Den hittillsvarande utvecklingen
Allmän bakgrund
Bakgrund och historik när det gäller Svenska kyrkans utbildningsanläggningar i Sigtuna och utvecklingen under åren närmast före 1997 återfinns i SFRV:s styrelses skrivelse till 1998 års ombudsmöte StSkr 1998:504, kapitel 2. Där beskrivs den sedermera till Stiftelsen Svenska kyrkans utbildningscentrum (SKUC) knutna Sigtuna folkhögskola från sin tillkomst 1917 och Svenska kyrkans lekmannaskola, bildad 1923. Vidare tecknas bildandet av SKUC vid årsskiftet 1985/86. Stiftelseurkund och stadgar återges där in extenso. De förhållanden som låg bakom bildandet av ett särskilt utbildningsbolag 1997, Svenska kyrkans utbildnings AB (SKUAB), redovisas också liksom den ekonomiska utvecklingen och tillskotten från SFRV under åren från 1986.
En fyllig genomgång av utvecklingen av den s.k. Sigtunafrågan från 1982 och framåt finns även i betänkandet (SKU 1995:10) från den av SFRV:s styrelse tillsatta utredningen om Svenska kyrkans utbildningsorganisation, sid. 90ff. Vad utredningen anförde och vilka åtgärder den ledde till finns i huvudsak återgivet i den ovannämnda ombudsmötesskrivelsen StSkr 1998:504, sid. 7. Därutöver kan i detta sammanhang noteras att utredningen bedömde att det varken vid Utbildningscentrums bildande 1985 eller vid tiden för utredningen (1994) fanns något behov i stiften av ett centralt utbildningscentrum. Remissbilden var emellertid splittrad på denna punkt och visade bland annat att meningarna var delade i frågan på vilken nivå exempelvis kyrkoherdeutbildning och chefs- och ledarskapsutveckling skall ligga.
Med fokus på folkhögskolans roll i kyrkans sammanhang behandlades Sigtunafrågan även i Svenska kyrkans utbildningsnämnds utredning ”Resurs att utveckla” 1993. En slutsats som utredarna drog var att tillgången till en kyrklig folkhögskola är en resurs för stiften och att de kyrkliga folkhögskolorna, även den i Sigtuna, därför borde vara knutna till ett eller flera stift. Sonderingar i olika omgångar under 1990-talets lopp har dock inte visat att stiften i Sigtuna folkhögskolas närområde är beredda till något ökad engagemang.
För närmare detaljer i utvecklingen före 1997 hänvisas till de nu nämnda dokumenten.
Ett grundläggande förhållande, som framgår av dessa dokument, vill Kyrkostyrelsen dock redan inledningsvis framhålla. Svenska kyrkan - till vilken SFRV:s verksamhet överförts från och med den 1 januari 2000 - är inte ensam huvudman för Stiftelsen Svenska kyrkan utbildningscentrum. Även Sigtunastiftelsen och Svenska Kyrkans Unga är stiftare och huvudmän. Kyrkomötet kan därför inte fatta några direktverkande beslut om inriktning eller förändringar vad avser SKUC. Kyrkomötet kan endast ge uppdrag till Kyrkostyrelsen, som har att utöva Svenska kyrkans huvudmannaskap i dialog med de övriga huvudmännen.
Bakgrunden till årets skrivelse med utgångspunkt i besluten vid 1997 års ombudsmöte
Den omedelbara anledningen till att Kyrkostyrelsen till årets Kyrkomöte överlämnar en skrivelse om Svenska kyrkans utbildningscentrum i Sigtuna är ombudsmötets behandling av frågor rörande SKUC och SKUAB 1997.
Vid ombudsmötet 1997 förelåg en motion av Bengt Olof Dike i vilken han hemställde att SFRV:s engagemang i SKUC, direkt eller via SKUAB, skulle avvecklas snarast, senast inom ett år (OMot 1997:515). Motiven för en sådan avveckling var av ekonomisk art. SFRV hade under lång tid fått betala mycket stora belopp för att täcka underskott i verksamheten.
