Kyrkomötet Ekonomi- och egendomsutskottets betänkande 2007:2
Regelverk kring kyrkobyggnader och inventarier

Sammanfattning

I detta betänkande behandlas tre motioner. Motionerna handlar om de regelverk som omger kyrkans byggnader och inventarier och önskar bättre regelverk som dels möter församlingarnas arbete med energiförsörjning, dels ger alla domkyrkor tillgång till kyrkoantikvarisk ersättning och dels säkrar församlingarnas hantering av inventarier. Utskottet konstaterar att motionärernas intentioner redan beaktats på olika sätt och föreslår därför avslag på motionerna.

Utskottets förslag till kyrkomötesbeslut

1. Kyrkomötet beslutar att avslå motion 2007:1

2. Kyrkomötet beslutar att avslå motion 2007:37

3. Kyrkomötet beslutar att avslå motion 2007:40

Redogörelse för ärendet

Motionerna

Motion 2007:1 av Birgitta Josefsson Hultgren och Lars-Ivar Ericson, Uppvärmning av våra kyrkor och andra lokaler

Kyrkomötet beslutar att uppdra åt Kyrkostyrelsen att initiera förhandlingar med Riksantikvarieämbetet, energimyndigheten och regeringen för att få fram ett mera ändamålsenligt regelverk för energiförsörjning av kyrkor.

Motion 2007:37 av Hakon Långström, Medeltida domkyrkor

Kyrkomötet beslutar att uppdra åt Kyrkostyrelsen att söka få till stånd ändringar i alla tillämpliga bestämmelser så att det är domkyrkornas ursprungstid som avgör deras status i stället för den tid då de blev domkyrkor.

Motion 2007:40 av Gun Andersson, Förteckning av moderna inventarier

Kyrkomötet beslutar att uppdra åt Kyrkostyrelsen att initiera insatser för att hjälpa församlingarna i deras inventariearbete så att en rättvisande och heltäckande historiebeskrivning blir möjlig.

Andra utskott

Kyrkolivsutskottet har getts möjlighet att yttra sig. Yttrandet bifogas som bilaga 1.

Utskottet

Bakgrund

Uppvärmning av våra kyrkor och andra lokaler

Motionärerna framhåller ett behov att ställa om kyrkans energianvändning till förnyelsebara energikällor.

I Kyrkolivsutskottets betänkanden 2004:9 om fortbildning för en mer rättfärdig och långsiktigt miljöanpassad samhällsutveckling, 2005:13 om Svenska kyrkans miljöansvar och 2006:4 om miljöfrågorna i Svenska kyrkan framgår det hur miljöarbetet i Svenska kyrkan har utvecklats till en omfattande verksamhet i stift och församlingar under det senaste årtiondet. Detta inte minst på grund av arbetet i det treåriga nationella miljöprojektet som avslutades 2004. Under både 2004, 2005 och 2006 års kyrkomöten konstaterade Kyrkolivsutskottet att det finns kunskap, kompetens, engagemang och ett etablerat miljöarbete i stift och församlingar. I det senaste betänkandet beskrivs också regeringens förordning 2005:205 om stöd till investeringar i energieffektivisering och konvertering till förnybara energikällor i lokaler som används för offentlig verksamhet. Svenska kyrkans församlingsförbund bistår med rådgivning och information till pastorat och församlingar som kan vara stödberättigade. Bestämmelserna från 2005 påskyndar kyrkans redan påbörjade energiomställning.

Kyrkomötet beslutade, i enlighet med Kl 2006:4, att uppdra åt Kyrkostyrelsen utarbeta en handlingsplan för det fortsatta arbetet med miljöfrågorna i Svenska kyrkan.

Pågående samarbeten

Sedan 1 januari 2007 driver Statens Energimyndighet programmet Spara och bevara. Det är ett fyraårigt forsknings- och utvecklingsprogram (FoU) för energieffektivisering i kulturhistoriskt värdefulla byggnader. Intressenter i programmet är bl.a. Svenska kyrkan, Riksantikvarieämbetet och Statens Fastighetsverk. För att få bästa utväxling av de medel, 40 miljoner kronor, som finns avsatta hos Statens Energimyndighet under fyraårsperioden, ser Energimyndigheten gärna att det kan åstadkommas en samfinansiering mellan intressenterna. För Svenska kyrkans medverkan har Kyrkostyrelsen beslutat om ianspråktagande av 2 miljoner kronor per år för 2008 och 2009 av den kyrkoantikvariska ersättningen.

