Tillsyns- och uppdragsutskottets betänkande
2001:13
Handläggning av ärenden om obehörighet att utöva kyrkans vigningstjänst
|
Kyrkomötet
TU 2001:13
|
Sammanfattning
I detta betänkande behandlas motionen 2001:77 om vissa undantag från offentlighet för handlingar, motionen 20012:78 om omprövning av "friande" beslut om obehörighet att utöva kyrkans vigningstjänst, motionen 2001:82 om varning för den som har uppdraget att utöva kyrkans vigningstjänst och motionen 2001:96 om möjlighet att överklaga domkapitlets dom. Utskottet menar att de frågor som motionerna rymmer skall bli föremål för en analys för att man därefter skall kunna ta ställning till om kyrkoordningen behöver ändras.
Motionerna
I motionen 2001:77 av Erna Arhag hemställs
att Kyrkomötet beslutar att uppdra åt Kyrkostyrelsen att tillsätta en utredning med uppgift att med utgångspunkt från vad som anförs i motionen utreda och lämna förslag till ändringar i kyrkoordningen avseende bestämmelser i 54 kap. kyrko-ordningen om undantag från offentlighet för handlingar.
I motionen 2001:78 av Erna Arhag hemställs
att Kyrkomötet beslutar att uppdra åt Kyrkostyrelsen att tillsätta en utredning med uppgift att med utgångspunkt från vad som anförs i motionen utreda och lämna förslag till ändringar i kyrkoordningen avseende överklagande alternativt omprövning av beslut om obehörighet att utöva kyrkans vigningstjänst.
Motionen tar sikte på fall där domkapitlet prövat frågan om obehörighet att utöva kyrkans vigningstjänst och funnit att behörigheten skall bestå; och i denna situation möjlighet för annan som berörs av frågan att överklaga alternativt få ärendet omprövat.
I motionen 2001:82 av Erna Arhag hemställs
att Kyrkomötet beslutar att uppdra åt Kyrkostyrelsen att tillsätta en utredning med uppgift att med utgångspunkt i vad som anförs i motionen utreda och lämna förslag till ändringar i kyrkoordningen avseende alternativ påföljd vid konstaterad uppenbar olämplighet att utöva kyrkans vigningstjänst enligt 30 kap. 5 §, 31 kap. 12 § eller 32 kap. 12 § kyrkoordningen.
I motionen 2001:96 av Ann Larsson hemställs
att Kyrkomötet beslutar att hos Kyrkostyrelsen begära att en utredning tillsätts med uppgift att lägga fram förslag om ändring i kyrkoordningen i enlighet med det i motionen framförda.
Motionen tar sikte på fall där domkapitlet prövat frågan om obehörighet att utöva kyrkans vigningstjänst och funnit att behörigheten skall bestå; och i denna situation möjlighet för annan som berörs av frågan att överklaga ärendet.
Bakgrund
Undantag från offentlighet
I lagen om Svenska kyrkan finns bestämmelser om allmänhetens rätt att ta del av Svenska kyrkans handlingar. 10 § reglerar handlingar som berör begravningsväsendet och kulturminnesvården och 11 § reglerar övrig verksamhet. För "den övriga verksamheten" enligt 11 § har kyrkan rätt att med vissa begränsningar besluta om undantag från offentlighetsprincipen. I 54 kap. kyrkoordningen uppräknas de fall för vilka undantag gäller från offentlighet för handlingar. De kan enkelt beskrivas att gälla personliga uppgifter hänförliga till församlingsvårdande verksamhet, familje-rådgivning och givare i anslutning till insamlingsverksamhet, vissa uppgifter knutna till personaladministration samt kyrkobokföring. Vidare omfattar bestämmelserna frågor avseende vissa ekonomiska förhållanden och säkerhet och slutligen uppgifter inhämtade vid tjänstgöring i telefonväxel.
Möjlighet att överklaga "friande" beslut av domkapitel
Möjligheten att överklaga ett domkapitelsbeslut i ett beslutsprövnings- eller överklagandeärende regleras i 57 kap. § 19 respektive 58 kap. 3 § kyrkoordningen. Innebörden av angivna stadganden är i korthet att beslut enligt 57 kap. kan överklagas av den som begärt beslutsprövningen om beslutet gått vederbörande emot och av den instans som fattat det prövade beslutet för det fall att beslutet blivit upphävt. Enligt 58 kap. kan den som beslutet angår överklaga det om det går henne eller honom emot.
