|
|
|
|
|
Kyrkomötet
Tillsyns- och uppdragsutskottets betänkande
2007:7
|
|
|
|
Ansvarsfrågan i pastoraten
|
|
|
Sammanfattning
I detta betänkande behandlar utskottet motion 2007:32 där det föreslås att Kyrkostyrelsen skall få i uppdrag att ta fram förslag som enligt motionärerna behövs för att ge biskop och domkapitel det ansvar och de möjligheter som krävs för att församlingarna skall ha ett andligt och kyrkligt uppdrag. Vi konstaterar att det finns ett pågående utredningsarbete om ansvarsfördelningen mellan förtroendevalda och dem som har uppdrag inom kyrkans vigningstjänst. Resultatet av detta bör avvaktas innan Kyrkomötet tar några eventuella initiativ i frågor av det slag som tas upp i motionen. Denna bör därmed avslås.
Utskottets förslag till kyrkomötesbeslut
Kyrkomötet beslutar att avslå motion 2007:32.
Redogörelse för ärendet
Motionen
Motion 2007:32 av Karl-Gunnar Svensson och Vivianne Wetterling, Ansvarsfrågan i pastoraten
Kyrkomötet beslutar att uppdra åt Kyrkostyrelsen att ta fram förslag som ger biskop och domkapitel det ansvar och de möjligheter som måste till för att församlingarna i grunden skall ha ett andligt och kyrkligt uppdrag.
Läronämnden
Läronämnden har yttrat sig över motion 2007:32. Yttrandet Ln 2007:10y är fogat till betänkandet som bilaga 1.
Utskottet
Bakgrund
Beträffande arbetsgivarfunktionerna i samband med de ändrade kyrka-statrelationerna lämnade Tillsyns- och uppdragsutskottet förra året följande redogörelse i betänkandet TU 2006:2 Stiftens och biskoparnas ansvar för vigningstjänsterna:
Frågor om prästernas anställning hörde till de mest omdiskuterade i samband med kyrkoordningens tillkomst. Frågor om vem som faktiskt var arbetsgivare för församlingsprästerna hade varit föremål för diskussion. I Svenska kyrkans centralstyrelses skrivelse med förslag till kyrkoordning, CsSkr 1999:3, behandlades prästanställningen i ett särskilt avsnitt. Där redovisades att regeringen i propositionen 1998/99:38 med förslag bl.a. till lag om Svenska kyrkans personal vid relationsändringen konstaterade att ”med utgångspunkt från regleringen i kyrkolagen talar dock övervägande skäl för att staten endast agerar som ställföreträdare för den egentlige arbetsgivaren, kyrkokommunen”. Centralstyrelsen angav att man inte ifrågasatte riktigheten av denna tolkning. Den övergångslagstiftning som reglerade bl.a. hur rättigheter och skyldigheter för arbetsgivare och anställda fördes över från Svenska kyrkan i dess tidigare offentligrättsliga gestalt till det nuvarande trossamfundet med dess församlingar och samfälligheter, byggde på att församlingsprästerna redan tidigare var anställda på den lokala nivån. Beträffande diakoner och andra grupper av anställda i församlingar och samfälligheter har det aldrig ifrågasatts att det var församlingarna och samfälligheterna som var arbetsgivare även före relationsändringen.
Det som gällde särskilt för präster var att domkapitlet som statlig myndighet fullgjorde ett antal arbetsgivarfunktioner. Detta berodde på att staten enligt lag, som det sägs i det tidigare återgivna citatet, agerade ställföreträdare för de egentliga arbetsgivarna. I kyrkolagen (1992:300) fanns föreskrifter om prästtjänster och i begränsad utsträckning om kyrkomusiker men inte beträffande några andra befattningar. Det var också staten som företrädde de kyrkliga kommunerna som arbetsgivare vid förhandlingar med de fackliga organisationerna om anställningsvillkoren för präster.
När kyrkoordningen utarbetades var viktiga frågeställningar hur man skulle hantera frågor om ansvarsfördelningen på lokal nivå och hur anställningen av präster skulle ordnas. I direktiven för utredningsarbetet framhölls bl.a. att man måste belysa hur det som ”brukar sammanfattas i begreppet den dubbla ansvarslinjen närmare skall utformas med nya rättsliga förutsättningar”. Detta återkom delvis när direktiven angav några utgångspunkter för arbetet.
