Tillsyns- och uppdragsutskottets betänkande
2000:8
Alternativa karriärvägar för präster
|
Kyrkomötet
TU 2000:8
|
Sammanfattning
I detta betänkande behandlas motion 2000:24 om alternativa karriärvägar för präster. Utskottet framhåller värdet av en utveckling av prästtjänsten och av att olika specialkompetenser tas till vara. Däremot finns enligt utskottets mening inget behov av ett särskilt utredningsarbete via Kyrkostyrelsen och därför föreslås att motionen avslås.
Motionen
I motion 2000:24 av Tony Guldbrandzén om alternativa karriärvägar för präster hemställs
att Kyrkomötet beslutar uppdra åt Kyrkostyrelsen att utreda möjligheterna till alternativa karriärvägar för präster.
Bakgrund
Tanken på specialtjänster som ett alternativ för enskilda präster till kyrkoherdetjänster har förekommit tidigare i den allmänna debatten. I sitt slutbetänkande (SOU 1986:17) Framtid i samverkan sid. 120 f. redovisade 1982 års kyrkokommitté vissa överväganden som delvis har ett samband med de frågor som tas upp i motion 2000:24. Kommittén menade att stiftspräster och pastoratspräster skulle kunna finnas i två parallella tjänstesystem. Utgångspunkten var då att stiftssamfälligheterna skulle anställa sjukhuspräster som kontraktsadjunkter och att det även skulle finnas kontraktsadjunkturer för andlig vård vid militära förband och kriminalvårdsanstalter och för det finskspråkiga församlingsarbetet. Även i övrigt skulle kunna finnas stiftsprästtjänster för verksamhetsområden som stiftssamfälligheten kunde komma att ta ansvar för. Stiftsprästtjänsterna skulle alltså åtminstone i viss utsträckning kunna vara specialtjänster. Stiftsprästtjänstorganisationen skulle inte behöva ses som en första del i en normal prästerlig karriär, där man går från kontraktsadjunkturen till komministertjänsten och sedan till kyrkoherdetjänsten.
De båda delarna av tjänsteorganisationen svarar i stället mot olika inriktning på den prästerliga verksamheten och mot olika intresseinriktning. Den präst som väljer att arbeta inom sjukhuskyrkan skall kunna göra detta under hela sin prästerliga verksamhet utan att av ”befordringsskäl” anse sig tvungen att söka en kyrkoherdetjänst inom ett pastorat. Om stiftssamfälligheten skall kunna fungera som ett livsvaraktigt tjänstgöringsområde för speciella prästerliga arbetsuppgifter, måste det stå fritt att skapa lönenivåer som svarar både mot uppgifter, erfarenhet och ansvar. Vi hoppas således att de förhandlingar som skall föregå inrättandet av tjänsterna i den nya organisationen skall leda fram till att tjänsteorganisationen kommer att bestå av två principiellt sett ekonomiskt likvärdiga arbetsfält. (Framtid i Samverkan sid. 120 )
Utskottet
Motionären konstaterar att kyrkoordningen ger domkapitlet möjlighet att ange speciella villkor för att någon skall kunna inneha vissa typer av tjänster. Utskottet vill även i övrigt framhålla de möjligheter som finns att lokalt och i samverkan mellan stift och församlingar till utveckling av prästtjänsten. Som arbetsgivare har församlingar och samfälligheter ett ansvar för personalvårdande och personalsociala åtgärder och för att de anställda bereds utvecklingsmöjligheter. Stiften har utifrån sin främjande- och tillsynsuppgift också ett ansvar på detta område.
De frågor som tas upp i motionen kräver inte några ändringar i kyrkoordningen. Det är däremot viktigt att se vilka möjligheter som finns inom kyrkoordningens ram.
