|
|
|
|
|
Kyrkomötet
Kyrkorättsutskottets betänkande
2007:3
|
|
|
|
Ge utlandsförsamlingarna representation i Kyrkomötet!
|
|
|
Sammanfattning
I motion 2007:30 föreslås att Kyrkomötet ger Kyrkostyrelsen i uppdrag att lägga fram ett förslag till Kyrkomötet 2008 om att adjungera eller på annat sätt knyta två representanter för utlandsförsamlingarna till Kyrkomötet. Utskottet konstaterar dels att en utredning har tillsatts av Kyrkostyrelsen där bl. a. representationen av utlandsförsamlingar på nationell nivå kommer att behandlas dels att adjungering eller liknande inte är en bra lösning. Utskottet föreslår därför att motionen avslås.
Utskottets förslag till kyrkomötesbeslut
Kyrkomötet beslutar att avslå motion 2007:30
Redogörelse för ärendet
Motionen
Motion 2007:30 av Susann Torgersson, Ge utlandsförsamlingarna representation i Kyrkomötet!
Kyrkomötet beslutar ge Kyrkostyrelsen i uppdrag att framlägga ett förslag till Kyrkomötet 2008 om att till Kyrkomötet adjungera eller på annat sätt knyta två representanter för utlandsförsamlingarna.
Utskottet
Bakgrund
Frågan om utlandskyrkans organisation och representation i olika organ har sedan länge diskuterats. I ett första skede gällde det främst sjömanskyrkans verksamhet där ansvaret redan 1888 kom att läggas på Svenska kyrkans missionsstyrelse (SKM), medan ansvaret för de svenska utlandsförsamlingarna var knutet till Uppsala domkapitel. De första sjömansprästerna sändes ut under 1890-talet men i mycket begränsad omfattning. I början av 1920-talet organiserade SKM verksamhet genom att anställa en sekreterare med särskilt ansvar för sjömansvården och genom att inrätta ett sjömansvårdsutskott. Vid Kyrkomötet 1926 diskuterades möjligheten att bilda ett utlandsstift. Frågan har därefter behandlats vid flera tillfällen t.ex. i en utredning som tillsattes 1984 och avlämnade förslag 1985.
En kompletteringsutredning som tillsattes året därefter konstaterade att en konstruktion med Svenska kyrkan i utlandet (SKUT) som eget utlandsstift ännu inte var mogen att genomföra.
Ärkestiftsutredningen, Svenska kyrkans utredningar 1995:9, konstaterade bl.a. rörande utlandskyrkan (sid. 19), att delaktighet i val av olika slag efterlystes.
I ett av de alternativ som utredningen diskuterade, ”Utlandslinjen”, som innebar inrättande av ett utlandsstift, noterades att en sådan organisation skulle innebära att en särskild ordning behöver skapas för stiftets inflytande i ombudsmöte och kyrkomöte.
Frågan har vidare behandlats i betänkandet från 1998 års SKUT-utredning, Svenska kyrkan i utlandet – organisation och uppgifter, Svenska kyrkans utredningar 2001:1. I utredningen behandlades utförligt under p 10.3.6 på sid. 162–163 möjligheterna till demokratiskt inflytande för utlandsförsamlingarna. Utredningen konstaterade att utlandsförsamlingarna som helhet inte är att se som en angelägenhet endast – eller ens i första hand – för utlandsförsamlingarna. I stället är utlandskyrkan huvudsakligen en fråga för den samlade Svenska kyrkan. Utredningen menade att företrädare för utlandsverksamheten skulle få del i den demokratiska beslutsprocessen också i kontakt med de beslutande organen i Sverige. Styrelsen för SKUT skulle bereda utlandsförsamlingarna viss möjlighet till inflytande genom att kalla in företrädare för dessa till samrådsmöte. Samrådsmötet skulle också utse två företrädare med rätt att närvara och delta i Kyrkomötets sammanträden men inte i besluten.
Kyrkomötet 2002 beslöt dock inte enligt förslaget i denna del.
Problematiken med representation av en grupp har man i olika sammanhang sett dels ur demokratisynpunkt dels rent allmänt i relation till andra grupper.
Vid behandlingen av KsSkr 2005:3, Fortsatt reglering av Svenska kyrkan i utlandet, fann inte Ekumenikutskottet det önskvärt att införa en ordning där uppdragen som förtroendevald är öronmärkt för en viss kategori. I det fallet gällde det att två ledamöter i Nämnden för Svenska kyrkan i utlandet skall vara bosatta utomlands.
Inte vid något tillfälle har utredningar eller beslutande organ funnit skäl att knyta representanter för utlandsförsamlingar till Kyrkomötet.
Överväganden
Kyrkorättsutskottet ser det angeläget att utlandsförsamlingarna, som är en viktig del av Svenska kyrkans arbete, får en naturlig knytning till Kyrkomötet.
På det regionala planet har utlandskyrkan representation i domkapitlet i Visby stift genom att Kyrkomötet utser ett antal ledamöter varav en präst eller diakon skall vara anställd av utlandskyrkan och en lekman vara valbar i en utlandsförsamling.
Kyrkostyrelsen har tillsatt en utredning, med uppgift att bl.a. behandla frågan om utlandsförsamlingarnas representation genom delaktighet i Kyrkomötet och främjandeorganet. Utredningen skall vara klar med sitt arbete senast 1 oktober 2008.
För att representationen skall uppfattas som meningsfull ser utskottet problem med förslaget att adjungera eller på annat sätt, mera informellt, knyta representanter för utlandsförsamlingarna till Kyrkomötet. Detta leder vidare till frågeställningen vad en adjungering får för konsekvenser för Arbetsordningen för Kyrkomötet (SvKB 1999:3).
Möjligheten öppnas vidare för andra grupper att ställa krav på att adjungera representanter till Kyrkomötet.
Utskottet finner, med hänvisning dels till att resultatet av ovannämnda utredning bör avvaktas dels till tveksamheten rörande adjungering, att motionen skall avslås.
Uppsala den 27 september 2007
På Kyrkorättsutskottets vägnar
Lars Johnsson
Närvarande: Lars Johnsson, ordförande, Jösta Claeson, Mari Lönnerblad, Jan-Erik Forsberg, Carl Korch, Lennart Andersson, Inger Persson, Stig-Göran Fransson, Sonja Grunselius, Gunnel Lagerkvist, Inger Dafgård, Anders Roos, Karl Gunnar Svensson, Vivianne Wetterling och Nanna Tranströmer
Biskop Hans Stiglund har deltagit i utskottets överläggningar.   
|
