Organisationsutskottets betänkande
2000:5
Om församlingarna
|
Kyrkomötet
O 2000:5
|
Sammanfattning
I detta betänkande behandlas fem motioner som på olika sätt berör den lokala nivåns organisation och verksamhet. Utskottet föreslår i detta betänkande avslag på motionerna.
Motionerna
I motion 2000:5 av Yngve Kalin hemställs
att Kyrkostyrelsen ges i uppdrag att utreda och komma med förslag hur de territoriella församlingarna kan samverka i begravningsfrågor för att uppfylla bestämmelserna i begravningslagen 2 kap 1 § så att inte nödvändiga indelningsförändringar förhindras genom att territorialförsamlingarna är huvudmän för begravningsverksamheten.
I motion 2000:16 av Ulla Eriksson och Åke Blomqvist hemställs
att Kyrkostyrelsen får i uppdrag att själv eller genom annat organ på den nationella nivån utfärda rekommendationer och fördelningsnycklar för det finskspråkiga arbetet i stift och pastorat.
I motion 2000:42 av Allan Lewin hemställs
att Kyrkomötet uppdrar åt Kyrkostyrelsen att tillsätta en utredning med uppgift att förenkla kyrkoordningen så att pastoratsnämnd enligt 4 kap 3 § faller bort.
I motion 2000:46 av Birger Palo hemställs
att Kyrkomötet beslutar ändra kyrkoordningen så att skrivningen om vem som skall tjänstgöra som ”ålderspresident” efter ett nyval till fullmäktige förtydligas.
I motion 2000:59 av Tomas Forsner och Sten Åke Engdahl hemställs
att Kyrkomötet beslutar ge Kyrkostyrelsen i uppdrag att framlägga förslag till ändring av kyrkoordningens 5 kap 5 § och 37 kap 52 §. I skälen till sin hemställan föreslår motionärerna att stiftsstyrelsen inom ramen för stiftets främjande och tillsynsansvar skulle kunna utse den för tillfället mest lämpade kyrkoherden i flerpastoratssamfällighetens kyrkonämnd respektive indelningsdelegerades arbetsutskott.
I motion 2000:61 av Gösta Äng m.fl. hemställs
att Kyrkomötet beslutar att 4 kap 24 § i kyrkoordningen skall lyda:
Kyrkorådet väljer för mandatperioden kyrkvärdar bland dem som är döpta och röstberättigade i församlingen. Minst en av kyrkvärdarna skall utses bland ledamöter och ersättare i kyrkorådet.
Beträffande de närmare motiveringarna hänvisas till motionerna.
Kyrkliga indelningsenheter och begravningslagen (motion 2000:5).
Bakgrund
Enligt 2 kap 1 § begravningslagen (1990:1144) ankommer det på de territoriella församlingarna inom Svenska kyrkan att anordna och hålla allmänna begravningsplatser med ett tillräckligt antal gravplatser och andra gravanläggningar av allmänt förekommande slag. Med församling avses enligt definitionen i 1 kap 1 § samma lag församling eller samfällighet inom Svenska kyrkan. Enligt samma paragraf är församlingen/samfälligheten huvudman och skall som sådan hålla allmänna begravningsplatser för dem som är folkbokförda inom huvudmannens förvaltningsområde. Av propositionen 1998/99:38 staten och trossamfunden, sid 101, framgår att detta medför att det är möjligt för huvudmannen att utföra uppgifter även på annan plats än inom förvaltningsområdet.
Kyrkoordningen medger endast att församlingar samverkar i s.k totala samfälligheter enligt 2 kap 8 och 9 §§. De nu befintliga s.k partiella flerpastoratssamfälligheterna får dock finnas kvar till mandatperiodens slut. Undantag är dock samfälligheten Gotlands kyrkor som enligt 2 kap 12 § regleras särskilt. Motivet för att endast tillåta totala samfälligheter var framför allt utjämningseffekten och de avsevärda förenklingar som därigenom uppstår när det gäller den ekonomiska hanteringen.
Kyrkoordningens bestämmelser om samfälligheter innebär dock inte att församlingarna fråntagits möjligheterna att samverka på annat sätt. Möjligheterna till frivillig samverkan mellan församlingarna har bl.a förts fram under utredningsarbetet. I SKU1998:3 sid 71, pekade exempelvis den s.k nivåutredningen på möjligheten att sluta olika typer av samverkansavtal eller att i annan juridisk form, t.ex genom en ekonomisk förening eller ett aktiebolag, driva viss verksamhet gemensamt.
