Svar på frågor i Kyrkomötet 2000:3 och 2000:22 av Evert Josefsson om rikskollekt 2001 och Michael Martinson om stöd till Credo

Kyrkomötet Svar 2000:3, 22

Svar från Kyrkostyrelsen

Kyrkostyrelsen har fått två frågor som rör rikskollekter. De besvaras i ett sammanhang.

Svenska kyrkans lekmannaförbund har fått ett nekande svar på sin ansökan om rikskollekt för år 2001 med hänvisning till att det inte finns något utrymme för en rikskollekt till förbundet. Evert Josefsson begär nu besked om motiveringen.

Men skälet är just att det för närvarande är mycket trångt om utrymme för rikskollekter. Kyrkoordningen anger att de får vara högst 30 till antalet. För bara några år sedan var de 34, något som hade lämnat utrymme för exempelvis delad rikskollekt till ytterligare åtta organisationer. Minskningen är alltså mycket påtaglig när Kyrkostyrelsen skall tillgodose olika önskemål.

Det råder bred enighet om att vår kyrkas internationella verksamheter skall beredas ett betydande utrymme. Sedan det skett och ytterligare några kollekter lagts ut, där vår kyrka har gjort direkta åtaganden om långsiktigt rikskollektstöd, så är det återstående utrymmet just trångt. Skall en organisation som under längre tid inte fått eller sökt rikskollekt komma ifråga, så måste något annat ändamål stå tillbaka. Sådant måste naturligtvis kunna ske. Men när Kyrkostyrelsen , som så sent som i våren 1999 fattade ett antal vägledande beslut med anledning av Kollektöversynsgruppens arbete, var vi inte beredda att redan i år ändra inriktning.

Kyrkostyrelsen är medveten om det dilemma vi befinner oss i och har beredskap för att söka vägar att komma ur det. Jag understryker detta eftersom det trånga utrymmet för rikskollekter är en relevant aspekt även när det gäller frågan om rikskollekt till Credo. Kyrkostyrelsen gjorde i det nämnda vägledande beslutet våren 1999 ett långsiktigt uttalande om att det är angeläget att det inom det begränsade utrymmet för rikskollekter bereds plats för rikskollekt till stöd för kristet studentarbete. En halv rikskollekt är vad som de senaste åren bedömts möjligt.

När Credo inte fått del av denna rikskollekt så är anledningen till Kyrkostyrelsens ställningstagande vad som framkom vid de samtal som styrelsens Kollektöversynsgrupp förde med företrädare för Credo våren 1999.

Vi fick då redogörelse för Credos omfattande verksamhet. Men den tydlighet som Michael Martinsson framhåller uppfattades emellertid vid Credos egen presentation som ett exkluderande troskrav. Den oförståelse som kom till synes inför unga människors behov av att diskutera exempelvis sexuell identitet förvånade oss liksom den bibelsyn med vilken detta motiverades. Därför sammanfattade översynsgruppen: ”Credos profil svarar inte mot den öppenhet som bör vara ett kännetecken för en folkkyrka som Svenska kyrkan”.

Det kan tilläggas att Kyrkostyrelsen i beslutsunderlaget antecknat att inget hindrar att en annan bedömning blir möjlig ett annat år.

Slutligen vill jag också påpeka att i Kyrkostyrelsens beslut om rikskollekter 2001 finns en reservation till förmån för en halv rikskollekt åt Credo.

Birgitta Ericsson Löfgren