|
|
|
|
|
Kyrkomötet
Kyrkolivsutskottets betänkande 2008:2
|
|
|
|
FRA-lagen
|
|
|
Sammanfattning
I detta betänkande behandlas motion 2008:8 om FRA-lagen. I motionen föreslås att Kyrkostyrelsen ska få i uppdrag att ta initiativ till en kritisk utredning om konsekvenserna av FRA-lagen för en framtida kyrka. Motionärerna pekar bl.a. på Svenska kyrkans beroende av att kunna erbjuda anonymitet inom exempelvis själavård.
Utskottet uppskattar det initiativ som tagits från Svenska kyrkans sida att via Sveriges Kristna Råd göra en framställning till regeringen där man påpekar att det i lagens undantagsbestämmelser bör införas en bestämmelse på samma sätt som man nu gjort undantag för en misstänkt och dennes kommunikation med sin försvarare och för massmedias källskydd. Samtidigt kommer man begära att få yttra sig över de kompletteringar av signalspaningslagen som regeringen kommer att föreslå. Det som motionärerna efterfrågar anser utskottet därför redan är genomfört och föreslår att motionen ska avslås.
Innehåll
Sammanfattning 1
Utskottets förslag till kyrkomötesbeslut 3
Motionens förslag 3
Bakgrund 3
Utskottets överväganden 5
Utskottets förslag till kyrkomötesbeslut
Kyrkomötet beslutar att avslå motion 2008:8.
Motionens förslag
Motion 2008:8 av Kaya Ålander m.fl., FRA-lagen
Kyrkomötet beslutar att ge Kyrkostyrelsen i uppdrag att ta initiativ till en kritisk utredning om konsekvenserna av FRA-lagen för en framtida kyrka där man kan räkna med att bl.a. själavård kommer att beröras.
Bakgrund
Lag om signalspaning m.m.
Den 19 juni 2008 antog riksdagen regeringens förslag till en ny lag om signalspaning i försvarsunderrättelseverksamhet. Lagen omfattar signalspaning för försvarsunderrättelseändamål, oavsett om signalerna befinner sig i etern eller i tråd. Lagen innehåller flera regler till skydd för den enskildes integritet. Försvarsutskottet ansåg att skyddet för enskilda personer behövde förstärkas ytterligare utöver regeringens förslag (2007/08:FöU15). Riksdagen delade denna uppfattning och gjorde därför även ett tillkännagivande till regeringen om ytterligare rättssäkerhets- och kontrollmekanismer. Regeringen ska meddela föreskrifter om ytterligare rättssäkerhets- och kontrollmekanismer när det gäller:
- en precisering av för vilka ändamål signalspaning ska få bedrivas inom ramen för den föreslagna lagstiftningen,
- hur tillämpningen av tillståndsgivningen (inriktning, behov, proportionalitetsbedömning, uppdragsgivare och sökord) ska ske,
- hur förstöring av uppgifter ska genomföras.
Riksdagen anser att lagen om signalspaning ska kompletteras på följande sätt:
- att tillstånden enligt signalspaningslagen beslutas av en ny domstolsliknande nämnd,
- att den domstolsliknande nämnden ska fatta beslut om tillstånd för användande av sökbegrepp hänförliga till fysiska personer,
- att regeringen och Regeringskansliet ska ta integritetshänsyn vid sina beslut om inriktningen.
Regeringen ska senast under hösten 2008 återkomma med förslag till ändringar i signalspaningslagen i dessa delar. Regeringen ska också lämna årliga rapporter till riksdagen och redovisa en kontrollstation 2011. Ett särskilt uppdrag lämnas till Datainspektionen om att fram till kontrollstationen 2011 följa FRA:s verksamhet ur ett integritetsskyddsperspektiv. Till Datainspektionen ska en särskild referensgrupp knytas, med personer som nomineras av riksdagspartierna. Regeringen ska också tillsätta en kommitté som utifrån ska följa FRA:s verksamhet generellt från ett integritetsperspektiv fram till kontrollstationen. Kommittén ska bestå av parlamentariker. Den ska tillsätta ett integritetsombud, som har till uppgift att vid tillståndsprövningen bevaka integriteten för personer bosatta i Sverige. Lagarna träder i kraft den 1 januari 2009. FRA börjar sedan få tillgång till trafiken från teleoperatörerna den 1 oktober 2009.
Lagen och trossamfunden
Efter riksdagsbehandlingen har en diskussion uppstått om den nya lagstiftningen på signalspaningsområdet kan anses komma i konflikt med det skydd som enskild själavård och bikt åtnjuter i lagstiftningen i övrigt, eftersom lagstiftningen inte innehåller några särskilda skyddsregler på detta område. Mot den bakgrunden har kyrkokansliets rättsavdelning tittat närmare på den underliggande propositionen och då bl.a. noterat att regeringen i avsnitt 7.4.4 under rubriken Annan kommunikation som åtnjuter särskilt skydd anför följande:
I samband med tillkomsten av skyddet för samtal mellan den misstänkte och hans försvarare i 27 kap. 22 § rättegångsbalken har utgångspunkten alltså varit att det skall föreligga korrespondens mellan begränsningarna i vittnesplikten och begränsningarna i möjligheten att erhålla information genom tvångsmedelsanvändning. Det skall följaktligen inte vara möjligt att som bevis i rättegång åberopa uppgifter som avlyssnats när de lämnats under ett samtal eller i ett meddelande mellan den misstänkte och en person som inte kunnat höras som vittne om samma förhållande och därigenom kringgå bestämmelserna i 36 kap. 5 § rättegångsbalken. (Prop. 2006/07:63 s. 108 f.)
