Kyrkolivsutskottets betänkande 2000:8 Den samiska befolkningens identitet i Svenska kyrkan

Kyrkomötet Kl 2000:8

I detta betänkande behandlas en motion om den samiska befolkningens identitet i Svenska kyrkan.

I motion 2000:32 av Karl-Johan Tyrberg m.fl. hemställs

1. att Kyrkomötet beslutar att Kyrkostyrelsen får i uppdrag att låta utreda vilka möjligheter som finns att underlätta den samiska representationen i de kyrkliga organen på alla nivåer,

2. att Kyrkomötet beslutar uppdra till Kyrkostyrelsen att verka för att det i samtliga kyrkliga grundutbildningar, profilutbildningar och fortbildningar sker ett aktivt lärande omkring samerna som urbefolkning i Sverige, vad gäller språk, kulturell identitet, spiritualitet, rättsliga och etiska frågor,

3. att Kyrkomötet beslutar att verksamhetsområdet Samiskt kyrkoliv tillföres ytterligare medel för det administrativa arbetet, och

4. att Kyrkomötet beslutar att uttala sitt stöd till att det under det kommande året firas regionala gudstjänster som får präglas av försoning och upprättelse.

Läronämnden har yttrat sig över motionen. Yttrandet Ln 2000:14 bifogas betänkandet (bilaga1).

Utskottet har berett följande utskott att yttra sig över motionen:

¨ Organisationsutskottet (bilaga 2)

¨ Budgetutskottet (bilaga 3).

Motionen

Motionärerna påtalar i sin motion de steg som Svenska kyrkan hittills tagit vad avser Svenska kyrkans relation till samerna. De nämner 1993 års Ombudsmötes behandling av Luleå stifts rapport Från Curitiba till Jokkmokk och tillkomsten av Svenska kyrkans samiska råd år 1996.

De anser att det nu behöver tas ytterligare steg för bearbetningen av denna relation och den försoningsprocess som påbörjats. De lyfter särskilt fram tre områden inom vilka kyrkan och samerna redan nu är inne i en försoningsprocess: Människosynsfrågor, Språkfrågor och samisk spiritualitet samt Rättsliga och etiska frågor. De anser att konkreta åtgärder kan bidra till att verklig försoning skapas och föreslår därför Kyrkomötet att besluta om ett antal sådana.

För att ge bakgrund till motionen har motionärerna även bifogat uttalanden och rekommendationer om urbefolkningar vid kyrkliga konferenser och i Förenta Nationerna och FN-organ.

Bakgrund

Ombudsmötets tidigare behandling av frågor rörande Svenska kyrkan och samerna

Vid 1990 års Ombudsmöte behandlade gudstjänstutskottet frågor angående föreslagna utredningar och översättningar till finska och samiska och Ombudsmötet beslöt i enlighet med utskottets förslag (OMot 1990:541, OMot 1990:546 och OG 1990:503), att dessa skulle tillsättas och utföras. Till 1992 års Ombudsmöte förelåg en motion (OMot 1992:516), i vilken motionären påtalade att det ännu inte påbörjats någon översättning av psalmboken till samiska. Gudstjänstutskottet föreslog i sitt betänkande (OG 1992:501), att uppdra åt SFRV att tillsätta en kommitté med uppgift att arbeta med översättning av psalmbok och kyrkohandbok till samiska samt att hos regeringen begära erforderliga medel för detta. Ombudsmötet beslöt i enlighet med utskottets förslag.

Vid 1993 års Ombudsmöte behandlades en skrivelse från SFRV:s styrelse om Svenska kyrkan och samerna (StSkr 1993:512) och med anledning av den två inkomna motioner (OMot 1993:566 och OMot 1993:567). I skrivelsen sammanfattades den av stiftsstyrelsens i Luleå stift skrivna rapporten Från Curitiba till Jokkmokk samt lyftes fram de viktigaste problemområdena. Rapporten fanns bifogad som bilaga till skrivelsen.