Även 1999 års Kyrkomöte betonade frivilliga samverkansformer som ett alternativ till kyrkliga samfälligheter. Med hänvisning till detta avslogs på andra kyrkolagsutskottets hemställan motionen 1999:74 i vilken hemställdes att det i kyrkoordningen skulle intas bestämmelser för att möjliggöra en frivillig samverkan mellan flera församlingar.
Utskottet
De problem som aktualiseras i motion 2000:5 torde främst grunda sig på det faktum att kyrkoordningen inte tillåter det som tidigare gick under benämningen partiella samfälligheter. Enligt motionären finns det risk för att detta medför att annars nödvändiga indelningsförändringar inte kan genomföras. Enligt utskottet behöver detta dock ej bli fallet. Som framgått ovan finns det enligt kyrkoordningen inget som hindrar att församlingar och samfälligheter samverkar på annat sätt än genom den samfällighetsform som regleras i kyrkoordningen. Civilrättsliga samverkansavtal, ekonomisk förening eller aktiebolag är tänkbara modeller som kan komma ifråga för samverkan församlingar och samfälligheter emellan. Enligt vad utskottet inhämtat pågår i Församlingsförbundets regi ett projekt som syftar till att närmare studera dylika alternativa samverkansformer. Avsikten är att detta skall resultera i en skrift att användas av församlingar och samfälligheter som på olika sätt och inom olika samverksamhetsområden är intresserade av samarbete.
Motionären tar även upp de problem som kan uppstå om och när en indelningsändring medför att en församling blir utan begravningsplats eller får en begravningsplats som är dimensionerad för ett större behov än vad den församlingen har. Om så skulle bli fallet finns som ovan nämnts en möjlighet för en huvudman att utföra uppgifter även på annan plats än inom förvaltningsområdet.
Mot nu angivna bakgrund och med hänsyn till 1999 års Kyrkomötes ställningstagande i nu aktuell fråga saknas anledning att bifalla motionen.
Finskspråkiga arbetet (motion 16)
Bakgrund
Av 2 kap 1 § kyrkoordningen framgår församlingarnas grundläggande uppgift och att församlingarna har ansvar för den kyrkliga verksamheten för alla som vistas i församlingen. Stiftets grundläggande uppgift är enligt 6 kap 1 § att främja och ha tillsyn över församlingslivet.
Vad gäller ansvarsfördelningen i nu aktuellt hänseende mellan den lokala nivån och stiften har Centralstyrelsen i sin av Kyrkomötet i denna del godtagna skrivelse Cs Skr 1999:2 på sid 106 – 107 anfört följande:
Några remissinstanser efterlyser tydligare skrivningar vad gäller ansvarsfördelningen mellan församling och stift. Vi menar dock att det alltid är församlingarna som har det grundläggande ansvaret för sin verksamhet och för att den grundläggande uppgiften blir utförd på bästa sätt. Det är detta som anges i 2 kap om församlingen uppdrag (fjr avsnitt 8.2.1) och som också är tänkt att framgå av församlingsintruktionen (se mer om denna i det följande, avsnitt 8.13.2). Självfallet finns det uppgifter som pga sin karaktär och de resurser som finns tillgängliga är särskilt lämpliga att på olika sätt hantera på stiftsnivån. Som har påpekats av några remissinstanser är verksamhet på teckenspråk och andra språk en sådan uppgift där stiftsnivån många gånger ger ett tillräckligt stort underlag för att exempelvis anställa någon för verksamheten. Att främjandet i en sådan situation även i framtiden bör kunna inbegripa att ha en person anställd inom stiftet för att hjälpa församlingarna med uppgiften anser vi självklart. Det viktiga är dock att det finns en medvetenhet, inte minst hos församlingarna, om att detta i grunden är deras ansvar. Detsamma gäller ansvaret för dem som vistas i församlingen där stiftet kan tänkas stödja församlingar med särskilda behov, bl a genom strukturbidrag som vi tidigare har nämnt. Begreppet främja avser att markera just detta.
Vad särskilt gäller församlingens ansvar för det finskspråkiga arbetet bör även framhållas att detta är sådant som särskilt skall beaktas vid utarbetandet av församlingsinstruktionen enligt 57 kap 5 §.
