5 Bedömning

Svenska kyrkan är en kyrka i Sverige men också en del av den världsvida kyrkan. Svenska kyrkan deltar inom de ekumeniska gemenskaperna, globalt genom Kyrkornas världsråd och Lutherska världsförbundet, regionalt genom den Europeiska kyrkokonferensen samt nationellt genom Sveriges Kristna Råd.

Genom den internationella missionen och diakonin har Svenska kyrkan samarbete med lokala kyrkor, ekumeniska organisationer samt organisationer och nätverk som inte har en kyrklig bas. Dessa verkar i sin tur i en lokal, regional och även global religiös, kulturell, ekonomisk, social och politisk kontext. Vad som sker på nationell och även internationell nivå påverkar deras arbete på olika sätt.

Svenska kyrkan verkar också i en religiös, kulturell, ekonomisk, social och politisk kontext.

I det underlag som redovisats ovan framkommer att såväl Kyrkornas världsråd som Lutherska världsförbundet betonar arbetet för mänskliga rättigheter, fred och försoning, kyrkornas roll och ansvar i det arbetet samt vikten av att arbeta lokalt med återuppbyggnad av det civila samhället och försoning mellan människor, uppgiften att utbilda för fred och försoning, kyrkornas möjlighet att upptäcka överhängande hot, vikten av att uppmärksamma de grundorsaker till övergrepp som kan finnas i bl.a. nationella strukturer.

Kyrkornas världsråd och Lutherska världsförbundet har uppmärksammat vikten av detta arbete, inte bara genom uttalanden utan också genom handling och stöd till projekt i konfliktdrabbade områden. I detta sammanhang är det värt att notera att den svenska regeringen i sitt handlingsprogram "Att förebygga väpnade konflikter" uppmärksammat ekumenikens och den interreligiösa dialogens roll i ett konfliktförebyggande arbete.

Det finns all anledning att sätta det konfliktförebyggande perspektivet i centrum och ta fasta på kyrkors och ekumeniska nätverks möjligheter att bidra till att preventivt uppmärksamma och förhindra konfliktutveckling såväl före, under som efter en väpnad konflikt. Det finns också ett ansvar att inom dessa gemenskaper ömsesidigt öka insikten om enskilda kyrkors roll i ett arbete för fred, demokrati, rättvisa och mänskliga rättigheter. Utifrån ett konfliktförebyggande perspektiv bör denna roll också innefatta ett ansvar att bedöma vad som sker och ta konsekvenserna av bedömningen. I vissa lägen är det för en liten kyrka i en intolerant kontext svårt att ta konsekvensen genom handling och ställningstaganden. I dessa situationer kan den globala gemenskapen få en roll på den lokala kyrkans vägnar.

Utifrån de erfarenheter Svenska kyrkans internationella mission och diakoni har och det arbete som redan görs, är det naturligt att ta fasta på den utmaning Life and Peace Institute lyfter fram i en av artiklarna år 2000, att integrera fredsfrämjande insatser i biståndsinsatser. Det konfliktförebyggande perspektivet bör vidareutvecklas i såväl det långsiktiga utvecklingssamarbetet (biståndet) som i katastrofarbetet och, såsom LPI också lyft fram under året, måste kvinnors roll som en viktig resurs i det konfliktförebyggande arbetet uppmärksammas. Vad gäller katastrofarbete bör man ha i beaktande det faktum att akuta insatser sker under stark tidspress och att fokus för de som distribuerar basala förnödenheter ligger på att få det praktiska att fungera. Tiden för att reflektera över vad som sker runtomkring är knapp.

Det är också viktigt att kyrkan utifrån sina erfarenheter och sin kunskap om förhållandena i de länder och de lokala sammanhang som utvecklingssamarbetet och katastrofinsatser äger rum i, delar med sig - såväl inom sina egna kyrkliga och ekumeniska nätverk som externt - av sin bedömning av människors levnadsförhållanden, faktorer som påverkar spänningar och konflikter i samhället, situationen vad gäller respekten för mänskliga rättigheter och skydd mot övergrepp, de behov kyrkan ser av åtgärder för att förhindra eller stävja en negativ utveckling.

