Motion till Kyrkomötet
2000:3
av Yngve Kalin och Per Lindberg
om kyrkoordningens föreskrifter om behandling av lärofrågor
|
Kyrkomötet
KMot 2000:3
|
Kyrkoordningen föreskriver i 11 kap. 16–17 §§ en särskild ordning hur lärofrågor skall behandlas och avgöras i Kyrkomötet.
1. grundläggande bestämmelser om Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära,
2. Svenska kyrkans böcker, gudstjänster, sakrament och övriga handlingar,
3. kyrkans vigningstjänst, och
4. ekumeniska överenskommelser.
Läronämnden skall beredas tillfälle att yttra sig i övriga lärofrågor.
Beslutar Kyrkomötet i något ärende som anges ovan att bifalla ett förslag som har avstyrkts av Läronämnden skall denna åter yttra sig och ärendet på nytt beredas i utskottet innan Kyrkomötet fattar ett slutligt beslut. Vid det slutliga beslutet måste två tredjedelar av de röstande bifalla ett förslag som har avstyrkts av Läronämnden för att förslaget skall genomföras.
Kyrkoordningens bestämmelser kom att ersätta de tidigare bestämmelserna om kyrkolagens ordning för s.k. minoritetsbordläggning (29 kap. 21 § Kyrkolagen). Denna ordning gav ett mycket starkt skydd för Svenska kyrkans läromässiga identitet och har sin motsvarighet i det förfarande, som gäller för rättighetsbegränsande lagstiftning i 2 kap. 12 § tredje stycket i regeringsformen. Yrkade tio ledamöter att ett förslag till en kyrklig kungörelse som avser Svenska kyrkans lära eller böcker skulle vila, fanns tre möjligheter. Förslaget kunde förkastats, något som kunde göras genom ett beslut med enkel majoritet, förslaget kunde antas, vilket förutsatte fem sjättedels majoritet och förslaget kunde vila till dess att ett nyvalt kyrkomöte sammanträdde. Detta kunde fatta beslut med enkel majoritet. Ett särskilt beredningsutskott hade att pröva om bestämmelserna i 26 § var tillämpliga, dvs. om det var en fråga om en kungörelse som var att hänföra till Svenska kyrkans lära eller böcker.
Läronämndens ställning reglerades tidigare genom bestämmelser i kyrkomötets arbetsordning och begränsades till möjligheten att avge yttranden. Kyrkolagen föreskrev endast i 21 § att kyrkomötet hade att besluta om hur lärofrågorna skulle beredas före utskottsbehandlingen.
Läronämnden inrättades i den nya KO som ett permanent organ med biskoparna som självskrivna ledamöter tillsammans med åtta av Kyrkomötet valda. Genom att införa bestämmelser om ett samspel för behandlingen av lärofrågorna och därmed jämförbara frågor med Läronämnden ansågs det skydd som möjligheten till minoritetsbordläggning innebar inte längre behövas.
Den nuvarande ordningen aktualiserar två problemkomplex:
a) biskoparnas läromässiga ansvar i en kyrka, som beskriver sig själv som episkopal, och
b) avvägningen mellan Kyrkomötets ställning som Svenska kyrkans högsta beslutande organ och behovet av särskild beslutsordning för grundläggande frågor.
Biskoparnas ställning
Biskopens uppdrag manifesterar kontinuiteten i Svenska kyrkans tro och bekännelse och därigenom sambanden mellan Svenska kyrkan och den universella kyrkan. Biskopens tjänst är en enhetens tjänst för församling, stift och kyrka. Den som tillhör en episkopal kyrka hör samman med den kyrka som sträcker sig över alla tider och alla gränser.
(2KL 1999:1 s. 54 KM-prot.)
Andra kyrkolagsutskottet understryker i sitt betänkande till 1999 års kyrkomöte att det gemensamma uppdraget dvs. samspelet mellan vigningstjänsten och lekfolket, även kallat den dubbla ansvarslinjen, är en utgångspunkt för hela den nya kyrkoordningen (s. 51 KM-prot.).
Det kan med fog sägas att det råder en påtaglig diskrepans mellan denna avsiktsförklaring och biskoparnas reella inflytande, vilket med all rätt väckt förvåning både i ekumeniska kretsar och andra sammanhang. Det går att motivera, att biskoparna med sin särskilda roll inte är ledamöter i Kyrkomötet på samma sätt som andra, men det förutsätter att deras roll i stället blir tydlig i Läronämnden och att Kyrkomötet inte vid ett tillfälle kan rösta ned Läronämnden, må vara med två tredjedelars majoritet.
För att stärka biskoparnas ansvar vore en ordning, där det krävs fem sjättedels majoritet för att gå emot Läronämndens beslut, att rekommendera.
Särskild beslutsordning
Det är inte okänt med s.k. rättighetsbegränsande lagstiftning, vilket exemplet ovan från regeringsformen visar. Den är ett skydd mot tillfälliga opinioner och anses inte på ett odemokratiskt sätt inskränka det beslutande organets rätt att fatta ett beslut. Principen används för att en fråga av avgörande karaktär noga skall beredas och övervägas. Den ger också ett särskilt skydd åt minoriteten, att agera för sin uppfattning. Den nuvarande ordningen med ett krav på två tredjedels majoritet för att upphäva Läronämndens beslut uppfyller inte detta krav. En ordning med fem sjättedels majoritet vore att föredra.
Med stöd av ovanstående hemställer vi
att 11 kap. 18 § i kyrkoordningen får följande lydelse:
Beslutar Kyrkomötet i något ärende som gäller ett ämne som anges i 17 § att bifalla ett förslag som har avstyrkts av Läronämnden skall denna åter yttra sig och ärendet på nytt beredas i utskottet innan Kyrkomötet fattar ett slutligt beslut. – Vid det slutliga beslutet måste fem sjättedelar av de röstande bifalla ett förslag som har avstyrkts av Läronämnden för att förslaget skall genomföras.
Mjöbäck och Borås den 29 februari 2000
Yngve Kalin Per Lindberg