Organisationsutskottet konstaterade i sitt betänkande (OO 1997:503) riktigheten i att SFRV givit ett betydande ekonomiskt stöd alltsedan stiftelsen SKUC bildades 1986. Detta beräknades för åren 1987-94 ha uppgått till 26,5 miljoner kronor. Stödet utgick till större delen till följd av ett tioårigt avtal mellan SFRV och SKUC. Ekonomin hade sedan ansträngts ytterligare genom en lånefinansierad nyanläggning (Västergården), som lett till att SKUC:s skuldsättning var mycket stor. Förlusten i SKUC under de två åren 1995 och 1996 uppskattades av organisationsutskottet till över 6 miljoner kronor.
I samband med omorganisationen av arbetet på Svenska kyrkans nationella nivå vid årsskiftet 1996/97 bildades det av SFRV helägda SKUAB till vilket kurs- och konferensverksamheten på anläggningen i Sigtuna – Ansgarsliden – överläts. SKUAB inköpte inventarierna på Ansgarsliden och övertog huvuddelen av personalen vid SKUC. I övrigt förhyrde bolaget den del av anläggningen som tillhör kurs- och konferensverksamheten. Som en följd av SKUC:s svåra ekonomiska situation kom SKUAB att för lokalerna få betala en hyra långt över marknadsnivå. I nästa led blev därigenom situationen svår för SKUAB och SFRV fick gå in med kapitaltäckningsgarantier. Sammanfattningsvis konstaterade utskottet att SFRV under lång tid tvingats betala mycket stora belopp för att täcka underskott i verksamheten vid SKUC.
Organisationsutskottet ansåg emellertid att den av SKUAB för utskottet redovisade målsättningen att kurs- och konferensverksamheten skulle bli självbärande inom två år borde avvaktas innan ombudsmötet tog någon ställning till den fortsatta verksamheten. Utskottet skrev: ”Om nämnda målsättning inte uppnås måste ombudsmötet ta principiell ställning till om verksamheten vid SKUC skall avvecklas eller om denna verksamhet bedöms så värdefull för rikskyrkan att den bör drivas vidare med rikskyrkliga bidrag samt vilka ekonomiska ramar som i så fall bör ställas upp”.
Med hänvisning till att en nedläggning kräver tid för överläggningar med övriga huvudmän, förhandlingar med personalen, uppsägning av olika avtal m.m. avvisade utskottet motionsyrkandet som orealistiskt. I stället önskade utskottet att SFRV:s styrelse varje år skulle lämna utförlig redogörelse för den ekonomiska utvecklingen vid SKUC och för planerade och genomförda åtgärder för att förbättra den ekonomiska situationen i såväl bolaget som i stiftelsen. Förslag till finansiering skulle också lämnas för den händelse verksamheten skulle fortsätta att gå med underskott.
Ombudsmötet följde utskottets hemställan och avslog motionen men begärde att SFRV:s styrelse till 1998 och 1999 års ombudsmöten lämnade sådan utredning som utskottet föreslagit. Som framgår i det följande har SFRV:s styrelse lämnat sådana redovisningar till ombudsmötena 1998 och 1999. Styrelsens fortsatta omfattande arbete med de aspekter på Sigtunafrågan som 1997 års ombudsmöte anlade utgör, tillsammans med det faktum att en ny bedömning skulle göras efter 1999 års utgång, motiven för årets skrivelse till Kyrkomötet.
Redovisning och förslag till 1998 års ombudsmöte
Under hösten 1997 och våren 1998 följde SFRV:s styrelse noga den ekonomiska utvecklingen vid SKUC och SKUAB och hade återkommande överläggningar med företrädare för såväl Utbildningscentrum som utbildningsbolaget. Den ekonomiska utvecklingen var synnerligen negativ och styrelsen fick i flera steg besluta om kapitaltäckningsgarantier. I december 1997 beslöts om en garanti för 1997 på 3 miljoner kronor, av vilka sedermera 2,5 behövde tas i anspråk. Samtidigt beslöts om en kapitaltäckningsgaranti för 1998 på 2 miljoner kronor. I juni 1998 höjdes beloppet till 3 miljoner kronor. Om dessa garantier inte hade utfästs hade likvidationsplikt förelegat för SKUAB, såvida inte den hyra SKUAB hade att erlägga kunde sänkas kraftigt. En sådan åtgärd skulle försätta i stiftelsen SKUC i en ohållbar situation och drabba förutom SFRV även de andra huvudmännen.