Programmet förväntas skapa förutsättningar för att metoder och material utvecklas som, utöver antikvariska aspekter, tar hänsyn till energieffektivisering och energianvändning i kulturhistoriskt värdefulla byggnader på ett sådant sätt att det svenska kulturarvet och dess värden kommer att bevaras. Genomtänkta och varsamma åtgärder för energieffektivisering bidrar inte bara till att sänka energiförbrukningen och energikostnaderna utan även till fastighetens bevarande på lång sikt, genom att utveckla och förmedla kunskap och tekniklösningar som bidrar till en energieffektivisering i kulturhistoriskt värdefulla byggnader utan att de förstörs eller förvanskas. Programmet är inriktat mot tillämpad FoU och har en uttalad förankring i byggbranschen.

Programmet berör i första hand följande objekt:

- byggnader som har eller kommer att få kommunalt skydd i detaljplaner eller områdesbestämmelser

- 3 500 kyrkor

- 2 500 byggnadsminnen

Som exempel på de stora kostnader och potentialer som kan finnas inom denna sektor kan nämnas att för kyrkans samtliga byggnader uppgår den totala uppvärmningskostnaden till ca 1 miljard kronor.

FoU-programmet har startat i januari 2007. De första besluten om projekt i programmet har tagits i maj. Luleå stift har ansökt om och beviljats 1 900 000 kronor i forskningsstöd. Projektets mål är att genom kartläggning av inomhusklimatet i 50 utvalda lagskyddade kyrkor, skapa ett underlag för energieffektivisering i kulturhistoriska miljöer. Husby-Rekarne och Näshulta församlingar har ansökt om och beviljats 245 000 kronor för ett projekt som syftar till att visa hur man, med hänsyn till arkitektoniska och kulturhistoriska värden samt termisk komfort, kan effektivisera energianvändningen i äldre kyrkobyggnader. Objekten utgörs av två medeltida kyrkor med regelbunden respektive intermittent uppvärmning.

En nästa fas i Energimyndighetens program är att utvärdera regelsystem och intresseavvägningar i denna typ av projekt.

Medeltida domkyrkor

Historiskt sett har domkyrkorna av medeltida ursprung fått ekonomiskt stöd från kronan och från 1800-talet och fram till ca 1985 fått riktade ekonomiska bidrag för renoveringar och underhåll av staten. Denna bidragsform har sedan 1942 (då Stockholms stift bildades) inkluderat t.ex. Storkyrkan på grund av att den är av medeltida ursprung. En generell princip vid beräkningen av bidragen var att staten svarat för högst två tredjedelar av de kostnader som restaurerings- eller underhållsarbetet på själva kyrkobyggnaden förorsakat. Funktionsförbättrande åtgärder och förvärv av t.ex. inventarier var inte bidragsberättigat.

Från 1980-talets mitt ändrades detta bidragssystem. En orsak till detta var att administrationen av bidragen var för omfattande och tidskrävande i förhållande till anslagets storlek. Sedan dess har domkyrkorna av medeltida ursprung inte fått några riktade ekonomiska bidrag utan istället fått bidrag för restaureringsåtgärder inom ramen för trossamfundets statsbidrag.

I samband med relationsförändringen år 2000 blev domkyrkorna organisatoriskt jämställda övriga församlingskyrkor och frånsett kyrkoantikvarisk ersättning finns inga särskilda statliga bidrag eller ersättningar som domkyrkor, oavsett ursprung, kan få för restaurering eller underhållsåtgärder.

I 40 kap. 2 § kyrkoordningen finns inga särskilda regler beträffande bidrag till domkyrkor. Det är endast en del i stiftsbidraget, vilket utbetalas till stiften varje år. Kyrkostyrelsen har, inom ramen för 44 kap. 16 § kyrkoordningen givit domkyrkorna i Stockholm och Uppsala extra medel p.g.a. deras status som turistkyrkor. I övrigt står det domkyrkoförsamlingarna fritt att söka både kyrkobyggnadsbidrag och kyrkoantikvarisk ersättning från stiftsstyrelsen i respektive stift.

När det gäller kyrkobyggnadsbidragen ingår de numera som en komponent/del i stiftsbidragen och det står därför stiftsstyrelserna fritt att fördela dessa medel till underhåll av kyrkor eller andra ändamål som prioriteras.

