|
|
|
|
|
Kyrkomötet
Gudstjänstutskottets betänkande 2008:8
|
|
|
|
Religionsmöte i bön och gudstjänst
|
|
|
Sammanfattning
I detta betänkande behandlas motion 2008:60 om att ta avstånd från religionsblandade gudstjänster i Svenska kyrkan. Motionären vill att Kyrkostyrelsen ska verka för att kyrkans gudstjänster ska hållas kristna utan inblandning av andra religioner. Utskottet anför en rad exempel på ökad kontakt och förståelse mellan kristna och människor av annan religiositet i Sverige. I några fall har dessa kontakter lett till att man valt att fira gemensam andakt/gudstjänst i en form, som alla har kunnat bejaka och där ingen ska ha anledning att känna sig kränkt i sin tro. Utskottet ser en sådan utveckling som både naturlig och viktig, och föreslår därför att motionen avslås.
Samtidigt konstaterar utskottet, att i Svenska kyrkan har varje kyrkoherde det övergripande lokala ansvaret för att inget som kränker den kristna tron får förekomma i Svenska kyrkans gudstjänst.
Innehåll
Sammanfattning 1
Utskottets förslag till kyrkomötesbeslut 3
Motionens förslag 3
Motion 2008:60 av Margareta Sandstedt, Ta avstånd från religionsblandade gudstjänster i Svenska kyrkan 3
Yttrande från Läronämnden 3
Bakgrund 3
Utskottets överväganden 4
Religionsmöte i bön och gudstjänst 4
Bilaga 1, Läronämndens yttrande 2008:6y 6
Utskottets förslag till kyrkomötesbeslut
Kyrkomötet beslutar att avslå motion 2008:60.
Motionens förslag
Motion 2008:60 av Margareta Sandstedt, Ta avstånd från religionsblandade gudstjänster i Svenska kyrkan
Kyrkomötet beslutar att uppdra till Kyrkostyrelsen att verka för att Svenska kyrkans gudstjänster ska hållas kristna utan inblandning av andra religioner.
Yttrande från Läronämnden
Läronämnden har yttrat sig över motionen i Ln 2008:6y, bilaga 1.
Bakgrund
Den radiosända ”multikulturella gudstjänst” som motionären anspelar på var en konsekvens av och uttryck för en sedan tidigare fungerande dialogverksamhet i Landskrona. Företrädare för Svenska kyrkan, judiska och muslimska bekännare har sett det som angeläget att skapa mötesplatser, där de kan lära känna och bättre förstå varandra. Avsikten är att främja ett gott medmänskligt klimat i ett samhälle och att alla ska känna delaktighet och medansvar i den uppgiften.
Då detta arbete i Landskrona blivit känt, vände sig Sveriges Radio till Landskrona församling med önskan om en ”interreligiös gudstjänst” att radiosända. En av Svenska kyrkans präster och en imam var huvudagerande och höll var sin betraktelse; imamen med budskapet att det är viktigt att muslimer och kristna på samma ort lär känna och förstå varandra, och komminister Carina Brink predikade bl.a. om Jesus som alla kristnas främste förebild och inspiration för en medmänsklig livshållning.
Mer eller mindre liknande gudstjänster/bönestunder/manifestationer kan exemplifieras från andra håll; t.ex. som uppföljningsarbete efter den katastrofala diskoteksbranden i Göteborg 1998 samt genom lokala kontakter och initiativ i bl.a. Lidingö och Nacka församlingar.
Det dokument som man på svensk mark främst kan hänvisa till i detta sammanhang är Sveriges kristna råds (SKR) skriftserie nr 11 Kan vi be tillsammans? Ett ekumeniskt studiematerial om bön i mångreligiös kontext, sammanfattat och bearbetat av Katrin Åmell OP, direktor för ekumenisk teologi vid SKR. Detta dokument bygger på insatser i frågan av Kyrkornas världsråds dialogavdelning och det påvliga rådet för interreligiös dialog. Dessa båda organ startade 1994 ett gemensamt ekumeniskt studieprojekt kring ämnet. I projektet ingick inledande enkäter i olika delar av världen, vilka bearbetades vid en konsultation i Bangalore 1996. Därefter möttes en grupp teologer 1997 i Bose i Italien för överläggningar om de bibliska och teologiska grunderna för interreligiös bön. De dokument som SKR:s skrift sammanfattar och bearbetar ger inte svar på alla frågor. Dock vittnar hela arbetet om ett djupt engagemang för att människor med olika religionstillhörighet ärligt och utan ”religionsblandning” ska kunna mötas också i all religions kanske djupaste och mest gemensamma uttryck: bönens relation med den Gud, som är en enda och större än allt och alla.
