17. Rådet för Evangeliska Fosterlands Stiftelsen Utland
17.1 EFS-rådet
EFS styrelse har att besluta om övergripande mål och uppdragsbeskrivning för EFS-rådet. EFS-rådet skall anta inriktningsmål, bekräfta effektmål samt samordna rörelsens engagemang för EFS utlandsverksamhet. En för Svenska kyrkan gemensam administration för de internationella verksamhetsområdena verkställer de beslut som EFS-rådet fattar avseende EFS utlandsverksamhet och dess ändamålsdestinerade medel.
EFS vill betona alla kristnas gemensamma uppgift att leva i mission, såväl i det lokala sammanhanget där vi tillsammans som delar i Kristi kyrka har uppdraget att bära evangeliet i ord och handling. Därför inriktas insatserna mot sådant som kan uppmuntra och skapa personligt engagemang för mission, liksom insatser som skapar konstruktiva förutsättningar för att kanalisera och förverkliga vår del i det globala missionsuppdraget.
17.2 Verksamhetsområdet EFS utland
Verksamhetens kostnader
detaljbudget år 2000
|
rambudget år 2001
|
rambudget år 2002
|
rambudget år 2003
|
24,078 mkr
|
24,565 mkr
|
24,750 mkr
|
24,945 mkr
|
Andel nationell finansiering
detaljbudget år 2000
|
rambudget år 2001
|
rambudget år 2002
|
rambudget år 2003
|
4,200 mkr
|
4,965 mkr
|
5,150 mkr
|
5,345 mkr
|
Väsentliga förändringar
EFS utlandsarbete har helt gemensam administration och handläggning med Svenska kyrkans övriga arbete för internationell mission och diakoni, vilket medför att de olika verksamheternas erfarenheter har förutsättningar att berika varandra i det vardagliga arbetet. EFS utlandsarbetes starka förankring och djupa integration i EFS Sverigearbete blir de kommande åren särskilt värdefullt som ett bidrag till Svenska kyrkans arbete med att djupare integrera de internationella verksamheterna i stift och församlingar. Verksamhetens omslutning beräknas de kommande åren vara cirka 25 miljoner kronor per år, varav huvuddelen är insamlade medel genom EFS. Kostnaden för administration av EFS utlandsarbete regleras genom avtal och den nationella finansieringen uppgår för innevarande år till 4,2 miljoner kronor. Den föreslås för 2003 uppgå till 5,3 miljoner kronor.
Verksamhetsområdet EFS utlandsverksamhet har ett huvudprogram, utlandsprogrammet.
Utlandsprogrammet har följande delprogram:
Övergripande målsättning
EFS övergripande målsättning för utlandsprogrammet är att tillsammans med partner i Afrika och Asien gestalta Guds evangelium i världen och fördjupa ömsesidiga relationer, samt att med öppenhet för nya utmaningar fullfölja EFS kallelse och uppgift. Inriktningsmål har formulerats för de av EFS prioriterade områdena
Inriktningsmål
Kyrko- och församlingsutveckling:
Teologisk utbildning och reflektion:
Hälso- och sjukvård:
Integrerade utvecklingsprogram:
Katastrofarbete:
Missionärer:
Prioriterade områden
De sex prioriterade områdena utgör de grundläggande verksamhetstema som återkommer inom delprogrammen. De är ursprungligen formulerade utifrån utlandsverksamheten, men styr även EFS arbete i Sverige, som i sitt arbete ständigt måste relatera till utlandsprogrammet.
Kyrko- och församlingsutveckling
Att bygga kyrkor och församlingar med egen sakramentsförvaltning och eget prästerskap var en gång ett av missionens mål. I relation till de lokal kyrkorna är missionens uppgift idag främjande och stödjande såväl som lyssnande och lärande.
För att kyrkor och församlingar skall utvecklas är det viktigt att insatser som syftar till enhet och förnyelse stöds. En källa till denna förnyelse är den egna kontexten, en annan den världsvida gemenskapen. Inom ramen för de ekumeniska nätverken, globalt, regionalt och lokalt, sammanförs båda dessa aspekter. Ekumeniskt arbete är en fråga av stor vikt för lokala kyrkors möjlighet till utveckling.
