Svar på fråga i Kyrkomötet 2001:3 av Evert Josefsson om rikskollekter 2002

Kyrkomötet Svar på fråga 2001:3

Svar från Kyrkostyrelsen

Evert Josefsson frågar varför Svenska Kyrkans Lekmannaförbund inte beviljats rikskollekt. Han ställde i princip samma fråga i fjol. Han fick då veta att antalet rikskollekter numera är färre i enlighet med föreskrifterna i kyrkoordningen, och att utrymmet är trångt. Skall ett nytt ändamål tas med så måste något annat stå tillbaka. Detta gäller fortfarande.

Det finns en särskild accent när Evert Josefsson i år upprepar sin fråga. Han undrar om Lekmannaförbundet inte är lika viktigt som en del andra lekmannaorganisationer, och om inte förbundet passar in i Svenska kyrkan. Även detta berördes i fjolårets svar. Det är allt sedan 1995 års kollektutredning en bärande princip att det inte finns någon primär koppling mellan ställningstagandet till rikskollekt och frågan om s.k. "kyrkligt erkännande". Det vill säga: Den organisation som inte får rikskollekt är inte mindre sedd eller betydelsefull. Den organisation som får rikskollekt kan omvänt inte åberopa en högre grad av officiellt kyrkligt erkännande. Självklart tycker Kyrkostyrelsen att de uppgifter för stärkt lekmannaengagemang, som Evert Josefsson räknar upp, är viktiga.

Vid avvägningen i år av om någon annan skulle stå tillbaka till förmån för kollekt till Lekmannaförbundet var det alltså inte någon värdering av verksamheten som stod i fokus utan bedömningen av om det är stöd genom just rikskollekt som är motiverad. Kyrkostyrelsen erinrade sig ett inlägg i fjolårets debatt, där det bland annat sades: "Det handlar om kyrkans lekmän och jag tycker att vi lekmän som är vuxna borde skjuta kollektändamålen till något annat. Vi borde såsom kyrkans lekmän själva ta det ekonomiska ansvaret för organisationen." Inom Kyrkostyrelsen har vi sympati för den hållningen och det resonemanget kom därför att ligga till grund för ställningstagandet.

Bengt Linvall