3 Konfirmationsersättningen

Kyrkostyrelsens förslag: Det anges i kyrkoordningen att någon avgift inte får tas ut från konfirmanden för sådana kostnader som motsvaras av konfirmationsersättningen. Detta gäller även när någon avbryter en påbörjad konfirmation. Vidare klargörs att delegation till Kyrkostyrelsen att besluta om konfirmationsersättningen utöver storleken på ersättningen även avser vad den omfattar. Ändrad paragraf: 42 kap. 7 § Ny paragraf: 42 kap, 7 a §

Promemorians förslag: Förslaget i promemorian innebär att församlingar och stift som ordnar konfirmation själva eller i samverkan med någon annan inte får ta ut någon avgift från konfirmander för det som obligatoriskt hör till konfirmationen. Det förbudet skulle gälla även när någon avbryter en påbörjad konfirmation. Kyrkostyrelsens mandat att fastställa konfirmationsersättningens storlek skulle utvidgas till att avse även vilken ersättning som utgår när någon deltar i konfirmationen utan att konfirmeras. Vidare sägs att det kan finnas fyra ersättningsnivåer motsvarande 25, 50, 75 eller 100 procent av konfirmandtiden.

Remissinstanserna

Remissinstanserna är delade i sin bedömning av promemorians förslag. Lite drygt hälften avstyrker förslaget. De kritiska synpunkter som framkommit innebär i huvudsak ett ifrågasättande av behovet av regler om clearing i de fall konfirmationen avbryts och därtill påpekas att förslaget innebär att ytterligare administrativa system med komplicerade och svårtillämpade regler införs. De som tillstyrker promemorians förslag gör det i flera fall utan några särskilda kommentarer.

Domkapitlet i Stockholms stift tillstyrker av främst pastorala men också kamerala skäl förslaget att konfirmationsersättningen – när konfirmationen avbryts - bör utgöra en andel av den totala ersättningen, som motsvarar den del av konfirmandtiden som en konfirmand deltagit i.

Stiftsstyrelsen i Göteborgs stift tillstyrker de föreslagna ändringarna i 42 kap. 7 §. Stiftsstyrelsen ser det som en viktig princip att den som har deltagit i konfirmationsundervisningen fritt kan välja om han eller hon vill konfirmeras. Det är olyckligt att bestämmelserna i dag inte ger möjlighet att utbetala ersättning för en konfirmand som väljer att avstå från att konfirmeras. Det är enligt stiftsstyrelsen bra att de närmare reglerna för hur konfirmationsersättningen regleras när konfirmationen inte fullföljs inte tas in i kyrkoordningen utan att Kyrkostyrelsen får utfärda närmare bestämmelser. Stiftsstyrelsen ansluter sig till resonemangen i promemorian om en ersättning på fyra nivåer.

Stiftsstyrelsen och Domkapitlet i Luleå stift framhåller att administrativa skäl och kostnader som kan uppstå för konfirmationen inte får hindra ungdomar som känner sig tveksamma till att konfirmeras att ändå pröva på konfirmationsundervisningen. Stiftsstyrelsen menar att bestämmelser om hur ersättning skall utgå när konfirmationen inte fullföljs kan utformas på olika sätt. Även om förslaget i promemorian inte är alldeles enkelt tillstyrks ändå detta.

Församlingsförbundet avstyrker förslaget och menar att clearingsystemet bygger på att en kyrklig handling utförts. Ett undantag härvidlag för konfirmationen medför ökad byråkrati och ökade kostnader för administration som inte motsvaras av några synliga fördelar. Gällande bestämmelser tillgodoser rimliga krav på ekonomisk rättvisa. Dagens system är enkelt med få bestämmelser och dess tillämpning innebär inte några egentliga bekymmer. Detta system bör inte kompliceras om så inte är motiverat av en mycket angelägen anledning. Promemorian har enligt Församlingsförbundet inte visat att så är fallet.

Svenska kyrkans överklagandenämnd anser att det kan behöva klargöras vem som beslutar huruvida ersättning skall utgå om två församlingar inte kan enas i frågan. Eventuellt bör det också övervägas om det inte också skall införas en möjlighet att överklaga ett sådant beslut. Det föreslagna andra stycket föranleder nämnden att ifrågasätta om inte den enskilde bör ha rätt till överprövning i sak av ett beslut om uttag av avgift från denne. Man framhåller att det mycket väl kan tänkas att avgift begärs även för sådant som omfattas av konfirmationsersättningen. Överklagandenämnden framhåller också att nämnden i beslut 3/02 slagit fast att varken lagen om trossamfund eller lagen om Svenska kyrkan och inte heller kyrkoordningen ger domkapitlen eller Överklagandenämnden rätt att förplikta en församling, en samfällighet eller ett stift att betala en skuld till tredje man.

