Gudstjänstutskottets betänkande
2002:2
Kyrkliga böcker på finska och lulesamiska
|
Kyrkomötet
G 2002:2
|
Sammanfattning
I detta betänkande behandlar Gudstjänstutskottet Kyrkostyrelsens skrivelse 2002:11, Kyrkliga böcker på finska och lulesamiska. Så långt utskottet kan bedöma är de uppdrag som Kyrkomötet tidigare gett Kyrkostyrelsen vad gäller framtagandet av kyrkliga böcker på finska och samiska väl genomförda. Därav föreslår utskottet Kyrkomötet att bifalla Kyrkostyrelsens skrivelse. Utskottet påpekar att en rimlig konsekvens av att Kyrkomötet bifaller Kyrkostyrelsens skrivelse är att här framlagda finska psalmtexter till psalmerna 644, 645, 647 och 648 förs in i Den svenska psalmboken vid nytryck.
Förslag till beslut
Utskottet föreslår Kyrkomötet
att bifalla Kyrkostyrelsens skrivelse KsSkr 2002:11, Kyrkliga böcker på finska och lulesamiska.
Redogörelse för ärendet
Skrivelse
I skrivelsen redovisas gällande bestämmelse om översättning av gudstjänstböcker för Svenska kyrkan. Vidare redovisas hur arbetet med översättning till finska och lulesamiska utförts och det sammanhang i vilket det är inställt.
Kyrkostyrelsen föreslår i skrivelsen Kyrkomötet att besluta
att från och med första söndagen i advent 2002 får i Svenska kyrkan användas här framlagda Den svenska psalmboken på finska, Ruotsin kirkon Virsikirja.
att från och med första söndagen i advent 2002 får i Svenska kyrkan användas här framlagda finska psalmtexter till psalmerna 644, 645, 647 och 648 i Den svenska psalmboken.
att från och med första söndagen i advent 2002 får i Svenska kyrkan användas här framlagda översättning av kyrkohandboken till lulesamiska.
att från och med första söndagen i advent 2002 får i Svenska kyrkan användas här framlagda översättning till lulesamiska av utdrag ur psalmboken.
Läronämnden
Läronämnden har yttrat sig över Kyrkostyrelsens skrivelse 2002:11. Yttrandet
Ln 2002:2y bifogas utskottets betänkande som bilaga 1.
Utskottet
Bakgrund
Sedan 1980-talet finns ett målmedvetet arbete med att göra kyrklig verksamhet bland språkliga minoriteter till en del av Svenska kyrkans normala verksamhet. Översättningar av kyrkliga böcker är viktiga led i detta arbete.
Arbetet med kyrkliga böcker på finska och lulesamiska har funnits länge inom Svenska kyrkan. Arbetet samordnas idag från kyrkokansliet på nationell nivå, även om Luleå och Härnösands stift har ett särskilt ansvar med sina stora andelar medlemmar i Svenska kyrkan som har finska och olika samiska varieteter som första språk.
Sedan det arbete påbörjades som lett fram till nu föreliggande förslag har i det svenska samhället finskan och de samiska språken fått ställning som minoritetsspråk.
Översättningen av psalmboken till finska
På Kyrkomötet 1993 antogs, som del av kyrkans officiella böcker, översättningar till finska av 1986 års Den svenska kyrkohandboken och Den svenska evangelieboken. På samma gång upphävdes den kyrkliga kungörelsen (SKFS 1993:4) angående Finlands evangelisk-lutherska kyrkas finska kyrkliga böcker. Tills vidare utgör psalmboken ett undantag, vilket bör uppmärksammas då översättningen av Den svenska psalmboken till finska tas i bruk.
Utredningen angående översättning av delar av Den svenska psalmboken till finska, som Ombudsmötet beslutade om 1990, resulterade i en rapport 1992. Denna rapport låg till grund för Ombudsmötets beslut 1992 (OG 1992: 502) att SFRV:s styrelse skulle låta översätta hela Den svenska psalmboken i enlighet med utredningens förslag.
Uppdraget
_ Hela Den svenska psalmboken översätts till normal-finska på ett sådant sätt att översättningen är överensstämmande med den svenska beträffande versantal, melodier och versmått, så att det blir möjligt att använda de båda psalmböckerna i gemensam sång.
_ Den Svenska psalmbokens psalmer nr 1-700 trycks endast på finska. Några psalmer förses med alternativa melodier som hämtas ur Finska kyrkans koralbok. Psaltarpsalmer med omkväde, bibelvisor och även liturgiska sånger översätts.
