Motion till Kyrkomötet 2001:71 av Kerstin Zetterberg m.fl. om dövkyrkan

Kyrkomötet KMot 2001:71

Dövkyrkan, en icke-territoriell församling?

I kyrkoordningens beskrivning av församlingsinstruktionen sägs att varje församling i vår kyrka skall redogöra för sin verksamhet på teckenspråk. Bland församlingens uppgifter anger kyrkoordningen också ett ansvar för alla som vistas i församlingen.

I Sverige finns ca 10 000 barndomsdöva som kommunicerar på teckenspråk. De bor spridda över hela landet och finns ofta i mycket små språkminoriteter. För att en församling skall kunna nå dessa döva och fungera som en församlingsgemenskap för dem, krävs att t.ex. själavård, gudstjänster och kyrkliga handlingar äger rum på teckenspråk. Det är inte helt lätt för en församling att få kunskap om det bor eller vistas döva inom församlingen. Att erbjuda teckenspråkiga gudstjänster kräver en språkkompetens som församlingen i regel måste skaffa utifrån.

I en gudstjänst utgör det talade ordet och musiken en bärande del. För döva är dessa moment omöjliga att följa med i, varför det flesta avstår från att gå till sin församlingskyrka. Som så många andra delar av samhällets utbud är gudstjänsterna till för den hörande majoriteten. Att tala om integration av döva i församlingen är direkt kränkande och visar bara att de hörande saknar kunskap om dövas situation. Enbart detta är tillräcklig motivering till att lyfta ut ansvaret för de döva från den lokala församlingens uppgifter.

Sedan lång tid tillbaka finns inom Svenska kyrkan dövkyrkan - Svenska kyrkans teckenspråkiga arbete. Präster, diakoner och andra församlingsarbetare med kunskap i teckenspråk finns anställda av stiften och i några fall av en kyrkligt samfällighet. Stiften tar alltså ett huvudansvar för ledning och resurser inom det teckenspråkiga arbetet. Men ett stift är en bräcklig bas för arbetet, eftersom det i många stift endast finns ett fåtal döva, ofta spridda över ett stort område.

I dag är dövkyrkan organiserad så att Strängnäs stift genom avtal tar ett nationellt ansvar för samordning och utveckling av arbetet i nära samverkan med stiften. I Örebro finns ett centrum för verksamheten. Därifrån bedrivs utvecklingsarbete t.ex. gällande opinionsbildning, utbildning och fortbildning, dövas demokratiska ansvarstagande i kyrkan, visuell gudstjänst etc. För detta nationella arbete bidrar rikskyrkan genom avtalet med 450 000 kronor årligen. Bidraget täcker dock inte på långt när stiftets ambitionsnivå utan måste kompletteras med medel från annat håll och i form av en betydande ideell insats.

För att skapa en effektiv samordning kring idé- och policyarbetet, för samlad och tydlig styrning och ledning, för ett praktiskt ansvar för resurserna och inte minst för att kunna skapa en större samhörighetskänsla inom den kristna dövgruppen, vore en tänkbar lösning för en framtida struktur för dövkyrkan att låta den bli en icke-territoriell församling och ingå i rikskyrkans tydliga ansvar.

Mot bakgrund av det ovan anförda hemställer vi att Kyrkomötet beslutar

att begära att Kyrkostyrelsen tillsätter en utredning angående dövkyrkans framtida struktur och i utredningen särskilt prövar möjligheterna att låta dövkyrkan bilda en icke-territoriell församling.

Sköllersta m.fl. orter den 14 mars 2001

Kerstin Zetterberg Inger Dafgård Mari Lönnerblad

Anna Lundblad Mårtensson