Kyrkolivsutskottets betänkande 2000:4 Nej till illegal jakt

Kyrkomötet Kl 2000:4

I detta betänkande behandlas en motion om illegal jakt.

I motion 2000:21 av Vivianne Wetterling och Ann Berg hemställs

att Kyrkomötet som sin mening ger Kyrkostyrelsen till känna vad som i motionen anförts om att Svenska kyrkan på riksnivå visar att den tar avstånd från illegal jakt.

Motionen

Motionärerna anser att Svenska kyrkan på nationell nivå aktivt bör deltaga i den debatt som Världsnaturfonden (WWF) vill stimulera för att stoppa illegal jakt och handel med hotade djurarter. De anser att det måste vara en självklarhet att kyrkan tydliggör hur den ser på naturen som en del av Guds skapelse som vi människor inte kan behandla hur som helst. I motionen påtalas även att rovdjursutredningen kommit fram till att det krävs en attitydförändring till jaktbrott i vårt samhälle.

Bakgrund

Rovdjursutredningen

Svenska kyrkans förre generalsekreterare Sören Ekström, har som ensamutredare haft i uppdrag att göra Rovdjursutredningen. Förutom ensamutredaren fanns det två sakkunniga, en från Jordbruksdepartementet och en från Naturvårdsverket samt experter från Världsnaturfonden, Naturskyddsföreningen, Sametinget, Svenska samernas riksförbund, Jordbruksverket, LRF, Svenska jägareförbundet, Jägarnas Riksförbund-Landsbygdens jägare, Miljödepartementet och Jordbruksdepartementet. Utredningens förslag och motiv till förslagen föreligger i betänkandet Sammanhållen rovdjurspolitik (SOU 1999:146).

Utredningens uppdrag har varit att utforma ett förslag till en sammanhållen rovdjurspolitik med en helhetssyn på de biologiska, jaktliga och näringsmässiga frågorna. Uppdraget har omfattat björn, järv, lo, varg och kungsörn.

Jaktbrott

Olaglig jakt förekommer på björn, järv, varg, lo och kungsörn och många gånger begås dessa jaktbrott med grymma metoder. Det finns säkerligen olika förklaringar till detta men en kan vara att förövaren måste använda metoder som inte är tillåtna för att undvika upptäckt och när man använder vanliga jaktmetoder vid olaglig jakt så måste man ju också undvika att bli upptäckt och utnyttjar därför även dåliga skottillfällen och undviker att spåra upp skadeskjutna djur.

Rovdjursutredningen har försökt skaffa sig en uppfattning om omfattningen av jaktbrotten och har då kommit fram till att den olagliga jakten kan få allvarliga konsekvenser för vissa av ovan nämnda djurarter. Vargstammen är fortfarande så liten att dess positiva utveckling kan brytas och när det gäller järven kan en huvudorsak till att stammen inte ökat, trots att arten länge varit skyddad, vara den olagliga jakten.

Förekomsten av jaktbrott är så omfattande att det är ett problem som man måste komma tillrätta med för att kunna styra utvecklingen av rovdjursstammarna.

Utredningen har kommit fram till att det finns två kategorier av förklaringar till den omfattande brottsligheten. Den ena är att det finns konkreta ekonomiska och liknande intressen som påverkas negativt av rovdjursförekomsten. Dit hör tamdjursägare som anser att omfattningen på den tillåtna skyddsjakten är för liten och jägare som tycker att rovdjursstammarnas påverkan på bytesstammar är alltför stor. Den andra kategorin handlar om att det finns mer djupt liggande orsaker som bottnar i en känsla av avstånd till de beslutsfattande myndigheterna. Utredaren anser att det under utredningsarbetet framkommit att det finns människor som upplever en förtroendeklyfta till de myndigheter som svarar för rovdjurspolitiken. Det finns även grupper som upplever att de personer som fattar beslut saknar förståelse för lokalbefolkningens verklighet.

Utöver denna huvudsakliga förklaring finns det människor som utan synbar anledning inte gillar rovdjur. De känslorna kan naturligtvis också vara drivkraften till olaglig jakt.

