Ekonomi- och egendomsutskottets betänkande 2001:2 Kyrkoantikvarisk ersättning

Kyrkomötet EE 2001:2

Till utskottet har för beredning hänvisats motion 2001:12 av Åke Blomqvist och Ulla Eriksson om kyrkoantikvarisk ersättning. I motionen hemställs att Kyrkomötet beslutar

att i skrivelse till regeringen hemställa att den kyrkoantikvariska ersättningen till Svenska kyrkan höjs väsentligt så att ersättningen tidigare uppnår 2009 års nivå.

För den närmare motiveringen hänvisas till motionen.

Bakgrund

Kyrkomötet 1998

I regeringens skrivelse till Kyrkomötet 1998 Staten och trossamfunden begravningsverksamheten, kulturminnena, personalen, avgiftsbetalningen m.m. (RegSkr 1998:1) sid. 120ff. uttalades:

Kulturarvet är en omistlig och ofrånkomlig del av vår kulturella helhet och identitet. Svenska kyrkan är ansvarig för den största sammanhållna delen av vårt kulturarv. Det kyrkliga kulturarvet är mångfacetterat och omfattar bl.a. kyrkobyggnader, prästgårdar och andra byggnader, kyrkotomter, kyrkliga inventarier, begravningsplatser samt även kyrkliga arkiv och kyrkomusik. Det kyrkliga kulturarvet har byggts upp under närmare ett årtusende. Det både avspeglar och utgör en väsentlig del av Sveriges historia. Det är ett levande kulturarv, tillgängligt för alla. Det har genom århundradena kontinuerligt använts och används alltjämt för samma ändamål.

Regeringen redovisade att det i 4 kap. kulturminneslagen finns särskilda bestämmelser om skydd för kyrkobyggnader, kyrkotomter och begravningsplatser samt kyrkliga inventarier. Skyddet för dessa kyrkliga kulturminnen är generellt, dvs. oberoende av någon myndighets beslut (se 4 kap. 1 §). Det innebär att de kyrkliga kulturminnena skall vårdas och underhållas så att deras kulturhistoriska värde inte minskas. Förvaltningen skall präglas av respekt för egendomens och miljöernas särskilda karaktär. Vissa åtgärder kräver tillstånd av länsstyrelsen.

Regeringen föreslog att den statliga ersättningen för vård och underhåll av de kyrkliga kulturvärdena (kyrkoantikvarisk ersättning) under tioårsperioden skulle utgå med följande nominella belopp:

År	Antikvarisk ersättning, netto
2000	0 kr
2001	0 kr
2002	50 000 000 kr
2003	100 000 000 kr
2004	150 000 000 kr
2005	200 000 000 kr
2006	250 000 000 kr
2007	300 000 000 kr
2008	390 000 000 kr
2009	460 000 000 kr

Beträffande den statliga ersättningens storlek anförde regeringen i huvudsak att det måste beaktas att det är förenat med svårigheter att bedöma omfattningen av kostnaderna för att upprätthålla de kyrkliga kulturvärdena. Under åren före 1998 hade, enligt regeringen i större utsträckning än tidigare genomförts kostnadskrävande underhåll och restaureringar av kyrkobyggnader, bl.a. med hjälp av kyrkobyggnadsbidraget från kyrkofonden. Även det s.k. miljardprogrammet för kyrkliga sysselsättningsåtgärder hade enligt regeringen medverkat till att bevara och stärka de kyrkliga kulturvärdena. I skrivelsen uttalades att det fanns goda förutsättningar för att Svenska kyrkans kyrkobyggnader och de kyrkliga kulturminnena i övrigt skall vara i ett allmänt sett gott skick vid relationsändringen och ett antal år därefter. Vidare hänvisade regeringen till de ekonomiska regleringarna mellan staten och kyrkokommunerna som skulle falla bort vid relationsändringen.

I skrivelsen uttalades vidare att det i god tid före tioårsperiodens utgång skulle tas fram ett underlag till en allsidig belysning av de kyrkoantikvariska frågorna. Utgångspunkten skulle vara att staten, i enlighet med principbeslutet om ändrade relationer mellan staten och Svenska kyrkan, långsiktigt skulle ge ersättning för vård och underhåll av de kyrkliga kulturvärdena.

Andra kyrkolagsutskottet (2KL 1998:1, sid. 15ff). uttalade att det i regeringsskrivelsen konstaterats att skyddsbestämmelserna i 4 kap. kulturminneslagen innebär att möjligheterna att förfoga över och utnyttja egendomen inskränks. Detta kan också medföra att förvaltningen fördyras.

