2 Ärendets bakgrund i 1998 års ombudsmöte

Under Ombudsmötets behandling av ovan nämnda motion framkommer bl.a. följande från Läronämnden respektive Ekumenikutskottet behandling av ärendet.

Läronämnden avgav yttrande till Ekumenikutskottet i vilket hänvisas till Läronämndens yttrande 1991:506. Bland annat anfördes följande: "Frågan om svensk vapenexport måste bedömas bl.a. med hänsyn till osäkerheten om hur vapnen kan komma att användas, de fattiga ländernas behov av andra varor, vapenhandelns roll i utvecklingen av konflikter och kriget som miljöförstöring" (Ln 1998:503).

Ekumenikutskottet avgav betänkande i frågan. I avsnittet Bakgrund skrev utskottet att under den senaste 15-års-perioden har fredsfrågan speglats i Svenska kyrkan på skilda sätt. Under 1980-talet var kapprustningen och kärnvapenhotet bakgrund. Kyrkornas världsråds hearing i Amsterdam 1982 väckte frågan om inställningen till kärnvapen borde vara en bekännelsefråga, ha "status confessionis". Såväl konferensen Liv och Fred 1983 som Ett brev från biskoparna i fredsfrågan 1984 hade de då fokuserade frågorna om terrorbalansen och tolkningen av läran om det rättfärdiga kriget som viktiga frågeställningar. Åren 1989-94 diskuterade ombudsmötet frågor om svensk vapenexport. Ombudsmötet avslog de första åren ett antal motioner om avveckling av svensk vapenexport.

I avsnittet Utskottet anförs bland annat: Frågan om vapenhandel är komplex. Det är närmast en självklar uppfattning att fördöma en kapprustning som sker på bekostnad av elementära mänskliga behov och samtidigt bejaka varje lands rätt att med vapen försvara sitt folk. Vapenhandel i sig kan därför inte automatiskt vara klandervärd utan sammanhanget och situationen är alltid avgörande. Den internationella vapenhandeln har dock efter det kalla kriget blivit alltmer cyniskt och kommersiell. Stora mängder vapen har samlats i fattiga länder. Dessa har använt mycket knappa ekonomiska resurser på ett sätt som förefaller helt oförsvarbart. Risken är uppenbar att vapenmängden i många fall inte förebygger utan istället åstadkommer konflikter. Det finns inga självklara handlingsmönster när och hur biståndet till ett land ska påverkas av landets ekonomiska satsningar på vapen. Svenska kyrkans hållning har alltid varit att nöden är avgörande oavsett hur de styrande disponerar landets tillgångar.