Stiftsstyrelsen i Linköpings stift anser att ett alltför detaljerat system när det gäller konfirmandclearing bör undvikas. Stiftsstyrelsen framför också att den föreslagna lydelsen av 42 kap. 7 § är otydlig och bör omarbetas.

Stiftsstyrelsen i Lunds stift menar att det är ovanligt att konfirmationsundervisningen avbryts i förtid, i vart fall när konfirmanden deltagit under en inte alldeles kort tid. Mot denna bakgrund måste det ifrågasättas om det är rimligt att införa de föreslagna, inte helt enkla, reglerna. Vidare anser stiftsstyrelsen att den föreslagna kyrkoordningstexten de facto innebär att Kyrkostyrelsens regler för konfirmationsersättning tar över domkapitlenas kyrkoordningsfästa rätt att fastställa riktlinjer för konfirmandarbetet. Som stiftsstyrelsen ser det är det nödvändigt att det finns en fullständig överensstämmelse mellan riktlinjerna för konfirmandarbetet och bestämmelserna om ersättning. Detta innebär att de av Kyrkostyrelsen utfärdade bestämmelserna måste ändras till att omfatta endast fyra lägerdygn. En sådan ändring skulle också innebära att ersättningsbestämmelserna vinner större förståelse ute i församlingarna. Slutligen framhåller stiftsstyrelsen som sin åsikt att det viktiga är att konfirmationsersättning utgår även när konfirmanden inte låter sig konfirmeras.

Stiftsstyrelsen och Domkapitlet i Strängnäs stift anser att förslaget behöver utredas grundligare och att man bör finna ett enklare sätt att lösa problemet. Om förslaget behålls anser man att den som anordnar konfirmation skall ha rätt till ersättning för styrkta kostnader.

Stiftsstyrelsen i Uppsala stift avstyrker förslaget med hänvisning till att man anser att kyrkoordningens regler i möjligaste mån bör vara enkla att förstå och tillämpa.

Gävle kyrkliga samfällighet framhåller att förslaget med flera varierande clearingbelopp inte är administrativt praktiskt inom Svenska kyrkans Kollekt- och betalsystem. Samfälligheten föreslår därför ett system som innebär att om konfirmanden deltagit minst halva tiden skall full clearingavgift utgå. För kortare tid bör ingen clearing utgå.

Lunds kyrkliga samfällighet anser det rimligt att konfirmationsersättning utgår även i de fall då konfirmationen inte fullföljs. Man anser dock systemet med fyra ersättningsnivåer vara för komplicerat och förordar en lösning där ersättningen vid avbruten konfirmation alltid motsvarar 50 procent av det fulla clearingbeloppet.

Njurunda församling delar Kyrkorättsutskottets och Ekonomi- och egendomsutskottets ställningstagande att det är tveksamt om större ekonomisk rättvisa uppnås genom att komplexiteten i regelverket vad gäller clearing ökar.

