Motion till Kyrkomötet 2001:72 av Carina Etander Rimborg om Svenska kyrkans hållning angående dödshjälp

Kyrkomötet KMot 2001:72

I december 1997 beslutade regeringen att tillsätta en kommitté "med uppgift att överväga och lämna förslag till hur man kan förbättra livskvaliteten för dem som är svårt sjuka och döende, deras familjer och närstående". Denna kommitté om vård i livets slutskede skulle vara färdig med sin rapport till den 31 december 2000. I direktiven står uttryckligen att kommittén inte skall behandla frågan om dödshjälp. Kommittén presenterade sin rapport i februari 2001.

Dödshjälpsdebatten är dock ständigt aktuell, bland annat i Nederländerna där läkarna under flera år under ordnade former har kunnat utföra eutanasi.

En debattbok kom ut 2000 En god död, om dödshjälp och vård i livets slutskede (redaktör Rune Forsbeck, Libris förlag), och är ett inlägg i dödshjälpsdebatten från Sveriges Kristna Råd och Sveriges frikyrkoråd. Men den är just ett debattinlägg och ingen klar deklaration om var Svenska kyrkan står i frågan när det gäller dödshjälp.

Är femte budet om att man inte skall dräpa det enda rättesnöret eller kan det finns enstaka situationer där människan själv skall få bestämma? Bejakar Svenska kyrkan ett livstestamente där man själv skall få välja hur man skall dö (eller bli dödad)? Tror Svenska kyrkan på under eller har vi rätt att säga när ett liv inte går att rädda längre?

Läronämnden skriver i sitt yttrande Ln 1998:505 med anledning av dödsstraffet: "Människans liv har enligt kyrkans tro givits henne av Gud. Ett medvetet dödande av en människa avbryter detta givna liv."

Mot bakgrund av det ovan anförda hemställer jag att Kyrkomötet beslutar

att ge Kyrkostyrelsen i uppdrag att genom sina nationella och internationella kontaktytor och samarbetsorgan aktualisera frågan om dödshjälp och dess användning och avskaffande.

Göteborg den 15 mars 2001

Carina Etander Rimborg