Grundläggande för varje organisationsstruktur måste vara att den främjar en god samverkan mellan ämbetsbärare och förtroendevalda, mellan allt kyrkans folk. Samtidigt måste mycket höga krav ställas på tydlighet i fråga om ansvars- och kompetensfördelning. Det är ytterst angeläget att i arbetet med den framtida kyrkliga organisationen den etablerade principen om "den dubbla ansvarslinjen", dvs. föreningen av folkligt förankrad självstyrelse och ämbetsförvaltning, preciseras inom ramen för kyrkans gemensamma uppdrag.
Andra kyrkolagsutskottet framhöll de nya rättsliga förutsättningarna i betänkandet 2 KL 1991:1 Kyrkoordning för Svenska kyrkan:
Den gamla principen om föreningen av folkligt förankrad självstyrelse och prästerlig ämbetsförvaltning har varit nära sammankopplad med den offentligrättsliga reglering av kyrkans organisation som upphör den 1 januari 2000. Kyrkomötet, Centralstyrelsen, biskoparna, domkapitlen, kyrkoherdarna och övriga präster har hört till den statligt reglerade delen av Svenska kyrkan medan de demokratiska organen i församlingar och kyrkliga samfälligheter på lokal- och stiftsnivå hört till den kyrkokommunala delen. Ordervägen i kyrkan har gått genom den statliga delen.
Ett viktigt motiv för att skilja arbetsgivarskap och tillsyn var att så långt möjligt skapa en situation där biskopens och domkapitlets tillsyn över lära och efterlevnad av vigningslöftena inte skulle bli frågor som ytterst skulle avgöras i arbetsrättslig ordning. Om tillsyn och arbetsgivarskap låg hos samma organ bedömdes detta omöjliggöra en självständig kyrklig ämbetstillsyn. (Betänkandet Person, tillsyn, överklagande [Svenska kyrkans utredningar 1998:6] sid. 67 ff.) Den s.k. personalutredningen framhöll också att ”från arbetsmiljösynpunkt måste alternativet med stiftsanställning av pastoratsprästerna ses som en klar nackdel; för prästerna, eftersom deras arbetsgivare inte förfogar över arbetsplatsen och således inte kan ta sitt arbetsgivaransvar, och för övriga anställda, eftersom deras arbetsledare inte är underställd arbetsgivaren och arbetsgivaren därför inte fullt ut kan ta ansvar för arbetsmiljön.” (Personal, tillsyn, överklagande sid. 41)
Dessa olika förhållanden låg till grund för att det inte lades fram något förslag om att föra över arbetsgivarskapet för präster från församlingar och samfälligheter till stiften eller några förslag om att lägga vissa arbetsgivarfunktioner på biskop och domkapitel.
När kyrkoordningen beslutades framhölls som en viktig principiell utgångspunkt det för alla gemensamma uppdraget och dopet som den grundläggande vigningen till tjänst. Detta framgår också av inledningstexten till kyrkoordningens sjunde avdelning om kyrkliga uppdrag och befattningar. Samtidigt diskuterades också behovet av en tydlig ansvarsfördelning.
I fråga om den lokala ansvarsfördelningen mellan kyrkoherde och kyrkoråd och därmed regleringen på lokal nivå av den s.k. dubbla ansvarslinjen har bestämmelserna i 2 kap. 5 och 6 §§ i kyrkoordningen om kyrkorådet respektive kyrkoherden setts som centrala. Härtill kommer bl.a. bestämmelserna om församlingsinstruktionen. Bestämmelserna i 5 kap. om kyrkorådets ställning och grundläggande uppgifter är i huvudsak hämtade från kyrkolagen. Det gäller t.ex. att kyrkorådet skall ha omsorg om församlingslivet. Bestämmelserna i 6 § om kyrkoherden hade däremot ingen direkt motsvarighet i tidigare reglering av Svenska kyrkan. Där anges kyrkoherdens ledningsansvar för församlingens grundläggande uppgift. Det är alltså ett ansvar som är givet via kyrkoordningen och inte genom beslut av kyrkorådet.
Kyrkostyrelsen fastställde i september direktiv för en utredning om demokrati och delaktighet i Svenska kyrkan, Dnr Ks 2003:451. I direktiven anges som ett område att överväga i utredningsarbetet ansvarsfördelningen mellan förtroendevalda och de som har uppdrag inom kyrkans vigningstjänst.
