdes av att en projektgrupp utsågs i augusti 1996 med uppdraget att utarbeta ett förslag till gudstjänst på teckenspråk, videofilma förslaget och sända det på en intern remiss till dövkyrkans anställda.
Efter denna interna remiss utarbetade projektgruppen ett andra förslag som efter beslut i dåvarande Församlingsnämnden sändes ut på en betydligt bredare remiss i vilken bland annat stiftens domkapitel, dövföreningar, tolkcentraler och teckenspråkiga undervisnings-institutioner ingått. Det material som sändes ut på remiss redovisades för 1998 års kyrkomöte genom Centralstyrelsens skrivelse 1998:4, vilket föranledde gudstjänstutskottet att i en kommentar yttra att teckenspråket även när det gäller regleringen av teckenspråkiga gudstjänster bör "jämställas med övriga minoritetsspråk så att huvudgudstjänst vid behov kan firas på teckenspråk", KG 1998:1. Remisstiden var utsträckt under två år och avslutades 31 maj 2001.
Syftet med de nu översatta delarna av Den svenska kyrkohandboken till teckenspråk är att döva skall få fira gudstjänst på sitt första språk, men även att döva skall få en gemensam grundstruktur för den teckenspråkiga gudstjänsten i Svenska kyrkan. Varierande teckenspråkskunskaper hos de anställda i dövkyrkan har medfört att den teckenspråkiga gudstjänsten har kommit att se mycket olika ut i stiften. Förut användes tecknad svenska, det vill säga att prästen följde den svenska meningsbyggnaden och tecknade ett tecken för varje ord. I överföringen av delar av Den svenska kyrkohandboken till teckenspråk har man valt att inte enbart göra direktöversättningar, utan även fört in en del nyskapade alternativ, där tron får gestaltas på teckenspråkets egna villkor. Översättningen är ett arbetsredskap både för anställda och döva när det gäller att tillsammans förbereda och fira gudstjänst inom dövkyrkan. Genom detta material får de liknande möjligheter till variationsrikedom som de svenskspråkiga församlingarna. Detta har varit en del av grundförutsättningarna i arbetet med en teckenspråkig gudstjänstordning inom projektet Visuell gudstjänst.
För övriga språkliga överväganden hänvisas till skrivelsen och häftet Visuell gudstjänst - slutförslaget till teckenspråkig gudstjänst.
Arbetet med bibelöversättning på teckenspråk
I arbetet med gudstjänstordning på teckenspråk framgick ett tydligt behov av att få texter ur Bibeln på teckenspråk för användning i gudstjänsten. Avsaknaden av bibeltexter på teckenspråk har ibland gjort det svårt att finna lämpliga ord och uttryck i gudstjänstspråket. Arbetet med att översätta delar av Nya testamentet till teckenspråk påbörjades alltså först sedan projektet Visuell gudstjänst med gudstjänstordning på teckenspråk pågått några år.
Den 29 november 2001 överlämnades Markusevangeliet och vissa högtidstexter på teckenspråk till Sveriges döva och de kristna kyrkorna och samfunden. Förutom Markusevangeliet har följande bibeltexter översatts till teckenspråk: Jesu födelse ur Lukas 2:1-20, den heliga Anden ur Apostlagärningarna 2:1-13, den stora skaran inför tronen ur Uppenbarelseboken 7:9-17, Herrens lidande tjänare ur Jesaja 53:1-12 samt herdepsalmen Psaltaren 23.
Det fortsatta arbetet
Arbetet med att översätta gudstjänstordningar för de kyrkliga handlingarna pågår fortfarande. Förslag har varit på intern remiss och en något bredare remissomgång för ett andra förslag förbereds för närvarande.
