Till förra årets kyrkomöte motionerade jag om obligatorisk clearing för såväl vigsel som dop. Omröstningsresultatet om reservation 19, som hade motionen som upphov och som lades av Erna Arhag och Herbert Sjödin till andra kyrkolagsutskottets hemställan, blev att 111 ombud röstade för reservationen medan 123 röstade emot (fyra ledamöter avstod enligt protokollet från att rösta). Reservation 19 var lagd som bifall till min motion 1999:144 och utskottet hade avslagit densamma i sin behandling. Skillnaden mellan ja och nej var 12 röster och hade alltså ytterligare sju ombud röstat med reservationen hade den vunnit bifall.
Jag dristar mig därför att med viss korrigering ånyo ta upp clearingfrågan vid ett kyrkomöte under samma mandatperiod. Korrigeringen består i att jag denna gång inte har med vigsel i mitt förslag till obligatorisk clearing utan bara dopet.
I den av kyrkomötet antagna kyrkoordningen föreskrivs att obligatorisk clearing skall äga rum när det gäller begravning. När det gäller dop föreskrivs bara att det skall vara avgiftsfritt.
De kyrkliga handlingarna är mycket viktiga för Svenska kyrkan, både som religiösa handlingar för de tillhöriga och som evangelisation till alla de människor som deltar i gudstjänsterna. Dopet har dessutom inte bara värdet av att vara ett sakrament, det är också en grundläggande rit för tillhörigheten till Svenska kyrkan. Jag citerar min motion förra året:
Det är naturligtvis självklart att dopet skall vara avgiftsfritt för dopfamiljen. Dopet är ett sakrament som vi uppmanas av Jesus att förmedla till alla folk i hela världen och vi åläggs också att vara offensiva i detta. ”Gå ut i hela världen …” Dopet är alltså en oerhört betydelsefull kyrklig handling, inte bara för att tillföra kyrkan nya tillhöriga. Det är därför mycket viktigt att den undervisning som alla dopföräldrar och faddrar skall ha inte slarvas bort utan att prästen tar god tid på sig att förmedla undervisningen.
Jag vill betona den arbetstid som prästen lägger ner på denna undervisning.
Tyvärr är dopen förenade med kostnader, som, vad avser utbor, det inte alltid finns utrymme för i den lilla församling där gudstjänsterna äger rum. Från min egen församling har jag också förstått att prästerna känner ett ansvar för fortsatt kontakt med dopfamiljerna. I den lilla populära församlingen blir detta också en belastning som inte kan betraktas som ringa. Det bör också noteras att det ställs krav på organisten, vaktmästaren och kyrkobyggnaden i den döpande församlingen, förutom den tid som dopprästen lägger ner på förberedelser, genomförande och efterarbete. Andra kostnader som församlingen belastas med är kostnader för ljus och ljusstakar, för dopminnen och fadderminnen och för annan tryckt information som lämnas till dopföräldrar och faddrar. Enstaka dop spelar kanske mindre roll, men i de populära församlingarna – ofta små landsortsförsamlingar – blir den ekonomiska bördan betungande.
Argumentet att strukturbidrag kan ge församlingarna ersättning för de uppdrag man utför åt en annan församling är inte hållbart. Det finns flera argument mot en sådan ordning. Här skall bara nämnas att strukturbidragen är uttryck för politiska prioriteringar och därför osäkra, de är orättvisa eftersom de måste beräknas i förväg och inte svarar mot faktisk insats och de sänks allt efter det att allt fler församlingar begär allt högre bidrag. Det sistnämnda har jag kunnat konstatera i mitt eget pastorat, vilket erhållit ett successivt sänkt strukturbidrag.
Eftersom kyrkoordningen ger församlingen ansvar för samtliga som vistas inom dess geografiska gränser är min uppfattning att en obligatorisk clearing, med delbelopp för de ingående faktorerna fastställda av Kyrkostyrelsen, skulle innebära en både enkel och rättvis finansiering. Fakturan skulle då i stort sett kunna utgöras av den avisering som döpande församling ändå måste skicka till den döptas församling.
Jag vill även i denna motion hänvisa till dåvarande Pastoratsförbundets fullmäktigebeslut 1997 § 13, med uttalande om ett särskilt stöd till de församlingar som i detta avseende särskilt drabbas.
