Förslag till kyrkomötesbeslut
Kyrkomötet beslutar uppdra till Kyrkostyrelsen att teologiskt och pastoralt bearbeta frågan om de odöptas plats vid nattvardsbordet.
Motivering
Vid Kyrkomötet 2005 bereddes frågan om de odöptas plats vid nattvardsbordet (Motion 2005:53 av Johan Linnman och Anders Åkerlund). Gudstjänstutskottet och Läronämnden hänvisade då till kyrkoordningens 20 kapitel om nattvarden där det står att: ”Svenska kyrkan har ett öppet nattvardsbord. Alla som är döpta i Faderns, Sonens och den heliga Andens namn inbjuds till måltiden.” I paragraftexten 2 § står det att ”Var och en som är döpt får ta emot nattvardsgåvorna”. Utskottet och Läronämnden menade att Svenska kyrkan står i den allmänkyrkliga traditionen sedan fornkyrkans tid och att det skulle strida mot Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära att skilja dop och nattvard åt och att det därför inte var aktuellt med någon ändring i kyrkoordningen.
Det otillfredsställande svaret på den frågan föranleder nu ytterligare en motion i ämnet. Svaret då uppehöll sig uteslutande vid en traditionshistorisk argumentation. Frågan kräver en djupare belysning för att ett svar ska kunna ges för en principiell hållning.
Svenska kyrkan bygger sin tro och lära på den fornkyrkliga traditionen men i ljuset av det reformatoriska arvet. Varje ny tid ställer frågor in mot tron och dess lära. Det viktiga för den reformatoriska kyrkan är att evangeliet rätt förkunnas. Formerna och ordningarna för det kan skifta. I en tid då allt fler människor söker sig till kyrkans gemenskap utan att vara döpta blir också frågan om tillträde till nattvarden aktuell.
Senast uppmärksammades frågan om de odöptas tillträde till nattvarden i en artikel i Kyrkans tidning från 2009-03-05 där Tegs församling utanför Umeå hade vänt sig till Luleå domkapitel för att få råd om odöpta konfirmanders möjlighet att ta emot nattvarden. Domkapitlet menade att det inte var möjligt att ge dispens från konfirmandriktlinjerna och avslog därför begäran med hänvisning till kyrkoordningen och det uttalande gudstjänstutskottet och Läronämnden lämnat vid Kyrkomötet 2005.
Frågan om de odöptas plats vid nattvardsbordet är principiell därför att den så tydligt signalerar utanförskap att det bör vara väl motiverat för att legitimeras. Frågan aktualiserar kyrkosynen. Är det en öppen folkkyrka som välkomnar alla som söker henne vi vill tydliggöra eller ska kyrkan vara förbehållet en utvald grupp medlemmar? Är nattvarden gemenskap med Kristus eller i större utsträckning ett uttryck för de troendes gemenskap?
Sakramentssynen är en annan fråga som aktualiseras. Vad är det vi får i dopet som de odöpta saknar? Vad är det som gör att en döpt på ett bättre sätt kan tillgodogöra sig nattvardens gåvor än den odöpte? Kan nattvarden vara en väg in i kyrkan och ett möte med Kristus och bör den då inte legitimera ett sådant möte?
Dessutom aktualiserar frågan vår bibelsyn. Måltidsgemenskapen är central i Jesu liv och gärning. Det var en gemenskap för vilken ingen utestängdes. Det är svårt att vid en snabb anblick se Svenska kyrkans hållning i frågan harmonisera med den öppenheten som Jesus visade sin samtids människor som av olika skäl levde i samhällets utkant. Där ställdes aldrig krav på tillhörighet eller privilegier.
Det är också en pastoral fråga. Hur möter vi dem som söker sig in i den kristna gemenskapen? På vilket sätt känner de sig välkomna och inneslutna i gemenskapen och på vilket sätt kan begränsningarna vid nattvardsbordet utestänga?
Dessa och andra närliggande frågor bör teologiskt bearbetas för att tydliggöra Svenska kyrkans hållning in i en postmodern tid.
För Luther stod det klar att om bibelordet och traditionen kom i strid med varandra var det bibelordet som hade den avgörande betydelsen. Står vi kanske ännu en gång inför ett reformatoriskt vägskäl?
Simrishamn den 12 juli 2009