Svar på fråga i Kyrkomötet 2000:6 av Göran Wahlström om godkännande av församlingsinstruktionen

Kyrkomötet Svar 2000:6

Svar från Kyrkostyrelsen

Församlingsinstruktionen kom till i och med att 1999 års kyrkomöte beslutade den kyrkoordning som nu gäller. Bestämmelserna om hur församlingsinstruktionen arbetas fram och utfärdas är alltså något som Kyrkomötet för inte så länge sedan har tagit ställning till. Frågor om varför kyrkoordningen ser ut som den gör på denna punkt bör därför snarare ställas till Kyrkomötets ledamöter som ju har varit med och beslutat än till Kyrkostyrelsen som verkställande organ.

Andra kyrkolagsutskottet uttalade vid 1999 års kyrkomöte följande:

Det gemensamma uppdraget förstärks ytterligare genom församlingsinstruktionen. Den skall gemensamt utarbetas lokalt utifrån de förutsättningar som där finns. Och det skall ske i enighet. Den skall självständigt beslutas dels av kyrkorådet, dels av kyrkoherden och i samråd med domkapitlet. ……Med sin beslutsförankring och sitt innehåll ger församlingsinstruktionen den nödvändiga inriktning för det gemensamma uppdrag och de olika roller som kyrkoråd och kyrkoherde har” [min kurs.]

Kyrkostyrelsen har därför för sin del – bl.a. utifrån dessa uttalanden – uppfattat kyrkordningen på denna punkt så att formuleringen ”var för sig” ger uttryck för att principen om den dubbla ansvarslinjen gäller också i fråga om framtagandet av församlingsinstruktionen. Om kyrkorådet och kyrkoherden inte kan enas anger kyrkoordningen – som en sista utväg – att domkapitlet utfärdar församlingsinstruktionen.

Arbetet med församlingsinstruktioner pågår just nu i församlingarna och är på de flesta håll bara i ett inledande skede. Det är därför för tidigt att säga något om hur arbetet fortlöper. Om en församling får problem med att enas kring en församlingsinstruktion behöver det inte med nödvändighet innebära att arbetsklimatet i den församlingen vare sig är eller blir dåligt. Det kan istället visa på att den process som skall till för att ta fram en instruktion inte är så enkel. Arbetet förutsätter en bred delaktighet och en öppen dialog. Särskilt det pastorala programmet kräver en grundlig analys av hur den grundläggande uppgiften bäst skall kunna utföras i den egna församlingen. Det är inte osannolikt att det kan finnas fler än ett svar på den frågeställningen.

Det är inte en uppgift för Kyrkostyrelsen att ingripa med eventuella åtgärder. Det främjande som behövs på den lokala nivån i olika sammanhang är närmast en uppgift för stiften. Den nationella nivån har som sin uppgift att stödja stiften i det arbetet.

Levi Bergström