Svar på frågor i Kyrkomötet 2000:2 och 2000:7 av Britta Olinder om mission och av Börje Henriksson om vad mission är i dag

Kyrkomötet Svar 2000:2, 7

Svar från Kyrkostyrelsen

I enlighet med sin instruktion (SvKB 1999:7) skall Nämnden för Svenska kyrkans mission "samordna, planera och utveckla Svenska kyrkans församlingars missionsengagemang och i gemenskap med hela Kristi kyrka delta i Guds mission i världen".

Ett av de prioriterade områdena är religionsmötesfrågorna. Grundhållningen i arbetet med dessa frågor utgår från att det bara finns en Gud och att det är den Guden som människor söker i alla religioner. Som kristna är vi bundna till uppenbarelsen i Kristus och kallade att vittna om honom. I samarbetet för en bättre värld borde det inte finnas några hinder för kristna att samarbeta med alla människor av god vilja.

Överallt där religioner möts ställs människor inför nödvändigheten att hitta modeller för fredlig samlevnad i stället för konfrontation. Formen är ofta dialogens, ett samtal byggt på ömsesidig respekt och vilja att lyssna till den andre.

Svenska kyrkan har genom arbetet i internationell mission en lång tradition när det gäller mötet med de stora världsreligionerna. En uppgift är därför att erfarenheterna från religionsmöten ska återföras till den svenska situationen och bidra till Svenska kyrkans förmåga att möta de problem och frågor som uppstår i vår egen mångkulturella miljö.

Britta Olinder frågar om missionens uppgift endast är att stödja systerkyrkor ekumeniskt. Svenska kyrkans missions uppgift är att stödja lokala kyrkor, som självständigt utformar sitt arbete utifrån det lokala samhället i vilket de verkar och med de prioriteringar som de gör. De lokala kyrkorna bär ett självständigt ansvar för missionsuppdraget att göra Kristus känd. I det arbetet deltar Svenska kyrkan genom SKM.

Det som var förtryckande i gamla tiders mission var den fullständigt tvärsäkra övertygelsen om att man ägde Sanningen. Ett sådant synsätt kunde ibland medföra fördömande och förakt för dem som trodde på annat sätt. Att dela tro och erfarenhet med andra människor utan att ställa krav på att dominera innebär inget otillbörligt förtryck. Vi ska inte vara rädda!

Tvärtom ska vi låta tilliten till vår egen tro ge oss mod att gå ännu djupare in i dialog med människor, som tror och tänker annorlunda. Att bjuda in till samtal om Gud tillsammans med företrädare för olika religioner är även för den lokala församlingen ett utmärkt sätt att bearbeta frågor om religionsmöten.

Börje Henriksson ställer ytterst frågan om missionsbefallningen fortfarande gäller. Svaret på den frågan är ett obetingat JA. Men man behöver reflektera över tillämpningen av den på nytt i varje ny tid.

Curt Forsbring