I regel bedrivs församlingsverksamheten med lokalt insamlade medel. Utveckling av församlingsarbete kräver dock större resurser än vad kyrkan lokalt har. Arbete med att mobilisera lokala resurser och höja den ekonomiska och administrativa kompetensen är avgörande både för ett gott förvaltarskap av de egna begränsade resurserna och för att minska beroendet av externa resurser.
De verksamheter som oftast får stryka på foten när resurser saknas drabbar barn, ungdomar och kvinnor. Överallt i världen är det kvinnorna som bär upp kyrkornas arbete. Ändå finns de sällan med i de beslutande strukturerna.
På många håll i världen är utvecklingen av församlingsarbetet avgörande för den roll kyrkan kan spela i uppbyggandet av ett rättvist och fredligt samhälle. Genom sitt vitt spridda nätverk av församlingar på basplanet kan kyrkorna bli viktiga faktorer i arbete för fred och försoning, och en stomme i utvecklingssamarbete av olika slag. En särskilt viktig utmaning för kyrkan är den ökade betoningen av frågan om etnicitet.
Teologisk utbildning och reflektion
Teologisk utbildning har varit en prioritet för EFS mission ända från början. Det råder en stor brist på teologiskt utbildade präster, lärare och ledare i de kyrkor EFS samverkar med. Vid de teologiska seminarierna saknas ibland såväl kompetenta lärare som tillräcklig teologisk litteratur och möjlighet till pastoral träning. Många kyrkor löser behovet av utbildade präster och evangelister med distansundervisning. Stor vikt läggs även vid att göra teologisk utbildning tillgänglig för kvinnor.
Under lång tid har den västerländskt orienterade teologin och liturgin dominerat prästautbildningen i tredje världen. Sedan 1970-talet pågår ett arbete med att forma teologi och kyrkoliv med rötter i den egna verkligheten. Det handlar om att relatera evangeliet till den sociala, ekonomiska, politiska religiösa och kulturella miljö där det förkunnas, dels om en strävan efter att finna liturgiska, musikaliska och konstnärliga uttryck för den kristna tron som bottnar i den egna kulturen.
Ur den teologiska bearbetningen växer kyrkans uppdrag i mission fram. När fattiga och förtryckta människor ser sitt liv i ljuset av Bibelns texter och därigenom får inspiration och kraft att förändra sina livsvillkor, får teologin en roll som går utöver lärosamtalen och de teoretiska diskussionerna. Ett ledarskap i kyrkorna, som har förmågan att arbeta teologiskt med samtidens frågor är den bästa förutsättningen för att kyrkorna skall kunna fylla sin uppgift att förkunna evangelium.
Hälso- och sjukvård
Utgångspunkten för hälso- och sjukvårdsarbetet är en helhetssyn på människan som ser både till fysisk, psykisk, social och andlig hälsa. I detta arbete ryms både närvaron bland dem som lider och en upprättelse av de utsatta som tecken på Guds rike.
Under senare år har man allt oftare talat om sjukvårdens kris i världens fattiga länder. En av anledningarna är den ökande fattigdomen i skuldkrisens spår. Världsbankens strukturanpassningsprogram har tvingat regeringarna att göra kraftiga nedskärningar i de sociala utgifterna, något som drabbat undervisning och hälsovård. De lokala kyrkornas hälsovårdsprogram blir allt viktigare som komplement till den statliga sjukvården. Samtidigt räcker resurserna inte till för att täcka de ökande behoven. Antalet HIV/AIDS-sjuka ökar i snabb takt och får allvarliga effekter även på de sociala strukturerna i samhället. Kyrkornas hälsovårdsarbete riktar sig i hög utsträckning till utsatta grupper som inte på annat sätt har tillgång till vård. De grupper som bör prioriteras är de fattigaste och grupper som av social eller etnisk tillhörighet är utanförställda, till exempel gatubarn, prostituerade, kastlösa, stamfolk och minoriteter.