Rovdjursutredningens förslag till åtgärder

Utredningen föreslår att Sverige skall ta sitt ansvar för att det skall finnas livskraftiga stammar av björn, järv, lo, varg och kungsörn på den skandinaviska halvön. Det bör finnas en fastställd miniminivå för varje art och innan den är uppnådd skall endast skyddsjakt vara tillåten. Rovdjursarterna bör få sprida sig under kontrollerade former inom respektive arts utbredningsområde.

Bernkonventionen samt EG:s art- och habitatdirektiv innebär att jakt endast kan tillåtas av vissa anledningar. Utvecklingen av stammarna av björn och lo ger anledning för Sverige att agera för att få undantag från de reglerna och direktiven vad avser skyddet för björn och lo.

En annan viktig åtgärd som utredningen förordar för att minska de konflikter som förekomsten av rovdjur skapar, är att ge grupper med intressen i rovdjursfrågor information om, insyn i och inflytande över beslut i rovdjursfrågor. Vidare bör rovdjurstammarnas utveckling styras så att ordnad renskötsel inte omöjliggörs eller allvarligt försvåras i någon sameby. Även starka koncentrationer av rovdjur inom vissa geografiskt begränsade områden måste undvikas.

Utredningen lämnar också förslag till bidrags- och ersättningssystem för skador på ren och tamdjur. De omfattar såväl åtgärder för att förebygga skador som ersättningar för uppkomna skador. Vidare lämnas förslag om regler om skyddsjakt.

När det gäller jaktbrott anser utredningen att arbetet mot den jaktbrottslighet som förekommer skulle kunna effektiviseras genom samarbete mellan berörda myndigheter. Detta bör avse såväl förebyggande arbete som bevakning och brottsutredningar. I utredningen föreslås också att minimistraffet för grovt jaktbrott höjs till sex månaders fängelse. Ett höjt minimistraff tillsammans med en ökad bevakning av områden där jaktbrott kan förekomma bedömer utredningen kan ha en preventiv effekt.

För att den breda allmänheten skall ha förståelse för rovdjurssituationen och rovdjurspolitiken krävs att den har kunskap om rovdjur. Utredningen anser därför att information till allmänheten kommer att spela en nyckelroll för att uppnå detta mål.

Utskottet

Frågan om jakt berör Svenska kyrkan på flera sätt. Kyrkan har i sin egendom många jakträtter som arrenderas ut. Det kristna förvaltarskapet innebär att vi är satta att värna om naturen och skapelsen. Utskottet tar naturligtvis avstånd från olaglig jakt. Med anledning av motionen vill utskottet tillägga följande:

Utskottet konstaterar att riksdagen, regeringen och Rovdjursutredningen utgår från att i vårt land naturligt förekommande djurarter skall ha möjligheter att fortleva under naturliga betingelser och i naturliga bestånd.

Utskottet anser att de djurarter som inte har livskraftiga stammar måste få utveckla sådana och att endast skyddsjakt skall vara tillåten på dessa djurarter.

Hemställan

Utskottet hemställer beträffande Nej till illegal jakt

att Kyrkomötet beslutar med anledning av motion 2000:21 att Kyrkostyrelsen, med hänsyn till hotade djurarter i Sverige, på lämpligt sätt visar att Svenska kyrkan utifrån det kristna förvaltarskapet endast accepterar att skyddsjakt bedrivs på dem.

Uppsala den 18 maj 2000

På kyrkolivsutskottets vägnar

Gerd Gullberg-Johnson

Marie Schött

Närvarande: Gerd Gullberg-Johnson, ordförande, Vanja Björsson, Lars Rydje, Irene Pierazzi, Ann-Charlotte Svensson, Per-Åke Axelsson, Bengt Gustafsson, Sigvard Härnring, Margareta Holmberg, Björn-Eric Carlsson, Alf G Johansson, Åke Utterberg, Roland Johansson, Anna Lundblad Mårtensson, Kerstin Zetterberg.

Biskop Lars-Göran Lönnermark har deltagit i utskottets överläggning.