Vidare säger regeringen om s.k. privilegierad kommunikation:
När det gäller övriga kategorier som omfattas av rättegångsbalkens vittnesförbud finner dock inte regeringen skäl att frångå den bedömning som gjorts i promemorian att de bestämmelser som nu föreslås om verksamhetens ändamål, användning av sökbegrepp, tillstånd för viss inriktning, förstöring av upptagningar eller uppteckningar samt rapporteringsbegränsningar utgör ett fullgott skydd mot att särskilt skyddsvärd kommunikation inhämtas och bearbetas utan att det är oundgängligen nödvändigt för verksamheten. Att därutöver helt undanta vissa privilegierade kategorier från signalspaningens tillämpningsområde – oberoende av deras faktiska relevans för underrättelseverksamheten – skulle utgöra en omotiverad inskränkning av verksamhetens förutsättningar. Någon motsvarande begränsning eller förstöringsskyldighet gäller heller inte enligt rättegångbalkens regler om hemlig teleavlyssning. (Prop. 2006/07:63 ibidem)
Regeringens refererade uttalanden och särskilt det sistnämnda angående övrig s.k. privilegierad kommunikation, skulle möjligen kunna tas till intäkt för tolkningen att man här medvetet bortsett från det särskilda behov av skydd som den enskilda själavården och bikten kräver. Det är mot denna bakgrund angeläget att kunna påpeka för regeringen att det i lagens undantagsbestämmelser (dvs. de situationer där insamlad information omedelbart ska förstöras) – liksom i fallet med lagen om hemlig rumsavlyssning – ska införas en bestämmelse på samma sätt som man nu gjort undantag för en misstänkt och dennes kommunikation med sin försvarare och för massmedias källskydd.
Svenska kyrkan har därför i en skrivelse daterad den 16 september 2008 föreslagit Sveriges Kristna Råd att – med fördel i samråd med Sveriges Muslimska Råd och Judiska Centralrådet – göra en framställning i saken till regeringen med samtidig begäran om att få yttra sig över de kompletteringar i övrigt av signalspaningslagen som kommer att föreslås.
Skrivelsen har redan behandlats av SKR: styrelse som ansåg att Svenska kyrkans initiativ var riktigt och beslöt att SKR, helst i kontakt med Judiska Centralrådet och Sveriges Muslimska Råd, ska hänvända sig till departementet. Ärendet handläggs nu vidare av SKR med stöd av kyrkokansliets jurister.
Utredning om tystnadsplikten
Till Kyrkomötet 2006 väcktes två motioner med krav på utredning av tystnadsplikten. Läronämnden konstaterade med anledning av motionerna att om Kyrkostyrelsen får i uppdrag att utreda tystnadsplikten så är det av yttersta vikt att hela begreppet tystnadsplikt, dess olika nyanser och tillämpningsområden blir föremål för klargörande (Ln 2006:12y). Kyrkomötet gav i enlighet med Tillsyns- och uppdragsutskottets förslag (TU 2006:7, Km 2006:12) Kyrkostyrelsen i uppdrag att klargöra de kyrkoordningsreglerade tystnadsplikternas innebörd och omfattning och vid behov återkomma till Kyrkomötet med förslag till ändringar i kyrkoordningen.
Kyrkostyrelsen fastställde den 22 april 2008 direktiv till utredning om tystnadsplikten. Utredningen ska bl.a. redogöra för olika förändringar beträffande själavårdens praxis sedan mitten av 1900-talet som kan ha betydelse för upprätthållandet av tystnadsplikt. Som exempel nämns handledning och arbete i team. Vidare bör man uppmärksamma telefonsjälavård och själavård på nätet samt själavård på institutioner, t.ex. sjukhus och fängelser. Utredningen ska lägga fram sina resultat för Kyrkostyrelsen senast den 1 september 2009.
Utskottets överväganden
FRA-lagen
Utskottet anser i likhet med motionärerna att det är viktigt att den nya lagstiftningen på signalspaningsområdet inte kommer i konflikt med det skydd som enskild själavård och bikt åtnjuter i lagstiftningen i övrigt.
Utskottet uppskattar det initiativ som tagits från Svenska kyrkans sida att via Sveriges Kristna Råd göra en framställning till regeringen. I denna kommer man att påpeka att det i lagens undantagsbestämmelser bör införas en bestämmelse på samma sätt som man nu gjort undantag för en misstänkt och dennes kommunikation med sin försvarare och för massmedias källskydd. Vidare kommer man begära att få yttra sig över de kompletteringar av signalspaningslagen som regeringen kommer att föreslå. Enligt vad utskottet fått reda på kommer denna framställan till regeringen att göras skyndsamt.
Det som motionärerna efterfrågar anser utskottet, genom de vidtagna åtgärderna, redan är genomfört.
Uppsala den 24 september 2008
På Kyrkolivsutskottets vägnar
Vanja Björsson, ordförande
Beslutande: Vanja Björsson, ordförande, Paul Trossö, Birgitta Lindén, Rolf Forslin, Johan Lothigius, Hakon Långström, Åsa Ek, Elisabeth Nilsson, Birgitta Josefson Hultgren, Olof Kjellström, Rickard Bonnevier, Roland Johansson, Helén Lindbäck, Kerstin Zetterberg, Terence Hongslo.
Övriga närvarande vid beslutstillfället: Bo E Nilsson, Lizen Anterud, Hans Ulfvebrand, Inger Björkroth, Cecilia Brinck, Ann-Sofie Persson, Sofia Särdquist, Catarina Fondén, Mona-Greta Norling, Ingemar Åhs, Markus Holmberg, Berit Simonsson.
Biskoparna Ragnar Persenius och Lennart Koskinen har deltagit i utskottets överläggningar.   
|