En annan faktor för kyrkornas hälso- och sjukvårdsarbete är det arv som missionssjukvården lämnat efter sig. Driften av de institutioner som missionerna en gång byggde upp och sedan överlämnade till den lokala kyrkan, kräver på många håll stora ekonomiska och personella resurser. EFS tar därför ett fortsatt ansvar för den verksamhet som man varit med om att bygga upp, samtidigt som man tillsammans med samarbetskyrkorna försöker hitta former för självfinansiering och minskat ekonomiskt beroende.
I detta läge har vikten av att finna en balans mellan förebyggande och kurativ vård uppmärksammats alltmer. Man har funnit att kvinnors initiativ är viktigast när det gäller att förändra hälsoläget i familjen. Förebyggande hälsovård som vänder sig till kvinnor är därför en viktig del av prioriteringarna inom hälso- och sjukvårdsarbetet.
Integrerade utvecklingsprogram
Utbildning är det mest effektiva redskapet för människor att förändra sin situation. Det gäller för enskilda individer och hela nationer. Under 1900-talet har stora framsteg gjorts i världens fattiga länder när det gäller att öka läskunnigheten och erbjuda alla barn skolgång. Utvecklingen idag ser dock ut att gå åt motsatt håll. Strukturanpassningsprogrammen i skuldsatta länder drabbar utbildningen hårt. Läskunnigheten minskar i många länder, särskilt bland kvinnor och flickor. Fattiga har inte råd att låta sina barn gå i skolan, när undervisningen inte längre är kostnadsfri. Ett samhällssystem är på väg att växa fram i många fattiga länder, där majoriteten av befolkningen är utestängd från sådan samhällsservice som hittills betraktats som en mänsklig rättighet. I en sådan situation blir olika former av informell utbildning allt viktigare.
I den kristna människosynen ses människan som oändligt värdefull, Guds avbild, men samtidigt kapabel att utföra kränkande handlingar mot sina medmänniskor, till och med intill utrotning av dem som inte accepteras. De mänskliga rättigheterna har formulerats främst som en konsekvens av människans erfarenhet av sig själv och kan hänföras till den kristna människosynen men också till andra religioner och kulturer. De kan liknas vid ett staket som inte bör överträdas om vi vill leva i respekt för varandra i en gemensam värld.
Evangeliet erbjuder befrielse från det som kränker människan. Att kämpa för en bättre tillvaro, människovärdigt liv och för att förtryckande strukturer skall försvinna är en del av kyrkans uppgift. Men det finns risker med ett sådant arbete då det kan leda till övergrepp som fängslanden, tortyr och avrättningar. Det är naturligt att arbete för såväl de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna som de medborgerliga och politiska rättigheterna alla utgör en del av samma helhet. Arbetet för mänskliga rättigheter inriktar sig särskilt på situationen för kvinnor, barn, ursprungsfolk och minoriteter och tar sig många uttryck, till exempel att verka mot sexuellt utnyttjande av barn, för gästarbetares rättigheter och de jordlösas ansträngningar att få jord att odla, bekämpande av könsstympning och förtryck av daliter (kastlösa). Samhällsbygge, genom t.ex. undervisning om mänskliga rättigheter är också en del av kyrkans arbete för demokrati.
Integrerade utvecklingsprogram innehåller i sig en mångfald av komponenter. Genom småskaliga projekt som har stark förankring hos lokalbefolkningen kan EFS tillsammans med den lokal kyrkan få bidra med stöd till någon eller några av de delar som kännetecknar upprättelse av människlig värdighet.
Katastrofarbete
EFS insatser i katastrofarbete måste ses och förstås utifrån missionsperspektivet. Dessa insatser är relaterade till lokal samverkanspartner, och sker alltså på dennes begäran. Det var under 1970-talet som EFS fick begäran att förmedla katastrofhjälp till länderna på Afrikas Horn. De akuta behoven kunde avhjälpas, och arbetet flyktinglägren förändrades till mer långsiktiga utvecklingsprogram med mål att få tillgång till rent vatten, förebyggande hälsovård, livsmedel och utbildning.
