|
|
|
|
|
Kyrkomötet
Tillsyns- och uppdragsutskottets betänkande
2007:5
|
|
|
|
Diakoner i församling
|
|
|
Sammanfattning
I betänkandet behandlas två motioner som avser att det i kyrkoordningen skall finnas bestämmelser om befattningar som diakon för varje församling. Vi understryker betydelsen av det diakonala uppdraget och ser det som angeläget att det finns diakoner verksamma i församlingarna. Samtidigt menar vi att församlingarna själva måste få avgöra hur de skall fullgöra sin diakonala förpliktelse och föreslår därför att de båda motionerna avslås.
Utskottets förslag till kyrkomötesbeslut
1. Kyrkomötet beslutar att avslå motion 2007:24
2. Kyrkomötet beslutar att avslå motion 2007:62
Redogörelse för ärendet
Motionerna
Motion 2007:24 av Lars Arvidsson, Diakonins uppdrag
Kyrkomötet beslutar att ge Kyrkostyrelsen i uppdrag att lämna förslag på hur man skall kunna stärka diakonins karitativa uppdrag i varje församling.
Motion 2007:62 av Seth Henriksson och Febe Björklund, Antal diakoner i en församling
Kyrkomötet beslutar att 34 kap. 1 § punkt 4 skall ha följande lydelse:
4. minst en diakon och den personal i övrigt som behövs för verksamheten.
Läronämnden
Läronämnden har yttrat sig över motionerna 2007:24 och 2007:62. Yttrandet Ln 2007:2y är fogat till betänkandet som bilaga 1.
Utskottet
Bakgrund
I 34 kap. 1 § kyrkoordningen finns bestämmelser om befattningar för en församling. Av dessa framgår att det alltid skall finnas en kyrkoherde och en kyrkomusiker för varje församling samt minst det antal präster därutöver som stiftsstyrelsen beslutar. Vidare anges att det skall finnas det antal diakoner och den personal i övrigt som behövs för verksamheten. Dessa bestämmelser överensstämmer helt med vad som föreslogs i utredningsarbetet om kyrkoordningen och sedan lades fram för 1999 års kyrkomöte genom Svenska kyrkans centralstyrelses kyrkoordningsskrivelse (CsSkr 1999:3).
I betänkandet Personal, tillsyn och överklagande (Svenska kyrkans utredningar 1998:6) angavs att det givetvis ingår i domkapitlets tillsyn över församlingen att bevaka att inte diakonin – som ett för hela kyrkan och för den enskilda församlingen oumbärligt uttryck för kyrkans grundläggande identitet och för sambandet mellan ord och handling – sätts på undantag. Utredningen anförde att den däremot inte funnit skäl att lägga på stiftsstyrelsen att besluta om den diakonala verksamhetens minimidimensionering i en församling på det sätt som föreslogs att prästorganisationen i ett pastorat skulle regleras.
Centralstyrelsen konstaterade i kyrkoordningsskrivelsen att bestämmelserna om andra befattningar för församlingar än som präster och kyrkomusiker inte innebar någon egentlig förändring i förhållande till vad som tidigare gällt. Styrelsen var inte beredd att lägga fram några förslag som skulle minska det lokala självbestämmandet.
I motion 2002:29 av Karl-Gunnar Svensson om koppling av diakontjänst till varje församling föreslogs en ändring i 34 kap. 1 § kyrkoordningen. Förslaget innebar att det för varje församling skulle finnas anställda minst det antal diakoner som stiftsstyrelsen bestämmer. Motsvarande förslag återkom i motion 2005:68 av Birgitta Josefson Hultgren, Diakonernas ställning i Svenska kyrkan. I enlighet med vad som föreslogs av Tillsyns- och uppdragsutskottet i betänkandena TU 2002:4 och TU 2005:7 avslogs de båda motionerna av Kyrkomötet.