_ I mån av möjlighet bör man eftersträva samarbete med andra kyrkor och samfund beträffande översättningen av den ekumeniska delen i Den svenska psalmboken.
_ Psalmboken förses med ett tillägg av sådana finska psalmer som inte finns i Den svenska psalmboken, men vilka är omtyckta och väl insjungna bland finsk-talande.
_ Psalmboken trycks i normal ordning och förses även med Den svenska evangeliebokens finska upplaga.
_ En koralbok på finska utarbetas.
_ Ett provhäfte trycks i väntan på att hela översättningsarbetet blir färdigt.
Arbetets utförande
I början av år 1994 antog Församlingsnämnden projektplanen och utnämnde en arbetsgrupp som skulle ta hand om översättningsarbetet. Gruppen har genomfört sitt uppdrag i nära samverkan med Svenska kyrkans finskspråkiga arbete.
Flera seminarier har genomförts och ett antal personer har ingått i responsgrupper; en större grupp för södra och mellersta Sverige, en responsgrupp för Luleå stift/Tornedalen och en grupp med responsorer i Finland. Samtliga har haft möjlighet att ge respons på alla psalmer.
1998 godkände Kyrkomötet ett provhäfte med 134 nyöversatta psalmer (CsSkr 1998:4 och KG 1998:1). I slutet av 1999 inledde arbetsgruppen genomgången av de inkomna responssvaren och de färdiga psalmtexterna. På grund av åsikterna i responsen har arbetsgruppen gjort ändringar i ett flertal av texterna.
Som källtext för översättningarna har man i regel använt texter i Den svenska psalmboken 1986. Några undantag har man dock gjort, och översättarna har i stället utgått antingen helt eller delvis från psalmens källtext, som är på något annat språk. Mot slutet av översättningsarbetet har arbetsgruppen, delvis med stöd av responssvaren, ändrat sin metod så att Den svenska psalmbokens textform tagits ännu mera i beaktande i stället för psalmens originaltext.
Ekumeniska kontakter med den finska adventistförsamlingen i Stockholm och med katolska kyrkan i Finland har förekommit under översättningsarbetet.
Till det i uppdraget begärda tillägget med de mest centrala och älskade psalmerna i finsk tradition har fogats en svensk översättning för att dessa skall kunna sjungas gemensamt på finska och svenska.
Arbetsgruppen har valt att inte göra ett förslag till koralbok, vilket ingick i uppdraget. Gruppen menar att utgivaren kan anpassa den befintliga svenska koralboken med sakkunnig assistans från arbetsgruppen.
I Den svenska psalmboken finns ett antal psalmer med finsk text. Psalmerna 644, 645, 647 och 648 föreslås här få en förnyad språkdräkt för att motsvara dagens finska språkbruk. Arbetsgruppen föreslår att motsvarande ändringar görs i de helt svenskspråkiga psalmböckerna.
Språkliga överväganden
Huvudprincipen i översättningsarbetet har varit den dynamiska översättningsprincipen, Strävan har varit innehållsmässig likhet framför ordagrannhet.
Som mål har arbetsgruppen ställt ett vackert, klart och grammatikaliskt felfritt, enkelt, men samtidigt nyansrikt och mångsidigt språk. Man försöker undvika föråldrade former när det gäller uttal eller böjning och former som strider mot bra språkligt uttryckssätt, som t.ex. dialektala uttryck, ordförkortningar eller förlängningar. Arbetsgruppen har dock gjort några väl avvägda undantag med motiveringen att bevara ett känt uttryckssätt.
Minoritetens språk stagnerar ofta, ordförrådet blir smalare och sällsynta ord faller i glömska. Därför har arbetsgruppen i vissa fall valt "en enklare läsart". Samtidigt ser arbetsgruppen att det sverigefinska språket kan utvecklas genom psalmboken och ordförrådet upprätthållas, till och med berikas. Således har arbetsgruppen brukat ord och uttryck som inte har använts i tidigare finska psalmböcker. En del av dessa förklaras i fotnoter.
Arbetet med att bearbeta språket har inte fått leda till att urvattna eller ändra psalmernas innehåll. På vissa ställen har arbetsgruppen bevarat arkaismer för att bevara psalmernas egenart.
