|
|
|
|
|
Kyrkomötet
Ekumenikutskottets betänkande 2008:1
|
|
|
|
Utvisningshotade flyktingar
|
|
|
Sammanfattning
I detta betänkande behandlas motion 2008:6 av Anki Erdmann m.fl. Motionen föreslår att
1. Kyrkomötet beslutar att uppdra till Kyrkostyrelsen att ta initiativ till en stor kampanj för att Sverige ska sluta skicka tillbaka flyktingar till krigsdrabbade länder samt länder vars säkerhet bedöms som osäker.
2. Kyrkomötet beslutar att uppdra till Kyrkostyrelsen att i samarbete med andra organisationer intensifiera arbetet för att flyktingar från krigsdrabbade länder samt länder vars säkerhet bedöms som osäker ska få stanna i Sverige.
Utskottet menar att engagemanget i Påskuppropet var en viktig del i tillkomsten av nuvarande lagstiftning kring flykting- och asylfrågor. Vad arbetet nu främst måste handla om är att Svenska kyrkan genom Sveriges Kristna Råd intensifierar arbetet för att intentionen i denna lagstiftning fullt ut får genomslag i de faktiska domsluten. Utskottet menar att en stor kampanj inte i nuläget är bästa sättet att fortsätta detta arbete. Utskottet föreslår därför att motionen i sin punkt ett avslås och att motionen i sin punkt två bifalls.
Innehåll
Sammanfattning 1
Utskottets förslag till kyrkomötesbeslut 3
Motionens förslag 3
Bakgrund 3
Utskottets överväganden 7
Utskottets förslag till kyrkomötesbeslut
1. Kyrkomötet beslutar att avslå motion 2008:6 punkt 1.
2. Kyrkomötet beslutar att bifalla motion 2008:6 punkt 2.
Motionens förslag
Motion 2008:6 av Anki Erdmann m.fl., Utvisningshotade flyktingar
1. Kyrkomötet beslutar att uppdra till Kyrkostyrelsen att ta initiativ till en stor kampanj för att Sverige ska sluta skicka tillbaka flyktingar till krigsdrabbade länder samt länder vars säkerhet bedöms som osäker.
2. Kyrkomötet beslutar att uppdra till Kyrkostyrelsen att i samarbete med andra organisationer intensifierar arbetet för att flyktingar från krigsdrabbade länder samt länder vars säkerhet bedöms som osäker ska få stanna i Sverige.
Bakgrund
I flykting och asylfrågor agerar Svenska kyrkan i första hand inom ramen för Sveriges kristna råd (SKR). SKR har en arbetsgrupp för migration- och integrationsfrågor som kan betraktas som navet för kunskapsutbyte och påverkansarbete när det gäller dessa frågor inom den svenska ekumeniska rörelsen.
Påskuppropet
Påsken 2005 initierade SKR Påskuppropet för en human asylpolitik. Uppropet undertecknades av över 150 000 personer. Utöver SKR:s medlemskyrkor ställde sig 64 organisationer bakom uppropet. Det fick stort genomslag i den svenska mediedebatten och ledde till en uppgörelse i riksdagen som under våren 2006 gav många gömda och personer med icke verkställbara utvisningsbeslut en ny möjlighet att söka asyl i Sverige. Påskuppropet lyder;
Vi sörjer över att barns bästa inte ges prioritet vid beslut om uppehållstillstånd i vårt land.
Vi välkomnar ett domstolsförfarande som ger asylsökande ökad rättssäkerhet
Vi uppmanar den svenska regeringen att inför ett nytt domstolsförfarande ge ”amnesti” åt alla som vägrats asyl i värt land.
Vi kräver att rätten till asyl återupprättas och utvidgas på ett sätt som är värdigt ett humant rättssamhälle.