Domkyrkoprojektet på nationell nivå

Inom kyrkokansliet har Domkyrkoprojektet, som initierats av Kyrkofondens styrelse, arbetat med att kartlägga behovet av särskilt reserverade medel av kyrkoantikvarisk ersättning för underhåll av objekt som till följd av sin storlek, tekniska komplexitet, utformning och kulturhistoriska värden är särskilt kostnadskrävande. Avsikten har varit att skapa ett planeringsunderlag som skall ge en övergripande och långsiktig bild av vilka kulturhistoriskt motiverade åtgärdsbehov som finns, samt kostnaderna för dessa. Särskilt skulle behovet av att fördela kyrkoantikvarisk ersättning utanför de vanliga stiftsvisa beslutsramarna undersökas. Projektet avslutades i juni 2007.

Den genomgång som gjorts pekar generellt på att särskild hänsyn behöver tas till kostnadskrävande objekt till följd av deras byggnadstekniska och kulturhistoriska komplexitet. Det bedöms också vara nödvändigt för att motverka en snedfördelning av kyrkoantikvarisk ersättning mellan de i ett långsiktigt perspektiv kostnadskrävande domkyrkorna och övriga kyrkoobjekt, vilka även dessa i hög grad är beroende av kyrkoantikvarisk ersättning för vårdåtgärder.

Förteckning av moderna inventarier

Frågor kring de kyrkliga inventarierna har varit uppe till behandling i Kyrkomötet flera gånger under senare år. I förarbetena till den nuvarande kyrkoordningen tillfogades på förslag av Kulturutskottet i arbetet med kyrkoordningens tionde avdelning – Kyrkobyggnader – att utifrån lagen om kulturminnen skall vården avse inte endast kyrkobyggnaderna utan även dess inventarier. Kyrkoordningens text kompletterades med ”inventarier” utifrån Kulturutskottets motivering att det är angeläget att historiskt värdefulla föremål vårdas såväl pietetsfullt som professionellt. Andra kyrkolagsutskottet biträdde Kulturutskottets förslag i sitt betänkande, 2 KL 1999:1. Denna komplettering kom att ingå i Kyrkomötets beslut.

Till 2002 års kyrkomöte förelåg en motion rörande kyrkoantikvariskt värdefulla inventarier, Mot 2002:24. I motionen föreslogs att åt Kyrkostyrelsen uppdra att i samråd med de antikvariska myndigheterna utarbeta en policy för behandling av de antikvariska frågorna, så att de blir likartat behandlade över hela landet, och inte relaterade till de enskilda tjänstemännen på länsmyndigheterna. Motionen behandlades av Kyrkorättsutskottet, som hänvisade till de sedan relationsändringen mellan Svenska kyrkan och staten inrättade centrala och regionala samrådsgrupperna. Utskottet konstaterade att det i dessa samrådsgrupper pågår ett kunskaps- och erfarenhetsutbyte som ger ökad erfarenhet och förståelse och öppnar för samförståndslösningar. Det pågående arbetet syftar bland annat till ett samtal om en övergripande policy för behandling av de antikvariska frågorna. Utskottet menade att det utifrån det pågående arbetet inte fanns anledning att uppdra åt något ytterligare organ att arbeta med denna fråga och föreslog därför avslag på motionen, Kr 2002:3. Detta blev också Kyrkomötets beslut.

Till 2005 års kyrkomöte förelåg en motion om dokumentering av kyrkliga textilier, Mot 2005:57. Kyrkolivsutskottet bejakade motionens motivering om vikten av god dokumentation och vård av de kyrkliga textilierna men föreslog avslag på motionen, då utskottet erfor att mycket av det motionären efterfrågade redan fungerade eller var på gång, Kl 2005:10. Detta blev också Kyrkomötets beslut.

Enligt 40 kap. 2 § kyrkoordningen skall de till kyrkobyggnaderna hörande inventarierna underhållas så att de kan tjäna sitt ändamål. Kyrkoordningen hänvisar till lagen om kulturminnen när det gäller vården av inventarier. Den i motionen nämnda lag (1988:950) om kulturminnen m.m. behandlar i 4 kap. de kyrkliga kulturminnena. I kapitlets 6 § talas om att inventarier av kulturhistoriskt värde, som hör till kyrkobyggnad eller annan kyrklig byggnad, kyrktomt eller begravningsplats, skall förvaras och vårdas väl. I 7 § sägs att det i varje församling skall finnas en förteckning över dessa inventarier där det skall anges om ett föremål ägs eller förvaltas av någon annan än församlingen och om det förvaras på någon annan plats än i kyrkan.

Enligt 8 § skall stiftet minst vart sjätte år kontrollera att alla föremål i förteckningen finns kvar. Sådan kontroll skall också göras om någon av de utsedda personerna byts. Länsstyrelsen skall få en kopia av förteckningen efter varje utförd kontroll.

