Tillsyns- och uppdragsutskottets betänkande
2001:2
Tillsättning av domprost m.m.
|
Kyrkomötet
TU 2001:2
|
Sammanfattning
I detta betänkande behandlas motionerna 2001:2 och 2001:44 om tillsättning av domprost. Utskottet menar att domprosten även fortsättningsvis bör vara vice ordförande i domkapitlet och ersättare för biskopen i stiftsstyrelsen. Utan att binda sig för vad som för framtiden är den lämpliga ordningen för tillsättning av domprost är utskottet inte berett att nu föreslå att det skall göras ändringar i gällande bestämmelser. Utskottet föreslår att Kyrkomötet avslår motionerna 2001:2 och 2001:44.
Motionerna
I motion 2001:2 av biskop Bengt Wadensjö m.fl. om formerna för tillsättning av domprost hemställs att Kyrkomötet beslutar ändra kyrkoordningen på det sättet
att domprost utses på samma sätt som övriga kyrkoherdar i stiftet, och
att domprostens nuvarande självskrivenhet i domkapitlet och stiftsstyrelsen om-prövas.
I motion 2001:44 av Lennart Andersson m.fl. om tillsättning av tjänst som domprost hemställs att Kyrkomötet beslutar
att uppdra åt Kyrkostyrelsen att skyndsamt utreda och bereda en sådan ändring av kyrkoordningen som innebär att församlingen tillsätter tjänsten som domprost.
Yttrande
I ärendet föreligger ett yttrande från Läronämnden (Ln 2001:17y), vilket är fogat till betänkandet som bilaga 1.
Bakgrund
Domprosten uppgifter i stiftet
I 5 kap. 2 § kyrkoordningen anges att domprosten är kyrkoherde för den församling där stiftets domkyrka är belägen. Domprosten har härtill särskilda uppgifter i stiftsledningen. Enligt 7 kap. 12 § kyrkoordningen är domprosten biskopens ersättare som ledamot i stiftsstyrelsen. Vidare är domprosten vice ordförande i domkapitlet, 9 kap. 1 §. I Uppsala stift är domprosten andre vice ordförande, 9 kap. 2§.
I utredningsarbetet som föregick beslutet om kyrkoordning behandlades frågor om domprostens ställning i stiftsorganisationen och om tillsättning av domprost i ett särskilt kapitel i betänkandet Arbetet på olika kyrkliga nivåer (Svenska kyrkans utredningar 1998:3). Nivåutredningen såg det som angeläget att domprostens ställning i stiftsorganisationen skulle bli tydligare än den tidigare varit. Utredningen föreslog att domprostens arbetsuppgifter skulle koncentreras till att vara kyrkoherde i domkyrkoförsamlingen, vice ordförande i domkapitlet och ersättare för biskopen som ledamot i stiftsstyrelsen. Uppgifter av karaktären att biträda biskopen i samband med visitationer och i andra tillsynsärenden borde ligga på kontraktsprostarna. Utredningen såg det som naturligt att om biskopen delegerar ansvaret för vissa kyrkliga handlingar ute i stiftet så ges delegation till kontraktsprostarna. Nivåutredningen framhöll att domkyrkan har en viktig funktion i stiftet. Det gäller både som naturligt centrum för stiftets högtider och som inspirationskälla för utveckling av församlingarnas gudstjänstliv. Därmed blir också domprostens roll som ansvarig för domkyrkans gudstjänstliv viktig.
I det fortsatta arbetet med kyrkoordningen diskuterades inte frågorna om domprostens uppgifter närmare. 1999 års kyrkomöte avvisade ett motionsförslag (motion 1999:220) om att det skulle anges i kyrkoordningen att domprosten skall fullgöra biskopens uppgifter när biskopen är förhindrad att utöva sin tjänst eller när biskopstjänsten är ledig. Andra kyrkolagsutskottet delade dock motionärernas uppfattning att det är domprosten som normalt skall ersätta biskopen men menade samtidigt att detta torde kunna ske utan särskilt stöd i kyrkoordningen. I 8 kap. 5 § kyrkoordningen sägs att det är domkapitlet som anger vem som skall fullgöra biskopens uppgifter när biskopen är förhindrad att utöva sin tjänst eller när biskopstjänsten är ledig, såvida detta inte är särskilt reglerat i kyrkoordningen.