Arbetsgruppen har strävat efter ett inklusivt språk. Det är inte ett lika stort problem i finskan som i svenskan. Så har man försökt översätta ordet Gud till ordet Jumala i stället för att använda Luoja (Skapare) eller Herra, (Herre), vilket skulle förmedla en litet annan bild av Gud än det egentliga finska ordet för Gud, Jumala.
Finska språket har rikligt med långa, flerstaviga ord medan svenskan däremot har korta, en- eller tvåstaviga ord. Psalmernas rim och melodi sätter gränser för antalet stavelser som kan användas. Alla temata i den svenska psalmversen ryms därför inte i den finska psalmversen.
En utmaning i översättningsarbetet har varit att få långa och korta stavelser att motsvara långa och korta notvärden. Arbetsgruppen har försökt få textens rytm att sammanfalla med melodins rytm.
Remissarbetet
Församlingsnämnden beslöt i slutet av 1999 att förslaget till Svenska kyrkans finska psalmbok skall sändas på remiss genom Delegationen för finskspråkigt arbete och översättningsarbetsgruppen tillsammans.
Remissomgången skedde i februari-mars 2002. Avsikten med remissomgången var inte att samla ytterligare synpunkter på psalmtexter, utan att få bekräftelse på den linje som arbetsgruppen följt och det arbetssätt den haft.
Sammanfattningsvis kan konstateras, att remissvaren till stor del är eniga om att de val som arbetsgruppen har gjort är riktiga. Språket i översättningarna är lätt att förstå. Ordförklarningar, som arbetsgruppen har lagt i några psalmer, underlättar förståelsen. Samstämmigheten av ord, stavelser och melodi bedöms vara lyckad, likaså samstämmigheten mellan källtexter och översättningar. Tillägget bedöms i regel vara välgjort, dock anser en del att tillägget är för omfattande eller smalt.
Arbetsgruppen har under våren 2002 gått igenom alla de synpunkter och förslag till ändrningar som inkommit samt gjort ändringar i en del av psalmerna.
Arbetsgruppen anser, att det utifrån remissvaren inte finns något skäl att göra större ändringar i förslaget.
Översättningen av kyrkohandboken och delar ur psalmboken till lulesamiska
Samernas formella ställning har stärkts i Sverige de senaste åren, vilket bland annat resulterat i att Sametinget fått en fast plats i det svenska samhället. Inom Svenska kyrkan har 1996 ett samiskt råd bildats som efter hand tagit över att stå som huvudman för arbetet med de kyrkliga böckerna.
Tidigare behandling i Kyrkomötet av frågor rörande Svenska kyrkan och samerna
Vid 1990 års Ombudsmöte behandlade gudstjänstutskottet frågor angående föreslagna utredningar och översättningar till finska och samiska och Ombudsmötet beslöt i enlighet med utskottets förslag (OMot 1990:541, OMot 1990:546 och OG 1990:503), att dessa skulle tillsättas och utföras. Till 1992 års Ombudsmöte förelåg en motion (OMot 1992:516), i vilken motionären påtalade att det ännu inte påbörjats någon översättning av psalmboken till samiska. Gudstjänstutskottet föreslog i sitt betänkande (OG 1992:501) att uppdra åt SFRV att tillsätta en kommitté med uppgift att arbeta med översättning av psalmbok och kyrkohandbok till lulesamiska samt att hos regeringen begära erforderliga medel för detta. Ombudsmötet beslöt i enlighet med utskottets förslag.
Vid 1993 års Ombudsmöte behandlades en skrivelse från SFRV:s styrelse om Svenska kyrkan och samerna (StSkr 1993:512) och med anledning av två inkomna motioner (OMot 1993:566 och OMot 1993:567). I skrivelsen sammanfattades den av stiftsstyrelsens i Luleå stift skrivna rapporten Från Curitiba till Jokkmokk samt lyftes fram de viktigaste problemområdena.
Rapporten belyste mångsidigt och utförligt de svenska samernas historia och liv, deras ställning i det svenska samhället och framför allt inom Svenska kyrkan. I rapporten presenterades flera områden där konkreta åtgärder skulle behöva vidtagas, antingen från Svenska kyrkans sida eller från det svenska samhällets sida, för att säkerställa samernas rättigheter.