I 10 § anges att länsstyrelsen och Riksantikvarieämbetet får besiktiga kyrkliga inventarier. Länsstyrelsen får besluta att ett föremål skall tas upp i förteckningen. Om det finns allvarlig fara för att ett föremål skadas, får länsstyrelsen tills vidare ta hand om det eller vidta någon annan nödvändig åtgärd för att skydda eller vårda det. Innan en sådan åtgärd vidtas skall samråd ske med stiftet. Om föremålet ägs av enskild person eller släkt skall samrådet ske med denna.

Stiftet har lagstadgad skyldighet att kontrollera inventarierna minst vart sjätte år samt varje gång någon av de båda byts som har ansvar för inventarierna. De förordningar som motionen nämner, SFS 1988:1188 19 §, ger exempel på inventarier som omfattas av lagen, men anger inga begränsningar av t.ex. föremålens ålder.

Till hjälp för församlingarnas arbete med inventering finns i dag ett flertal system på marknaden att tillgå. Vissa stift håller också på att utveckla egna system för förteckning av inventarier.

Arbetet på den nationella nivån

Ett kyrkobyggnadsregister för Svenska kyrkan är för närvarande under uppbyggnad. Där kommer information om byggnadsbeståndet inom kyrkan samlas. Systemet kommer att ha särskilda moduler för lokala enheter, där tillsyn, vård- och underhållsplaner, handlingar, ritningar, fotografier av byggnader och inventarier kan hanteras. Kyrkokansliet planerar även, i en senare etapp av uppbyggnaden, moduler för energieffektivisering med uppföljning av energiförbrukning samt för katalogisering över samtliga inventarier av kulturhistoriskt värde. Kyrkobyggnadsregistret kommer att tas i bruk under hösten 2007.

Svenska kyrkan på nationell nivå har haft fortlöpande dialog med Riksantikvarien om hanteringen av inventarier i kyrkor och i september 2007 höll riksantikvarien en konferens, där Svenska kyrkan medverkade, om just hanteringen av inventarier.

Sedan 1 juli 2007 finns på den nationella nivån en funktion för samordning och utveckling av kulturarvsfrågor som skall samla alla kontakter med Riksantikvarieämbetet, energimyndigheter, länsstyrelser och andra instanser som på olika sätt berör kulturmiljöfrågor.

Överväganden

Uppvärmning av våra kyrkor och andra lokaler

Klimatet är en av vår tids ödesfrågor. Ekonomi- och egendomsutskottet menar därför att motion 1 pekar på en fråga som är av yttersta vikt också för Svenska kyrkan. Utskottet noterade att det initiativ till en interreligiös klimatkonferens som ärkebiskop Anders Wejryd presenterade i sitt öppningsanförande till årets kyrkomöte, ytterligare poängterar kyrkans behov att ta ansvar för sin miljöpåverkan. Många församlingar har möjlighet att både sänka sina kostnader och sin miljöpåverkan drastiskt, genom en väl genomförd energiomställning. En förutsättning är gott stöd och samarbete för ökat lärande både inom Svenska kyrkan och med berörda myndigheter. Det finns redan många goda exempel och det finns mycket att hämta i erfarenhetsutbyte inom kyrkan. Utskottet förstår motionärernas åsikt att hindren ”är många och komplexa” och Kyrkolivsutskottet menar i sitt yttrande Kl 2007:5y att ” de regelverk som finns kan förhindra en effektiv och miljövänlig uppvärmning av kyrkobyggnader”. Ekonomi- och egendomsutskottet menar dock att det pågår processer för att förbättra och förenkla arbetet och att det på många håll redan finns goda förutsättningar för församlingarna att få stöd i sitt arbete med energiförsörjning. Församlingsförbundet bistår församlingar med rådgivning och information. Flera stift har valt att särskilt prioritera frågan genom att tillsätta särskilda tjänster för energirådgivning. Trots att Kyrkolivsutskottet i sitt yttrande tillstyrker förslaget anser utskottet att den dialog med berörda myndigheter som motionärerna önskar redan pågår. Utskottet ser därför ingen anledning att bifalla motion 2007:1.

Medeltida domkyrkor

I motion 2007:37 frågar motionären efter ändrade bestämmelser ”så att det är domkyrkornas ursprungstid som avgör deras status i stället för den tid då de blev domkyrkor”. Ekonomi- och egendomsutskottet konstaterar att det regelverk som är gällande i Svenska kyrkan sedan relationsförändringen år 2000 inte gör någon skillnad mellan domkyrkor, oavsett ursprung, och övriga församlingskyrkor. Utskottet ser därför ingen anledning att bifalla motion 2007:37.