Utskottet konstaterade vidare att förvaltningen av de kyrkliga kulturminnena, liksom av den kyrkliga egendomen i övrigt, till största delen finansierades av församlingsskatten. Utskottet tog fasta på att riksdagen i principbeslutet 1995 uttalade att relationsändringen inte borde leda till försämrade förutsättningar för vård och underhåll av de kulturhistoriska värdena inom kyrkan.

Principbeslutet innebar att bevarandet av de kyrkliga kulturvärdena är en angelägenhet för hela samhället. Det ansågs inte rimligt att den totala kostnaden för detta allmänintresse skulle bäras endast av Svenska kyrkans tillhöriga. Skyddsbestämmelserna i kulturminneslagen innebar inskränkningar och ibland fördyringar vid skötseln av egendomen.

Svenska kyrkan skulle därför enligt principbeslutet kunna få viss ersättning för vård av kulturhistoriskt värdefull egendom (Prop. 1995/96:80 s. 40). Ersättningen skulle, i den utsträckning som den utgick, ses som kompensation för begränsningar i möjligheterna att förfoga över egendomen och för extrakostnader som uppstår till följd av de generella skyddsbestämmelserna.

På ett par punkter avvek utskottets ställningstagande från regeringens förslag. Detta gällde bl.a. den kyrkoantikvariska ersättningens omfattning. Utskottet fastslog sammanfattningsvis att det efter relationsförändringen skulle finnas ett behov av en kyrkoantikvarisk ersättning motsvarande 460 miljoner kronor per år i 1996 års penningvärde för att klara de kulturhistoriskt betingade överkostnaderna. Konsekvenserna, om detta inte tillgodosågs, menade utskottet torde bli att kulturminneslagens krav inte skulle kunna uppfyllas.

1998 års Kyrkomöte gav regeringen tillkänna vad utskottet anfört.

Kyrkomötet 1999

Vid 1999 års kyrkomöte behandlade Andra kyrkolagsutskottet [Kyrkoordning för Svenska kyrkan (2KL 1999:1)] motion 1999:19 av Bo-Gustaf Sorby och Gunhild Bolander. I motionen föreslogs att Kyrkomötet som sin mening skulle ge regeringen till känna vad i motionen anförts beträffande storleken av den kyrkoantikvariska ersättningen. Motionärerna ansåg att regeringens förslag vad avser den statliga kyrkoantikvariska ersättningen under åren 2000-2009 ofelbart skulle komma att medföra ett uppdämt behov av restaureringsåtgärder med uppenbar risk för att oersättliga kulturvärden kommer att förfaras. Man ansåg därför det helt nödvändigt att den kyrkoantikvariska ersättningen, redan från avtalsperiodens början, skulle anpassas till ERK-utredningens (Utredningen om ekonomi och rätt i Svenska kyrkan - SOU 1992:9) föreslagna nivå på 460 miljoner kronor.

Andra kyrkolagsutskottet uttalade med anledning av motionen att riksdagen den 21 april 1999 anslöt sig till vad regeringen anförde i proposition Staten och trossamfunden, Begravningsverksamheten, kulturminnena, personalen, avgiftsbetalningen m.m. (1998/99:38) om den kyrkoantikvariska ersättningen. Kyrkomötets uppfattning var då väl känd. Utskottet såg det inte som meningsfullt att Kyrkomötet åter skulle vända sig till regeringen.

Utskottet

Utskottet anser inte att det idag finns något som förändrar den inställning som intagits av Kyrkomötet 1999. Denna bedömning kan emellertid komma att påverkas av de erfarenheter som inhämtas i samband med inventeringar och att ansökningar om kyrkoantikvarisk ersättning med början 2001 behandlas av den nationella nivån och stiften. Utskottet noterar i detta sammanhang Kyrkostyrelsens rapportering om arbetet med uppdraget att utforma Policydokument kring kyrkorummet (KsSkr 2001:3, Redogörelse för Kyrkostyrelsens behandling av Kyrkomötets och SFRV:s ombudsmötes ärenden, sid. 19). Detta policydokument och Riksantikvarieämbetets råd och anvisningar kan komma att få stor betydelse för frågan om den kyrkoantikvariska ersättningens användning.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet

att Kyrkomötet avslår motion 2001:12.

Uppsala den 18 maj 2001

På ekonomi- och egendomsutskottets vägnar

Bo Norrgård

Per Westberg

Närvarande: Bo Norrgård, ordförande, Ann-Marie Hallin, Reidar Gustafsson, Inga-Lisa Eklundh, Ulla Samuelsson, Joel Magnfält, Berit Möllebäck, Gösta Äng, Boris Olson, Barbro Petterson, Bengt Berg, Christer Mohlin, Sten-Åke Engdahl, Bengt Peterson och Jan-Erik Ågren

Biskop Martin Lind har deltagit i utskottets överläggningar.