Svar på fråga i Kyrkomötet 2000:8 av Börje Henriksson om Gud eller/och Mammon – en “klassisk” konflikt

Kyrkomötet Svar 2000:8

Svar från Kyrkostyrelsen

Börje Henriksson frågar hur Kyrkan/Kyrkofonden idag drar gränser för att lösa rubrikens etiska och religiösa frågeställning. Som Börje Henriksson mycket riktigt har noterat, pågår ett arbete för närvarande inom Svenska kyrkan med dessa frågeställningar.

Kyrkoordningen säger att Svenska kyrkans medel skall förvaltas på ett etiskt försvarbart sätt i enlighet med kyrkans grundläggande värderingar. Detta har följts upp av olika policies beslutade för den nationella nivån.

Det finns således en placeringspolicy beslutad av Kyrkofondens styrelse och som gäller de medel som den förvaltar. Där har gränsen dragits så att placering inte får ske direkt i företag som i huvudsak sysslar med vapen- tillverkning eller tillverkning av tobaksprodukter.

Vidare har Förvaltningsdelegationen beslutat en finans- och valutapolicy för den nationella nivån. I den talas om både etiska/moraliska kriterier och ideella kriterier. De etiska/moraliska innebär att kyrkans penningmedel inte skall placeras i verksamhet som står i strid med de grundläggande värderingar som kyrkan vill värna. Kyrkan skall söka sig till placeringar inom områden där människan sätts i centrum och där skapelsen/miljön värnas. Kyrkan skall också - där så är möjligt – stödja sådan verksamhet som medverkar till att utjämna de globala orättvisorna. Enligt de ideella kriterierna skall avkastning inte enbart räknas i ekonomiska termer. Ideella placeringar syftar till att delta i arbetet för en mer rättvis ekonomisk världsordning och större global rättvisa.

Kyrkan arbetar alltså redan idag efter de riktlinjer som anges i nu nämnda dokument. Men arbetet med att närmare definiera var gränserna går, fortgår på olika sätt. Kyrkofondens styrelse har för drygt en vecka sedan tillsatt ett etiskt råd för kyrkans kapitalförvaltning.

Kyrkostyrelsen har också uppdragit åt kyrkokansliet att tillsätta en projekt- grupp för kyrkans arbete med kapitalförvaltning med etisk inriktning. Syftet är att gruppen skall kunna höja kompetensen i dessa frågor i kyrkans beslutsfattande organ, inte minst när det gäller att finna positiva kriterier för kyrkans ekonomiska agerande.

Frågan om hur gränserna skall dras är förstås ytterst komplicerad och kräver ödmjukhet och öppenhet av dem som skall lösa uppgiften. Förhoppningsvis kan det fortsatta arbetet, som jag nu har beskrivit, ytterligare klargöra och belysa den gränsdragning som Börje Henriksson efterlyser och minska riskerna för misstag.

Sven E Kragh