Utskottet
Utskottet vill inledningsvis göra det konstaterandet, vilket även framhållits i Centralstyrelsens ovan citerade uttalande, att församlingen har ansvaret för den lokala kyrkliga verksamheten. Detta inbegriper givetvis även verksamhet på andra språk än svenska. I motionen 2000:16 efterlyses någon form av centralt utfärdade rekommendationer och fördelningsnycklar för hur viss del av denna verksamhet, nämligen den finskspråkiga, skall finansieras. Enligt utskottet är det av grundläggande betydelse att värna om den ansvarsfördelning mellan de olika nivåerna i Svenska kyrkan som finns klarlagda i kyrkoordningen. Ett tillgodoseende av de i motionen framställda önskemålen skulle strida mot denna princip. Det måste vara församlingarna och stiften själva som på eget ansvar och med de resurser bl a i form av eventuellt strukturbidrag, som står till buds göra de för verksamhetens bästa nödvändiga prioriteringarna. Utskottet föreslår därför att motionen avslås.
Pastoratsnämnd (motion 42)
Bakgrund
Enligt 4 kap 3 § skall det i varje flerförsamlingspastorat som ingår i en flerpastoratssamfällighet finnas en pastoratsnämnd. De närmare bestämmelserna om pastoratsnämndens uppgifter, hur den utses samt vad som i övrigt gäller för nämnden finns i 4 kap 33-37 §§.
Motivet till att pastoratsnämnd införts som ett obligatoriskt organ i ovan angivna flerförsamlingspastorat var enligt kyrkostyrelsen att det måste finnas ett organ på pastoratsnivån till vilken samfälligheten kan delegera uppgifter och beslut. Pastoratet som kyrkoherdens tjänstgöringsområde medför att detta tjänstgöringsområde även blir det område inom vilket också andra personalkategorier arbetar. Kyrkoherdens ansvar när det gäller samordning, tillsyn och ledning måste därför enligt centralstyrelsen tydliggöras. Detta har möjliggjorts genom tillskapandet av den för församlingarna i pastoratet gemensamma pastoratsnämnden med uppgiften att svara för vissa arbetsgivarfunktioner för sådan personal som är verksam inom församlingarna i pastoratet.
Utskottet
Som motiv för att vilja avskaffa pastoratsnämnden som ett lokalt obligatoriskt organ enligt kyrkoordningen åberopas i motionen 2000:42 främst förenklingsskäl. Utskottet är dock av den uppfattningen att pastoratsnämnder är ett nödvändigt organ för att kunna fullgöra arbetsgivarfunktionen på pastoratsnivån och därmed även bidra till ett tydliggörande av kyrkoherdens ansvar på denna nivå. Den lösning som motionären anvisar som alternativ är mot denna bakgrund inte genomförbar. Utskottet föreslår därför att motionen skall avslås.
Ålderspresident (motion 46)
Bakgrund
I kyrkoordningen saknas bestämmelser om vem som skall föra ordet vid sammanträde med kyrkofullmäktige och stiftsfullmäktige till dess att en ordförande utsetts. Inte heller kyrkolagen innehöll någon regel om detta. Däremot angavs att kyrkofullmäktige i en arbetsordning skulle meddela de ytterligare föreskrifter som behövdes för fullmäktiges sammanträde och ärendenas handläggning. En av de frågor som sålunda skulle regleras i den obligatoriska arbetsordningen var vem som skulle föra ordet till dess att ordförande utsetts. Detsamma gällde genom en hänvisningsbestämmelse även för stiftsfullmäktige.
Kyrkolagens bestämmelser om arbetsordning har ingen motsvarighet i kyrkoordningen. Trots detta kan fullmäktige naturligtvis antas egna föreskrifter för hur sammanträden skall genomföras och hur ärendena skall hanteras. En sådan föreskrift kan därvid vara frågan om vem som skall föra ordet till dess ordförande utsetts.
Det kan särskilt noteras att denna fråga aktualiserats i ett av de nyhetsbrev som ges ut i samarbete mellan Kyrkostyrelsen och Svenska kyrkans församlingsförbund, Svenska kyrkan 2000. I nr 22/99 finns ett förslag till arbetsordning som bl a innehåller en bestämmelse om ”ålderspresident”. Bestämmelsen lyder:
”Tills presidievalen har förrättats, tjänstgör som ordförande den som har varit ledamot i kyrkofullmäktige längst tid (ålderspresident). Om flera ledamöter har lika lång tjänstgöringstid skall den äldste av dem vara ålderspresident.”
Utskottet
Som konstaterats i motion 2000:46 saknas i kyrkoordningen en bestämmelse om ålderspresident. Enligt utskottet är detta inte någon nackdel. Som ovan framhållits är detta, men även andra detaljartade frågor, något som hellre bör regleras lokalt i en arbetsordning. Utskottets uppfattning är att kyrkoordningen inte bör tyngas med olika typer av detaljföreskrifter. Utskottet föreslår därför avslag på motionen.