I betänkandet TU 2002:4 Diakontjänster och diakonår konstaterade utskottet att det hör till församlingens grundläggande uppgift att utöva diakoni. Utskottet menade att denna del av församlingens uppdrag är mycket angelägen och inte får försummas. Vidare pekade utskottet på att det enligt 34 kap. 1 § fjärde punkten kyrkoordningen skall finnas det antal diakoner och den personal i övrigt som behövs för verksamheten. Utskottet framhöll att det i regel är nödvändigt att göra prioriteringar mellan olika behov. ”Församlingarnas olika struktur, ålderssammansättning m.m. medför att de som bäst känner de lokala förhållandena är mest lämpade att avgöra vilka befattningar som behöver finnas inrättade. Det bör inte göras några inskränkningar i den lokala självstyrelsen när detta inte är nödvändigt.”
I betänkandet 2005:7 Diakonernas ställning i Svenska kyrkan hänvisade utskottet till vad det hade anfört i betänkandet vid 2002 års kyrkomöte. Utskottet såg det inte som realistiskt att nu besluta om obligatoriska diakontjänster för varje församling. ”Dels finns inte diakoner i tillräckligt antal, och dels torde det inte finns en lokal acceptans för att stiftet skall reglera vilka tjänster som måste inrättas. I många fall är också pastoraten för små för att ekonomiskt kunna klara fler obligatoriska befattningar.” Samtidigt underströk utskottet vikten av att det finns tjänster för diakoner i församlingarna, och konstaterade att när gällande vigningsordningar beslutades av 1987 års kyrkomöte togs det prästlöfte bort som avsåg den diakonala uppgiften. Förändringen motiverades med att det finns ett särskilt uppdrag som diakon med karitativ inriktning. Regleringen i kyrkoordningen av diakonatet som ett uppdrag inom kyrkans vigningstjänst tydliggjorde enligt utskottet att diakonerna behövs som ett tecken för att kyrkan skall fungera diakonalt. Utskottet menade att det kan vara en uppgift för stiftet att aktualisera frågan om diakontjänster när den diakonala dimensionen i församlingens uppdrag behandlas i arbetet med församlingsinstruktionen.
Överväganden
Som framgår av bakgrundsteckningen har Tillsyns- och uppdragsutskottet vid ett par tidigare tillfällen behandlat motioner med motsvarande förslag som i motionerna 2007:24 och 62. I fråga om en reglering i kyrkoordningen av befattningar som diakon gör vi nu ingen annan bedömning än den som utskottet tidigare har gjort och som Kyrkomötet också ställt sig bakom.
Vid utskottets överläggningar har samfällt framhållits vikten av den diakonala dimensionen i församlingens grundläggande uppgift. Hur församlingen skall ta sitt diakonala ansvar utifrån behoven i det samhälle där den är satt att verka skall dock bedömas och beslutas i det lokala sammanhanget. Inte minst måste detta göras i arbetet med församlingsinstruktionen.
I inledningstexten till kyrkoordningens sjunde avdelning sägs att ”kyrkans kallelse och vigning av särskilda personer till livslång tjänst syftar till församlingens andliga uppbyggelse och skall rusta församlingen för dess uppdrag i världen.” Samtidigt framhålls att detta inte befriar andra i kyrkan från ansvar utan levandegör kyrkans gemensamma sändning på Guds kallelse. Diakoner utbildas och vigs för att församlingen bättre skall kunna fullgöra sin grundläggande uppgift. I likhet med motionärerna menar vi därför att det är angeläget att det så långt möjligt finns diakoner som tjänstgör i församlingarna. Det är inte en önskvärd utveckling om man medvetet ersätter befattningar som diakon med s.k. diakoniassistenter eller liknande, eller eventuellt med prästtjänster med diakonal inriktning. Det finns ingen riktigt entydig bild av vad som sker på detta område. Vi har ändå uppmärksammat att risken finns att man inte inser betydelsen av att ha diakoner i församlingarna. Den som är diakon har en särskild utbildning och kompetens för arbete i församlingarna. I sin vigning har diakonen givits ett särskilt uppdrag och förpliktat sig att fullgöra det uppdraget i trohet mot kyrkans lära och ordning.
