Motion till Kyrkomötet 2000:34 av Karl-Johan Tyrberg om utökad delegationsmöjlighet för domkapitlet

Kyrkomötet KMot 2000:34

Kyrkoordningen ger i sin nuvarande lydelse mycket små möjligheter för domkapitlet att delegera beslutsförmåga till ledamot, domkapitlets sekreterare eller annan tjänsteman. Detta innebär att merparten av de ärenden som skall behandlas av domkapitlet skall avgöras i plenum. I många fall är det dock så att domkapitlet för att uppnå en snabb, effektiv hantering av ärendeflödet har behov av att kunna delegera vissa ärendegrupper, så att beslut kan fattas av biskop eller domprost, även av tjänstemän i vissa fall.

Det är förståeligt, sett ur perspektivet att domkapitlet skall vara en inomkyrklig ”domstol”, att delegationsmöjligheterna är begränsade, inte minst ur rättssäkerhetssynpunkt. Det är dock högst sannolikt att dessa typer av ärenden, beslutsprövning, överklagande och befogenhetsprövning, är få till antalet och det är därför inte rimligt att dessa ärenden skall styra domkapitlets handläggning av samtliga förekommande ärendetyper.

Det borde därför var möjligt att kyrkoordningen ändras, så att domkapitlets delegationsmöjligheter utökas i andra ärendetyper än där en domstolsliknande prövning skall ske. I denna typ av ärenden är det alltjämt av vikt att begränsa delegationsmöjligheten ur rättssäkerhetssynpunkt. Varje domkapitel bör därför ges utrymme att i en delegationsordning ge biskop, domprost och även vissa tjänstemän, exempelvis domkapitlets sekreterare, möjlighet att för domkapitlets räkning fatta beslut i frågor som rimligtvis inte måste hanteras i plenarsammanträden.

Exempel på områden där delegeringsrätt bör finnas är kyrkoordningen 17 kap. 3 § om möjlighet att besluta om sammanlysningar. Många domkapitel har redan idag en utarbetad policy och rutiner för hanteringen av sådana ärenden, och att då återföra hanteringen av dessa till plenarbehandling ger en minskad flexibilitet både för församling och domkapitel. Det borde därför vara möjligt att ge denna typ av delegation till biskop, domprost och även till domkapitlets sekreterare.

Kyrkoordningen 43 kap. 7 § om ändring av kollektdagar är likaledes ett område som kan delegeras, då det i flera fall kan röra sig om en begäran om ändring som ligger så i tid att det inte ges möjlighet att behandla ärendet i domkapitlet innan det förlorat aktualitet. Ärendegruppen bör därför kunna delegeras till biskop, domprost samt domkapitlets sekreterare.

Även möjligheten till behörighetsförklaringar av präster enligt kyrkoordningen 34 kap. bör kunna delegeras, särskilt som det i många fall rör sig om mycket enkla konstateranden att föreskriven examina föreligger och att det i ett inte ringa antal ärenden rör sig om en eller få sökande till tjänsten. Beslut om obehörighet skall dock undantas från delegation.

Domkapitlets yttrande vid tillsättning av präst eller diakon bör i vart fall undantagsvis (t.ex. då det är en eller få sökande) kunna delegeras till biskop eller domprost i syfte att uppnå en snabbare handläggning av tillsättningsärenden.

Mot bakgrund av ovanstående hemställer jag

att Kyrkomötet fattar beslut om att ändra innehållet i kyrkoordningen 9 kap. 5 § enligt nedan angivna förslag:

§ 5 Domkapitlet är beslutfört när minst sex eller, om samtliga är ense om beslutet, minst fem ledamöter eller tjänstgörande ersättare är närvarande. Ordföranden eller vice ordföranden måste dock vara närvarande för att domkapitlet skall vara beslutfört.

Vid handläggningen av ärenden enligt 31 kap. 11-14 §§, 32 kap. 11-14 §§, 57 kap. 8-18 §§ och 58 kap. skall också den ledamot som är eller har varit ordinarie domare vara närvarande.

I en arbetsordning får domkapitlet uppdra åt

1. ordföranden, vice ordföranden eller sekreteraren att slutligt avgöra ärenden, när beslutet avser ett ärende enligt 17 eller 18 kap., 34 kap. 9, 13 och 14 §§, 43 kap. 7 §, 57 kap. 6 §, samt när beslutet avser att ärendet inte skall prövas i sak.

2. ordföranden eller vice ordföranden att fatta sådana beslut som inte innefattar ett slutligt avgörande av ärendet,

3. den som var ordförande att fatta beslut om rättelse enligt 57 kap. 18 § och 58 kap. 16 §, och

4. ordföranden, vice ordföranden eller sekreteraren att vidta åtgärder som gäller ett ärendes beredande.

Härnösand den 13 mars 2000

Karl-Johan Tyrberg

biskop i Härnösands stift