Den närmare tillämpningen av bestämmelserna i 2 kap. 5 och 6 §§ har varit omdiskuterade. I motion 2003:39 av Staffan Holmgren, Ansvarsfördelningen mellan kyrkoråd och kyrkoherde, föreslogs att Kyrkomötet skulle ge i uppdrag åt Kyrkostyrelsen att framlägga ”förslag till ändring av kyrkoordningens 2 kap. 5–6 §§ så att ansvarsfördelningen mellan kyrkoråd och kyrkoherde förtydligas”. Bakom motionsförslaget låg två beslut av Svenska kyrkans överklagandenämnd avseende innebörden av 2 kap. 6 §, ÖN 15 och 19/2003. Motionären menade att Överklagandenämndens beslut inte stämde med de motivskrivingar som hade gjorts när bestämmelserna utformades. Motionen avslogs av Kyrkomötet i enlighet med förslaget i Organisationsutskottets betänkande O 2003:6 Ansvarsfördelning mellan kyrkoråd och kyrkoherde. Organisationsutskottet framhöll att bestämmelserna om samverkan och ansvarsfördelning mellan kyrkoråd och kyrkoherde är av grundläggande betydelse och därför är av den karaktären att de inte utan tungt vägande skäl bör ändras. Vidare välkomnade utskottet att utredningsarbetet om demokrati och delaktighet skall behandla samverkan och ansvarsfördelning mellan förtroendevalda och de som har uppdrag inom kyrkans vigningstjänst. ”Det är viktigt att det ständigt och på alla nivåer sker reflektioner om innebörden i det gemensamma uppdraget och det delade ansvaret samt att attityder och värderingar bearbetas.” Utredningen om demokrati och delaktighet i Svenska kyrkan arbetar för närvarande bl.a. med frågor om ansvarsfördelningen mellan kyrkoråd och kyrkoherde.
Överväganden
I bakgrundsteckningen har vi återgett den redovisning av vad som gällde beträffande arbetsgivarskapet för präster och diakoner före år 2000 som fanns i betänkandet TU 2006:2 och som därtill utskottets företrädare lyfte fram när betänkandet behandlades i plenum. Det möttes där inte av någon invändning. I motion 2007:32 tas ändå utgångspunkten i det felaktiga påståendet att stiften och biskoparna före kyrkoordningens tillkomst var arbetsgivare för präster och diakoner. Beträffande diakonerna skedde ingen förändring alls i frågor om arbetsgivarskapet den 1 januari 2000. För prästerna gällde att det skapades ett mer entydigt ansvar för arbetsgivarfrågorna genom att dessa i sin helhet ligger hos den som faktiskt är arbetsgivare. Tidigare fullgjorde domkapitlet enligt lag ett antal arbetsgivarfunktioner avseende prästerna.
I motionen sägs att bestämmelsen i 2 kap. 5 § ”om att kyrkorådet skall ha omsorg om församlingslivet” ger en otydlighet i rollfördelningen mellan kyrkoråd och kyrkoherde. På denna punkt innebar kyrkoordningen ingen förändring. 1953 års församlingsstyrelsekommitté föreslog att det skulle finnas en bestämmelse om att ”kyrkorådet skall hava omsorg om församlingslivet” och ett sådant stadgande fanns i lagstiftningen om församlingsstyrelse alltifrån ikraftträdandet av 1961 års församlingsstyrelselag.
Vi ser ingen anledning att frångå den uppfattning som vi redovisade vid 2006 års kyrkomöte även om den ifrågasätts i motionen. Ett helt och odelat arbetsgivaransvar hos församlingar och samfälligheter ger de bästa förutsättningarna för en samlad arbetsgivarpolicy gentemot alla anställda på en arbetsplats. Ansvarsfördelningen mellan stiftet och den lokala nivån blir tydligare när arbetsgivar- och tillsynsfunktionerna hålls isär. Med detta har vi inte sagt att allt fungerar väl. Motioner som vi behandlar i andra betänkanden och tillsynsrapporter från Arbetsmiljöverket visar att det inte står väl till överallt.
Det finns lite olika uppfattningar i fråga om hur man uppfattar kyrkoordningens bestämmelser om ansvarsfördelningen mellan kyrkoråd och kyrkoherde. Utredningen om demokrati och delaktighet i Svenska kyrkan har bl.a. att överväga hur ansvarsfördelningen mellan förtroendevalda och dem som har uppdrag inom kyrkans vigningstjänst skall vara utformad. Utredningen befinner sig i slutskedet av sitt arbete och det kan förväntas att när dess förslag läggs fram blir de föremål för remissbehandling och diskussioner i övrigt. Mot den bakgrunden menar vi att Kyrkomötet nu inte skall ta några initiativ på områden som omfattas av utredningens uppdrag.