Om verksamheten i Nacka församling, där man fyra gånger om året haft/har gemensamma kristet-muslimska andakter i Fisksätra kyrka, betonar biskop emeritus Bengt Wadensjö, som är engagerad i andakterna, bl.a. följande i tidskriften Minaret 2006/1: ”Syftet med våra andakter är inte att skapa religionsblandning. Vi firar muslimsk gudstjänst med bön, koranläsning och predikan och vi firar kristen gudstjänst med psalmsång, bön, bibelläsning och predikan, men vi gör det tillsammans, samtidigt och på samma plats. Dessa andakter är ett uttryck för respekt för varandras tro.”
Vid några speciella tillfällen har behovet av gemensam interreligiös samling uppstått. Ovan har nämnts engagemanget efter diskoteksbranden i Göteborg. I SKR-skriften Kan vi be tillsammans? ges också exempel på Interreligiös bönesamling för fred och rättvisa till utrikesminister Anna Lindhs minne, i S:ta Eugenia kyrka, Stockholm. Medverkande var bl.a. biskoparna Anders Arborelius och William Kenney, Imam Hassan Moussa samt den judiske kantorn Paul Heller, som bl.a. sjöng en psaltarpsalm på judiskt vis.
Det nu nämnda visar, att det både i den romersk-katolska kyrkan och inom Kyrkornas världsråd finns ett djupt engagemang i dessa frågor, så också på flera håll i svensk kristenhet. Därtill må nämnas, att den anglikanska kyrkogemenskapen nyligen markerat ett växande interreligiöst engagemang genom publicerandet av dokumentet Generous Love: the truth of the Gospel and the call to dialogue – An Anglican theology of inter faith relations. Det publicerades i början av 2008 som uttryck för insikten att också den anglikanska kyrkogemenskapen nu behöver formulera en egen religionsteologi.
Utskottets överväganden
Religionsmöte i bön och gudstjänst
Inledningsvis konstaterar utskottet att det är bra att denna fråga kommer upp till behandling. Situationer av religionsmöten kommer att bli allt fler på många olika sätt i både samhälle och kyrka.
Utskottets ledamöter delar information och erfarenheter med varandra om hur Svenska kyrkans engagemang i religionsmöten och dialog befinner sig i ett tidigt och starkt utvecklingsskede på många håll i landet. Som exempel utöver vad som nämns i detta betänkandes bakgrundsteckning presenteras bl a följande: Ett centrum för religionsdialog har just inrättats i Stockholm, med ekonomiskt bidrag från kyrkans nationella nivå. I gudstjänsten i Storkyrkan vid Riksmötets öppnande 2007 medverkade både en imam och en rabbin, den senare med recitation av en psaltarpsalm. Att det uppskattades mycket bekräftade Riksdagens talman i sitt hälsningsanförande vid Kyrkomötets öppnande i år. I Linköpings stift finns sedan en tid ett interreligiöst råd etablerat. I Göteborg växer också engagemanget på detta område på olika sätt, och man märker att respekten och förståelsen ökar religionerna emellan. Den uppmärksammade och mycket besökta utställningen ”Gud har 99 namn” för ett par år sedan visade tydliga tecken på att intresse för möte och dialog mellan religioner finns också hos företrädare för icke kristna religioner i vårt land. Det sistnämnda blir alltmer tydligt på lokal nivå, där t ex muslimska invånare ofta söker kontakt med kyrkan som en ”religiös vän”.
I katolska kyrkan inbjöd påven Johannes Paulus II på 1980-talet religionsföreträdare från hela världen till ett möte i Assisi med bön för freden. I och med Andra Vatikankonciliet ändrade romersk-katolska kyrkan sin hållning gentemot andra religioner i världen och började pröva den väg som kallas möte och dialog. Vår egen ärkebiskop har inbjudit till ett mångreligiöst möte i klimatfrågan 28-29 nov 2008 i Uppsala.
