Motion till Kyrkomötet 2000:64 av Marianne Upmark om stöd till forskarstudier

Kyrkomötet KMot 2000:64

För något år sedan beslutade regeringen om vad som skall gälla för tillträde till högre studier vid högskola och universitet. Dessa ändrade regler kom att uppmärksammas och kritiseras av många grupper i samhället och av media.

En av de största förändringarna, från de regler som varit gällande tidigare, är att endast den kan antas till forskarutbildning som kan erbjudas handledning och goda studievillkor i övrigt och som har studiefinansiering (min kursivering). I Högskoleförordningen 9 kap. 3 § står om detta:

Fakultetsnämnden får till forskarutbildning anta bara sökande som anställs som doktorand eller som beviljas utbildningsbidrag för doktorander. Fakultetsnämnden får dock anta sökanden som har någon annan form av studiefinansiering, om fakultetsnämnden bedömer att finansieringen kan säkras under hela utbildningen och att den sökande kan ägna så stor del av sin tid åt utbildningen att den kan slutföras inom åtta år.

Detta är de allmänna förutsättningar som nu är gällande för alla studenter som vill söka till all forskarutbildning. Inom den teologiska forskarutbildningen, liksom inom all humaniora, gäller sedan länge att tillgången till doktorandtjänst och utbildningsbidrag är starkt begränsad. Många är de präster som ändå, trots ekonomiskt mycket kärva villkor, lyckats genomföra sin forskarutbildning på fritid och kortare tjänstledigheter. Denna möjlighet är nu helt borta.

Kyrkan och forskningen

Tillgången till kyrkoarbetare, inte minst präster, som inhämtat fördjupad kunskap genom forskarutbildning är oerhört betydelsefull för Svenska kyrkans roll och ställning i framtiden. Svenska kyrkan behöver säkra hög teologisk kompetens. Eftersom kyrkan samtidigt inte kan räkna med att detta kommer att tillgodoses med finansiering från universiteten och högskolorna, anser jag att kyrkan själv måste ta ansvar för en lösning genom att finansiera ett antal heltidsdoktorandtjänster som omfattar 4 år. Mitt förslag är därför att varje stift skall ha minst 2 projekttjänster för forskarstuderande inom ämnesområden till gagn för verksamheten i församlingar och stift. Projekttjänsterna bör vara tidsbegränsade till maximalt 4 år. Bedömningen av forskarlämplighet och vetenskaplighet sker däremot med nödvändighet av berörd institution/högskola. Prioritet bör ges till den som varit i församlingstjänst något/några år. På detta sätt skulle 26 personer i kyrklig tjänst disputera under en 4-årsperiod. Pengar för dessa tjänster skulle t.ex. kunna komma från Kyrkofonden.

Jag vill även betona att kyrkan har ett ansvar att uppmuntra kvinnor som är präster att bedriva vetenskaplig forskning. Utifrån att kvinnor fortfarande ofta tar mer familjehänsyn än män, är det avgörande för om kvinnor väljer att forska att de får rimliga, trygga och drägliga forskarvillkor under sin studietid (att lönen under hela doktorandtiden är sjukpenninggrundande, pensionsgrundande etc.). Stöd till högre forskning har även andra jämställdhetsaspekter. Bland disputerade präster är kvinnor fortfarande i minoritet. Kyrkan måste aktivt vända denna trend och ha en handlingsplan för detta. Om kvinnor i framtiden skall komma ifråga för högre ledarbefattningar i kyrkan är en viktig merit att deras teologiska kompetens är hög.

Jag menar utifrån detta att Kyrkomötet skyndsamt måste initiera att frågan om stöd till vetenskapliga studier på doktorandnivå utreds.

Mot bakgrund av ovan anförda hemställer jag

att Kyrkomötet uppdrar åt Kyrkostyrelsen att tillsätta en utredning om stöd till vetenskapliga studier på doktorandnivå inom ämnesområden till gagn för verksamheten i församlingar och stift.

Stockholm den 15 mars 2000

Marianne Upmark