I Svenska kyrkans utredningar (SKU 1998:6 s 103) anför den s.k. Personal-utredningen vid prövning av frågan om rätt att utöva uppdraget som präst att den "ser det närmast som en självklarhet att ett frikännande beslut i domkapitlet inte skall kunna överklagas". Bestämmelsen berördes inte särskilt av Centralstyrelsen eller Kyrkomötet.
Bestämmelsen i kyrkoordningens 58 kap. 3 § har sin förebild i 22 § förvaltningslagen. Utbildad praxis vid tillämpning av denna paragraf ger vid handen att för rätt att överklaga krävs att beslutet antingen påverkar den klagandes rättsställning eller berör ett intresse som på något sätt erkänts av rättsordningen. Erkännandet skall ha skett genom föreskrifter eller på annat påtagligt sätt. I inledningen till kyrkoordningen sägs att "Vid tolkning och tillämpning av kyrkoordningens bestämmelser bör de principer gälla som är vedertagna för samhällets rättsordning i övrigt". Med detta betraktelsesätt har ej intressenter eller anmälare rätt att överklaga domkapitlets "friande" beslut om rätten att utöva uppdraget som präst. Överklagandenämnden har i sin verksamhetsberättelse för år 2000 avstyrkt att kretsen överklagningsberättigde vidgas genom att enskilda personer ges möjlighet att direkt väcka frågan om att någon skall förklaras obehörig att utöva kyrkans vigningstjänst.
58 kap. 18 § kyrkoordningen stadgar att ett ärende kan bl a omprövas av Svenska kyrkans överklagandenämnd om det på grund av något särskilt förhållande finns synnerliga skäl för det. Centralstyrelsen anförde i skrivelse(CsSkr 1999:3 s 2-333) att avsikten med nu aktuellt stadgande var att skapa ett generöst rättsskydd för den enskilde.
Överklagandenämnden har i beslut den 10 januari 2001, dnr ÖN 29 - 2000 i fråga om enskilds rätt att överklaga i fall av ovan beskrivet slag fastslagit att vare sig klagorätt eller grund för omprövning enligt 58 kap. 18 § kyrkoordningen förelåg.
Varning som alternativ påföljd vid konstaterad olämplighet att utöva kyrkans vigningstjänst
Kyrkordningen stadgar i 30 kap. 5 §, 31 kap. 12 § och i 32 kap. 12 § att biskop, präst respektive diakon får förklaras obehöriga att utöva kyrkans vigningstjänst om de visat sig uppenbart olämpliga för sina uppdrag. Centralstyrelsen anger i skrivelsen (CsSkr 1999:3 s 2-213) att prövning om obehörighet att utöva kyrkans vigningstjänst sker i två steg. Först prövas om någon faktisk omständighet föreligger som gör att förutsättningarna i ovan angivna bestämmelser är uppfyllda. Därefter prövas om den fastställda olämpligheten skall leda till ett beslut om obehörigförklarande. Beslutet blir då antingen att förklaras obehörig att utöva kyrkans vigningstjänst eller inte. Någon mildare form av åtgärd finns inte enligt kyrkoordningen. I Kyrkostyrelsens skrivelse (CsSkr 1999:3 s 2-213) anförs att konstaterad olämplighet vilken inte leder till beslut om obehörigförklarande kan ses som en "varning". Någon formell reglering av förhållandet föreslogs ej.
Utskottet
Utskottet menar att de frågor som tas upp i de nu behandlade fyra motionerna tillsammans rymmer många viktiga frågor. De bör bli föremål för en analys och bedömning för att klargöra om en ändring av kyrkoordningen i den riktning motionerna anvisar vore till fördel för kyrkans verksamhet.
Hemställan
Utskottet hemställer
att Kyrkomötet med anledning av motionerna 2001:77, 20012:78, 2001:82 och 2001:96 ger kyrkostyrelsen till känna vad utskottet anfört.
Uppsala 17 maj 2001
På Tillsyns- och uppdragsutskottets vägnar
Erna Arhag
Närvarande: Erna Arhag, ordförande, Gunborg Engman-Ericsson, Sven Håkansson, Maja Larsson, Börje Dahlvid, Anna-Lena Forsdahl, Christina Åkerlund, Herbert Sjödin, Ingrid Johansson Fjelkman, Bertil Persson, Astrid Roos Ydell, Hans-Olof Andrén, Nils Gårder, Åke Blomqvist och Elisabeth Engberg
Biskop Anders Wejryd har deltagit i utskottets överläggningar.