I SFRV:s skrivelse lyftes några av de områden fram där Svenska kyrkans insatser var viktiga. Det var bl.a. frågan om att den samiska befolkningen helt saknade representation inom Svenska kyrkans organisation, frågan om varför Sverige inte ratificerat ILO-konventionen 169 om urbefolkningarnas rättigheter, gudstjänstlivet med de renägande samernas specifika behov av rörliga tjänster och tillgång till kyrkkåtor och kapell samt översättning av kyrklig litteratur till de samiska språken. Stiftelsestyrelsen lyfter i sina överväganden fram några nyckelord ifrån det uttalande som gjordes vid Lutherska Världsförbundets åttonde generalförsamling i Curitiba år 1990:
Vi förpliktar oss att ge etniska urbefolkningar all möjlig moralisk, politisk och materiell hjälp. I samråd med dem vill vi vidta åtgärder som bidrar till att få bukt med deras marginalisering och exploatering. Vi vill använda 500-årsjubiléet av erövringen av Amerika som ett tillfälle till omvändelse snarare än till förhärligande. Det kommer att ge oss anledning att engagera oss i försöken att skydda och säkerställa urbefolkningarnas rättigheter i många delar av världen.
Svenska kyrkans Ombudsmöte 1990 ställde sig bakom detta uttalande och uppdrog åt Centralstyrelsen att inleda ett studium av de konkreta konsekvenser som dessa ställningstaganden får för Svenska kyrkans handlande.
Skrivelsen och de ovan angivna motionerna behandlades av församlingsutskottet (OF 1993:517). Utskottet påtalade att de ansåg att det var angeläget att frågan om hur samerna skall bli representerade på olika nivåer inom Svenska kyrkan blir föremål för en utredning. Utskottet påtalade vidare vikten av att Ombudsmötets beslut från 1990 och 1992 följs upp så att de beslutade översättningarna av psalmboken och kyrkohandbok 1 samt evangelieboken kan genomföras. Utskottet betonade även vikten av att man inom Svenska kyrkan verkar för att fler samiskspråkiga kyrkoarbetare utbildas. När utskottet fann det angeläget att SFRV:s styrelse uppvaktade regeringen gällde frågan om Sveriges ratificering av ILO:s konvention 169. Ombudsmötet biföll utskottets förslag.
Svenska kyrkans samiska råd
Under år 1996 bildades Svenska kyrkans samiska råd. Dess uppgift är att främja den samiska kulturens egenart och dess uttryck i kyrkolivet och därvid särskilt uppmärksamma de samiska språkens ställning i gudstjänst och andaktsliv, vidare att med beaktande av samernas ställning som urbefolkning bevaka frågor rörande samernas rättsliga förhållanden i kyrka och samhälle.
Rådet skall vara remissorgan vid behandling av samefrågor på Svenska kyrkans nationella nivå och på stiftsnivå och det skall främja rekrytering och utbildning för kyrkligt arbete bland samer. Det skall även främja och samordna arbetet med önskvärda översättningar av kyrkohandbok, psalmbok och bibel liksom utgivning av andaktslitteratur och undervisningsmaterial i samverkan med berörda nationella- och stiftskyrkliga organ. Till rådets uppgift hör även samarbete med andra berörda organ och verksamheter i övriga Norden och på Kolahalvön i Ryssland.
Arbetet med kyrkohandboken
Redan år 1989 påbörjades översättningsarbetet av kyrkliga böcker till samiska. Under 1992 inledde Församlingsnämnden arbetet med att översätta kyrkohandboken till lulesamiska och i stort sett förelåg en översättning av kyrkohandboken till lulesamiska i december 1998. 1997 inleddes en översättning av kyrkohandboken till nordsamiska och under 1999 blev provöversättningen klar. Delar av kyrkohandboken har också översatts till sydsamiska.
Urval och översättningsprinciper har inledningsvis kommit att diskuteras inom den grupp av samisktalande präster som letts av dåvarande kyrkoherden för samer, teologie doktor Bo Lundmark. Efter hand som arbetet med översättningen av kyrkohandboken fortskred blev behovet av en lulesamisk bibelöversättning allt tydligare.
Under 1980-talet tog bibelsällskapen i tre nordiska länder initiativ till att på nytt översätta Bibeln till samiska, i första hand nordsamiska och lulesamiska. Norska Bibelsällskapet beslöt 1986 att översätta Bibeln till nordsamiska och utgav 1998 Nya testamentet på nordsamiska, Odda Testamenta.
Svenska Bibelsällskapet tog ansvar för översättningen av Nya testamentet till lulesamiska. Efter tre års arbete kunde gruppen presentera ett förslag till översättning av Nya testamentet, som delvis utgått från den grekiska grundtexten men i huvudsak stöder sig på moderna översättningar. Kyrkomötet beslöt år 2001 att den nya översättningen av Nya testamentet till lulesamiska, Ådå Testamennta, får användas i Svenska kyrkans gudstjänster.