Att översätta Bibeln till teckenspråk har naturligtvis endast påbörjats med Markusevangeliet och vissa högtidstexter. Önskemål föreligger om att Första Moseboken och Apostlagärningarna skall översättas härnäst. En uppvaktning kommer att ske på Kulturdepartementet i september för att där göra en framställan om anslag för fortsatt översättningsarbete. Kontakter har även tagits med Allmänna arvsfonden.
Kyrkostyrelsen konstaterar i skrivelsen att det är:
... en historisk händelse när Kyrkostyrelsen nu får möjlighet att lägga fram förslag om användning i Svenska kyrkans gudstjänstliv av såväl gudstjänstordning som vissa bibeltexter på teckenspråk. Samtidigt är det ett både nödvändigt och naturligt steg i framlyftandet av teckenspråket i kyrka och samhälle och en viktig del i Svenska kyrkans vilja att som folkkyrka vara tillgänglig för alla.
Överväganden
Utskottet delar Kyrkostyrelsens och Läronämndens tillfredsställelse över att detta material nu föreläggs kyrkomötet. Enligt luthersk tradition är det av stor vikt att den som firar gudstjänst skall få göra det på sitt eget språk. Sedan teckenspråket fått ställning av att vara ett eget språk i Sverige ser utskottet det som ett naturligt steg att Svenska kyrkan tar ansvar för att skapa goda förutsättningar för att gudstjänst kan firas på teckenspråk. Genom den här förelagda bibelöversättningen av Markusevangeliet, vissa högtidstexter samt gudstjänstordning på teckenspråk blir detta möjligt. Samtidigt vill utskottet betona vikten av att det fortsätta arbetet med att översätta ytterligare bibeltexter och de kyrkliga handlingarna ges resursmässiga förutsättningar att fullföljas.
Utskottet ser mycket positivt på att den här förelagda gudstjänstordningen på teckenspråk är resultatet av en tolkning utifrån dövas behov och förutsättningar och inte en direktöversättning av Den svenska kyrkohandboken. Utskottet föreslår Kyrkomötet att bifalla Kyrkostyrelsens skrivelse.
Uppsala den 20 september 2002
På Gudstjänstutskottets vägnar
Alve Svensson
Närvarande: Alve Svensson, ordförande, Ulla-Britt Emanuelsson, Timmy Leijen, Allan Lewin, Carina Hallsten Hansson, Evy Åberg, Jan-Olof Grönlund, Glenn Håkansson,
Kjell Söderberg, Anders Åkerlund, Inga Alm, Lisbet Båfält, Lars Ekblad, Lena Petersson, Christina Holmgren.
Biskop Caroline Krook har deltagit i utskottets överläggning.
Läronämndens yttrande
2002:2y
om kyrkliga böcker på finska och lulesamiska och bibeltexter och gudstjänstordning på teckenspråk
|
|
Till Läronämnden har för yttrande överlämnats KsSkr 2002:11 samt KsSkr 2002:12.
Läronämnden uttrycker sin tillfredsställelse över de översättningar och tolkningar som kommit till stånd på finska, lulesamiska och på teckenspråk. Samtidigt konstaterar Läronämnden att den saknar möjlighet att göra en självständig läromässig granskning av dessa. Läronämnden understryker att de av Kyrkomötet antagna kyrkliga böckerna på svenska språket är normativa för Svenska kyrkan.
Uppsala den 3 september 2002
På Läronämndens vägnar
KG Hammar
Närvarande: Ärkebiskop KG Hammar, ordförande, biskop Ragnar Persenius, biskop Lars-Göran Lönnermark, biskop Jonas Jonson, biskop Anders Wejryd, biskop Christina Odenberg, biskop Lars Eckerdal, biskop Esbjörn Hagberg, biskop Tony Guldbrandzén, biskop Hans Stiglund, biskop Biörn Fjärstedt, biskop Caroline Krook, Astrid Andersson Wretmark, Curt Forsbring, Edgar Almén*, Fredrik Lindström, Björn Skogar*, Cristina Grenholm.
* Ej närvarande vid yttrandets slutjustering