Ny utlänningslag
En ny utlänningslag och en ny instans- och processordning i utlänningsärenden trädde i kraft 2006. Denna innehåller det som Påskuppropet välkomnade, ett domstolsförfarande i asylärenden istället för att dessa ärenden skulle avgöras genom ett myndighetsbeslut. Den praxis för tolkning av den nya lagen som Migrationsöverdomstolen efter hand har fastställt har dock i många fall inneburit en allt mer hårdnande bedömning av asylärenden. Bifallsprocenten har sjunkit markant under 2008. Statistiken visar att det under 2007 var 72 procent av de asylsökande från Irak som fick bifall i första instans, medan denna siffra under första halvåret 2008 bara är 31 procent. För hela gruppen asylsökande har denna siffra sjunkit från 48 procent till 24 procent under samma period. Detta motsvaras inte i stort av ett förbättrat läge i världen utan måste främst härledas till den hårdare praxis vad gäller skyddsskäl som Migrationsöverdomstolen slagit fast.
Förenta nationernas flyktingorganisation UNHCR uttrycker tydligt att personer från Afghanistan och Irak som söker asyl bör få sina ansökningar beviljade beroende på den våldsamma situationen i dessa länder. Utrikesdepartementet avråder dessutom svenska medborgare att resa till dessa länder på grund av säkerhetssituationen. SKR uppfattar att utslagen i domstolen inte motsvarar lagstiftarens intentioner. Genom den nya lagen tenderar asylpolitiken att bli en fråga om juridik och terminologi istället för att leva upp till lagens intention om att ge skydd till dem som flyr urskillningslöst våld. Ett exempel på detta är hur man definierar begreppet väpnad konflikt. SKR arbetar för att lagstiftaren ska förtydliga utlänningslagen så att dess intention också blir synlig i de beslut som fattas av Migrationsöverdomstolen.
I en debattartikel som SKR:s presidium skrev i samband med påsken 2008 uttrycks den svenska kristenhetens uppfattning.
Många som idag inte får uppehållstillstånd i Sverige kan inte utvisas eftersom läget är för osäkert i ursprungslandet för att myndigheterna ska kunna verkställa utvisningen. Andra kan i teorin utvisas men seriösa frivilligorganisationer visar övertygande att förhållandena i mottagarländerna är sådana att det är livsfarligt att åka tillbaka. Afghanistan är ett exempel, Irak ett annat. Inte minst de kristna minoriteterna i Irak är hårt ansatta. Enskilda kristna dödas nu oprovocerat – även kända ledare som exempelvis den kaldeiske ärkebiskopen Rahho som hittades död i förra veckan. Men viljan att se och erkänna förföljelse på religiös grund brister i svensk asylpolitik.
Det är inte acceptabelt att afghaner som levt flera år i Sverige och kunnat arbeta och bidra till samhället förvandlas till papperslösa. Det är inte acceptabelt att människor från Irak som flytt undan urskillningslöst våld inte ges skydd i Sverige. Det är inte acceptabelt att fler och fler asylsökande får slutgiltiga avslag trots att det inte finns några möjligheter att skicka dem tillbaka till ursprungslandet. Det handlar om människor – inte om paragrafer.
Detta vill vi!
Svenska kyrkan står genom sitt medlemskap i SKR bakom dokument Detta vill vi! Kyrkorna och migrationsfrågorna, antaget av SKR:s årsmöte 2007. Dokumentet är grundläggande för kyrkornas asyl- och migrationspolitiska mobiliserings- och påverkansarbete. Det är tänkt som en presentation av kyrkornas syn på migration och integration vid kontakt och samarbete med myndigheter och som inspiration och ledstjärna i församlingars och lokala ekumeniska råds arbete. Dokumentet är översatt till engelska, finska och spanska och har rönt uppskattning inom Kyrkornas världsråds arbete med migrationsfrågorna. Det har bl.a. spridits till de svenska europaparlamentarikerna som ett led i samarbetet med evangelisk-lutherska kyrkan i Finland och Konferensen för europeiska kyrkor (KEK) i Bryssel.
Dokumentet lanserades den 11 september 2007. I detta sammanhang skrev SKR:s presidium en debattartikel i Aftonbladet med överskriften Oansvarigt att utvisa. I artikeln står bl.a.
