Ekonomi- och egendomsutskottets betänkande
2002:10
Balanskravet i kyrkoordningen
|
Kyrkomötet
EE 2002:10
|
Sammanfattning
Ekonomi- och egendomsutskottet föreslår avslag på motion 2002:99. Motionen föreslår att Kyrkostyrelsen får i uppdrag att lämna förslag till förändring av kyrkoordningens krav på ekonomisk balans.
Utskottet menar att 47 kap. 5 § andra stycket kyrkoordningen ger utrymme för en församling, som tydligt gjort avsättningar och därmed byggt upp det egna kapitalet, att möta de tillfälliga kostnadsökningar som uppstår vid större underhållsarbeten.
Förslag till beslut
Utskottet föreslår Kyrkomötet
att avslå motion 2002:99.
Redogörelse för ärendet
Motion
I motion 2002:99 av Bertil Olsson om kravet på ekonomisk balans i budgeten föreslås Kyrkomötet besluta
att uppdra år Kyrkostyrelsen att lämna förslag till förändring av kyrkoordningens krav på ekonomisk balans i enlighet med motionens förslag.
Motionären anser att budgetbalanskravet är problematisk när det t.ex. gäller kyrkorenoveringar och menar att mindre församlingar/samfälligheter inte har någon möjlighet att kostnadsmässigt klara en större kyrkorenovering under de tre år som gäller för det s.k. återställningskravet i 47 kap. 5 § andra stycket kyrkoordningen.
Utskottet
Bakgrund
Enligt 47 kap. 4 § andra stycket kyrkoordningen skall budgeten upprättas så att intäkterna minst motsvarar kostnaderna om det inte finns särskilda skäl mot det. I 47 kap. 5 § andra stycket kyrkoordningen stadgas för församlingar och samfälligheter att om kostnaderna för ett visst räkenskapsår överstiger intäkterna skall det negativa resultatet regleras så att det egna kapitalet i balansräkningen återställs under de närmast följande två åren (återställningskravet). Beslut om en sådan reglering skall fattas i budgeten senast för det andra året efter det år då det negativa resultatet uppkom. Om det finns synnerliga skäl får dock fullmäktige besluta att en sådan reglering inte skall göras. Motsvarande bestämmelser finns även för stiften ekonomiska förvaltning genom 49 kap. 4 och 5 §§.
Bestämmelserna om balanskravet infördes i kyrkoordningen med förebild i 8 kap. 4 och 5 § kommunallagen (1991:900). På två punkter finns dock en skillnad mellan kyrkoordningen och kommunallagen.
För det första innehåller kommunallagen (8 kap. 4 § kommunallagen jfr. 47 kap. 4 § andra stycket kyrkoordningen) ingen möjlighet till undantag vid särskilda skäl när det gäller balanskravet ett enstaka år. En församling kan alltså om det finns särskilda skäl, till skillnad från en kommun, upprätta en budget där intäkterna ett enskilt år understiger kostnaderna. I likhet med kommunerna gäller dock återställningskravet (47 kap. 5 § andra stycket kyrkoordningen).
För det andra finns i kommunallagen ingen möjlighet till laglighetsprövning av beslut enligt 8 kap. 5 § tredje stycket. (återställningskravet)z Detta regleras i 10 kap. 8 § andra stycket kommunallagen. Denna bestämmelse har tillkommit för att ge en uttrycklig begränsning av möjligheten att begära laglighetsprövning när det gäller besvärsgrunderna befogenhetsöverskridande och överskridande av lag eller annan författning. Lagstiftaren har menat att prövningen av vad som avser synnerliga skäl inte är lämpad att ligga till grund för en domstolsprövning. Någon motsvarande bestämmelse finns inte när det gäller beslutsprövning enligt 57 kap. 8 § kyrkoordningen.
När det gäller balanskravet uttalade Centralstyrelsen i CsSkr 1999:3, sid. 2:282:
För de borgerliga kommunerna och för landstingen gäller numera ett krav på budgetbalans, så att budgeten skall upprättas så att intäkterna överstiger kostnaderna. Bakgrunden till bestämmelsen är att det befunnits att flera kommuner haft svårigheter att anpassa sin verksamhet till föreliggande ekonomiska ramar. Det anfördes att kommunernas verksamhet i ett längre tidsperspektiv inte kan vare sig drivas med årliga negativa resultat eller nollresultat utan ekonomin måste konsolideras för att säkra bl.a. framtida investeringar. Något krav på budgetbalans gäller inte idag för kyrkokommunerna.
Kravet på balans i församlingarnas budget kommer för framtiden att vara av grundläggande betydelse för hela den inomkyrkliga ekonomin. Det finns därför starka skäl som talar för att inom kyrkan i detta avseende ha bestämmelser som motsvarar dem som gäller för kommuner och landsting. Ett krav på balanserad budget i församlingar och samfälligheter ger förutsättningar för en långsiktigt stabil finansiell utveckling och motverkar riskerna för en försämring av kyrkans ekonomi. Bestämmelserna om budgetbalans bör dock vara något mera flexibla än motsvarande statliga regler.
Överväganden
Den kommunalrättsliga regleringen av återställningskravet återfinns som angetts ovan i 8 kap. 5 § tredje stycket kommunallagen. I förarbetena till denna bestämmelse har som exempel på synnerliga skäl angetts att en kommun eller ett landsting medvetet och tydligt gjort avsättningar och byggt upp ett eget kapital för att möta tillfälliga framtida intäktsminskningar eller kostnadsökningar.
Utskottet anser i analogi med förarbetena till kommunallagen att en församling som exempelvis förbereder en större kyrkorenovering bör kunna bygga upp sitt eget kapital. Förutsättningen för att kunna hävda undantaget från återställningskravet i 47 kap. 5 § andra stycket kyrkoordningen - nämligen att synnerliga skäl gäller - är att man i tidigare bokslut noterat varför man byggt upp det egna kapitalet. Det kan också vara lämpligt att dokumentera framtida behov och finansiering i underhållsplaner för respektive fastighet.
Mot bakgrund av vad som ovan anförts bör därför motion 2002:99 avslås.
Uppsala den 20 september 2002
På Ekonomi- och egendomsutskottets vägnar
Reidar Gustafsson
Närvarande: Reidar Gustafsson, ordförande, Ann-Marie Hallin, Leif Nilsson, Inga-Lisa Eklundh, Sigvard Olsson, Bengt Berg, Peter Hemminger, Gösta Äng, Ingemar Öberg, Ingrid Smittsarve, Christer Mohlin, Erling Öhman, Fredrik Sandström och Åke Bendix och Ingvar Eriksson.
Biskop Martin Lind har deltagit i utskottets överläggning.