Rapporten belyste mångsidigt och utförligt de svenska samernas historia och liv, deras ställning i det svenska samhället och framför allt inom Svenska kyrkan. I rapporten presenterades flera områden där konkreta åtgärder skulle behöva vidtagas, antingen från Svenska kyrkans sida eller från det svenska samhällets sida, för att säkerställa samernas rättigheter. I rapporten fanns även ett förslag till uttalande som Ombudsmötet föreslogs anta.

I SFRV:s skrivelse lyftes några av de områden fram där Svenska kyrkans insatser var viktiga. Det var bl.a. frågan om att den samiska befolkningen helt saknade representation inom Svenska kyrkans organisation, frågan om varför Sverige inte ratificerat ILO-konventionen 169 som handlar om urbefolkningarnas rättigheter och den kontroversiella delen i konventionen artikel 14 om urbefolkningens äganderätt och besittningsrätt till den mark de traditionellt bebor, gudstjänstlivet med de renägande samernas specifika behov av rörliga tjänster samt tillgång till kyrkkåtor och kapell samt översättning av kyrklig litteratur till de samiska språken. Stiftelsestyrelsen lyfter i sina överväganden fram några nyckelord ifrån det uttalande som gjordes vid Lutherska Världsförbundets åttonde generalförsamling i Curitiba år 1990 i vilket kyrkorna förpliktade sig att ge urbefolkningar all möjlig moralisk, politisk och materiell hjälp Den formuleringen vill täcka livets olika områden och den uttrycker en förpliktelse att stärka urbefolkningarnas självkänsla, att stödja deras strävanden efter rättigheter och att tillfredställa materiella behov. Det påtalas också att åtgärder skall vidtas i samråd med dem. Vidare framgår det i övervägandena bl.a. att SFRV:s styrelse avsåg att tillsätta en särskild utredning med uppgift att finna lämplig form att tillgodose den samiska befolkningens behov av egen representation på olika nivåer inom Svenska kyrkan. När det gällde det i rapporten föreslagna uttalandet ställde man sig bakom det.

Skrivelsen och motionerna behandlades av församlingsutskottet (OF 1993:517). Utskottet ansåg att det var angeläget att den samiska befolkningens situation uppmärksammades av Svenska kyrkan och ställde sig därför bakom det uttalande som SFRV:s styrelse i sin skrivelse föreslog Ombudsmötet göra om Svenska kyrkan och samerna. Utskottet påtalade att de ansåg att det var angeläget att frågan om hur samerna skall bli representerade på olika nivåer inom Svenska kyrkan blir föremål för en utredning. Utskottet påtalade vidare vikten av att Ombudsmötets beslut från 1990 och 1992 följs upp så att de beslutade översättningarna av psalmboken och kyrkohandbok 1 samt evangelieboken erhåller tillräckliga ekonomiska medel så att de kan genomföras. Utskottet betonade även vikten av att man inom Svenska kyrkan verkar för att fler samiskspråkiga kyrkoarbetare utbildas. När det gällde frågan om att Sverige inte ratificerat ILO:s konvention 169 fann utskottet det angeläget att SFRV:s styrelse uppvaktar regeringen och begär att den ytterligare penetrerar och klargör möjligheterna för Sverige att ratificera konventionen. Ombudsmötet biföll utskottets förslag att antaga ett uttalande omkring Svenska kyrkan och samerna samt att uppdra åt Stiftelsestyrelsen att uppvakta regeringen vad beträffar möjligheterna att ratificera ILO:s konvention 169.

Samiska rådet

Under år 1996 bildades Svenska kyrkans samiska råd och rådets första sammanträde hölls i december 1996. Rådets uppgift är att främja den samiska kulturens egenart och dess uttryck i kyrkolivet och därvid särskilt uppmärksamma de samiska språkens ställning i gudstjänst och andaktsliv. Vidare att med beaktande av samernas ställning som urbefolkning bevaka frågor rörande samernas rättsliga förhållanden i kyrka och samhälle. Det skall vara remissorgan vid behandling av samefrågor på Svenska kyrkans nationella nivå och på stiftsnivå och det skall främja rekrytering och utbildning för kyrkligt arbete bland samer. Rådet skall även främja och samordna arbetet med önskvärda översättningar av kyrkohandbok, psalmbok och bibel liksom utgivning av andaktslitteratur och undervisningsmaterial i samverkan med berörda nationella- och stiftskyrkliga organ. Till rådets uppgift hör även samarbete med andra berörda organ och verksamheter i övriga Norden och på Kolahalvön i Ryssland.