Missionärer
Inom detta prioriterade område samlas den ideologiska basen för förutsättningarna för missionärens roll inom EFS. Gud använder sig av människor för sitt rike. Att vara missionär betyder att vara utsänd. Varje kristen är genom dopet missionär, kallad att vara ett vittne för Gud i världen. Att vara missionär har en gränsöverskridande innebörd. Som ett tecken på att kyrkan alltid sträcker sig utöver sig själv, kallar Gud människor att bära ut budskapet i nya sammanhang eller att i samarbete med andra kristna på en annan ort dela deras bördor och gå in i deras arbete. Något fattas den kyrka som inte bedriver mission och det är svårt att på ett trovärdigt sätt tala om mission om man samtidigt inte sänder ut missionärer.
Varje kyrka som vill dela den världsvida kyrkans uppdrag till mission måste vara beredd att såväl sända missionärer till att leva i solidaritet med andra kyrkor som att själv ta emot missionärer i ett utbyte. EFS har sedan sin början 1856 byggt relationer till människor i andra länder och på andra kontinenter. Där har EFS ställt personella och materiella resurser till förfogande för mission för att göra Kristus känd.
Bibeln tecknar bilden av kyrkan och alla världens kristna som Kristi kropp. Den kristna gemenskapen är en syskonrelation, en samhörighetsrelation.
Därför är missionären ett tecken på kyrkans enhet och universalitet, ett uttryck för delaktighet i den världsvida kyrkan. Missionären krymper avståndet mellan samarbetspartners och hjälper dem att lära känna varandra bättre. Missionären blir på så sätt ett tecken på solidaritet och en brobyggare mellan två världar, mellan olika kulturer och t o m mellan olika teologier och sätt att vara kyrka. Eftersom EFS prioriterar de utsattas perspektiv, är det missionärens uppgift att vara ögonvittne till de fattigas situation och det förtryck och den utsatthet som de är offer för. Ett vittne berättar vad hon/han hört och sett. Mission kan bli den fattiges enda form av deltagande i den förhärskande globaliseringen.
Synen på missionärens uppgift förändras, inte minst därför att världen förändras, men missionärens uppgift som gränsöverskridare sänd av Gud kvarstår oförändrad. Idag har tyngdpunkten för den universella kyrkan förflyttats från Europa och Nordamerika till den s k tredje världen. Majoriteten av världens kristna bor nu i Afrika, Asien och Latinamerika. Mission handlar därför idag mycket om utbyte mellan olika sätt att uttrycka den kristna tron. Missionären befinner sig just i det mötet för att dela med sig av sina troserfarenheter och förmedla något av det han eller hon möter tillbaka till sin kyrka. Som en del av Svenska kyrkan sänder EFS missionärer till självständiga kyrkor som svar på en kallelse till en specifik tjänst eller uppgift. Men EFS som del av Svenska kyrkan sänder och tar emot missionärer också för sin egen skull. Människor med erfarenhet från arbete och möten med den världsvida kyrkan behövs i det inhemska sammanhanget och för den egna självförståelsen.
Ordet närvaro har mer och mer kommit att användas för att beskriva den nya missionärsuppgiften/rollen och expertrollen kommer alltmer i skymundan. Svenska kyrkan har oerhört mycket att lära av medkristna i tredje välden. Samtidigt blir närvaron särskilt viktig som uttryck för solidaritet med systrar och bröder i tron i konfliktfyllda situationer där människor far illa och mänskliga rättigheter är i fara.
Missionären blir då både ett vittne som vittnar om solidaritet och ett vittne till de oförrätter som råder mellan fattiga och rika. Förhoppningsvis innebär det att människor som kämpar för att kunna gestalta sin tro under svåra förhållanden får moraliskt stöd. Samtidigt kan Svenska kyrkan ur denna närvaro hämta ny inspiration som förnyar och fördjupar kyrkans tro och liv.