Det är lika viktigt att kyrkan kritiskt granskar sitt eget arbete eller det arbete som kyrkan stöder utifrån ett konfliktförebyggande perspektiv. Till skillnad från svenska staten ger inte Svenska kyrkan ekonomiskt bistånd till ett lands regering - en stat - utan till partner som är kyrkor, ekumeniska organisationer eller organisationer med annan bas. Stödet ges för att bistå människor, inte för att bistå en regering. Frågan om detta stöd indirekt innebär ett stöd också till ett lands regim blir bl.a. aktuell när landets regering visar sig använda de tillgångar landet har, till verksamhet som ytterligare minskar människors möjligheter att förbättra sina levnadsförhållanden. Istället för att investera i utbildning, hälsovård eller minröjning på egen mark, satsas kapitalet på att finansiera andras krig i en annan stat eller att finansiera ett eget krig. Frågan är då om människors drivkraft för att visa sitt missnöje minskar då de ändock genom bistånd ges viss tillgång till utbildning, hälsovård och bättre förutsättningar att odla. Å andra sidan kanske bistånd som ges av enskilda aktörer, såsom kyrkor, i form av t.ex. utbildning och hälso- och sjukvård men också personlig närvaro ger människor kraft och redskap för att reagera mot rådande förhållanden. Här tangeras frågan om kyrkornas ansvar att se helheten och inte bara delarna. En helhet som inte bara handlar om vad som sker utan också hur och varför. Här tangeras också det Lutherhjälpens ordförande Anders Wejryd skriver i ledaren till tidningen Lutherhjälpen 3/1999, nämligen att Lutherhjälpen lägger stor vikt vid folkbildning och att människor själva skall få vara med och bestämma och prioritera både i utvecklingssamarbete och i katastrofsituationer.

Mot bakgrund av de erfarenheter kyrkan får genom arbetet inom internationell mission och diakoni - en verksamhet som kan hänföras såväl till termen konfliktförebyggande som till bistånd - har kyrkan ett ansvar att dela med sig av sin kännedom om förhållandena i de länder som kan bli aktuella för export av vapen. Detta bidrag måste bygga på en analys av vad som sker i vår omvärld och den inverkan vapenhandeln kan få i en given kontext där mänskliga rättigheter inte tillerkänts invånarna - kvinnor som män -, där rättsstaten inte fungerar, där ett fungerande flerpartisystem inte finns, där ett demokratiskt förhållningssätt inte heller finns, där kriminella ekonomier har en stor influens i samhället, där människor saknar möjligheten att försörja sig.

Svenska kyrkan har en viktig uppgift i att framhålla det konfliktförebyggande perspektivet. Regeringens betoning av ett konfliktförebyggande perspektiv ger i detta sammanhang en utökad möjlighet att hävda Svenska kyrkans syn inför beslutsfattande politiska organ och hos tillståndsgivande myndighet. Kyrkan kan peka på vikten av att stärka och tydliggöra kriteriet mänskliga rättigheter för vapenexport i relation till tidig förvarning om konflikter, bidra med analys av dilemmat mellan bistånd och vapenköp, stimulera regeringen till att inte bara ta del av utan också använda kyrkans bedömningar av läget i länder eller regioner som berörs av en eventuell vapenexport, samt hävda en försiktighetsprincip i betydelsen att där det föreligger en tveksamhet förorda att export inte äger rum. Vad gäller försiktighetsprincipen kan det för vissa regioner visa sig viktigt att förorda ett långt tidsperspektiv för återhållsamheten. I linje med ett sådant ställningstagande kan också frågan om vapenembargo bli aktuellt att driva inte bara vis á vis svensk export utan vad gäller export från andra EU-länder. I detta sammanhang är det värt notera det internationella samarbete som Sverige är på väg in i genom det avtal som slutits mellan sex europeiska länder om försvarsindustrin, och vad det kan få för konsekvenser för bedömningarna av möjliga exportländer.

