Gudstjänstutskottets betänkande
2001:7
Alla helgons dag
|
Kyrkomötet
G 2001:7
|
Till gudstjänstsutskottet har hänvisats motion 2001:93 av Iréne Pierazzi om alla helgons dag som allmän helgdag, i vilken hemställs
att Kyrkomötet beslutar att som sin mening ge Kyrkostyrelsen till känna vad som i motionen anförts om att företrädare för Svenska kyrkan uppmärksammar riksdag och regering på möjligheten att alla helgons dag den 1 november åter bör vara allmän helgdag.
Motionen
Motionären vill att alla helgons dag, den 1 november, åter skall bli allmän helgdag i Sverige. Med hänvisning till att en ny sed, firandet av Halloween, nu sprids i Sverige menar motionären det vara "en stor uppgift för Svenska kyrkan att bidra till att våra gemensamma kulturyttringar får leva och utvecklas". Hon pekar också på att den 1 november är allmän helgdag i många länder i Europa.
Bakgrund
Medan kyrkoåret byggts upp utifrån de bibliska händelserna har ordningen i den kristna kalendern uppstått genom firandet av helgonens minnesdagar. Den 1 november har sedan 800-talet firats som en gemensam fest för alla martyrer och helgon, eftersom antalet martyrer blev så stort att det inte var möjligt att ange en dag för var och en av dem.
1953 genomfördes Svenska kyrkans kyrkoårsreform, som bland annat tillgodosåg ett önskemål om att tillskapa en dubbelhelg på hösten. Helgdagen Alla helgons dag flyttades från sitt fasta datum till den lördag som infaller mellan 31 oktober och 6 november. 1983 ändrades den påföljande söndagens namn från att vara en i raden av trefaldighetssöndagar till Söndagen efter Alla helgons dag med "Vårt eviga hopp" som överskrift.
Seden att tända ljus på de anhörigas gravar i samband med Allhelgonahelgen har spritts över Sverige under de senaste femtio åren. Bilden av en kyrkogård fylld av levande ljus för idag genast tanken till denna helg. I en del större församlingar firas numera ett flertal minnesgudstjänster under helgen, för att alla människor som de dagarna söker sig till kyrkogården skall kunna välkomnas till gudstjänst.
Firandet av Halloween har sitt ursprung i den keltiska traditionen med "All hallows eve", alla helgons afton, då kelterna firade en fest som markerade att sommaren var slut och att det nya året hade börjat. Liksom i den svenska traditionen trodde man att onda makter var i rörelse på ett särskilt sätt vid naturens brytpunkter. Man tände eldar så som vi gör under våren. Den idag tydligaste symbolen är pumpan, som har sitt ursprung i sagan om en man som var så ond att han inte släpptes in vare sig i himlen eller i helvetet, utan blev tvungen att vandra på jorden i evighet. Han gjorde lyktor fyllda med glödande kol av de rovor han åt. Halloween-firandet spreds så småningom till Nordamerika och har där fått tydliga kommersiella uttryck, med bland annat skämt- och maskeradartiklar som påminner om spöken, häxor, döden etc.
De senaste åren har Halloween-traditionen också spridits till Sverige. En mängd olika artiklar på detta tema erbjuds numera under några höstveckor runt allhelgonahelgen.
Till Ombudsmötet 1994 motionerade Nils Gårder om helgdagsfirandet med anledning av den statliga utredningen 6 Juni Nationaldagen (SOU 1994:58). Läronämnden uttalade då i sitt yttrande Ln 1994:506
Ur läromässig synpunkt finns ingen given utformning av kyrkoåret, vilket i vår kyrka som i andra har undergått förändringar ända in i nutiden. Det är inte heller givet att kyrkliga firningsdagar skall vara arbetsfria, än mindre att det kyrkliga och det borgerliga helgdagsåret måste sammanfalla.
Nils Gårders motion bereddes i sina olika delar av gudstjänstutskottet (OG 1994:501) och kulturutskottet (OK 1994:506). Båda utskotten konstaterade att det inte är regeringens uppgift att besluta om kyrkliga dagar.
Vid Ombudsmötet 1995 behandlade gudstjänstutskottet en motion vars önskan var att SFRV:s styrelse skulle verka för ett system med "bank holidays" i stället för vissa arbetsfria kyrkliga högtidsdagar. Gudstjänstutskottet menade dock att det inte kan vara kyrkomötets uppgift att initiera sådana förändringar. Det fanns, enligt utskottet, en risk för att en förändring som kunde störa stabiliteten i den borgerliga almanackan också skulle få oönskade konsekvenser för kyrkoåret.
Bland de nuvarande femton medlemsstaterna i EU firar man i åtta av dem den 1 november som allmän helgdag, nämligen i Belgien, Frankrike, Italien, Luxemburg, Portugal, Spanien, Tyskland och Österrike.
Utskottet
Utskottet konstaterar inledningsvis i enlighet med Läronämndens yttrande Ln 1994:506 att utformningen av kyrkoåret undergått och fortfarande undergår förändringar. Då många människor kommer till kyrkogården för att tända ljus på anhörigas gravar under lördagen, Alla helgons dag, finns en tydlig tendens att också minnesgudstjänsterna firas denna dag.
Utskottet menar det vara viktigt att Allhelgonahelgen numera firas under ett veckoslut då det ger förutsättningar för den som har sina anhörigas gravar på annan ort än hemorten att besöka dem.
Gemensamma kulturyttringar lever och utvecklas. Dock är det inte utskottets bedömning att en ändring i fråga om vilken dag som firas som Alla helgons dag skulle tydliggöra vårt gemensamma kulturarv eller våra kyrkliga dagar.
Den problematik som uppstått när den kyrkliga helgens betoning av minnet av de avlidna kolliderat med Halloween-firandets inslag av bus och skoj har för enskilda kunnat upplevas besvärande. Utskottet ser det som en angelägen uppgift för Svenska kyrkans medarbetare och församlingar att i möten med människors existentiella frågor tydliggöra innebörden i den kyrkliga allhelgonahelgen. I en lokal kultur och i ett mångkulturellt samhälle är det självklart att nya kulturyttringar växer fram. I detta möte har Svenska kyrkan en funktion att fylla.
Hemställan
Med hänvisning till det ovan anförda hemställer utskottet
att Kyrkomötet avslår motion 2001:93 om alla helgons dag som allmän helgdag.
Uppsala den 17 maj 2001
På gudstjänstutskottets vägnar
Glenn Håkansson
Närvarande: Glenn Håkansson, ordförande, Gunnar Prytz, Ulla-Britt Emanuelson, Timmy Leijen, Evy Åberg, Martin Cruce, Anders Åkerlund, AnnMarie Nylander, Per-Göran Rosén, Annika Mellgren, Kjell Söderberg, Dag Sandahl, Lars Ekblad, Lena Petersson, Christina Holmgren.
Biskop Jonas Jonson har deltagit i utskottets överläggningar.
Rune Björk och Anna-Lisa Fröjd har med ordförandens tillstånd deltagit i utskottets överläggningar.