I Visby stift inrättades en domprosttjänst först fr. o. m. 1992. Tidigare fanns således ingen domprost som kunde vara vice ordförande i domkapitlet. Regeringen beslutade istället vilken kyrkoherde i stiftet som skulle vara vice ordförande i domkapitlet.
Tillsättning av domprost
Kyrkoordningens bestämmelser om tillsättning av domprost överensstämmer med vad Svenska kyrkans centralstyrelse föreslog i skrivelsen CsSkr 1999:3 Kyrkoordning för Svenska kyrkan. Bestämmelserna finns i 34 kap. 12 §. Där sägs att stiftsstyrelsen tillsätter en domprost efter att först varje kyrkoråd i pastoratet samt därefter domkapitlet har yttrat sig över de behöriga sökandena. Samma behörighetsvillkor gäller enligt 34 kap. 11 § för domprostar som för andra kyrkoherdar.
I utredningsförslaget till kyrkoordning fanns inga andra bestämmelser om tillsättning av domprost än de som föreslogs beträffande andra kyrkoherdar. Beslutet om tillsättning skulle alltså ligga hos domkyrkoförsamlingens kyrkoråd. Utredningsförslaget innefattade dock bestämmelser om s.k. reell behörighetsprövning. Denna innebar att endast den som av domkapitlets hade förklarats uppfylla de särskilda krav som befattningen ställer skulle vara behörig att anställas.
När Centralstyrelsen utformade sitt kyrkoordningsförslag såg den en risk för att sökanden som hade förklarats obehöriga som ett resultat av den "reella behörighetsprövningen" i stor utsträckning kunde förväntas överklaga domkapitlets beslut hos Svenska kyrkans överklagandenämnd. Mot bakgrund av vad som framförts vid remissbehandlingen menade Centralstyrelsen att Överklagandenämndens avgöranden i dessa fall inte skulle bli prejudicerande eftersom prövningen skulle gälla särskilda krav för en viss befattning.
Utgångspunkten för Centralstyrelsens förslag att domprosten skulle tillsättas i annan ordning än övriga kyrkoherdar var domprostens särskilda uppgifter i stiftet. Andra kyrkolagsutskottet vid 1999 års kyrkomöte (2 KL 1999:3) fann i avvägningen mellan olika intressen att en befattning som domprost borde tillsättas av stiftsstyrelsen på det sätt som Centralstyrelsen hade föreslagit. Utskottet hemställde därför om avslag på motionerna 1999:26, 1999:78 och 1999:220 vari yrkades att domprostar skulle tillsättas lokalt i likhet med övriga kyrkoherdar. Kyrkomötet beslutade i enlighet med utskottets hemställan.
Frågor om tillsättning av domprost behandlades av Tillsyns- och uppdragsutskottet vid föregående års kyrkomöte i betänkandet TU 2000:5 Tillsättning av domprost. I betänkandet noterades att under de drygt fem månader som kyrkoordningen då gällt hade två ärenden om anställning som domprost behandlats. Det ena hade avgjorts i enighet medan det andra föranlett problem. Yrkandet i motionen 2000:15 grundas på sistnämnda förhållande. I anslutning till ett yttrande från Läronämnden (Ln 2000:1) konstaterades att tillsättning av domprost är ett av de områden där frågan om samverkan och rollfördelning mellan församling och stift blir särskilt tydlig. Utskottet ansåg att frågan borde uppmärksammas även fortsättningsvis och förutsatte att Kyrkostyrelsen tar initiativ i frågan om det visar sig finnas skäl till någon ändring. I enlighet med utskottets förslag gav Kyrkomötet Kyrkostyrelsen till känna vad utskottet anförde i betänkandet (KmSkr 2000:6)). I sin redogörelse för Kyrkostyrelsens behandling av Kyrkomötets och SFRV:s ombudsmötes ärenden (KsSkr 2001:3) skriver Kyrkostyrelsen att frågan i första hand följs av verksamhetsområdet Kyrkorätt och organisation och att skrivelsen från Kyrkomötet är slutbehandlad.