Utifrån övertygelsen att alla människor är skapade till Guds avbild och har rätt till ett liv i värdighet vill vi att människors rädsla och behov av skydd tas på större allvar vid asylansökan. Vi vill att människor aldrig återsänds till länder där de riskerar att utsättas för tortyr eller annan omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning. Med dessa ställningstaganden som grund motsätter vi oss Migrationsverkets beslut att utvisa människor till Afghanistan och den hårdnande prövning som råder för irakier som söker asyl i Sverige.
Debattartikeln ledde till att ärkebiskopen i sin egenskap av SKR:s ordförande inbjöds till samtal med Migrationsministern. Ärkebiskopen underströk att skriften Detta vill vi är att betrakta som ett tydligt uttryck för att det finns en stor opinion för att Sverige ska ta emot fler människor som behöver skydd.
Övrig ekumenisk samverkan kring migrationsfrågorna
Svenska kyrkan följer arbetet i det globala ekumeniska nätverket om migration (GEM) inom ramen för KV.
Genom SKR var Svenska kyrkan aktiv i den nordiska kampanjen Keep them safe som drevs under hösten 2007. Kampanjen fokuserade på människors rätt till skydd när de flyr urskillningslöst våld. Svenska kyrkan är också aktiv i ett nordiskt migrationsnätverk i vilket de evangelisk-lutherska kyrkorna i Finland och Norge, Norges kristna råd, Finlands kristna råd, SKR och Stockholms katolska stift också deltar.
Svenska kyrkan är representerad i migrationsministerns flyktingpolitiska nätverk och deltar i det europeiska nätverket Exodus som speciellt bevakar situationen för flyktingar och papperslösa som tvingas leva på förvar eller vistas på flygplatser eller i transitzoner.
I anslutning till Kyrkomötets första session 2007 inbjöd SKR i samråd med Svenska kyrkan en kyrkoledardelegation från Irak. De betonade att de vill att alla ska arbeta för att uppnå fred och säkerhet i Irak så att irakier och även kristna irakier kan stanna i landet. Apropå den svenska diskussionen om skyddsbehov för irakier menade delegationen att det i nuläget inte är vare sig säkert eller humant att tvinga människor som flytt Irak att återvända. De uttryckte också förhoppningen om att irakiska familjer som splittrats i flykten ska kunna återförenas i Sverige. Representanter från den tvärpolitiska riksdagsgruppen uttryckte vid samtal med kyrkoledarna förhoppningen om att mötet med kyrkoledarna skulle ge en blocköverskridande enighet mot tvångsutvisningar till Irak.
Vittnesmål från EU:s gräns
Våren 2008 publicerade SKR skriften Vittnesmål från EU:s gräns – om Greklands flyktingmottagande och om Dublinförordningens tillämplighet. Ärkebiskopen skriver i förordet i sin egenskap av ordförande i SKR:
Sverige ska ha en invandringspolitik eftersom människor inte ska vistas här i någon illegal halvtillvaro. Antingen ska man vara här och ha rimlig tillgång till samhällets stöd, eller så ska man inte vara här. En sådan politik anser de allra flesta vara välbetänkt och ansvarig. Som asyl- och flyktingpolitiken utvecklats så har dock det som skulle förhindras inträffat. Människor avvisas utan stöd i det allmänna rättsmedvetandet, bland annat utifrån överraskande bedömningar av vad som avses med väpnad konflikt i deras hemländer, och även utan att det ens går att verkställa avvisningen av säkerhetsskäl. Det blir alltfler som lever i den där illegala halvtillvaron som skulle undvikas.
Europeiska unionens (EU) Dublinförordning säger att man ska söka asyl i första EU-land som man kommer till. Om någon söker asyl i Sverige men bevisligen har kommit till Sverige via exempelvis Grekland ska Sverige, om inte goda skäl föreligger för att göra undantag från regeln, återsända personen till Grekland för att vederbörande där ska få sina asylskäl prövade. Skriften om Dublinförordningen visar på att Grekland inte på ett fullgott sätt kan ta ansvar för att leva upp till de grundläggande kraven på en människovärdig och rättssäker behandling av dem som söker asyl i landet. När så är fallet kan ett land besluta att inte följa Dublinförordningen. Sverige har inte fattat ett sådant beslut. Kyrkostyrelsen framförde kritik i samma anda i sitt remissyttrande över En gemensam europeisk flyktingpolitik. Remissyttrandet skrevs i linje med ställningstaganden gjorda av Kyrkornas kommission för migranter i Europa (CCME).