Med översättningen av Nya testamentet har också uppdraget att översätta kyrkohandboken kunnat fullföljas.
En svårighet i sammanhanget har varit att lulesamiskan som skriftspråk har varit och ännu befinner sig i kraftig utveckling. Relativt många kan tala lulesamiska, men få kan skriva detta språk. Arbetet med översättning av Nya testamentet och kyrkohandboken har därför haft stor betydelse för lulesamiskans utveckling som ett skrivet språk.
Utskottet skrev i sitt betänkande 2001:1:
Samtidigt vill utskottet peka på betydelsen av det fortsatta arbetet, eftersom översättning inte enbart handlar om att ersätta ett språk med ett annat. När en samisk psalmbok och kyrkohandbok skall arbetas fram är det av avgörande betydelse för resultatet att de också har sin grund i den samiska kontexten och kulturen, och inte enbart blir en översättning av den svenska psalmboken och kyrkohandboken.
I kontrast till detta har översättarna av handboken hävdat vikten av att översättningen är ordagrann från svenskan och de har också genomfört arbetet med den målsättningen. Däremot har material som är specifikt för den samiska traditionen arbetats in i psalmboken på lulesamiska.
Arbetet med psalmboken
Med anledning av motionen till 1992 års ombudsmöte (OMot 1992:516) föreslog gudstjänstutskottet att SFRV skulle låta översätta utdrag ur 1986 års psalmbok till de tre samiska varieteterna. Detta arbete påbörjades sedan Nya testamentet och kyrkohandboken har översatts till lulesamiska.
En strävan har varit att innehållet i psalmboken på lulesamiska, Julevsàme sálmmagirjje, skulle täcka de viktigaste momenten av kristet liv och kristen tro. Utgångspunkten blev rubrikindelningen i Den svenska psalmboken.
I första hand är det psalmer ur Den svenska psalmboken och Norsk Salmebok 1984 med tillägg 1997 som nu blivit översatta till lulesamiska, den varietet av samiska som i Sverige talas av samer i Jokkmokk, södra Gällivare, delar av Arvidsjaur och Arjeplog samt i Norge i Tysfjord och Hamaröy. Antalet psalmer som översatts från Den svenska psalmboken är 86. Därtill kommer ett antal psalmer i 1937 års svenska psalmbok, som i vissa fall inte finns med i Den svenska psalmboken 1986, vilka översattes till lulesamiska 1958. Från Norsk Salmebok har översatts 65 psalmer. Därtill kommer 43 psalmer ur Landstads reviderte salmebok 1982 (Första utgåvan 1869).
Den psalmbok som lulesamer i såväl Sverige som Norge fortfarande mest älskar är Same Tjåggolwasen Psalm-Kirje, som trycktes i Luleå 1895. Den innehåller 276 psalmer. Av dem har 34 bearbetats och förts in i förslaget. Hänsyn har också tagits till övriga psalm- och sångböcker, som samerna inom detta område brukar.
Kännetecknande för gudstjänsterna inom det lulesamiska språkområdet är att samerna ofta sjunger psalmerna till melodier som inte överensstämmer med den svenska koralbokens. I Tysfjord har under några år inom Árran - lulesamiskt center - ett projekt arbetat med att spela in lulesamiska folkmelodier. Fjorton psalmer har vid sidan av psalmbokens melodi fått en alternativ melodi i lulesamisk folkton. Även helt nyskrivna melodier och texter har tagits in i förslaget.
Det fortsatta arbetet
Arbetet med att översätta gudstjänstordningar till syd- och nordsamiska, och psalmer till lule- och sydsamiska kommer att gå vidare i ett samarbete mellan Svenska kyrkans samiska råd, Avdelningen för kyrkolivets utveckling samt det samiska arbetet i de lutherska kyrkorna i Norge och Finland.
Vad gäller psalmboken är målsättningen en psalmbok med ca 250 psalmer. Redan nu föreligger alltså 129 psalmer i en provöversättning. Denna provöversättning förslås nu få användas i Svenska kyrkans gudstjänster för att prövas och därefter bearbetas utifrån inkomna reaktioner. Under tiden fortsätter översättningsarbetet. Vid ett psalmseminarium i september i Tysfjord och i november i Jokkmokk innevarande år kommer dels provöversättningen att utvärderas, dels den slutliga psalmbokens omfång att fastställas. Under år 2003 kan en slutlig version av psalmboken på lulesamiska föreligga.