3.1 Bakgrund

3.1.1 Gällande bestämmelser

Huvudbestämmelserna om konfirmation finns i kyrkoordningens 22 kapitel. I 1 § anges vad som är konfirmationens huvudinnehåll. Där sägs att konfirmationen skall innefatta dopundervisning, deltagande i församlingens gudstjänstliv samt en konfirmationsgudstjänst med redovisning, trosbekännelse, bön med handpåläggning och sändning. I kyrkoordningen definieras alltså konfirmationen som en helhet som innefattar såväl en förberedelsetid som den särskilda konfirmationsgudstjänsten. Enligt 4 § får den som är behörig att utöva uppdraget som präst i Svenska kyrkan ansvara för den dopundervisning som föregår konfirmationsgudstjänsten och leda denna gudstjänst. En enskild präst kan alltså, oavsett om han eller hon har en kyrklig anställning, ordna konfirmation. Motsvarande gäller övriga kyrkliga handlingar. När en församling ordnar konfirmation kan kyrkoherden utse någon annan än en präst att ansvara för undervisningen. Domkapitlet får enligt 5 § utfärda bestämmelser för den dopundervisning som föregår konfirmationen. Det är det domkapitel där konfirmationsgudstjänsten äger rum som beslutar om sådana bestämmelser. Enligt 57 kap. 5 § första punkten kyrkoordningen skall de regler för församlingen och församlingens verksamhet som domkapitlet får besluta om enligt bestämmelser i kyrkoordningen ingå i församlingsinstruktionen. Det innebär att domkapitlets bestämmelser för den dopundervisning som föregår konfirmationsgudstjänsten skall ingå i församlingsinstruktionen såvitt gäller konfirmation med en församling som huvudman. Det har inte sagts något närmare i förarbetena till kyrkoordningen vad som gäller vid tillämpningen av 22 kap. 5 § när det är någon annan än en församling som ordnar konfirmationen. Genom att domkapitlet får utfärda bestämmelser om undervisningen kan domkapitlet göra de riktlinjer för konfirmandarbetet som har fastställts av Biskopsmötet och Svenska kyrkans nämnd för kyrkolivets utveckling, eller delar av dessa riktlinjer, gällande för konfirmandarbetet i stiftets församlingar. Det krävs alltså ett beslut av domkapitlet för att riktlinjerna skall gälla för konfirmation som ordnas av en församling.

I 42 kap. kyrkoordningen finns bestämmelser om avgifter för kyrkliga handlingar, om clearing av kostnaderna och om konfirmationsersättning. Bestämmelser om konfir

mationsersättning infördes av 2002 års kyrkomöte (KsSkr 2002:9, EE 2002:1, KmSkr 2002:10). Vissa förändringar beslutades av 2004 års kyrkomöte (KsSkr 2004:8, Kr 2004:2, KmSkr 2004:23).

Beträffande konfirmation sägs i 42 kap. 7 § att ingen avgift får tas ut i den egna församlingen. Om konfirmationen ordnas av någon annan församling eller ett stift har den församlingen eller det stiftet rätt till konfirmationsersättning från den församling som konfirmanden tillhör. Detsamma gäller om en församling eller ett stift ordnar konfirmation tillsammans med någon annan. En förutsättning för att en församling skall vara skyldig att betala konfirmationsersättning är alltså att det är en annan församling eller ett stift som ordnar konfirmationen. Detta gäller även i det fall det är någon annan organisation som i huvudsak svarar för genomförandet av konfirmationen. När någon annan organisation på egen hand ordnar konfirmation utan samverkan med församling eller stift är kyrkoordningens bestämmelser om konfirmationsersättning alltså inte tillämpliga. Konfirmationsersättningen utbetalas alltid från en församling (samfällighet) till en annan församling (samfällighet) eller ett stift. Det är aldrig enskilda personer som får del av konfirmationsersättningen. När det i kyrkoordningen talas om att en församling eller ett stift kan ordna konfirmation i samverkan med någon annan är avsikten att den som på det sättet samverkar med en församling eller ett stift skall få ersättningen. Hur detta skall ske behöver regleras närmare i ett avtal mellan den organisation respektive den församling eller det stift som organisationen samverkar med.

Rätten till konfirmationsersättning gäller när en konfirmation har ägt rum. Eftersom konfirmation i kyrkoordningen definieras på det sätt som tidigare redovisats innebär det att det är först när konfirmationsgudstjänsten har ägt rum som konfirmationsersättning betalas ut. Den avser endast de som deltagit i konfirmationen i dess helhet och som därmed har konfirmerats. Det finns inget närmare sagt om kostnader när någon är med under en del av konfirmandtiden men inte fullföljer konfirmationen.

Det är endast beträffande konfirmandens egen församling som det sägs att någon avgift inte får tas ut. I praktiken torde detta innebära att församlingen alltid måste ordna konfirmation i någon form som inte medför några kostnader för konfirmanden. Det betyder att ingen avgift får tas ut för det som kan anses obligatoriskt ingå i konfirmationen, dvs. den förberedande undervisningen, de lägerdygn som skall ingå enligt riktlinjerna för Svenska kyrkans konfirmandarbete och konfirmationsgudstjänsten. En församling kan även ordna konfirmation i en form som går ”utöver” vad som är obligatoriskt, t.ex. som i huvudsak sker i lägerform. I det fallet torde det tas ut avgift för de mer omfattande kostnader för kost och logi som då uppkommer. Motsvarande torde också gälla om en församling ordnar konfirmation i samverkan med någon annan extern arrangör och en konfirmand från den egna församlingen deltar i den konfirmationen.

