Tillsyns- och uppdragsutskottets betänkande
2000:5
Tillsättning av domprost
|
Kyrkomötet
TU 2000:5
|
Sammanfattning
I detta betänkande behandlas motionerna 2000:14 och 2000:15. Utskottet konstaterar att tillsättning av domprost är ett av de områden där frågan om samverkan och rollfördelning mellan församling och stift blir särskilt tydlig. Utskottet anser att frågan bör uppmärksammas även fortsättningsvis. Om det framöver visar sig motiverat förutsätts att Kyrkostyrelsen tar erforderliga initiativ. Utskottet föreslår att Kyrkomötet ger Kyrkostyrelsen till känna vad utskottet anfört.
Motionerna
I motion 2000:14 av Nils Gårder om tillsättning av domprost hemställs
att Kyrkomötet hos Kyrkostyrelsen begär en förnyad utredning om hur domprost bör tillsättas.
I motion 2000:15 av Lennart Andersson m.fl. om tillsättning av tjänst som domprost hemställs
att Kyrkomötet beslutar om sådan ändring i kyrkoordningen att 34 kap. 12 § får följande lydelse:
”En befattning som domprost skall tillsättas av kyrkorådet i den församling där stiftets domkyrka är belägen.
Innan kyrkorådet beslutar om tillsättningen skall stiftsstyrelsen ges tillfälle att yttra sig över de behöriga sökandena. Därefter skall domkapitlet yttra sig.”
Yttrande
I ärendet föreligger ett yttrande från Läronämnden (Ln 2000:1), vilket är fogat till betänkandet som bilaga 1.
Bakgrund
I utredningsförslaget till kyrkoordning angavs i 33 kap. 8 § som ett behörighetsvillkor för att anställas som domprost eller kyrkoherde att ”av domkapitlet ha förklarats uppfylla de särskilda krav som befattningen ställer”. Denna s.k. reella behörighetsprövning skulle också gälla för tillsättning av övriga befattningar som präst och vid tillsättning av befattningar som diakon. I övrigt fanns i förslaget inga särskilda bestämmelser om tillsättning av domprost. Det innebar att liksom i övrigt för kyrkoherdar skulle tillsättningen ske genom beslut av kyrkoråd/pastoratsnämnd.
I det förslag till kyrkoordning som Centralstyrelsen lade fram för 1999 års kyrkomöte genom skrivelsen CsSkr 1999:3 Kyrkoordning för Svenska kyrkan fanns inte ordningen med ”reell behörighetsprövning”. En prövning huruvida de formella kraven var uppfyllda skulle göras av domkapitlet. Domkapitlet skulle också innan någon anställs som präst yttra sig över de behöriga sökandena utifrån de särskilda krav som befattningen ställer. Centralstyrelsens förslag godtogs av Kyrkomötet och bestämmelserna om behörighetsprövning och yttrande avseende domprost eller kyrkoherde återfinns i 34 kap. 9 § kyrkoordningen. Härtill föreslog Centralstyrelsen att domkapitlet skulle få besluta om särskilda villkor för att någon skall kunna anställas på en viss befattning som bl.a. kyrkoherde. Även detta förslag godkändes av Kyrkomötet och bestämmelsen finns i 34 kap. 11 § kyrkoordningen.
Domprostar tillsattes fram till den 1 januari 2000 av regeringen.
I fråga om kyrkoordningens bestämmelser om tillsättning av domprost anförde Centralstyrelsen i sin skrivelse följande (volym 2 sid. 241):
Domprosten är kyrkoherde i domkyrkoförsamlingen men har därtill viktiga uppgifter i stiftet som ledamot och vice ordförande i domkapitlet och som ersättare för biskopen som ledamot i stiftsstyrelsen. Utredningsförslaget innebär att domprosten i likhet med övriga kyrkoherdar skall tillsättas av församlingens kyrkoråd eller pastoratsnämnden. I avvägningen mellan de olika intressen som gör sig gällande i frågan om vem som skall tillsätta en domprost har vi kommit till ett annat resultat än i utredningsarbetet. Vi föreslår att domprosten skall tillsättas av stiftsstyrelsen. En viktig förändring mellan utredningsförslaget och vårt förslag avseende prästanställningen är att det inte skall ske en reell behörighetsprövning. I fråga om domprosten skulle ett genomförande av detta förslag ha inneburit att domkapitlet kunde fastställt särskilda kriterier gentemot vilka behörighetsprövningen skulle ha gjorts. Det bör vidare noteras att det för närvarande är regeringen som tillsätter domprostar. Vi menar att domprostens ställning i stiftet motiverar att tillsättning skall ligga hos stiftet genom stiftsstyrelsen. Domkyrkoförsamlingen får, liksom nu, utöva sitt medinflytande genom att yttra sig över behöriga sökande.