Exempel på arbete för och med asylsökande / flyktingar i Svenska kyrkans församlingar
Barn i väntan och Barn i start
Under handläggningstiden av asylärendet lever många under stor press. Efter beslutet befinner man sig i en ny situation med nya svårigheter, men också möjligheter. Barn i väntan (BIV) och Barn i start (BIS) är gruppverksamheter för barn och ungdomar i asylsökande familjer respektive barn och ungdomar som nyligen har fått uppehållstillstånd i Sverige. Verksamheterna, som vänder sig till åldrarna 7-18 år, bedrivs i mindre grupper som träffas en gång i veckan under 14 veckor. Man arbetar utifrån olika teman och deltagarna får uttrycka sig genom bild, musik, lera och drama. På BIV och BIS kan barnen/ungdomarna träffa andra som är i samma situation och tränas i att se att de är värdefulla som de är. BIV och BIS ger barnet/tonåringen möjlighet att lära sig mer om sig själv och förstå vad som händer inombords och ger barnet/tonåringen redskap att uttrycka sina känslor. Verksamheten har utvecklats av Ann Lidgren, präst i Möllevången-Sofielunds församling i Malmö och Helene Rahm, kurator på Individuell Människohjälp. Arbete i enlighet med BIV- och BIS-metoden har genomförts framgångsrikt under flera år i Malmö och nu även i exempelvis Helsingborg (Gustav Adolfs församling), Göteborg (Bergsjöns församling), Botkyrka (Botkyrka församling) och snart även (genom Kyrkostyrelsens riktade utvecklingsstöd) i Linköping (Skäggetorps församling).
Mötesplatser för asylsökande
I många församlingar drivs caféer eller andra mötesplatser för asylsökande och ”bofasta”. I Råneå församling har man varje torsdag sedan många år ett öppet café som engagerar hela församlingen. I Frövi församling driver man öppet hus för asylsökande och andra varje onsdag. I Hammarkullen (Göteborg) finns den internationella träffpunkten café Marta i Svenska kyrkans regi. I Växjö finns flera olika mötesplatser i ”Panncentralen” där Växjö Maria församling är engagerade. Jacobsgården i Stora Tuna församling i Borlänge är en annan mötesplats. Det finns många fler exempel runt om i landet. Träffpunkterna fyller ofta ett stort behov av social gemenskap, språkträning och hjälp med att lösa vardagsproblem. Det handlar i många fall också om hjälp att förstå och påverka själva asylprocessen. Här finns också Rådgivningsbyrån för flyktingar och asylsökande som ett stöd.
Uppsökande verksamhet vid Migrationsverkets förvar
Migrationsverket har för närvarande förvar i Gävle, Märsta, Flen, Kållered och Örkelljunga. Vid samtliga förvar finns det präster, diakoner och/eller frivilliga från Svenska kyrkan som gör uppsökande verksamhet. Denna verksamhet möter olika behov; det kan handla om själavårdande samtal men också om att bevaka förvarstagnas rättigheter.
Utskottets överväganden
Utskottets förslag:
1. Kyrkomötet avslår motion 2008:6 punkt 1.
2. Kyrkomötet bifaller motion 2008:6 punkt 2.
Utskottet vill framhålla att det är viktigt att migrationsfrågorna behandlas i så breda ekumeniska sammanhang som möjligt, detta för att uppnå bästa möjliga påverkanseffekt och samordning men också för att kyrkorna ska kunna få del av varandras erfarenheter. Svenska kyrkans arbete med flykting- och asylfrågor ska fortsätta att ske i nära samverkan med Sveriges Kristna Råd (SKR). Utskottet vill understryka vikten av att SKR fortsätter sitt gedigna och långsiktiga engagemang kring migrationsfrågorna och att Svenska kyrkan på ett verksamt sätt ska fortsätta att tillföra resurser till detta arbete.