Kyrkostyrelsen fastställer årligen de belopp som skall gälla för clearing av kostnaderna för dop, vigsel och begravningsgudstjänst samt konfirmationsersättning. I det senaste beslutet (SvKB 2004:12) sägs i 3 § att det belopp med vilket den församling som konfirmanden tillhör skall ersätta den församling eller det stift som själv eller i samverkan med någon annan ordnar konfirmationen utgör 1 600 kronor avseende undervisning. För lägerverksamhet är beloppet 400 kronor per dygn dock högst 2 800 kronor. Det innebär att ersättning alltså kan utgå för högst 7 lägerdygn. Vidare anges att konfirmationsersättningen även skall innefatta de ytterligare kostnader som föranleds av att konfirmanden är i behov av särskilt stöd. Beträffande de sistnämnda ytterligare kostnaderna sägs att överenskommelse om dessa bör träffas i förväg. Det är då fråga om en överenskommelse mellan de båda involverade församlingarna eller mellan ett stift och en församling. Ingår en församling i en samfällighet blir det också en fråga för samfälligheten. I 5 § i Kyrkostyrelsens beslut anges att rätt till ersättning föreligger endast om en församling haft kostnader för någon av de angivna posterna.

3.1.2 I vilken utsträckning fullföljs inte konfirmationen?

För att inhämta synpunkter på den problematik som aktualiserats av Kyrkomötet har konfirmandkonsulenter i stiften och ett antal konfirmandledare i ett par stift tillfrågats. Enligt vad som därvid framkommit är det inte så vanligt med avhopp under konfirmationstiden. Om konfirmanden slutar sker det främst i början av konfirmandtiden, efter två-tre träffar. Avhoppen verkar vara något vanligare i tätort/förort än på landet men det är inte helt entydigt att det förhåller sig på det sättet. Anledningen till att konfirmationen avbryts är oftast att den kolliderar med andra aktiviteter eller att en konfirmand upptäcker att han eller hon bara har följt sina kamrater men egentligen inte ville detta själv. Det kan också vara så att man är trött och bara inte orkar gå upp några timmar tidigare på helgen eller att ”fortsätta skolan” i församlingshemmet på eftermiddagen mitt i veckan. Några enstaka försvinner efter juluppehållet, eller efter novemberlovet av samma skäl. De som fortfarande är med efter jul/halvtid hoppar sällan av. Det kan ändå förekomma att några enstaka konfirmander avbryter konfirmationen i mars i lojalitet till t ex fotbollslaget när träningen startar för våren. Detta är dock mera sällsynt. Det finns också några som slutar strax innan konfirmationsgudstjänsten av mer trosmässiga skäl, men inte heller det är vanligt.

Vid lägerkonfirmation är det mycket ovanligt att konfirmationen inte fullföljs. Om det sker avhopp blir det oftast mellan introduktionsträff och själva lägret. Det går att se ett samband med det som tidigare noterats. På sommaren finns inte skolan och andra fritidsaktivitet som konkurrerar. De som väljer läger har också ofta gjort ett medvetet val och har föräldrar som stödjer deltagandet och det är en del av sommarens planerade aktivitet. Lägren är också av erfarenhet mycket meningsfulla och välplanerade vilket gör att konfirmanderna är nöjda.

Ett ytterligare förhållande som lyfts fram från konfirmandkonsulenternas sida är att det tillkommer ungdomar under konfirmationstidens gång. Det kan gälla konfirmander som tillkommer från en annan församlings konfirmandarbete. Det kan också vara fråga om att de missat starten och senare vill komma med och konfirmeras. Det finns alla möjliga varianter och man ser risker med att ett regelsystem kan skapa svårigheter i relationen mellan församlingar när sådant regleras som annars brukar kunna lösas med god vilja.

De tillfrågade konfirmandkonsulenterna och konfirmandledarna har framhållit svårigheterna med att införa ett regelverk av det slag som Kyrkomötet efterfrågat. Man ser det som svårt eller omöjligt att skapa rättvisa regler. Anledningen till detta är att uppläggningen av konfirmandarbetet är högst varierande mellan församlingar och stift. Det finns inte någon detaljstyrd kursplan utan riktlinjerna uppmuntrar till att ta utgångspunkten i tonåringens liv och i församlingens förutsättningar och arbete. Nästan alla tycker att det därför skulle vara bättre att acceptera den lilla orättvisa det innebär att en församling har kostnader men inte får konfirmationsersättning när konfirmationen avbryts än att skapa ett detaljerat regelsystem som ingen blir helt nöjd med.

