Svar på fråga i Kyrkomötet 2000:17 av Gösta Äng om kyrkoavgiften

Kyrkomötet Svar 2000:17

Svar från Kyrkostyrelsen

”Församlingen beslutar om lokal kyrkoavgift.” Så står det i lagen om Svenska kyrkan. Den lokala bestämmanderätten över uttaget av kyrkoavgift är en del i principuppgörelsen mellan Svenska kyrkan och staten inför de ändrade relationerna. Den har ansetts så viktig att den bör stå i lagen som ett uttryck för kyrkans syn på sig själv. Den fullföljs genom bestämmelserna i kyrkoordningen.

Om Kyrkostyrelsen skulle gå in och försöka styra kyrkoavgiften skulle det alltså inte bara stå i uppenbar strid mot lagen utan också mot den grundidé på vilken hela kyrkoordningen vilar, nämligen att i olika sammanhang lyfta fram och stärka församlingarnas ställning inom Svenska kyrkan. Detta är ingen befogenhet som Kyrkostyrelsen eftersträvar att få.

Att kyrkoavgiften varierar är naturligtvis i sig ett tecken på att verkligheten ser olika ut runt om i landets församlingar med stora skillnader i bl.a. storlek, andel kyrkotillhöriga osv. Det är därför inte troligt att en enhetlig kyrkoavgift – om än den vore möjlig att genomföra – skulle leda till det ”rättvisa utgångsläge” som Gösta Äng efterlyser.

För att moverka de olikheter som finns och för att öka förutsättningarna för Svenska kyrkan att bedriva den rikstäckande verksamhet som kyrkan har åtagit sig att göra, finns i stället utjämningssystemet. Inom ramen för detta kan det naturligtvis alltid diskuteras om det går att göra bättre.

När det gäller utjämningssystemet i dess nuvarande form kan konstateras att det i kyrkoordningsarbetet togs ställning för att inte nu göra några större ändringar i detta eftersom systemet beräknas nå sin fulla effekt först under innevarande år. Centralstyrelsens bedömning i dessa delar godtogs av andra kyrkolagsutskottet vid 1999 års kyrkomöte.

Däremot skall Kyrkofondens styrelse påbörja en allmän utvärdering och översyn av utjämningssystemet i början av nästa år (se Kyrkostyrelsens skrivelse om mål- och rambudget KsSkr 2000:1). Det finns därför skäl att avvakta med ändringar i systemet till dess utvärderingen är klar.

Stina Eliasson