Kyrkoherde i samfällighet och indelningsdelegerade (motion 59)
Bakgrund
Enligt 5 kap 5 § kyrkoordningen ankommer det på kyrkoherdarna i en flerpastoratssamfällighet att genom omröstning välja en bland dem att vara ledamot i kyrkonämnden och en annan att vara ersättare. I samband med kyrkomötets behandling av Centralstyrelsens skrivelse i denna del avslog kyrkomötet på andra kyrkolagsutskottets hemställan en motion enligt vilken det borde ankomma på domkapitlet att bestämma detta. Motivet till kyrkomötets avslag var att det låg ett värde i att beslut av detta slag fattades av de berörda kyrkoherdarna, se 2 KL 1999:1 sid 104.
Vad gäller den prästerliga representationen i indelningsdelegerades arbetsutskott föreskriver kyrkoordningen i 37 kap 52 § andra stycket att, i den mån flera präster kan komma ifråga, ledamotskapet skall tillkomma den person som varit kyrkoherde längst, alternativt om ingen har varit kyrkoherde, den som varit anställd som präst längst.
Utskottet
I motion 2000:59 hemställs om en ordning som skulle innebära att det borde ankomma på stiftsstyrelsen att inom ramen för stiftets främjande och tillsynsansvar utse den för tillfället mest lämpade kyrkoherden i nu aktuella organ. Motionären menar att varken ålder eller omröstning kan vara den lämpligaste urvalsgrunden. Utskottet har i viss mån förståelse för dessa synpunkter men anser att det för närvarande inte finns skäl att vidta några åtgärder i den av motionären önskade riktningen. Motionen bör därför avslås.
Kyrkvärdar (motion 61)
Bakgrund
Av 4 kap 24 § kyrkoordningen framgår att kyrkorådet skall utse kyrkvärdar och att minst två av dessa skall utses bland ledamöterna och ersättarna i rådet. Enligt kyrkolagen räckte det med att minst en av kyrkvärdarna skulle utses ur kyrkorådskretsen. Som motiv för den nya ordningen har centralstyrelsen i sin skrivelse CsSkr 1999:3 del 2 sid 2-96 anfört att det är viktigt med ett personsamband genom kyrkvärdarna mellan kyrkorådet som församlingens styrelse och den gudstjänstförande församlingen och att detta blir tydligare med den föreslagna ändringen.
Vid 1999 års kyrkomötes behandling av centralstyrelsens förslag i denna del avslogs på andra kyrkolagsutskottets hemställan, en motion med yrkande om att det borde räcka med att minst en av kyrkvärdarna skall utses bland ledamöterna och ersättarna i rådet. Som skäl för sin hemställan om avslag hänvisade utskottet till vad centralstyrelsen anfört samtidigt som utskottet konstaterade den möjlighet som alltid står tillbuds, att utse gudstjänstvärdar, ett uppdrag som inte är reglerat i kyrkoordningen.
Utskottet
I motion 2000:61 yrkas en ändring av 4 kap 24 § kyrkoordningen som syftar till en återgång till den ordning som gällde enligt kyrkolagen, dvs att minst en av kyrkvärdarna skall utses ur kyrkorådskretsen. Utskottet delar den uppfattning Kyrkostyrelsen redovisat i sina motiv för den nu gällande ordningen. Personsambandet är viktigt. Det måste finnas en stark koppling mellan kyrkorådet som församlingens styrelse och den gudstjänstfirande församlingen. Av detta skäl avstyrker utskottet bifall till motionen.
Hemställan
Med hänvisning till vad ovan anförts hemställer utskottet
1. beträffande kyrkliga indelningsenheter och begravningslagen
att Kyrkomötet avslår motion 2000:5,
2. beträffande finskspråkiga arbetet
att Kyrkomötet avslår motion 2000:16,
3. beträffande pastoratsnämnd
att Kyrkomötet avslår motion 2000:42,
4. beträffande ålderspresident
att Kyrkomötet avslår motion 2000:46,
5. beträffande kyrkoherde i samfällighet och indelningsdelegerade,
att Kyrkomötet avslår motion 2000:59
6. beträffande kyrkvärdar
att Kyrkomötet avslår motion 2000:61.
Uppsala den 18 maj 2000
Evert Josefsson
Närvarande: Evert Josefsson, ordförande, Birgitta Björner, Göte Karlsson, Inger Krantz, Lars Öhlén, Birgitta Johansson, Stig-Göran Fransson, Birgitta Larsson, Eivor Hultén, Sven-Olof Karlsson, Kristina Lundgren, Tomas Forsner, Per Lindberg, Eva Forssell Aronsson, Ulla Eriksson
Biskoparna Ragnar Persenius och Karl-Johan Tyrberg har deltagit i utskottets överläggningar.