Parallellt med att de nämnda besluten togs för att inte hamna i oplanerade nedläggnings- och likvidationssituationer, kunde SFRV:s styrelse konstatera att det framstod som omöjligt att få anläggningen i ekonomisk balans utan en radikal minskning av SKUC:s skuldbörda, som uppgick till omkring 44 miljoner kronor. Mot denna bakgrund utarbetades ett förslag om ett engångsbelopp ur kyrkofonden på 35 miljoner kronor för att möjliggöra en sanering av ekonomin i SKUC och SKUAB. Överläggningar skedde med Kyrkofondens styrelse och enighet uppnåddes om att ett sådant förslag i så fall måste föreläggas ombudsmötet.
Styrelsens redovisning till 1998 års ombudsmöte skedde genom den ovan nämnda skrivelsen StSkr 1998:504. Skrivelsen innehöll förutom redovisning av styrelsens uppföljning av den ekonomiska utvecklingen vid SKUC och SKUAB också förslag om att ombudsmötet skulle besluta att hos Kyrkofondens styrelse begära ett engångsbelopp på 35 miljoner kronor till sanering enligt ovan.
I sina motiveringar hänvisade styrelsen till det påtagliga behovet av utbildnings-, konferens- och seminarieverksamhet på nationell nivå i Svenska kyrkan och till den tradition och erfarenhet som samlats på Ansgarsliden alltsedan lekmannaskolans och folkhögskolans tillkomst. Att nu försätta verksamheten i konkurs skulle vara oansvarigt, inte minst genom den förtroendeförlust som Svenska kyrkan som helhet skulle drabbas av. En långsiktigt klok och verksamhetsmässig utveckling gynnas därför bäst, oberoende av hur Svenska kyrkan på sikt väljer att trygga behoven av utbildning på nationell nivå, av en sanering av ekonomin i SKUC och SKUAB. Ombudsmötet borde göra det möjligt att uppnå det mål man själv satt upp 1997 för verksamheten i SKUC och SKUAB.
Styrelsen skrivelse blev föremål för ingående behandling och debatt i 1998 års ombudsmöte. Till grund för ombudsmötets beslut låg ekonomiutskottets betänkande (OEo 1998:502). Med bifall till ekonomiutskottets hemställan beslutade ombudsmöte att hos Kyrkofondens styrelse ansöka om ett engångsbelopp om högst 35 miljoner kronor för att möjliggöra en sanering av ekonomin inom Stiftelsen Svenska kyrkans utbildningscentrum (SKUC) och Svenska kyrkans Utbildnings AB (SKUAB).
Beslutet villkorades av ombudsmötet på följande sätt:
- Eventuella tillskott av medel till Stiftelsen Svenska kyrkans utbildningscentrum skall ges genom ränte- och amorteringsfria lån med säkerhet i fastigheten.
- Sådana lån skall vara villkorade av att de i SKUC huvudsakligen används till att lätta skuldbördan.
- Efter erhållet tillskott kvarstår de principiella ställningstaganden som ombudsmötet gjorde 1997 (OO 1997:503).
Fortsatt uppföljningsarbete och redovisning till 1999 års ombudsmöte
Som en konsekvens av ombudsmötets beslut ansökte SFRV:s styrelse den 15 september 1998 om ett engångsanslag om högst 35 miljoner kronor till detta ändamål ur Kyrkofonden.
Kyrkofondens styrelse beslöt den 13 oktober 1998 att med tillstyrkan överlämna ärendet till regeringen, eftersom anslaget inte rymdes inom ramen för Kyrkofondens budget för 1999. Regeringen beslöt den 10 december 1998 att Kyrkofondens styrelse fick använda högst 35 miljoner kronor av kyrkofondens medel för bidrag till SFRV för att lösa de uppkomna ekonomiska problemen inom Stiftelsen Svenska kyrkans utbildningscentrum och Svenska kyrkans Utbildnings AB. Av beslutet framgår att Kyrkofondens styrelse får besluta om de närmare villkoren för SFRV:s disposition av medlen.
SFRV genomförde därefter i enlighet med Kyrkofondens styrelses krav förhandlingar med den långivande banken. Omständigheter från bankens sida gjorde att förhandlingen slutfördes först i februari 1999 och med negativt resultat. Detta redovisades för Kyrkofondens styrelse. Överläggningar i frågan ägde rum mellan SFRV:s arbetsutskott och Kyrkofondsstyrelsens arbetsutskott såväl i januari som i mars 1999.
