|
|
|
Kyrkomötet
Gudstjänstutskottets betänkande
2007:2
|
|
|
Begravningsgudstjänst efter kremation
|
|
Sammanfattning
I detta betänkande behandlas motion 2007:80 om begravningsgudstjänst efter kremation. I motionen föreslås Kyrkomötet besluta att uppdra till Kyrkostyrelsen att till Biskopsmötet framföra behov av ytterligare reflektion kring det pastorala handlandet när begravningsgudstjänst sker efter kremation.
Utskottet går på motionärens linje.
Utskottets förslag till kyrkomötesbeslut
Kyrkomötet beslutar att bifalla motion 2007:80.
Redogörelse för ärendet
Motionen
Motion 2007:80 av Ola Isacsson, Begravningsgudstjänst efter kremation.
Kyrkomötet beslutar att uppdra till Kyrkostyrelsen att till Biskopsmötet framföra behov av ytterligare reflektion kring det pastorala handlandet när begravningsgudstjänst sker efter kremation.
Utskottet
Bakgrund
Sederna vid begravning och gravsättning förändras i snabb takt. I 1942 års kyrkohandbok var den självklara förutsättningen att begravningsgudstjänsten ägde rum före kremation. I arbetet inför kyrkohandboken 1986 hade frågan om hur dödsfall utomlands skulle behandlas aktualiserats. I handbokskommitténs förslag fanns inga anvisningar härom. Under revisionsgruppens arbete måste frågan ha aktualiserats, då det i gruppens förslag finns en formulering om dödfall och kremation utomlands samt begravningsgudstjänst med urna. Texten i handboken 1986 lyder
Då någon avlidit utomlands och stoftet redan kremerats, kan Begravningsgudstjänst äga rum, varvid Överlåtelsen utformas enligt alternativet utan mullpåkastning.
Biskop Carl Axel Aurelius skriver i Biskopens råd och anvisningar för kyrkliga handlingar m.m. i Göteborgs stift år 2005:
Om urna anländer efter kremering utomlands och även begravningsgudstjänst firats, bör man inte fira en ny begravningsgudstjänst.
Det är lämpligt att använda Kyrkohandbokens ordning för Gravsättning utan anslutning till begravningsgudstjänst i detta fall.
Om ingen begravningsgudstjänst firats, bör man göra det, även om kremeringen har skett. Om utformningen ger Kyrkohandboken anvisningar.
Biskoparna utgav i slutet av år 2006 ett brev om död och begravning. Där sägs att om kremation av i landet avliden skett före begravningsgudstjänsten används den ordning som anges för i utlandet döda. Denna utsaga följs, som motionären påpekar, av en avvaktande hållning. Biskoparna skriver:
I regel bör man dock hålla fast vi den traditionella kyrkliga ordningen som förutsätter att begravningsgudstjänst föregår kremation.
Motionären hänvisar till ett ökat bruk av att ha kremationen först. Det handlar ofta om den högre kostnaden för att transportera en kista i stället för en urna till den plats där de flesta anhöriga bor och därför önskar man ha begravningsgudstjänst där, helst efter kremation. Detta skapar ibland en konflikt mellan begravningsentreprenören som stöder de anhöriga och kyrkoherden på orten där begravningen önskas.
Motionären anser dock att frågan inte endast får förbli en ekonomisk fråga utan att en själavårdsmässig reflektion sker snart och vill därför att Kyrkomötet ger Kyrkostyrelsen i uppdrag att framföra dessa behov till Biskopsmötet.
Sedan handboken 1986 kom i bruk har beträffande begravningsgudstjänsten förelegat några få motioner i Kyrkomötet. 1991:77 och 1992:63 var de första. Då hade en ny begravningslag trätt ikraft 1 april 1991 och motionärerna yrkade på införande av regleringar som fanns i tidigare lagstiftning. Kyrkomötet avslog motionerna med hänvisning till pågående arbete med en ny kyrkoordning. Motion 1995:4 behandlade Svenska kyrkans ansvar för sina medlemmar när inga anhöriga tar det, en fråga som är löst inom nuvarande kyrkoordning. I motion 1996:36 yrkades på föreskrift att tystnaden skulle få mer utrymme i Begravningsgudstjänsten genom en anvisning i kyrkohandboken.
Överväganden
Motionären lyfter fram en problematik som enligt utskottet förtjänar att ytterligare belysas. Såväl pastorala erfarenheter som övertygelsen om att Svenska kyrkan bättre behöver svara upp mot de allt mer frekvent förekommande situationer där kremationen föregår begravningsgudstjänsten, talar för behovet av en förnyad och fördjupad diskussion i linje med det resonemang motionären för fram. I ett sådant samtal behöver flera olika parter vara involverade. Inte minst personal inom sjukhuskyrkan har samlat på sig kunskap och erfarenheter som förtjänar att tillvaratas. Även begravningsentreprenörerna behöver involveras i en fortsatt process. De har inte sällan att hantera konsekvenserna av ett otydligt förhållningssätt från Svenska kyrkans sida.
De praktiska förhållandena kring död och begravning varierar från församling till församling. Den situation som råder i de större städerna (där ett hårt tryck såväl på bårhus som gudstjänstlokaler kan innebära långa ledtider) gäller inte för landsbygden och vice versa. Gemensamt för många sammanhang är emellertid att ett högre livstempo i kombination med det faktum att anhöriga inte sällan är geografiskt spridda över landet fått till konsekvens att begravningsgudstjänsterna allt oftare genomförs först lång tid efter det att den anhörige avlidit. Till detta kommer vidare det faktum att möjligheten till lördagsbegravningar (dvs. vid en tidpunkt när sannolikt fler anhöriga, med kortare varsel, kan göra sig fria) minskar. Sammantaget innebär detta att intresset för att låta kremera den avlidnes kvarlevor före det att en begravningsgudstjänst ägt rum, ökar. I dagsläget finns det en spänning mellan de allmänna anvisningarna i Den svenska kyrkohandboken: ”Då någon avlidit utomlands och stoftet redan kremerats, kan begravningsgudstjänst äga rum” och biskoparnas rekommendationer i biskopsbrevet om begravning.
Utskottet vill således tillstyrka motionärens förslag samtidigt som det vill lyfta fram behovet av att dessa frågor, utöver att hänskjutas till biskopsmötet, även blir föremål för fortsatta överväganden inom ramen för den nu pågående översynen av kyrkohandboken.
Uppsala den 27 september 2007
På Gudstjänstutskottets vägnar
Glenn Håkansson
Närvarande: Glenn Håkansson, ordförande, Ulla-Britt Emanuelsson, Gun Andersson, Anna Karin Hammar, Johan Åkesson, Mats Hagelin, Ingegerd Flock Andersson, Lisbet Båfält, Gerd Johansson, Anders Åkerlund, Fredrik Nilsson, Kerstin Hesslefors Persson, Kenth Billing, Christina Holmgren och Kaya Ålander.
Biskoparna Martin Lind och Caroline Krook har deltagit i utskottets överläggningar.   
|