Av rådets verksamhetsberättelser framgår att rådet verkat för att de samiska språken skall få en stark ställning i gudstjänsten och att de därför redan under sitt första verksamhetsår inledde ett intensivt arbete med att översätta kyrkliga böcker till samiska. Arbetet sker i samarbete och samråd med andra organ.

Redan år 1989 påbörjades översättningsarbetet av kyrkliga böcker till samiska. Under 1992 inledde Församlingsnämnden arbetet med att översätta kyrkohandboken till lulesamiska och i stort sett förelåg en översättning av kyrkohandboken till lulesamiska i december 1998. År 1997 inleddes en översättning av kyrkohandboken till nordsamiska och under år 1999 blev provöversättningen klar. Översättningarna kommer att prövas under hand och de samiska översättningarna kommer att vara anpassade till den översedda kyrkohandboken. Nämnden för kyrkolivets utveckling, som numera har beredningsansvaret, planerar att den till Kyrkomötet år 2002 skall kunna återkomma med en sådan översättning. Delar av kyrkohandboken har också översatts till sydsamiska. I mindre skala pågår även översättningar av psalmer och sånger till samiska.

Svenska Bibelsällskapet arbetar med översättningar av bibeln. I början av år 1997 utkom Nya testamentet på nordsamiska och under innevarande år kommer en provupplaga av Nya Testamentet på lulesamiska att tryckas. Sedan flera år tillbaka pågår även ett översättningsarbete av Gamla Testamentet till nordsamiska och det arbetet fortgår. Under förra året utkom även Mov voestes bijbele (Min första bibel) på sydsamiska.

För att inspirera samer att utbilda sig för tjänst i Svenska kyrkan har under år 1998 en folder Samer behövs i Svenska kyrkan producerats på nord-, lule- och sydsamiska samt svenska.

För att främja den samiska kulturens egenart i kyrkolivet har rådet inrättat ett kulturstipendium.

I sin verksamhetsberättelse för år 1999 påtalar rådet att man på samma sätt som i den norska kyrkan vill inleda en försoningsprocess mellan samer och majoritetsbefolkningen. De har därför inventerat vilka delar av vår gemensamma historia som i detta avseende behöver lyftas fram. De skriver om detta arbete:

Ett sådant klargörande av sammanhang i det förflutna kan ge material till försoning i nutid. Genom ett sådant sanningssökande skapas ny historia med helande och gottgörelse och bidrag till gemensam framtidstro. Denna process måste förankras så brett som möjligt och föras vidare i dialog med samerna samt övriga delar av Svenska kyrkan.

För att kunna fullfölja sin uppgift att stärka det samiska perspektivet på Svenska kyrkans nationella nivå påtalar de att det krävs utökade ekonomiska resurser.

Frågan om Sveriges anslutning till ILO:s konvention nr 169

Regeringen beslöt i december 1997 att uppdra åt förre landshövdingen i Östersund, Sven Heurgren, att utreda om Sverige kan ratificera ILO:s konvention nr 169, om ursprungsfolk och stamfolk i självstyrande länder, och vilka åtgärder som i så fall krävs för att Sverige skall kunna efterleva bestämmelserna i konventionen (Kommittédirektiv 1997:103). Utredaren har studerat konventionen och analyserat vad bestämmelserna skulle innebära för svensk del om Sverige ansluter sig till konventionen. Utredaren anser att Sverige redan idag uppfyller konventionens krav i de allra flesta avseenden. Den stora stötestenen är reglerna om samernas rättigheter till mark. Utredaren har gjort en bedömning av vilka åtgärder som behöver vidtas och vilka regler som måste ändras för att Sverige skall nå upp till kraven. Utredarens bedömning är sammanfattningsvis, att Sverige kan ansluta sig till konventionen, men att det inte bör ske förrän ett antal åtgärder som rör samernas rätt till mark blivit genomförda. En process som enligt utredarens bedömning kommer att ta cirka fem år.