I motionerna 1999:26, 1999:78 och 1999:220 föreslogs att domprostar skulle tillsättas lokalt liksom övriga kyrkoherdar. I motion 1999:220 föreslogs att domkapitlet alltid skulle besluta om särskilda villkor för att någon skall kunna anställas som domprost. Andra kyrkolagsutskottet fann i avvägningen mellan olika intressen att en befattning som domprost borde tillsättas av stiftsstyrelsen på det sätt som Centralstyrelsen har föreslagit och hemställde därför att yrkandena i motionerna 26, 78 och 220 skulle avslås (2 KL 1999:1 sid. 133). Kyrkomötet beslutade i enlighet med utskottets hemställan. I 34 kap. 12 § kyrkoordningen anges i enlighet härmed att en befattning som domprost, efter yttrande från församlingarna i pastoratet och av domkapitlet, skall tillsättas av stiftsstyrelsen.
Utskottet
Kyrkoordningens bestämmelser om tillsättning av domprost föregicks av överväganden vid förra årets kyrkomöte. Mot bakgrund av en generell förändring av förslaget till regler om behörighetsprövning för anställning som präst var Centralstyrelsens förslag ett annat än det ursprungliga utredningsförslaget. Kyrkomötet biträdde styrelsens förslag att för anställning som domprost skulle gälla en annan ordning än för anställning som kyrkoherde i annan församling. Motiveringen framgår av bakgrundsbeskrivningen.
Under de drygt fem månader som kyrkoordningen gällt har två ärenden om anställning som domprost behandlats. Av dessa har det ena avgjorts i enighet medan det andra föranlett problem. Yrkandet i motionen 2000:15 grundas på sistnämnda förhållande.
Som Läronämnden framhållit är tillsättning av domprost ett av de områden där frågan om samverkan och rollfördelning mellan församling och stift blir särskilt tydlig.
Utskottet anser att frågan bör uppmärksammas även fortsättningsvis. Om det framöver visar sig finnas skäl till någon ändring förutsätter utskottet att Kyrkostyrelsen tar initiativ i frågan.
Hemställan
Utskottet hemställer
att Kyrkomötet med anledning av motionerna 2000:14 och 2000:15 ger Kyrkostyrelsen till känna vad utskottet anfört
Uppsala den 19 maj 2000
På Tillsyns- och uppdragsutskottets vägnar
Erna Arhag
Närvarande: Erna Arhag, ordförande, Gunborg Engman-Ericsson, Sven Håkansson, Maja Larsson, Börje Dahlvid, Anna-Lena Forsdahl, Christina Åkerlund, Ingrid Johansson Fjelkman, Bertil Persson, Astrid Roos Ydell, Nils Gårder, Åke Blomqvist, Elisabeth Engberg, Sten Elmberg och Carina Etander Rimborg.
Biskoparna Biörn Fjärstedt och Anders Wejryd har deltagit i utskottets överläggningar.
Läronämndens yttrande
2000:1
Frågor rörande kyrkoordningen
Till Läronämnden har för yttrande överlämnats KsSkr 2000:9 rörande det fortsatta arbetet med kyrkoordningen samt motionerna KMot 2000:3 om kyrkoordningens föreskrifter om behandling av lärofrågor, 4, 12 och 38 rörande arbetsgivarorganisation och förhandlingsfrågor, 14 och 15 om tillsättning av domprost, 50 om sanktionsmöjligheter, 65 om valfrågor samt 71 om det fortsatta arbetet med kyrkoordningen.
Skrivelsen och motionerna aktualiserar förhållandet mellan kyrkans olika nivåer och den nationella nivåns uppdrag.
Den inomkyrkliga normgivningen för Svenska kyrkan som trossamfund handhas av kyrkomötet som kyrkans högsta beslutande organ. Den gäller därmed för församlingar och stift som organisatoriska delar av Svenska kyrkan. Det för Svenska kyrkan gemensamma regelverket fastställs i kyrkoordningens form. Därutöver har Kyrkomötet till uppgift att fatta beslut om inriktning och resursfördelning på nationellt plan.
Vid Kyrkomötet 1999 antogs kyrkoordning för Svenska kyrkan att gälla från och med den 1 januari 2000. I kyrkoordningen knyts teologi och juridik samman. Kyrkoordningen har sin utgångspunkt i Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära. En del av kyrkoordningens bestämmelser ger tydligt uttryck för Svenska kyrkans identitet, andra utgör mer praktiska tillämpningar i linje med dess teologiska grundsyn. En av Kyrkomötets främsta uppgifter är att besluta om de ändringar som kan vara påkallade.
Å ena sidan urholkas kyrkoordningens legitimitet om uppenbara felaktigheter inte rättas så snart det är möjligt. Å andra sidan kan dess legitimitet undergrävas om stift och församling bibringas uppfattningen att kyrkoordningen ständigt kommer att förändras i det ena eller andra avseendet. Då riskeras dess roll som ett sammanhållande instrument och den lojalitet mot den beslutade ordningen man har rätt att vänta av kyrkans församlingar och stift. Den kategorisering som Kyrkostyrelsen gör i KsSkr 2000:9 kan tjäna som ett vägledande instrument i denna avvägning.