För den interna analysen måste konsekvensen av ett konfliktförebyggande perspektiv vara att det också finns med vid bedömningen av kyrkans placering av kapitalinvesteringar. Frågan om kriterier för placeringar är något som inte en gång för alla kan slås fast utan är beroende av vad som händer inom företags produktion. Är det överhuvudtaget möjligt att utifrån ett konfliktförebyggande perspektiv investera kapital i företag som deltar i utveckling av vapen, vapendelar eller komponenter som utvecklats för vapen? I Kyrkoordningen 45 kap. 2 § anges att Kyrkofondens medel skall förvaltas på ett etiskt försvarbart sätt i enlighet med kyrkans grundläggande värderingar. Till Kyrkofonden har knutits ett etiskt råd och Kyrkostyrelsen har under år 2000 initierat ett projekt om aktieförvaltning med etisk placeringsinriktning. Det kan förväntas att diskussioner om etiska aspekter på kyrkans kapitalplaceringar kommer att leva vidare så länge kapitalplaceringar sker i företag som har del i vapenproduktion.

Lutherhjälpen och Svenska kyrkans mission är involverade i uppbyggnaden av ett fondbolag som avser att arbeta med såväl negativa som positiva etiska kriterier. Vad gäller kriteriet för placeringar i företag som har viss andel av sina intäkter från vapenproduktion är målsättningen att ligga så nära noll som möjligt.

Kyrkan har också möjlighet att satsa kapital inom produktutveckling som syftar till att oskadliggöra vapen. En sådan satsning är Lutherhjälpens satsning i ett icke börsintroducerat företag, Biosensor, som arbetar med att utveckla en mindetektor. En produktutveckling som de stora mintillverkarna egentligen borde vara med och betala. Det är svårt att se logiken i att med hänvisning till miljöargument, kräva att förpackningsindustrin skall återvinna förpackningar, medan vapentillverkare i det globala samhället inte avkrävs finansiellt ansvar för de vapenrester de bidragit till - vapenrester som utgör ett hot mot människors säkerhet och livsmedelsförsörjning långt efter att ett krig slutat.

Ekumenikens historia under 1900-talet visar ett engagemang för samhällsfrågor som påverkat människors levnadsförhållanden. Den grundläggande frågan om fred och försoning hör till dessa. Kyrkornas världsråds nya årtionde - Att övervinna våldet - utlyses tio år efter att Berlinmuren raserats men också efter tio år av svåra inbördeskrig över hela världen.

Det faktum att Kyrkomötet behandlar en helhetssyn under det första året av Kyrkornas världsråd nya årtionde, ger Svenska kyrkan en möjlighet att fokusera på ett konfliktförebyggande perspektiv, på ett medvetet arbete i det tysta såväl som i det offentliga rummet, att betona vikten av samstämmighet mellan kyrkans olika verksamheter liksom att betona regeringens ansvar för samstämmighet mellan svenska statens utvecklingssamarbete och andra aktiviteter utifrån det konfliktförebyggande perspektivet.

Årtiondet öppnar för ett brett engagemang på Svenska kyrkans alla nivåer och i olika sammanhang där grunden för opinionsbildningen läggs - varje enskild människas intresse, kunskap och insikt. Svenska kyrkan bör ta vara på detta och utveckla det konfliktförebyggande perspektivet inom den verksamhet kyrkan redan deltar i inom bl.a. det internationella arbetet. Många av de frågor som kommer in i ett konfliktförebyggande perspektivet gäller mänskliga rättigheter, demokratisk kultur, människosyn, etik och fördelningen av resurser. Dessa teman är också relevanta för arbetet i Sverige även om det här inte handlar om ett arbete under hot om väpnad konflikt.