Förteckning av moderna inventarier

Frågan om professionell hantering av inventarier är viktig för kyrkan. Detta gäller såväl anställdas kompetens i församlingarna som systemstöd för hanteringen. Kyrkolivsutskottet poängterar i sitt yttrande Kl 2007:5y att det är ”av stor vikt att de församlingar som inte har en noggrann förteckning upprättar en sådan skyndsamt eftersom det kan vara svårt att långt i efterhand efterkonstruera uppgifter såsom tidpunkt för tillkomst, material och tillverkning”.

Ekonomi- och egendomsutskottet anser att det regelverk som finns i lagen om kulturminnen och i kyrkoordningen väl uppfyller motionärens intention. Inom ramen för biskopsvisitationer ingår, som en icke obetydlig del, att kontrollera att församlingen följer gällande lagar och förordningar. Utskottet menar att systemet fungerar väl och att noggranna protokoll förs även om hanteringen av inventarier. I många stift anordnas också regelbundet utbildning för de i församlingarna som ansvarar för bl.a. inventarieförteckningen. Utskottet konstaterar vidare att redovisningslagstiftningen borgar för att alla inventarier, oavsett ålder, bör finnas väl bokförda i varje församling. Utskottet ser därför ingen anledning att bifalla motion 2007:40.

Uppsala den 27 september 2007

På Ekonomi- och egendomsutskottets vägnar

Stig Eriksson

Erika Brundin

Närvarande: Stig Eriksson, ordförande, Ann-Marie Hallin, Leif Nilsson, Ingrid Karlsson, Sigvard Olsson, Christina Gyberg, Nils Furtenbach, Ingvar Eriksson, Karin Perers, Sten Persson, Christer Mohlin, Bo Lindell, Kurt Hedman, Runar Patriksson och Marja Hillerström.

Biskop Tony Guldbrandzén har deltagit i utskottets överläggningar.

Bilaga 1

Kyrkomötet Kyrkolivsutskottets yttrande 2007:5y
Regelverk kring kyrkobyggnader och inventarier

Till Ekonomi- och egendomsutskottet

Kyrkolivsutskottet har getts tillfälle att yttra sig över motion 2007:1, Uppvärmning av våra kyrkor och andra lokaler samt motion 2007:40, Förteckning av moderna inventarier.

Kyrkolivsutskottets uppfattning är att de regelverk som finns kan förhindra en effektiv och miljövänlig uppvärmning av kyrkobyggnader. Utskottet stödjer förslaget om att Kyrkomötet ska ge Kyrkostyrelsen i uppdrag att initiera förhandlingar med Riksantikvarieämbetet, energimyndigheten och regeringen om en mera ändamålsenlig lagstiftning och tillämpning som skapar bättre förutsättningar för en mer miljövänlig energianvändning.

Utskottet har anledning att vara stolta över Svenska kyrkans vård- och underhållsplaner och det är av stor vikt att Svenska kyrkan sköter sin kyrkoantikvariska uppgift, där inventarieförteckningen är en del. Denna uppgift är föremål för regelbunden tillsyn av stiften i enlighet med kulturminneslagen och är inte ett ansvar för den nationella nivån.

Utskottet delar motionärens oro över att viktiga faktauppgifter för moderna inventarier riskerar att gå förlorade. Därför kan det finnas anledning att aktualisera att det enligt kulturminneslagen är ett ansvar för stiften att hantera frågan om hur moderna inventarier förvaltas, på samma sätt som man gör för de äldre föremålen. Det är av stor vikt att de församlingar som inte har en noggrann förteckning upprättar en sådan skyndsamt eftersom det kan vara svårt att långt i efterhand efterkonstruera uppgifter såsom tidpunkt för tillkomst, material och tillverkning.

Uppsala den 26 september 2007

På Kyrkolivsutskottets vägnar

Vanja Björsson

Marie Nordström

Närvarande: Vanja Björsson, ordförande, Paul Trossö, Birgitta Lindén, Rolf Forslin, Johan Lothigius, Hans Ulfvebrand, Åsa Ek, Per-Henrik Bodin, Elisabet Nilsson, Olof Kjellström, Rickard Bonnevier, Roland Johansson, Hélen Lindbäck, Kerstin Zetterberg och Terence Hongslo.

Biskoparna Ragnar Persenius och Lennart Koskinen har deltagit i utskottets överläggningar.