För att på ett trovärdigt sätt kunna vara en opinionsbildande röst när det gäller flykting- och asylfrågor är det av stor vikt att Svenska kyrkan fortsätter med ett engagerat och integrerat arbete tillsammans med flyktingar som en central del av församlingarnas liv. Detta arbete är också viktigt för kunskapsutveckling kring dessa frågor.
Utskottet vill uttrycka att det är kyrkornas uppgift att i alla sammanhang tydligt framhålla grundsynen att varje människa är skapad till Guds avbild med ett grundläggande människovärde. Detta vill vi ska vara vägledande i allt arbete med flykting- och asylfrågor. Konsekvensen av detta är att Sverige och Europeiska unionen bör fortsätta att ha en generös flyktingpolitik som garanterar att varje människas värde, värdighet och rätt till skydd respekteras.
Utskottet konstaterar att då många som inte beviljats uppehållstillstånd i Sverige faktiskt inte kan avvisas, måste det finnas skäl att se över om intentionen i lagstiftningen verkligen följs av Migrationsöverdomstolen.
Utskottet vill också markera att migrationsdomstolarna måste ha kunskap om och på ett relevant sätt ta hänsyn till förföljelse av religiösa skäl.
Utskottet konstaterar att Påskuppropet kom att påverka den svenska opinionen kring flyktingpolitiken och att detta engagemang var en viktig del i tillkomsten av den nuvarande lagstiftningen på området. Utskottet menar att det nu främst måste handla om att Svenska kyrkan genom SKR ska fortsätta, och söka vägar att fördjupa, arbetet för att intentionen i denna lag fullt ut får genomslag i Migrationsöverdomstolens domslut. Utskottet föreslår därför att motion 2008:6 bifalls i sin andra punkt.
Utskottet menar samtidigt att Kyrkomötet i nuläget inte bör binda sig för att just en stor kampanj är det bästa sättet att intensifiera arbetet med dessa frågor varför utskottet föreslår att motionens punkt ett avslås.
Uppsala den 26 september 2008
På Ekumenikutskottets vägnar
Gerd Gullberg-Johnson, ordförande
Beslutande: Inga Alm, Angela Boëthius, Erik A Egervärn, Anki Erdmann, Bengt-Åke Gustafsson, Gerd Gullberg-Johnson, Margareta Nisser-Larsson, Margareta Nybelius, Inger Olander, Lennart Sacrédeus, Lars Stjernkvist, Inger Svensson, Solveig Thorkilsson, Anna Lena Wik-Thorsell, Birgitta Wrede.
Övriga närvarande vid beslutstillfället: Christina Andersson, Britt Beijer, Agneta Brendt, Anton Härder, Mikael Härdig, Erik Jonsson, Kerstin Jönsson, Astor Karlsson, Birgitta Nyhlén, Britta Olinder, Lena Schachinger, Fredrik Sidenvall, Johan Sobelius.
Biskop Erik Aurelius har deltagit i utskottets överläggningar.
Reservation
Vi reserverar oss till förmån för avslag på motion 2008:6 punkt 2.
Den nya processordningen i migrationsmål, där migrationsdomstolarna och Migrationsöverdomstolen ersatte Utlänningsnämnden, infördes för att garantera alla asylsökande en rättssäker prövning av de individuella skyddsskälen. Det är så det fungerar idag, och Svenska kyrkan har anledning att känna stolthet över sin medverkan i arbetet för att få den förbättringen till stånd.
De flyktingskäl som erkänns i Sverige finns uppräknade i Utlänningslagen och det är de som tillämpas när domstolarna prövar de individuella skälen i varje enskilt fall.
Eftersom det är de individuella skälen som prövas är det olämpligt att göra kollektiva bedömningar för till exempel alla asylsökanden som kommer från ett visst land. En process som bygger på sådana ställningstaganden blir politisk och oförutsägbar snarare än juridisk och rättssäker.
Den som vill se en förändring av svensk rättstillämpning inom flyktingrätten bör därför föreslå konkreta förändringar i Utlänningslagen, inte verka för kollektiva bedömningar vars relevans kan förändras snabbt och utan förvarning.
Margareta Nisser Larsson, Solveig Thorkilsson, Anna Lena Wik-Thorsell   
|