Utskottet
Läronämnden framhåller i sitt yttrande Ln 2001:17y att domkyrkan är ett historiskt och aktuellt tecken för Svenska kyrkans episkopala struktur och att den i stiften har en betydande roll i mötet med samhälle och kultur och i den liturgiska och pastorala utvecklingen i stiftet. Utskottet delar uppfattningen att domkyrkan och därmed domkyrkoförsamlingen har en särskild ställning och betydelse för stiftet som helhet. Domkyrkan är inte endast en församlingskyrka. Att den, som Läronämnden säger, har betydelse som ett tecken för Svenska kyrkans episkopala struktur visar sig bl.a. i att präst- och diakonvigningar skall äga rum i domkyrkan och i att en nytillträdd biskop skall tas emot i en gudstjänst i stiftets domkyrka. Det är naturligt att domkyrkan med dess betydelse för gemensamma stiftsangelägenheter också kan vara modellskapande och spela en roll för gudstjänstlivet i stiftets församlingar i övrigt.
Redan utifrån dessa förhållanden står det klart att särskilda krav måste ställas på den som ska bli domprost och leda arbetet i domkyrkoförsamlingen. Av den betydelse domkyrkan och dess gudstjänstliv har för stiftet som helhet följer också att det inte endast är ett intresse för domkyrkoförsamlingen vem som är domprost.
Utskottet anser att det är av betydelse att uppgifterna som vice ordförande i domkapitlet och som ersättare för biskopen i stiftsstyrelsen är knutna till en viss befattning. Om uppgifter läggs på en präst som väljs eller utses särskilt för just dessa uppgifter sätter det mer fokus på personen än på funktionen. Det är enligt utskottet värdefullt att uppgifterna som följer av att vara kyrkoherde i domkyrkoförsamlingen hålls samman med de uppgifter i stiftsledningen som också ligger på domprosten. Detta ger ytterligare tyngd åt önskemålet att stiftet skall ha ett reellt inflytande när en domprost skall utses. Det kan i sammanhanget noteras att domkapitlet har möjligheter att med stöd av bestämmelserna i 34 kap. 11 § besluta om särskilda villkor för att någon skall kunnas anställas på en viss prästerlig befattning, t.ex. som domprost.
Utskottet anser att det finns goda skäl för att hålla fast vid det som Nivåutredningen anförde om domprostens uppgifter och ställning och som finns kodifierat genom kyrkoordningens bestämmelser. Samtidigt står det klart att den ordning för tillsättning som infördes inte är problemfri. Ett par av tillsättningsärendena efter kyrkoordningens ikraftträdande och det förhållandet att flera motioner med krav på förändringar har väckts vid såväl årets som föregående års kyrkomöte visar på detta. Det är aldrig en idealisk ordningen att åtskilja uppgifter som vanligen ses som naturliga att hålla samman hos arbetsgivaren. Det vanliga är att arbetsgivaren i ett och samma sammanhang beslutar vem som skall tillträda en befattning och anställer henne eller honom. Vid överläggningen i utskottet har också pekats på att domkyrkoförsamlingen trots att stiftsstyrelsen beslutar om tillsättningen har det fulla ansvaret för domprostens lön. I det fallet har utskottet noterat att det föreligger en motion 2001:54 om finansiering av domprosttjänster.
När utskottet framhåller att stiftet behöver ha ett reellt inflytande över vem som tillträder en befattning som domprost innebär det inte ett avvisande av legitima krav från domkyrkoförsamlingens sida. Församlingen har mycket goda skäl för att kräva att också den har ett reellt inflytande över vem som skall vara dess kyrkoherde.
