Fråga i Kyrkomötet 2001:4 av Bengt Olof Dike om avtalet mellan Ansgarsliden och Amica

Kyrkomötet F 2001:4

Mörklagd allians Ansgarsliden-Amica!

Fråga till Kyrkostyrelsen

Finansiären av Ansgarsliden och ägaren till SKUAB - trossamfundet Svenska kyrkans högsta beslutande organ, Kyrkomötet - utan insyn i avtal mellan kursgården och en kommersiell entreprenör!

Med anledning av detta hemställer jag i nedan avslutande frågor att Kyrkostyrelsen redovisar sin syn på mörkläggningen och på det faktum att kyrkan genom detta avtal avhänt sig ansvaret för en betydande del av verksamheten vid den kursgård som skulle bli ett centrum för (kyrklig) "verksamhetsutveckling, innehåll och profilering" (KsSkr 2000:8).

Överklagandenämnden, till vilken jag vänt mig efter officiell besvärshänvisning och som skall vara den självklara insynens och offentlighetens säkerhetsventil, kan inte överpröva SKUAB:s sekretess, eftersom "frågan om handlingsoffentlighet beträffande bolagets handlingar inte är reglerad i kyrkoordningen ..." (beslut 26/01, dnr ÖN 23-2001).

Som bekant har Ansgarsliden ekonomiskt kunnat överleva endast genom återkommande mångmiljonsubventioner, aktieägartillskott (SKUAB) och ett stort ränte- och amorteringsfritt lån till SKUC, som ett mycket generöst kyrkomöte (då i namn av ombudsmöte) ställt sig bakom i akt och mening att ge kursgården ännu en chans efter formliga vädjanden och hoppfulla ord och ställningstaganden från Kyrkostyrelsen, vilken i ovannämnda skrivelse också slog fast "att Svenska kyrkan bör vara mer aktiv i fråga om SKUC och SKUAB...".

Men kyrkomötesledamöterna hade knappt hunnit hem från förhandlingarna i Uppsala i fjol, då de ställt sig bakom den officiella hoppfullhetens skrivelse om Svenska kyrkans påstådda behov av Ansgarsliden, förrän nämnda avtal om en helt annan och kommersiell ordning vid kursgården signerades - ett avtal som alltså nu hemlighålles. Endast tre (intetsägande) rader nämner om kommersialiseringen i SKUAB:s årsredovisning, undertecknad den 6 mars i år. I övrigt tystnad - och insynsvägran!

Frågorna till Kyrkostyrelsen blir då följande:

· Är det rimligt, riktigt och acceptabelt att Svenska kyrkans högsta beslutande organ - som finansierat Ansgarsliden, så att kursgården kan hållas vid liv och som "äger" SKUAB - alltså Kyrkomötet, skall vägras insyn i det aktuella avtalet? Om svaret är nej, är då Kyrkostyrelsen beredd att omgående verka för att avtalet delges ledamöterna vid sittande bord under Kyrkomötet 18-21 september?

· Vilka möjligheter finns nu att fullfölja dokumenterade intentioner om ökad kyrklig satsning i form av den betonade profileringen, verksamhetsutvecklingen och det underförstådda ökade utnyttjandet av Ansgarsliden som kyrkligt utbildningscentrum, när ett kommersiellt företag tagit över personal och enligt uppgift ansvarar för konferens- och hotellverksamheten? Ligger kommersialiseringen i linje med vad som förespeglades Kyrkomötet och som ledde till dess ekonomiska välvilja gentemot Ansgarsliden?

Norrköping den 26 augusti 2001

Bengt Olof Dike