De lulesamiska psalmböcker som utkom 1744, 1786, 1849 och 1895 innehöll förutom psalmer också evangeliebok och i varje fall efter 1849 även kyrkohandbok. Beträffande evangelieboken föreligger evangelietexterna redan översatta, men endast ett 20-tal gammaltestamentliga texter. Sedan årets kyrkomöte fattat sitt definitiva beslut om de gammaltestamentliga texternas omfattning föreligger ett önskemål från samerna att dessa texter omgående blir översatta till lulesamiska (att översätta hela GT skulle ta c:a tio år). När så skett blir det möjligt att ge ut en psalmbok med psalmer, kyrkohandbok och evangeliebok, alltså med samma omfång som de gamla lulesamiska psalmböckerna och 1986 års svenska psalmbok.
Överväganden
Utskottet konstaterar att arbetet med att översätta kyrkliga böcker till finska och lulesamiska har bidragit till att öka medvetenheten om Svenska kyrkans ansvar att var kyrka fullt ut för språkliga minoriteter. Utskottet har efter att ha tagit del av skrivelsen, motiveringar från Församlingsnämndens arbetsgrupp och remissammanställningen kunnat konstatera att arbetsgruppen för Den svenska psalmboken på finska fullföljt sitt uppdrag och såvitt utskottet kan bedöma gjort detta mycket väl.
Utskottet gläds över att mångfalden i Svenska kyrkan kommer till uttryck genom att kyrkliga böcker tas fram på minoritetsspråken. Det finns ett symboliskt försoningsvärde i att Svenska kyrkan bidrar till att stärka det samiska språkets ställning i en tid när samernas formella ställning i det svenska samhället förbättrats. Utskottet stödjer de principer för språkliga och innehållsmässiga avvägningar som arbetsgruppen för Den svenska psalmboken på finska och arbetsgrupperna för handbok och psalmbok på lulesamiska har gjort. Därför föreslår utskottet Kyrkomötet att tillstyrka Kyrkostyrelsens skrivelse. Utskottet påpekar att en rimlig konsekvens av att Kyrkomötet bifaller Kyrkostyrelsens förslag är att här framlagda finska psalmtexter till psalmerna 644, 645, 647 och 648 förs in i Den svenska psalmboken vid nytryck.
Utskottet ser fram emot att få följa det fortsatta arbetet med en psalmbok på lulesamiska och anser det särskilt värdefullt att samarbete sker med norska och finska företrädare.
Uppsala den 20 september 2002
På Gudstjänstutskottets vägnar
Alve Svensson
Närvarande: Alve Svensson, ordförande, Ulla-Britt Emanuelsson, Timmy Leijen, Allan Lewin, Gunnar Prytz, Olle Burell, Jan-Olof Grönlund, Glenn Håkansson, Astor Karlsson, Anders Åkerlund, Inga Alm, Lisbet Båfält, Lars Ekblad, Lena Petersson, Christina Holmgren.
Läronämndens yttrande
2002:2y
om kyrkliga böcker på finska och lulesamiska och bibeltexter och gudstjänstordning på teckenspråk
|
|
Till Läronämnden har för yttrande överlämnats KsSkr 2002:11 samt KsSkr 2002:12.
Läronämnden uttrycker sin tillfredsställelse över de översättningar och tolkningar som kommit till stånd på finska, lulesamiska och på teckenspråk. Samtidigt konstaterar Läronämnden att den saknar möjlighet att göra en självständig läromässig granskning av dessa. Läronämnden understryker att de av Kyrkomötet antagna kyrkliga böckerna på svenska språket är normativa för Svenska kyrkan.
Uppsala den 3 september 2002
På Läronämndens vägnar
KG Hammar
Närvarande: Ärkebiskop KG Hammar, ordförande, biskop Ragnar Persenius, biskop Lars-Göran Lönnermark, biskop Jonas Jonson, biskop Anders Wejryd, biskop Christina Odenberg, biskop Lars Eckerdal, biskop Esbjörn Hagberg, biskop Tony Guldbrandzén, biskop Hans Stiglund, biskop Biörn Fjärstedt, biskop Caroline Krook, Astrid Andersson Wretmark, Curt Forsbring, Edgar Almén*, Fredrik Lindström, Björn Skogar*, Cristina Grenholm.
* Ej närvarande vid yttrandets slutjustering.