Lärofrågor
Kyrkoordningen innehåller bestämmelser om att beslut som rör Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära, Svenska kyrkans böcker, gudstjänster, sakrament och övriga handlingar, kyrkans vigningstjänst samt om ekumeniska överenskommelser skall fattas med kvalificerad majoritet om förslaget avstyrkts av Läronämnden. Beslut som rör formerna för behandlingen av lärofrågor skall dessutom fattas vid två på varandra följande kyrkomöten.
Bestämmelserna ger uttryck för den särskilda omsorg om läran som hör till en kyrka med evangelisk luthersk bekännelse. Läronämnden konstaterade i sitt yttrande Ln 1999:3 att ”regelverket omkring formerna för beslut i sådana frågor förstärkts” till skydd för läran. Det är enligt Läronämndens mening väsentligt att beslut i hithörande frågor tas i sådana former att tillfälligheter inte blir avgörande.
Arbetsgivarorganisation
I anslutning till de motioner som berör frågor omkring arbetsgivarskap och förhandlingsfrågor vill Läronämnden peka på den oklarhet som kan finnas när det gäller rollen för arbetsgivarorganisationen respektive stiftet. Gränsdragningen mellan uppgiften att utöva tillsyn i den vida mening som ges i kyrkoordningen (stöd, uppmuntran, råd, inspiration, fördjupning) tillsammans med stiftets uppgift att arbeta med de strukturella frågorna och arbetsgivarorganisationens uppdrag att företräda församlingen i dess förhållande till arbetstagarna är inte helt tydlig. Det kan här finnas en konflikt mellan tillsynen, episkopé, såsom den utövas av biskop och andra stiftsorgan och arbetsgivarorganisationens uppdrag att företräda församlingarna som arbetsgivare. Frågor om arbetsfördelning, ansvarsfördelning och samverkan behöver bearbetas i utövandet av det gemensamma uppdraget att biträda församlingarna.
Samtidigt kan Läronämnden konstatera att kyrkoordningens bestämmelser rörande en gemensam arbetsgivarorganisation har sin grund i den samlade bedömning som gjordes vad gällde prästernas anställningsvillkor och där den gemensamma arbetsgivarorganisationen skulle vara ett stöd till att hålla samman församlingar och stift.
Kyrkans nivåer
Kyrkoordningen ger uttryck för en fördelning av ansvar och befogenheter mellan kyrkans olika nivåer: församling, stift och nationellt plan. Rollfördelningen mellan de olika delarna i kyrkan är principiellt viktig då den speglar dess självförståelse som sammanhållet trossamfund. Inom Svenska kyrkan lever de olika delarna i gemenskap med varandra och hör tillsammans. Motionerna om tillsättning av domprost ger anledning till en vidare belysning av stiftets roll i förhållande till församlingarnas arbetsgivarskap med den bakgrund som tidigare tecknats rörande intentionerna att sammantaget ej medverka till att församlingarna görs oberoende av kyrkan i övrigt.
Relationen mellan kyrkans nivåer och fördelning av ansvar och befogenheter mellan dem aktualiserar vidare frågan om den inre lojaliteten mellan kyrkans olika delar. Den för Svenska kyrkan antagna kyrkoordningen bygger på förutsättningen att kyrkans församlingar och stift som delar av denna avser att leva i enlighet med kyrkans gemensamma bestämmelser. Den innehåller därför ej heller några sanktionsmöjligheter mot församlingar eller dem som fattar beslut i strid med kyrkoordningen. Endast när det gäller dem som står i vigningstjänsten finns regler för hur åtgärder kan vidtas när de ej följer kyrkans ordning. Möjligheten att införa sanktioner mot en församling som på egen hand avgör frågor utanför sitt kompetensområde eller på annat sätt sviker den lojalitet mot Svenska kyrkan i stort som är kyrkoordningens grundförutsättning bör därför prövas.
Även frågan om valsystemet gäller synen på kyrkans olika nivåer: skall församlingar och stift som pastorala områden ha en särställning i valordningen och den nationella nivån som kyrkans organ för gemensamt beslutsfattande grundas på annat sätt? Läronämnden beklagar att den i sitt yttrande Ln 1999:3 inte berörde dessa frågor. Frågan om de kyrkotillhörigas ansvarstagande i demokratiska former för beslutsorganen bör i den utvärdering som skall ske av valbestämmelserna kompletteras med överväganden om hur valsystemet uttrycker kyrkosynen och de olika nivåernas inbördes relation.
Uppsala den 9 maj 2000
På läronämndens vägnar
KG HAMMAR
Närvarande: Ärkebiskop KG Hammar, ordförande, biskop Ragnar Persenius*, biskop Lars-Göran Lönnermark, biskop Jonas Jonson, biskop Anders Wejryd, biskop Christina Odenberg, biskop Lars Eckerdal, biskop Karl-Johan Tyrberg, biskop Rune Backlund, biskop Caroline Krook, Astrid Andersson Wretmark, Curt Forsbring, Edgar Almén, Fredrik Lindström.
* Ej närvarande vid betänkandets slutjustering.