Enligt 2 kap. 1 § kyrkoordningen har församlingen ansvar för den kyrkliga verksamheten för dem som vistas i församlingen. Detta ansvar kan i vissa fall, t.ex. när församlingen rymmer arbetsplatser med ett stort antal anställda, leda till behov av specialtjänster. Det finns också möjligheter att på olika sätt samverka mellan församlingarna i personalfrågor. En sådan samverkan kan i vissa fall innebära att en prästs särskilda gåvor och kompetens tas till vara på ett annat sätt än som är möjligt om allt arbete sker i en enda församling.
Under utskottets överläggningar har uppmärksammats att präster i vissa fall anställs direkt av företag just för att de är präster. Det står klart att en präst i sin ämbetsutövning står under biskopens och domkapitlets tillsyn också under sådana förhållanden. Utskottet vill i detta sammanhang peka på betydelsen av att alla som fullgör någon form av prästerlig tjänst har mer än en formell relation till stift och biskop.
Ytterligare faktorer som kan bidra till förändringar i linje med vad som tas upp i motionen är ordningen med individuell lönesättning. Den ger möjlighet att när lönen fastställs stimulera den enskilda prästens vilja till utveckling och att ta hänsyn till olika specialkompetenser.
Det utskottet anfört innebär att utskottet bejakar att det finns skäl att pröva olika möjligheter till utveckling av prästtjänster med viss specialinriktning. Detta är av betydelse såväl för den enskilda prästen som för att i det kyrkliga arbetet ta tillvara specialkompetens av skilda slag. Utskottet menar dock att det saknas anledning att begära en särskild utredning från Kyrkostyrelsens sida.
Konstaterandet i motionen att 70% av prästerna förr eller senare blir kyrkoherdar hänger nära samman med den lokala kyrkliga strukturen. Den 1 januari 1999 fanns 1 074 pastorat och något över 3 000 befattningar som kyrkoherdar och komministrar. De flesta pastorat är flerförsamlingspastorat och av de 1 074 pastoraten hade den 1 januari 1999 72 % en folkmängd som understeg 10 000 personer. De flesta pastoraten hade därmed högst 3-4 prästtjänster. Med hänsyn till det relativt stora antalet kyrkoherdetjänster i förhållande till det totala antalet präster och till att det naturligen krävs viss erfarenhet av prästerligt arbete för att bli kyrkoherde kommer en stor andel av prästerna att tjänstgöra som kyrkoherdar. Strukturella faktorer torde på olika sätt påverka förutsättningarna för specialbefattningar i pastoraten.
Denna övergripande beskrivning av de strukturella förutsättningarna ger inte rättvisa åt de skillnader som finns mellan olika stift. Det genomsnittliga antalet präster per pastorat och andelen präster som blir kyrkoherdar skiljer sig avsevärt mellan ett storstadsstift som Stockholms stift och t.ex. Härnösands stift. Detta talar för att det inte i första hand behövs en utredning via Kyrkostyrelsen utan att det behövs ett arbete i stiften som tar hänsyn till deras olika förutsättningar. Det hindrar inte att det är av stort värde att det sker ett erfarenhetsutbyte mellan stiften. Inte heller detta kräver ett särskilt utredningsarbete även om den nationella nivån inom ramen för sin uppgift att stödja stiftens arbete kan bidra till att erfarenhetsutbytet kommer till stånd.
Hemställan
Utskottet hemställer
att Kyrkomötet avslår motion 2000:24.
Uppsala den 19 maj 2000
På Tillsyns- och uppdragsutskottets vägnar
Erna Arhag
Närvarande: Erna Arhag, ordförande, Gunborg Engman-Ericsson, Sven Håkansson, Maja Larsson, Börje Dahlvid, Anna-Lena Forsdahl, Christina Åkerlund, Ingrid Johansson Fjelkman, Bertil Persson, Astrid Roos Ydell, Nils Gårder, Åke Blomqvist, Elisabeth Engberg, Sten Elmberg och Carina Etander Rimborg
Biskoparna Biörn Fjärstedt och Anders Wejryd har deltagit i utskottets överläggningar.