Förändringar av befattningar kan i vissa fall bero på att det är svårt att rekrytera diakoner när en vakans uppkommer. Den situationen medför naturligtvis särskilda problem. Vi menar dock att det är en dålig besparing om man ersätter diakoner med andra befattningshavare.
Även om vi anser att diakoner behövs i församlingarna innebär det inte att det måste finnas bestämmelser om detta i kyrkoordningen. Det är viktigt att behålla en lokal självstyrelse där församlingen får avgöra hur tillgängliga resurser bäst skall utnyttjas i arbetet med den grundläggande uppgiften. När vi tidigare pekat på församlingsinstruktionen innebär det att dialogen mellan stiftet, biskopen och församlingarna har en särskild betydelse i sammanhanget.
Den nationella nivåns och Kyrkomötets uppgift på detta område är inte att bestämma vad som skall gälla i alla församlingar. Genom sitt ansvar för de kyrkliga utbildningarna spelar den nationella nivån dock en viktig roll. Vi har förstått att församlingarnas behov har utgjort en utgångspunkt för den just avslutade översynen av utbildningarna. Den skickas ut på remiss hösten 2007. Vi hyser därför goda förhoppningar om att det kommer att utbildas diakoner som församlingarna efterfrågar och vill anställa. Detta ser vi som en mer önskvärd och framkomlig väg än nya bestämmelser i kyrkoordningen. Mot den bakgrunden föreslår vi att motionerna 24 och 62 avslås.
Uppsala den 27 september 2007
På Tillsyns- och uppdragsutskottets vägnar
Erna Arhag
Närvarande: Erna Arhag, ordförande, Margareta Carlenius, Göte Karlsson, Kerstin Björk, Sigvard Raask, Solveig Ininbergs, Gunnel Wingård Mellqvist, Sten Elmberg, Sven E Kragh, Lennart Kjellin, Hans-Olof Andrén, Carina Etander Rimborg, Jan Erik Ågren, Åke Blomqvist och Jan-Olof Grönlund
Biskopen Antje Jackelén har deltagit i utskottets överläggningar.
Bilaga 1
|
|
|
|
Kyrkomötet
Läronämndens yttrande
2007:2y
|
|
|
|
Diakonins uppdrag
|
|
|
Läronämnden har getts tillfälle att yttra sig över motion 2007:24 samt motion 2007:62.
Diakonin är en konstitutiv dimension av församlingens grundläggande uppgift och en kallelse för alla som tillhör församlingen. Samtidigt har diakoner genom sin vigning ett särskilt uppdrag att rusta församlingar för deras diakonala ansvarstagande. I varje församling behövs en ständigt pågående reflektion samt ett långsiktigt arbete med frågan hur den diakonala uppgiften skall fullgöras. Detta är inte enbart en fråga om antalet tjänster utan handlar även om ett vidgat gemensamt ansvarstagande.
Uppsala den 22 augusti 2007
På Läronämndens vägnar
Anders Wejryd
Närvarande: Ärkebiskop Anders Wejryd, ordförande, biskop Ragnar Persenius, biskop Martin Lind*, biskop Erik Aurelius, biskop Hans-Erik Nordin, biskop Claes-Bertil Ytterberg, biskop Sven Thidevall, biskop Antje Jackelén, biskop Carl Axel Aurelius, biskop Esbjörn Hagberg, biskop Tony Guldbrandzén, biskop Hans Stiglund, biskop Caroline Krook, Edgar Almén, Curt Forsbring, Cristina Grenholm, Karin Johannesson, Fredrik Lindström och Jesper Svartvik.
* Ej närvarande vid betänkandets slutjustering   
|
