I alltför många församlingar uppstår konflikter mellan förtroendevalda och anställda. I alltför många församlingar finns en ovilja att försöka samarbeta eftersom de förtroendevalda och de anställda ofta har en uppfattning om att de vill olika saker med församlingen. Detta kan till en del bero på missförstånd, kommunikationssvårigheter och osäkerhet om varandras ansvarsområde.
Det ”religiösa” kontra det ”politiska” språkbruket kan också vara en orsak till att vi tänker i termer av ”vi och dom” i stället för att se att vi arbetar tillsammans för vår kyrkas väl i människors tjänst. Vi har olika arbetsuppgifter och ansvarsområden och detta är bra, eftersom vi också då kan påverka vårt arbete i mångfaldens riktning.
Konflikter skulle kunna motverkas bl.a. genom att all personal och kyrkorådet regelbundet gör saker tillsammans, uppgifter som ger lust och vilja att samarbeta.
Församlingsinstruktionen, som är en del av vår kyrkoordning och som kyrkoherden, kyrkorådet och domkapitlet tillsammans skall arbeta fram, och som kontinuerligt skall följas upp av biskop och stift, är en bra sak. Dock är den i första hand inte ett verktyg för att förtroendevalda och anställda skall förstå varandra och vilja samarbeta i vardagen i församlingen. För att detta skall uppnås behövs andra initiativ, och dessa får inte enbart vara frivilliga. Så länge som något är baserat på frivillig grund, finns det alltid de som väljer att avstå från att deltaga. En uppföljning blir nödvändig, och denna skulle kunna ingå i biskopens/prostens tillsyn över församlingen.
Ett exempel på en förtroendeskapande åtgärd kan vara en gemensam fortbildning. I Göteborgs stift finns en kurs som präster kan välja för sin fortbildning, ”Skönhetens Gud”. Denna kurs innehåller bl.a. en föreläsning om ortodoxa kyrkans munkliv, växtfärgning, dans i gudstjänsten och Jesu liv i konsten. En alldeles utmärkt kurs på tre dagar, där man inte bara mer lär känna på andra former av gudsnärvaro än de ”traditionella” som deltagarna kanske mest är vana vid, utan att de också kan lära känna och förstå varandra och arbeta ihop på ett nytt sätt.
I längden kommer de eventuella kostnader som olika förtroendeskapande åtgärder kan komma att kosta, med all säkerhet ”löna sig”. Det är dock viktigt att de förtroendeskapande initiativen upplevs som roliga och trivsamma för att inte enbart kännas som ett tvång.