Utredningen Samerna – ett ursprungsfolk i Sverige – Frågan om Sveriges anslutning till ILO:s konvention nr 169 (SOU 1999:25) har varit ute på remiss. Såväl Svenska kyrkans centralstyrelse som Svenska kyrkans samiska råd har avgivit yttranden.

Anledningen till att Samiska rådet också avgivit ett yttrande, i vilket de anslöt sig till utredarens förslag, är den att det ansåg Centralstyrelsens yttrande i sin slutkläm var alltför svävande ”bör fortsätta arbetet med att klargöra Sveriges möjligheter att ratificera ILO:s konvention nr 169”. Centralstyrelsens yttrande väckte stor besvikelse bland samerna och den besvikelsen riktades mot Samiska rådets ordförande och den blev även föremål för artiklar i kyrklig press. I en debattartikel i Kyrkans Tidning 50/99 försäkrade generalsekreterare Leni Björklund att Svenska kyrkans centralstyrelse står kvar vid sin önskan att Sverige skall kunna ratificera konventionen. När Samiska rådets styrelse sammanträdde i december 1999 beslöt de, att uttrycka en önskan till centralstyrelsen om att få mötas för fortsatta samtal samt att bifoga en skrivelse Kan/vill Svenska kyrkan vara de röstlösas röst?, som underlag för det samtalet. Den 30 mars 2000 möttes Samiska rådets och Kyrkostyrelsens arbetsutskott. Vid mötet diskuterades bl.a. Svenska kyrkans yttrande över den Heurgrenska utredningen om möjligheterna att ratificera ILO konventionen. Efter samtalet kunde man konstatera att presentationen av remissvaret blivit missvisande i medierna och att Svenska kyrkan aldrig motsatt sig en ratificering.

Positiv diskriminering av samer i Norska kyrkan

I Norska kyrkan har man i kyrkolagen sedan år 1989 infört något som man kallar ”positiv diskriminering”. Det har inneburit att det nu finns samiska representanter i deras Kyrkomöte. De tre nordligaste bispedömena utser var sin samisk representant till Kyrkomötet och de har var sin samisk representant i sina bispedömeråd.

Det Samiska kirkerådet i Norska kyrkan har drivit på för att få igång en försoningsprocess mellan samerna och Norska kyrkan. På deras Kyrkomöte hösten 1997 var ett dokument Urfolk i den verdensvide kirke med utgangspunkt i samiskt liv, uppe till behandling och Kyrkomötet gjorde ett uttalande i vilket omnämndes en del av de övergrepp som Norska kyrkan begått samt erkänner att de skapat sår som nu behöver läkas. Vidare anförde de i sitt uttalande att den samiska befolkningen behöver berätta för dem hur de såren kan läkas. Kyrkomötet erkände att det har behov av en dialog och att den först kan bli pålitlig när den tar sin utgångspunkt i behov som uttryckts lokalt. De påpekar även att en försoning aldrig kan beslutas, men att ramar kan läggas så att denna försoning kan ske. Norska kyrkan är nu mitt uppe i denna försoningsprocess.

Utskottet

Kyrkan har en uppgift att vara en profetisk röst för de svaga och utsatta i vårt samhälle. Utskottet delar därför organisationsutskottets uppfattning att det finns anledning att på olika sätt underlätta minoritetsgruppers deltagande i beslutsprocesserna på Svenska kyrkans olika nivåer och att den samiska befolkningen, i detta avseende, kan sägas inta en särställning. De är ett ursprungsfolk i Sverige som fått utstå många oförrätter under de senaste århundradena.

Det är viktigt att vi på alla sätt underlättar för denna befolkning att få representanter i de olika kyrkliga organen och utskottet ser därför positivt på att man låter utreda vilka möjligheter det finns att uppnå detta syfte. En sådan utredning befriar naturligtvis inte nomineringsgrupperna från att ta ansvar för att aktivera och engagera samer inför kommande kyrkoval.

För att vi skall få en större förståelse är det viktigt att vi lär oss mer om samernas kultur och levnadsmönster. Utskottet delar därför motionärernas uppfattning att det i kyrkans olika utbildningar måste ske ett aktivt lärande omkring samerna som urbefolkning i Sverige.

