Motion till Kyrkomötet 2000:14 av Nils Gårder om tillsättning av domprost

Kyrkomötet KMot 2000:14

Enligt den utredningsgrupp som utarbetade förslag till kyrkoordning skulle inför varje prästanställning domkapitlet göra en reell behörighetsprövning. Detta gällde sålunda bl.a. domprostanställning. Centralstyrelsen beslöt emellertid med hänvisning till att sådant beslut skulle kunna överklagas att inte lägga fram utredningsgruppens förslag. Som bl.a. en konsekvens av detta framlades förslaget att domprost skulle tillsättas av stiftsstyrelsen. Motivet torde ha varit att ge stiftet ett reellt inflytande över domprosttillsättning.

Beträffande domprosttjänsterna, som är få, borde emellertid nackdelarna med reell behörighetsprövning inte vara av avgörande negativ betydelse. Det är rimligt att stiftet har möjlighet att bland de sökande avgränsa den grupp som uppfyller stiftets krav för att kunna fullgöra domprostens till stiftet hänförliga arbetsuppgifter. Att en sådan reell behörighetsprövning kan bli överklagad skulle visserligen fördröja tillsättningen, men detta måste kunna godtagas. Att som kyrkoordningen föreskriver i 34 kap. 12 § överlämna hela avgörandet till stiftsstyrelsen är olämpligt. Därmed har domkyrkoförsamlingarna tagits ifrån rätten att bland de sökande som uppfyller stiftets krav anställa den som församlingen anser lämpligast som kyrkoherde. Kyrkoherdeuppgiften måste anses vara en minst lika betydelsefull del av tjänsten som den stiftsrelaterade.

Domprostens roll i stiftsarbetet är främst knuten till domkapitlet, där han eller hon är ledamot. Uppgiften i stiftsstyrelsen är endast att vara biskopens ersättare, dock ej vice ordförande. Av det skälet är det främst domkapitlet som bör ges ett tydligt inflytande över anställningen. Den i kyrkoordningen föreskrivna ordningen betar emellertid även domkapitlet avgörande inflytande.

Att redan efter kort tid i detta avseende ändra kyrkoordningen kan naturligtvis ifrågasättas. Det finns emellertid goda skäl för en ändring. I förarbetena till kyrkoordningen tydliggörs att lojaliteten inom kyrkan förväntas vara sådan att kyrkoordningen respekteras. Den ordning för tillsättning av domprost som nu föreskrivs innebär att såväl domkyrkoförsamling som domkapitel får ett begränsat inflytande vid tillsättning av domprost. En sådan ordning kan leda till konflikter vilka motverkar den samverkan som är angelägen. Den gällande ordningen beslöts utan ett nytt remissförfarande och får anses tillkommen under den relativa tidspress som rådde vid den slutliga utformningen av kyrkoordningen.

Mot bakgrund av ovanstående hemställer jag

att Kyrkomötet hos Kyrkostyrelsen begär en förnyad utredning om hur domprost bör tillsättas.

Lund den 8 mars 2000

Nils Gårder