Förslag till kyrkomötesbeslut
1. Kyrkomötet beslutar att uppdra till Kyrkostyrelsen att uppmana stiften att övergå till kontinuitetsskogsbruk.
2. Kyrkomötet beslutar att uppdra till Kyrkostyrelsen att anslå medel för utbildning i kontinuitetsskogsbruk och trädmärkning.
Motivering
Svenska kyrkan har mycket att vinna på en bättre och uthållig skötsel av sitt skogsinnehav. Därför bör Svenska kyrkan studera kontinuitetsskogsbruk. I dag sköts skog genom att man kalavverkar och planterar nytt av bara samma sort, mest gran. Det ger stora planteringskostnader och ökad risk för stormfällning. Av det skälet är kalhyggesskogsbruk förbjudet i flera länder bl.a. Wales, Skottland, Niedersachsen och Danmark.
Om man i stället har kontinuitetsskogsbruk, en mer naturlig skog med träd i olika åldrar och av olika sorter, och tar de mogna träden vartefter utan att kalhugga, ger det skogsägaren fördubblat netto på avverkningen trots ökad arbetskraftskostnad. Detta eftersom man då bättre utnyttjar skogens tillväxt, får ett grövre virke och ett virke av bättre kvalitet. Samtidigt så får man ett rikare växt- och djurliv och en bättre skog för fritidsbruk.
Det visar de exempel som har gjorts av bl.a. Lübecks stadsjägmästare Lutz Fähser, med mest lövskog, och skogsprofessor emeritus Mats Hagner, med mest barrskog.
I en skog med träd av olika storlek växer de glest stående stora träden fortare och blir grövre. När de stora träden gallrats ut står de mindre träden fritt och får en stor bladmassa, som gör att de växer snabbt. Den djupa kronan ger ett virke av hög klass, s.k. friskkvistvirke. De små träden avverkas inte annat än om de står för tätt eller är defekta. Skogen gallras med 10-15 års intervall, med uttag av mogna träd.
Det är mer som skogen sköttes förr. Att plockhuggning fått vanrykte beror på att blädning kan urarta till skövling. Blädning är märkning av träd som skall avverkas. Tillkomsten av stora maskiner gjorde att det föreföll mer rationellt att kalavverka.
Med moderna skogsmaskiner har det dock visat sig att det går att gallringsavverka på ett skonsamt sätt, även om det kostar 25% mer än kalavverkning. Den som skall märka ut vilka träd som skall avverkas måste dock ha god utbildning. Mats Hagner har tagit initiativet till sådan utbildning.
En fördel är att uttaget av lågbetald massaved kan minskas med en fjärdedel. Med storskalig plantering av eukalyptus i u-länderna kommer priset på massaved att sjunka ytterligare. Andelen timmer i avverkningarna kan öka med 10 %, från 60 till 70 %.
Kalhyggen ger stora näringsförluster, mikroklimatet blir extremare och plantorna utsätts för bete. Återplanteringarna kan därför misslyckas. Med kalhyggesskogsbruk behöver man sätta 2 500 plantor per hektar, med naturskogsbruk bara 100, om det inte skett naturlig föryngring.
För att ge miljövänlighet åt skogsbruk har man börjat med FSC-märkning (Forest Stewardship Council). De naturreservat som bildas blir ofta ett musealt bevarande av naturliga skogsrester. Naturreservat behövs också, men de får inte bli en ersättning för ett skogsbruk som bevarar hela skogen åt oss alla.
Sveaskog och Skogsstyrelsen har annonserat intresse att pröva kontinuitetsskogsbruk. Men när man studerar vilka metoder de tänker använda sig av blir man besviken. Det är dels fråga om luckblädning, eller små hyggen där man litar till återväxten för att slippa återplanteringskostnader, och dels volymblädning, där man bara tar ut de största träden utan att se till hela skogsbeståndets sammansättning. Det är skövling.
Det är mycket känslor och mycket tradition inblandat i skogsskötsel. Skogforsks rapport om kontinuitetsskogsbruk gav många exempel på revirförsvar och vinklade fakta. De provytor som Mats Hagner lade ut under sin tid som aktiv forskare har förstörts när de började kunna ge data. Flera enskilda skogsägare, inklusive han själv, har dock skött skog enligt hans teorier. Han har även efter sin pensionering gett ut åtskilliga rapporter om skogsskötsel.
Det är viktigt att Svenska kyrkan med sitt stora skogsinnehav prövar idéerna om kontinuitetsskogsbruk och skaffar sig information om vad det innebär av företrädare som verkligen står för kontinuitetsskogsbruk samt utbildar sin personal i kontinuitetsskogsbruk och trädmärkning.
Uppsala den 21 juli 2009