Samiska rådet kom ju till för att främja samiska kulturens egenart och dess uttryck i kyrkolivet och för att bevaka frågor rörande samernas rättsliga förhållanden i kyrka och samhälle. Rådet har inte haft tillräckliga ekonomiska resurser för att klara av den uppgiften. Utskottet anser att det är angeläget att Samiska rådet får ett utökat stöd och ser därför med tillfredställelse att det i Kyrkostyrelsens budgetskrivelse KsSkr 2000:1 i kapitel 11 föreslås att den ekonomiska ramen för huvudprogrammet Samiskt kyrkoliv räknas upp med 500 000 kronor. Utskottet kan konstatera, att under förutsättning att budgetskrivelsen antas, så har redan motionärernas yrkan i moment 3 tillgodosetts och det föreligger därför inte någon anledning att bifalla motionen i denna del.

Det finns all anledning för Svenska kyrkan att kritiskt granska sin delaktighet i det förtryck som samerna utsatts för. Utskottet delar därför Läronämndens uppfattning att den försoningsprocess som påbörjats måste innefatta kunskapssökande och personliga möten som kan fördjupas i gemensam bön och gudstjänst. Utskottet vill därför bejaka motionärernas begäran att Kyrkomötet uttalar sitt stöd för att det firas regionala och lokala gudstjänster som får präglas av försoning och upprättelse.

Hemställan

Utskottet hemställer beträffande den samiska befolkningens identitet i Svenska kyrkan

1. att Kyrkomötet med bifall till KMot 2000:32 moment 1 ger Kyrkostyrelsen i uppdrag att låta utreda vilka möjligheter som finns att underlätta den samiska representationen i de kyrkliga organen på alla nivåer,

2. att Kyrkomötet med bifall till KMot 2000:32 moment 2 uppdrar åt Kyrkostyrelsen att verka för att det i samtliga kyrkliga grundutbildningar, profilutbildningar och fortbildningar sker ett aktivt lärande omkring samerna som urbefolkning i Sverige, vad gäller språk, kulturell identitet, spiritualitet, rättsliga och etiska frågor,

3. att Kyrkomötet avslår KMot 2000:32 moment 3, samt

4. att Kyrkomötet med bifall till KMot 2000:32 moment 4 uttalar sitt stöd till att det under det kommande året firas regionala gudstjänster som får präglas av försoning och upprättelse.

Uppsala den 19 maj 2000

På kyrkolivsutskottets vägnar

Sigvard Härnring

Marie Schött

Närvarande: Sigvard Härnring, vice ordförande, Vanja Björsson, Lars Rydje, Irene Pierazzi, Ann-Charlotte Svensson, Monika Sandström, Per-Åke Axelsson, Bengt Gustafsson, Margareta Holmberg, Björn-Eric Carlsson, Alf G Johansson, Åke Utterberg, Roland Johansson, Britt Beijer, Kerstin Zetterberg.

Biskop Lars-Göran Lönnermark har deltagit i utskottets överläggning.

Till läronämnden har för yttrande överlämnats KMot 2000:32 om den samiska befolkningens identitet i Svenska kyrkan.

Svenska kyrkan har anledning att kritiskt granska sin delaktighet i det förtryck av samerna som berövat dem en självklar tillgång till samiska språk, samisk historia och samiska kulturella och religiösa traditioner. Denna förlust kan vara särskilt smärtsam för de samer som också lämnat hembygden och den traditionella rennäringen. Okunskap och obetänksamhet har befordrat fördomar och bitterhet. Den nu nödvändiga försoningsprocessen måste innefatta kunskapssökande och personliga möten som kan fördjupas i gemensam bön och gudstjänst. Särskilda regionala försoningsgudstjänster kan vara viktiga för att bekräfta det som uppnåtts och för att uppmuntra till fortsatt ömsesidigt berikande och fördjupad gemenskap.