Effektmål
Kyrko- och församlingsutveckling:
· Möta partners behov att publicera och trycka kristen litteratur
· Möta partners behov att inbjuda till och delta i ekumeniska samlingar
· Att möta partners behov att nå nya folkgrupper
Teologisk utbildning och reflektion:
· Missionärstjänster vid teologiskt seminarium eller motsvarande
· Möta behov av anslag till lokal ledarutbildning
· Möta behov av anslag till kurser i religionsmöte
Hälso- och sjukvård:
· Tydlig lokal förankring
· Särskilda program för HIV/AIDS
· Möta behov av fortbildning och utbildning av hälsovårdare
· Successivt öka graden av självförsörjning bl. a. genom stöd till lokal produktion av läkemedel och medicinsk utrustning
Integrerade utvecklingsprogram:
Katastrofarbete:
Missionärer:
· Möta partners och egna behov av minst 20 missionärer i tjänst
· Utbilda – förmedla kunskap, erfarenhet och motivation – ledare i den lokala kyrkan.
Metoder
För att uppnå dessa mål bygger EFS missions-, utvecklings- och katastrofarbete på:
Långsiktigt kyrkosamarbete
Detta samarbete kännetecknas dels av långvariga och nära relationer till systerkyrkor som EFS fått vara med om att grunda, och dels av nya relationer som byggts upp under andra förutsättningar.
Relationer och möten
Mission är i hög grad möten mellan människor. Detta uttrycks bland annat genom långsiktiga relationer, sändande och mottagande av missionärer, olika former av utbytesprogram. EFS söker större ömsesidighet och mindre negativt beroende i relation med partners.
Integrerat arbetssätt
Att arbeta med metoder som tar hänsyn till människans totala situation, stödja program som är integrerade och innehåller flera komponenter, Människor på basnivå skall själva avgöra vilka mål och åtgärder som de behöver för att förändra sin situation. Detta som en förutsättning för delaktighet, ansvar, engagemang och bärkraft.
Missionärer
Missionärer är tecken på kyrkans enhet och universalitet, ett personligt uttryck för den världsvida kyrkan. Ett tecken på solidaritet och närvaro, en brobyggare och gränsöverskridare mellan två världar med uppgift att utbilda – förmedla kunskap, erfarenhet och motivation – ledare på olika nivåer i kyrkan.
Verksamhetsområdets ekonomiska ramar
Intäkter
Intäkterna är främst av två slag:
- kollekter, gåvor och testamenten,
- Sidamedel till utvecklingsprojekt, katastrofinsatser och volontärtjänster.
Stödet till missionsverksamheten har en tendens att minska då information och kunskap om faktiska förhållanden är låg. Därför måste EFS stärka sin informationsverksamhet i Sverige för att skapa engagemang, förmedla information som utmanar yngre och medelålders medlemmar. Det enskilda givandet har under årens lopp varit förhållandevis stabilt, och någon förväntan om en drastisk nedgång i givandet finns inte.
Under de senaste åren har EFS Utland inte fullt kunnat använda de Sidamedel som funnits för projektverksamhet. Ambitionen har varit högre än vad de faktiska förhållandena medgivit. Detta sett i relation till partners kompetens och kapacitet som tidvis övervärderats. Det medför i sin tur att EFS måste arbeta med kompetens- och kapacitetshöjning i samverkan med partners utomlands.
Budgeterade intäkter från EFS för år 2001 är 14.1 milj. och från Sida 5.5 milj. kronor. Någon större förändring förutses inte för perioden 2001 –2003. Kyrkostyrelsen föreslår att den nationella finansieringen för att täcka kanslikostnader i Sverige för EFS utlandsarbete får uppgå till 5,0 miljoner kronor 2001, 5,2 för 2002 och 5,3 för 2003.
Kostnader
I princip förekommer två typer av kostnadsslag: anslag till verksamhet och personalkostnader. I de gemensamma kostnaderna för VO finns vissa kostnader som har med utlandspersonalen att göra. Kostnaderna för administration för EFS utlandsarbete regleras av avtal mellan EFS och Svenska kyrkan på nationell nivå.
Verksamhetsområdets rambudget
Beloppen anges i tkr.
