Organisationsutskottets betänkande
2001:9
Dövkyrkan
|
Kyrkomötet
O 2001:9
|
Sammanfattning
Utskottet behandlar i detta betänkande motionen 2001:71 om att skapa en större samhörighetskänsla inom den kristna dövgruppen genom att se över dövkyrkans framtida struktur och utröna möjligheterna att låta dövkyrkan bilda en icke-territoriell församling att ingå i rikskyrkans tydliga ansvar. Utskottet föreslår att motionen avslås.
Motionen
I motion 2001:71 av Kerstin Zetterberg, Inger Dafgård, Mari Lönnerblad och Anna Lundblad Mårtensson om dövkyrkans framtida struktur och möjligheterna att låta dövkyrkan bilda en icke-territoriell församling hemställs
att Kyrkomötet beslutar att Kyrkostyrelsen tillsätter en utredning angående dövkyrkans framtida struktur och i utredningen särskilt prövar möjligheterna att låta dövkyrkan bilda en icke-territoriell församling.
För de närmare motiveringarna hänvisas till motionen.
Bakgrund
Ansvaret för verksamheten bland teckenspråkiga
Enligt kyrkoordningen har församlingen det grundläggande ansvaret för den kyrkliga verksamheten för alla som vistas i församlingen. Jämlikt 57 kap 5 § kyrkoordningen skall församlingsinstruktionen innehålla en redogörelse för församlingens verksamhet på teckenspråk samt samiska, finska och andra språk. Församlingen har härmed ett uttalat ansvar för de som tillhör olika språkliga minoriteter.
I skrivelsen till 1999 års Kyrkomöte med förslag till kyrkoordning (CsSkr1999:3 sid.2-388) konstaterade centralstyrelsen att det föreligger en rätt för alla att bli delaktiga av de kyrkliga handlingarna i sin församling, vilket medför en motsvarande skyldighet för församlingar och präster. Enligt centralstyrelsen innebär det att t.ex. människor med olika handikapp måste ha samma möjligheter som alla andra, men att inget hindrar att flera församlingar samverkar beträffande t.ex. konfirmationsundervisning för teckenspråkiga.
Vid remissbehandlingen av utredningens förslag till kyrkoordning, vad gäller stiftens respektive församlingarnas uppgifter, kan utläsas att vissa remissinstanser efterlyste en tydligare skrivning vad gäller ansvarsfördelningen mellan församlingar och stift. I sin skrivelse (CsSkr 1999:3 sid. 2-107) framhöll centralstyrelsen att det självfallet finns uppgifter som p.g.a. sin karaktär och de resurser som finns tillgängliga är särskilt lämpliga att på olika sätt hantera på stiftsnivå. Verksamheten på teckenspråk och andra språk är en sådan uppgift där stiftsnivån många gånger ger ett tillräckligt stort underlag för att exempelvis anställa någon för verksamheten. Att främjandet i en sådan situation även i framtiden bör kunna inbegripa att ha en person anställd inom stiftet för att hjälpa församlingarna med uppgiften ansåg centralstyrelsen som självklar. Det viktiga var dock enligt centralstyrelsen att församlingarna var medvetna om att detta i grunden är deras ansvar.
Icke-territoriell församling
I skrivelse till 1999 års Kyrkomöte med förslag till kyrkoordning konstaterade centralstyrelsen att territorialprincipen som grund för församlingsindelningen framgår av lagen om Svenska kyrkan. Med anledning härav föreslog centralstyrelsen att församlingstillhörigheten även fortsättningsvis skulle grunda sig på den församling där den tillhörige är folkbokförd.
När det gällde de icke-territoriella församlingarna hade centralstyrelsen i likhet med utredningen som utgångspunkt uttalandet från 1994 års Kyrkomöte att dessa församlingar "är historiskt givna och under överskådlig tid kommer att finnas kvar". Utifrån grundprincipen om den territoriella församlingsindelningen konstaterade centralstyrelsen att det inte fanns skäl till en ordning som ger anledning till bildande av ytterligare icke-territoriella enheter. De fem församlingarna kom att anges i kyrkoordningen till namn och där anges också upptagningsområde och tillhörighetsregler. Fyra av de fem församlingarna ingår i de stift där de personer, som har rätt att tillhöra församlingen, är folkbokförda. Hovförsamlingen intar en särställning och ingår inte i något stift.
Utskottet
Utskottet finner att verksamheten bland teckenspråkiga är otillräcklig i allt för många församlingar, vilket får till följd att de teckenspråkiga riskerar att känna sig utestängda från församlingens verksamhet. Enligt kyrkoordningen skall det i församlingsinstruktionen redogöras för församlingens verksamhet på teckenspråk. Därmed har församlingarna ett uttalat ansvar för teckenspråkiga.
Då ansvaret för verksamheten bland teckenspråkiga kan innebära både svåra och kostsamma uppgifter för församlingarna ser utskottet det som angeläget att församlingarna får stöd i detta sitt arbete. Här har stiften en viktig främjandeuppgift. Utskottet finner, i likhet med Centralstyrelsen i ovan nämnda skrivelse, att detta torde vara uppgifter som väl lämpar sig för hantering på stiftsnivå.
De nu aktualiserade problemen lämpar sig inte att lösas på det sätt motionären antyder. Som Centralstyrelsen ovan anfört, och som delas av utskottet, bör inte några ytterligare icke-territoriella församlingar bildas. Någon utredning rörande dövkyrkans struktur i övrigt torde inte vara påkallad, då de teckenspråkigas situation behandlades i 1999 års Kyrkomöte, vilket ledde fram till formuleringen i församlingsinstruktionen och det därmed uttalade ansvaret för församlingarna. Utskottet föreslår därför att motionen avslås.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet
att Kyrkomötet avslår motion 2001:71.
Uppsala den 18 maj 2001
Evert Josefsson
Närvarande: Evert Josefsson, ordförande, Birgitta Björner, Börje Henriksson, Inger Krantz, Lars Öhlén, Birgitta Johansson, Stig-Göran Fransson, Birgitta Larsson, Eivor Hultén, Sven-Olof Karlsson, Kristina Lundgren, Anna-Lena Arousell Berglund, Gunvor Torstensson, Eva Forssell Aronsson och Ulla Eriksson.
Biskoparna Ragnar Persenius och Karl-Johan Tyrberg har deltagit i utskottets överläggning.