Uppsala den 9 maj 2000

På läronämndens vägnar

KG HAMMAR

Carl Axel Aurelius

Närvarande: Ärkebiskop KG Hammar, ordförande, biskop Ragnar Persenius*, biskop Lars-Göran Lönnermark, biskop Jonas Jonson, biskop Anders Wejryd, biskop Christina Odenberg, biskop Lars Eckerdal, biskop Karl-Johan Tyrberg, biskop Rune Backlund, biskop Caroline Krook, Astrid Andersson Wretmark, Curt Forsbring, Edgar Almén, Fredrik Lindström.

* Ej närvarande vid betänkandets slutjustering.

Till kyrkolivsutskottet

Kyrkolivsutskottet har begärt organisationsutskottets yttrande över den första att-satsen i rubricerade motion i vilken föreslås att Kyrkomötet beslutar att Kyrkostyrelsen får i uppdrag att låta utreda vilka möjligheter som finns att underlätta den samiska representationen i de kyrkliga organen på alla nivåer.

Organisationsutskottet får i anledning härav anföra följande.

Utskottet anser att det är en viktig och angelägen fråga som aktualiseras i motionen. Utskottet menar att det i och för sig finns anledning att på olika sätt underlätta minoritetsgruppers deltagande i beslutsprocesserna på Svenska kyrkans olika nivåer, men den samiska befolkningen kan i detta avseende sägas inta en särställning. Som ett ursprungsfolk i Sverige och mot bakgrund av hur samerna genom århundradena behandlats i landet finns det särskilda skäl som motiverar detta.

Utskottet anser därför att det är viktigt att på olika sätt underlätta för denna befolkning att få representation i de kyrkliga organen och därmed öka deras inflytande i Svenska kyrkan. Utskottet är därmed positivt till att låta utreda vilka möjligheter som finns för att uppnå detta syfte.

Utskottet vill dock redan nu framhålla vikten av att alla nomineringsgrupper själva tar ett ansvar för att aktivera och engagera samerna inför kommande kyrkliga val.

Uppsala den 19 maj 2000

Evert Josefsson

Patrik Tibbling

Närvarande: Evert Josefsson, ordförande, Birgitta Björner, Göte Karlsson, Inger Krantz, Lars Öhlén, Birgitta Johansson, Stig-Göran Fransson, Birgitta Larsson, Eivor Hultén, Sven-Olof Karlsson, Kristina Lundgren, Tomas Forsner, Per Lindberg, Eva Forssell Aronsson, Ulla Eriksson.

Biskoparna Ragnar Persenius och Karl-Johan Tyrberg har deltagit i utskottets överläggningar.

Till kyrkolivsutskottet

Budgetutskottet har av kyrkolivsutskottet beretts tillfälle att yttra sig över KMot 2000:32 om den samiska befolkningens identitet i Svenska kyrkan, förslagets tredje yrkande att Kyrkomötet beslutar att verksamhetsområdet Samiskt kyrkoliv tillförs ytterligare medel för det administrativa arbetet.

Utskottet har tagit del av motionen och noterar att Kyrkostyrelsen i budgetskrivelsen KsSkr 2000:1 i kapitel 11 Samiska rådet inom Svenska kyrkan, under 11.2 Huvudprogrammet Samiskt kyrkoliv föreslår att huvudprogrammets ekonomiska ramar räknas upp med 500 tkr. Detta för att rådet skall kunna anställa en sekreterare vilken skall arbeta som handläggare för Svenska kyrkans arbete med samiska frågor.

Utskottet menar, att under förutsättning att budgetskrivelsen antas, har medel avsatts i enlighet med motionens tredje yrkande. Därmed skulle motionärernas önskemål i denna del vara tillgodosett.

Uppsala den 18 maj 2000

På budgetutskottets vägnar

Suzanne Fredborg

Dag Hedin

Närvarande: Suzanne Fredborg, ordförande, Lars Starkerud, Ann-Marie Nilsson, Håkan Engström, Christina Mårtensson, Ingemar Öberg, Sten Johansson, Lennart Dahlin, Görel Bohlin, Bengt Olof Dike, Peter Hemminger, Joakim Svensson, Yngve Kalin, Ann Berg, Birger Palo.

Biskop Rune Backlund har deltagit i utskottets överläggningar.