3 Utgångspunkter för Lutherhjälpens beredning

Svenska kyrkan deltar genom arbetet inom internationell mission och diakoni i långsiktigt utvecklingssamarbete och katastrofinsatser.

Lutherhjälpen utgör ett av tre verksamhetsområden som arbetar inom internationell mission och diakoni. Det beredningsuppdrag som dåvarande SFRV:s styrelse lämnade i december 1998 till Lutherhjälpen kommer att besvaras utifrån det sammanhang Lutherhjälpen är en del av och även utifrån erfarenheter de två övriga internationella verksamhetsområdena har.

Lutherhjälpen har i beredningen av en helhetssyn utgått ifrån det betänkande som Ekumenikutskottet avgav med anledning av ovan nämnda motion och uttalandet att inga självklara handlingsmönster finns när och hur biståndet till ett land ska påverkas av landets satsningar på vapen, att vapenhandeln i sig inte automatiskt kan vara klandervärd utan att sammanhanget och situationen är avgörande, att risken är uppenbar att vapenmängden i många fall inte förebygger utan istället åstadkommer konflikter, att Svenska kyrkans hållning alltid har varit att nöden är avgörande oavsett hur de styrande disponerar landets tillgångar samt att utskottet trots en allmän uppfattning saknar en helhetssyn för hur Svenska kyrkan skall agera och driva opinion.

I denna del av uttalandet ligger samtliga de tre begrepp som beredningsuppdraget omfattar, nämligen vapenhandel, bistånd och konfliktförebyggande. Begreppen har sedan uppdraget lämnades till Lutherhjälpen fått ökat aktualitet utanför Svenska kyrkan, särskilt begreppet konfliktförebyggande.

Syftet med en helhetssyn torde vara att få ett underlag för bedömningen om och när mer än hur Svenska kyrkan skall agera - inklusive driva opinion - i frågor som handlar om vapenhandel, bistånd och konfliktförebyggande. Då Svenska kyrkan generellt sett kan agera på flera olika nivåer och i olika sammanhang, bör utgångspunkten vara att helhetssynen skall hållas generell, ge ett underlag för gemensam reflektion omkring frågorna och utvisa en riktning.

Svenska kyrkan är genom sina internationella ekumeniska kontakter och sitt arbete inom internationell mission och diakoni en del av den världsvida kyrkan och den verksamhet som bedrivs i andra länder än Sverige. Underlaget till helhetssynen bör därför redovisa erfarenheter från den verksamheten. Till detta kommer också de aktiviteter som bedrivs inom svenska och internationella nätverk.

Alla tre delarna av den internationella verksamheten, Lutherhjälpen (LH), Svenska kyrkans mission (SKM) och Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen (EFS), arbetar, multilateralt eller bilateralt, tillsammans med kyrkor, ekumeniska organisationer och nätverk där inte bara kyrkorelaterade organisationer deltar. De tre delarna har genom sitt engagemang såväl historiskt som i nutid erfarit väpnade konflikters förödande inverkan på människors psykiska, sociala och materiella förutsättningar att organisera sitt samhälle och möjligheter att leva ett värdigt liv.

Såväl Lutherhjälpen som Svenska kyrkans mission och Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen stöder verksamhet som äger rum i länder som antingen är involverade i väpnad konflikt, sedan en tid tillbaka har fred enligt avtal efter decennier av inbördeskrig eller i länder där konflikter av olika slag funnits eller alltjämt finns men som inte alltid beskrivs som väpnade konflikt. Orsakerna till konflikter är många, olika och inte alltid tydliga. Konflikterna kan ha pågått under mycket kort tid eller under en längre period. Det är dock ett faktum att motsättningar tar sig uttryck i etniskt, religiöst och politiskt våld och att våldet är en realitet i människors vardag.

Det finns anledning att i detta sammanhang erinra om ekumenikens historiska engagemang för fredsfrågor och främjande av ömsesidiga relationer mellan människor över nationsgränser. De ekumeniska mötena under 1900-talet ägde rum i den kontext av konflikter och spänningar som då präglade samhällena. Nathan Söderblom inbjöd 1925 - efter första världskrigets slut - till Stockholmsmötet, ett ekumeniskt möte för europeiska kyrkoledare för att diskutera kyrkornas bidrag till ett fredligt Europa. Efter andra världskriget var Svenska kyrkan aktiv i bildandet av Kyrkornas världsråd. Lutherska världsförbundet bildades 1947 i Lund med syftet att bidra till samverkan mellan kyrkorna i Europa och tolv år senare - då kalla kriget var ett faktum - bildades den Europeiska kyrkokonferensen (KEK) som ett uttryck för att bygga broar mellan öst och väst.

Vid Kyrkornas världsråds möte 1968 i Uppsala lyftes Syds dagordning upp liksom den internationella solidariteten samt kampen mot rasismen. Vid Liv- och Fred konferensen i Uppsala 1982-83 behandlades globala rättvisefrågor tillsammans med fredsfrågan. I budskapet från konferensen uttalades att den internationella vapenhandeln måste fördömas och ställas under internationell kontroll. 1985 förenades kvinnor från hela världen i den stora Fredsresan som pågick under tre år. Ett engagemang som kvinnor burit sedan mer än hundra år och som också kommer fram i arbete som syftar till försoning både under och efter långvariga väpnade konflikter. Sju år efter att kalla krigets slut och Sovjetunionen upplösts möttes den Europeiska kyrkokonferensen i Graz. Konferensen hade åtta år tidigare mötts i Basel då frågan om den politiska öst - västdelningen och kärnvapenhotet hade varit ett tema. 1997 var konfliktbilden i Europa inte längre en stormaktskamp mellan öst och väst utan en bild av väpnade konflikter inom de stater som tidigare tillhört östblocket. Kriget på Balken ledde till frågan när det kan vara nödvändigt att internationella samfundet ges möjlighet att agera på humanitär grund med militära medel.

Då den helhetssyn som uppdraget avser innefattar tre begrepp som samtliga motsvarar aktiviteter som den svenska regeringen är en del av, finns det anledning att placera helhetssynen i ett nationellt sammanhang och redovisa vad som direkt berör begreppen vapenhandel, bistånd och konfliktförebyggande. Detta är särskilt av intresse då Svenska kyrkans agerande i ett nationellt sammanhang, t.ex. vad gäller opinionsbildning, i första hand riktar sig till företrädare för Sverige och svenska intressen i en internationell kontext.