Allt det nu nämnda ser utskottet som en viktig utveckling också inom Svenska kyrkan för ökad kunskap om och förståelse för både den egna religionen och andras. Det handlar inte om ”religionsblandning”, utan om att lära känna både olikheter och likheter för att bättre förstå dem och så främja en medmänsklig miljö och atmosfär på varje ort. Utskottet ser denna utveckling som mycket önskvärd och föreslår därför att motion 2008:60 avslås.
Utskottet kan förstå den oro som kan finnas inför inslag från andra religioner i Svenska kyrkans gudstjänst. Frågan om vad som kan få förekomma, och inte förekomma, kan besvaras först och främst med att inget som kränker den kristna tron får förekomma i Svenska kyrkans kyrkorum. För detta har kyrkoherden det övergripande lokala ansvaret. I några församlingar har man valt att samlas till gemensam bön och andakt över religionsgränserna på neutral mark. På andra håll har man valt att lägga upp gudstjänsten så att det blivit möjligt att fira gemensam gudstjänst i t ex ett kyrkorum, utan att någon part haft anledning att känna sig kränkt. Erfarenheterna från de olika formerna av möte mellan religioner i andakt/gudstjänst visar, att det inte handlar om ”religionsblandning”, utan om möten i ömsesidig respekt för varandras tro och traditioner.
Uppsala den 26 september 2008
På Gudstjänstutskottets vägnar
Glenn Håkansson, ordförande
Anders Björnberg, sekreterare
Beslutande: Glenn Håkansson, ordförande, Ulla-Britt Emanuelsson, Johan Åkesson, Anita Eiderbrant Bylund, Tommy Eriksson, Mats Hagelin, Ingegerd Flock Andersson, Gerd Johansson, Anders Åkerlund, Anna-Sara Walldén, Fredrik Nilsson, Ola Isacsson, Marianne Kronbäck, Christina Holmgren, Kaya Ålander.
Övriga närvarande vid beslutstillfället: Eva Johansson, Olof Palmborg,
Marja-Liisa Jernberg, Katarina Ramnerö Ödestad, Ann-Kristin Forsman, Hans Wallmark, Ann-Sofie Persson, Laila Johansson, Birgit Ahlström, Lena Brolin, Monica Karlsson, Lars Arvidsson, Per Adolfsson, Ylva Wahlström.
Biskoparna Caroline Krook och Martin Lind har deltagit i utskottets överläggningar.
Bilaga 1
|
|
|
|
Kyrkomötet
Läronämndens yttrande
2008:6y
|
|
|
|
Religionsdialog
|
|
|
Läronämndens yttrande över motionerna 2008:60, 2008:65 och 2008:84.
Religiösa traditioner har aldrig utvecklats isolerade från varandra utan alltid i samspel med ömsesidig påverkan som följd. Flera motionärer uppmärksammar att Sverige i högre grad än tidigare är ett mångreligiöst samhälle. I mötet med människor av olika tro är det angeläget att vinnlägga sig om kunskap och respekt. Det är utgångspunkten för en konstruktiv, kritisk och självkritisk dialog. Till förutsättningarna för en sådan dialog hör att både beskriva andra så att de känner igen sig själva, vara medveten om mångfalden inom de olika religionerna och vara villig att dela med sig av det som man själv har funnit.
En sådan dialog är inte bara förenlig med Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära, utan även ett sätt att ge uttryck åt denna tro. Det vore märkligt om kristna inte samtalade med andra gudstillbedjare i Sverige.
Sådan dialog kan också leda till gemensam handling – motiverad bl.a. av kallelsen att verka för ”stadens bästa” (Jer 29:7) och uppfattningen om gästfrihet (Hebr 13:2) som en helig plikt. Dessa motiv är gemensamma för många religiösa traditioner. I vissa situationer kan det gemensamma handlandet också innefatta olika former av gemensam bön.
Uppsala den 20 augusti 2008
På Läronämndens vägnar
Anders Wejryd, ordförande
Närvarande: Ärkebiskop Anders Wejryd, ordförande, biskop Ragnar Persenius, biskop Martin Lind, biskop Erik Aurelius, biskop Hans-Erik Nordin, biskop Thomas Söderberg, biskop Sven Thidevall, biskop Antje Jackelén, biskop Esbjörn Hagberg, biskop Lennart Koskinen, biskop Caroline Krook, Edgar Almén, Curt Forsbring, Cristina Grenholm, Karin Johannesson, Fredrik Lindström, Jesper Svartvik och Kristin Zeiler.   
|