Oavsett vilka bestämmelser som finns i kyrkoordningen och oavsett hur ansvaret fördelas mellan stift och församling samt mellan kyrkoherde och kyrkoråd kommer det att uppstå konflikter. Ett sådant konstaterande leder inte till slutsatsen att inget kan eller bör göras. Så långt som möjligt måste vi lära oss hantera konflikter och förebygga onödiga konflikter. Detta är ett gemensamt uppdrag och ansvar. Nomineringsgrupperna har ansvar för att välja personer som klarar uppdraget att vara arbetsgivare och att i sina överläggningar och utbildningar söka klargöra vad som är en riktig rollfördelning. Stiften har viktiga uppgifter utifrån såväl ett främjande- som ett tillsynsperspektiv. I kyrkliga utbildningar är det viktigt att man belyser frågor om det gemensamma uppdraget och ansvarsfördelningen. En obligatorisk kyrkoherdeutbildning ser vi också som en viktig pusselbit i detta sammanhang.
Vi delar naturligtvis motionärernas utgångspunkt att kyrkan skall vara en plats för andligt liv. Vi ser dock inte någon motsättning mellan detta och gällande ordning i fråga om arbetsgivarskapet för alla församlingens anställda. I de flesta fall fungerar den ansvarsfördelning som gäller enligt kyrkoordningen på ett bra sätt. Vi hoppas att samtal och diskussioner kommer till stånd när utredningen om demokrati och delaktighet redovisar sina förslag. Med utgångspunkt i detta räknar vi med att ett kommande kyrkomöte får ta ställning till om det finns behov av ändringar i kyrkoordningen för att ge ännu bättre förutsättningar för församlingarna att fullgöra det som är deras och kyrkans grundläggande uppgift. Vi föreslår mot denna bakgrund att Kyrkomötet avslår motion 2007:32.
Uppsala den 27 september 2007
På Tillsyns- och uppdragsutskottets vägnar
Erna Arhag
Närvarande: Erna Arhag, ordförande, Margareta Carlenius, Göte Karlsson, Kerstin Björk, Sigvard Raask, Solveig Ininbergs, Gunnel Wingård Mellqvist, Sten Elmberg, Sven E Kragh, Lennart Kjellin, Hans-Olof Andrén, Carina Etander Rimborg, Jan Erik Ågren, Åke Blomqvist och Jan-Olof Grönlund
Biskopen Antje Jackelén har deltagit i utskottets överläggningar.
.
Bilaga 1
|
|
|
|
Kyrkomötet
Läronämndens yttrande
2007:10y
|
|
|
|
Ansvarsfrågan i pastoraten
|
|
|
Läronämnden har getts tillfälle att yttra sig över motion 2007:32.
Läronämnden hänvisar till tidigare behandling av frågor om stiftens och biskoparnas ansvar för uppdragen inom vigningstjänsten.
I samband med beslutet om ny kyrkoordning 1999 anförde Läronämnden:
I remissomgången av Kyrkoordningsförslaget hävdades från de teologiska fakulteterna att den föreslagna ordningen med lokal anställning av prästerna innebär en förskjutning i kongregationalistisk riktning. Läronämnden skulle dela en sådan uppfattning om inte andra förändringar skett, t ex domkapitlets tillsyn över församlingarna och det klargörande av kyrkoherdens ställning som Kyrkoordningen ger uttryck för. (LN 1999: 3)
Med anledning av en motion som aktualiserade frågan om arbetsgivaransvaret anförde Läronämnden 2006:
Från läromässig synpunkt finns inte något som hindrar att tillsyn och arbetsgivaransvar hålls åtskilda, såsom fallet är i nuvarande ordning. (LN 2006:2)
Läronämnden konstaterar att det från läromässig synpunkt är möjligt såväl att hålla tillsyn och arbetsgivaransvar åtskilda som att samordna dem. Det avgörande är att det finns en reell tillsyn över vigningstjänsten i Svenska kyrkan.
Uppsala den 22 augusti 2007
På Läronämndens vägnar
Anders Wejryd
Närvarande: Ärkebiskop Anders Wejryd, ordförande, biskop Ragnar Persenius, biskop Martin Lind*, biskop Erik Aurelius, biskop Hans-Erik Nordin, biskop Claes-Bertil Ytterberg, biskop Sven Thidevall, biskop Antje Jackelén, biskop Carl Axel Aurelius, biskop Esbjörn Hagberg, biskop Tony Guldbrandzén, biskop Hans Stiglund, biskop Caroline Krook, Edgar Almén, Curt Forsbring, Cristina Grenholm, Karin Johannesson, Fredrik Lindström och Jesper Svartvik.
* Ej närvarande vid betänkandets slutjustering   
|