Utifrån ombudsmötets beslut och den fortsatta utvecklingen av ärendet kunde styrelsen vid sammanträde den 10-11 mars 1999 konstatera att de grundläggande principerna för saneringen av SKUC:s och SKUAB:s ekonomi skulle vara att medlen i huvudsak användes till att lyfta av SKUC:s mycket stora skuldbörda, att medlen skulle anvisas som lån samt att SKUAB inte, såsom vid tidigare tillfälle, skulle tvingas upprätta kontrollbalansräkning. Det senare skulle kunna leda till antaganden om en konkursrisk, en åtgärd som ombudsmötet avvisat. Principerna var delvis motstridiga, varför en avvägning måste göras utifrån ombudsmötets beslut och uttalade intentioner. Det noterades i detta sammanhanget att SKUAB för 1998 uppvisat nollresultat.
En begränsad del kunde mot denna bakgrund behöva användas till ett aktieägartillskott till bolaget i syfte att undvika att behov av kontrollbalansräkning uppstod under den tid av 1999 som bolaget fortfarande belastades av de höga hyreskostnader som SKUC:s skuldsituation genererade. Den direkta anledningen till att en sådan insats bedömdes motiverad var således den långa tidsutdräkten genom hänvändelsen till regeringen och kraven på bankförhandlingar.
Mot denna bakgrund beslöt styrelsen att försträcka SKUC 25 miljoner kronor som ränte- och amorteringsfritt lån, att tillföra SKUAB ett villkorat aktieägartillskott omfattande 2 miljoner kronor samt att senare fatta beslut om återstående 8 miljoner.
Därefter skedde ett samråd med berörda parter och ett förslag upprättades rörande det resterande belopp på 8 miljoner kronor. Enligt förslaget skulle 5 miljoner kronor användas så att det beslutade lånet till SKUC höjdes till 30 miljoner kronor. Vidare skulle 3 miljoner kronor användas till att försträcka SKUAB ett ränte- och amorteringsfritt lån för att möjliggöra brådskande och prioriterade uppgifter men också för att stärka bolagets intäkter. Det gällde bland annat utbildning beträffande IT och informationsverksamhet samt de förändrade relationerna kyrka-stat. SFRV:s styrelse fattade den 17 mars 1999 beslut i enlighet härmed.
Sedan styrelsen den 22 mars 1999 kompletterat sin ansökan till Kyrkofondens styrelse i enlighet med de nu relaterade besluten fattade Kyrkofondsstyrelsens arbetsutskott på delegation beslut i ärendet enligt följande:
att bevilja SFRV begärt anslag på 35 miljoner kronor för att möjliggöra en sanering av ekonomin inom SKUC och SKUAB;
att anslaget skall överföras dels till SKUC som ränte- och amorteringsfritt lån på 30 miljoner kronor för extra amortering på SKUC:s krediter hos Föreningssparbanken, dels till SKUAB som ett ränte- och amorteringsfritt lån på 3 miljoner kronor för nödvändiga investeringar i anläggningen samt för brådskande och i verksamheten prioriterade uppgifter och dels till SKUAB som ett aktieägartillskott på 2 miljoner kronor, varvid det ankommer på SFRV:s styrelse att bedöma behovet;
att om de av SFRV beviljade lånen helt eller delvis skulle återbetalas till SFRV skall SFRV betala motsvarande belopp till Kyrkofonden;
att om det inte föreligger behov av aktieägartillskott skall SFRV återbetala det till aktieägartillskott anslagna beloppet till Kyrkofonden.
Sedan SFRV den 29 mars 1999 erhållit 35 miljoner kronor från Kyrkofonden vidtog styrelsen åtgärder i enlighet med beslutet. Det innebär bland annat att SKUC:s skuldbörda nu minskades med 30 miljoner kronor.
Styrelsen hade därmed fullföljt de åtgärder för sanering som visat sig nödvändiga till följd av vad 1997 års ombudsmöte begärt om noggrann ekonomisk uppföljning av utveckling vid SKUC och SKUAB. Detta redovisades för 1999 års ombudsmöte genom skrivelsen StSkr 1999:503, kap. 2.
