Fråga i Kyrkomötet 2001:5 av Bengt Olof Dike om kyrkan efter skiljandet från staten

Kyrkomötet F 2001:5

Har skilsmässan blivit vitaliserande för kyrkan?

Fråga till Kyrkostyrelsen

Drygt ett och ett halvt år har förflutit sedan skilsmässan mellan Svenska kyrkan och staten trädde i kraft och ett månghundraårigt samband/äktenskap med i praktiken få belackare därmed bröts - ett samband som historiskt, traditionellt, kyrkligt, utvecklingsmässigt och på andra sätt haft oskattbar betydelse.

Som bekant drevs skilsmässan igenom mot en bred församlingsmajoritets vilja efter ett mångårigt och intensivt (lobby-)arbete bland präster och biskopar och efter politisk kohandel. Argumenten för den var bland andra att en "fri" kyrka skulle bli mer vital, kraftfull och bli en positiv injektion för samhället.

Eftersom detta års kyrkomöte avslutar den mandatperiod under vilken skilsmässan genomförts är det dags att hos Kyrkostyrelsen efterhöra dess hittillsvarande erfarenheter av Svenska kyrkans brytning med staten. Visserligen är tiden relativt kort sedan nyordningen blev ett faktum, men vissa erfarenheter och lärdomar går självfallet att notera - och framtidsbedömningar göras, inte minst med tanke på tillgänglig kyrkostatistik och ekonomiska siffror före och efter skilsmässan. Därför riktas detta spörsmål till Kyrkostyrelsen:

Har skilsmässan blivit den av förespråkarna utlovade vitaliseringen av kyrkan i bemärkelse av exempelvis bättre statistik gällande kyrkobesöken, konfirmationen, dop efter år 2000 än under förslagsvis 1980- och 1990-talen - och vilken är Kyrkostyrelsens bedömning beträffande Svenska kyrkans ekonomi efter, respektive före, skilsmässan?

Märks och syns kyrkan mer och är kyrkan en starkare andlig kraft i dag än som var fallet då vår kyrka levde i ett stabilt och tryggt äktenskap med staten?

Norrköping den 27 augusti 2001

Bengt Olof Dike