Utskottet är inte berett att redan nu definitivt säga hur det nödvändiga samspelet mellan domkyrkoförsamlingen och stiftet bör vara utformat. Det står klart att det för närvarande inte bör göras någon förändring i kyrkoordningens bestämmelser. Det finns inte tillräckliga skäl för att nu ta ställning för att en förändring i viss riktning skall göras. Kyrkoordningen har inte varit i kraft mer än c:a ett och ett halvt år och mer erfarenhet måste vinnas innan eventuella förändringsförslag läggs fram.
En förutsättning för att domprosttillsättningarna skall ske på ett bra sätt är att det finns en vilja till samverkan både från stiftets och domkyrkoförsamlingens sida. Utan en sådan inställning kan det förutses att motsättningar uppstår oavsett vilka bestämmelser om tillsättningsförfarandet som ges i kyrkoordningen. Det är nödvändigt att det redan i rekryteringsarbetets inledningsskede förs samtal med sikte på en gemensam överenskommelse om hanteringen av den fortsatta processen fram till tillsättning och anställning.
Utskottet har noterat att Kyrkostyrelsen har angivit att KmSkr 2001:6 Tillsyns- och uppdragsutskottets betänkande 2000:5 Tillsättning av domprost är avslutad. Utskottet förutsätter att även om skrivelsen formellt sett är avslutad kvarstår ändå Kyrkostyrelsens skyldighet att följa hanteringen av tillsättningsärenden och att i enlighet med tillkännagivandet från 2000 års kyrkomöte ta nödvändiga initiativ. Utskottet har också erfarit att Kyrkostyrelsen inbjudit domkapitlen till en överläggning hösten 2001 om efterlevnaden av kyrkoordningen. Det är naturligt att frågor som berör tillsättning av domprostar och samverkan mellan församlingar och stift kommer upp i det sammanhanget.
Hemställan
Utskottet hemställer
att Kyrkomötet avslår motionerna 2001:2 och 2001:44.
Uppsala den 17 maj 2001
På Tillsyns- och uppdragsutskottets vägnar
Erna Arhag
Närvarande: Erna Arhag, ordförande, Gunborg Engman-Ericsson, Sven Håkansson, Maja Larsson, Börje Dahlvid, Anna-Lena Forsdahl, Christina Åkerlund, Herbert Sjödin, Ingrid Johansson Fjelkman, Bertil Persson, Astrid Roos Ydell, Hans-Olof Andrén, Nils Gårder, Åke Blomqvist och Elisabeth Engberg
Biskop Anders Wejryd har deltagit i utskottets överläggningar.
TU 2001:2
Bilaga 1
Läronämndens yttrande
2001:17y
om formerna för tillsättning av tjänst som domprost
|
|
Till Läronämnden har för yttrande överlämnats KMot 2001:2 och 2001:44 om formerna för tillsättning av tjänst som domprost.
Läronämnden vill framhålla att formerna för tillsättning av domprost måste bestämmas av domprostens i kyrkoordningen och traditionen bestämda uppdrag att vara domkapitlets vice ordförande och biskopens ersättare som ledamot i stiftsstyrelsen med den teologiska och pastorala kompetens och det förtroende i stiftet som detta förutsätter. Domkyrkan är ett historiskt och aktuellt tecken för Svenska kyrkans episkopala struktur och har i stiften en betydande roll i mötet med samhälle och kultur och i den liturgiska och pastorala utvecklingen i stiftet. Också detta måste vägas in vid val av former för tillsättning av domprost.
Uppsala den 8 maj 2001
På Läronämndens vägnar
KG Hammar
Närvarande: Ärkebiskop KG Hammar, ordförande, biskop Ragnar Persenius, biskop Martin Lind, biskop Lars-Göran Lönnermark, biskop Jonas Jonson, biskop Christina Odenberg, biskop Lars Eckerdal, biskop Karl-Johan Tyrberg, biskop Rune Backlund, biskop Biörn Fjärstedt, biskop Caroline Krook, Astrid Andersson Wretmark, Curt Forsbring, Edgar Almén, Fredrik Lindström, Björn Skogar, Anna-Lena Weberup.