3.2 Överväganden och förslag

Såvitt framgår av diskussionerna vid 2004 års kyrkomöte var det i första hand möjligheten för ungdomar att kunna delta i konfirmandundervisningen utan att konfirmeras och utan att därför drabbas av avgifter som var det viktigaste motivet för det uppdrag som gavs åt Kyrkostyrelsen. Det skall inte sättas någon press på de ungdomar som känner sig tveksamma till att konfirmeras när de ändå är med i konfirmandutbildningen. Allra minst skall ekonomiska skäl såsom att det kan uppstå en kostnad för konfirmationen få spela en roll för ställningstagandet. I motionen, men mindre framträdande vid diskussionen i Kyrkomötet, framhölls också att det uppstår kostnader för den församling som ordnar konfirmationen även när den inte fullföljs.

Såväl i Kyrkomötets diskussioner som i synpunkterna från konfirmandkonsulenter och konfirmandledare har framhållits att det är relativt får ungdomar som påbörjar konfirmationen och inte fullföljer den. När detta sker är det vanligen fråga om att man avbryter tämligen snart efter starten. I den av Kyrkomötet bifallna motionen sägs att det inte bör bli fråga om att konfirmationsersättning skall utgå om konfirmanden slutar efter ett fåtal tillfällen.

Vid dop får enligt 42 kap. 6 § kyrkoordningen aldrig tas ut någon avgift från en enskild. Den bestämmelsen gäller alla präster oavsett om de har en kyrklig anställning eller ej. Det finns en clearing av kostnaderna för ett dop när detta har förrättas i tjänsten av en lokalt anställd präst. I fråga om konfirmation är endast föreskrivet att det inte får tas ut någon avgift när konfirmationen sker i den egna församlingen.

I den remitterade promemorian finns ett förslag till ändringar i 42 kap. 7 § om avgift för konfirmation. Det innebär dels att församlingar och stift som ordnar konfirmation själva eller i samverkan med någon annan inte skall få ta ut någon avgift från enskilda för det som obligatoriskt hör till konfirmationen, dels att Kyrkostyrelsen skall få fastställa vilken konfirmationsersättning som skall utgå när någon deltar i konfirmationen utan att konfirmeras. Förbudet att ta ut avgift skulle gälla även när någon avbryter en påbörjad konfirmation. Vidare anges att det skulle kunna finnas fyra ersättningsnivåer motsvarande 25, 50, 75 eller 100 procent av konfirmandtiden. Samtidigt noteras att eftersom konfirmandutbildningen kan läggas upp på många olika sätt kan det i många fall vara svårt att tydligt ange när en viss andel av konfirmandutbildningen har genomförts.

Remissinstanserna är delade i sin bedömning av promemorians förslag. Det är dock en något större andel som är avvisande än de som ansluter sig till förslaget. Lite drygt hälften avstyrker förslaget. Som framgår av remissammanfattningen är det flera av de remissinstanser som tillstyrker förslaget som argumenterar på samma som gjordes i diskussionen vid 2004 års kyrkomöte. T.ex. anger Stiftsstyrelsen i Göteborgs stift att den ser det som en viktig princip att den som har deltagit i konfirmationsundervisningen fritt kan välja om han eller hon vill konfirmeras.

Vi ansluter oss helt till att enskilda konfirmander fritt skall kunna ta ställning till om de vill fullfölja konfirmationen utan några i sammanhanget ovidkommande ekonomiska hänsyn. För att detta skall gälla är det dock tillräckligt att i kyrkoordningen ange att det inte får tas ut någon avgift för det som obligatoriskt hör till konfirmationen. Vi lägger också fram ett sådant förslag. I en ny 42 kap. 7 a § anges att någon avgift inte får tas ut av konfirmanden för sådana kostnader som motsvarar konfirmationsersättningen. Det innebär att ingen avgift får tas ut vare sig konfirmationen fullföljs eller ej. På detta sätt menar vi att det som framstod som det allra viktigaste vid diskussionen i 2004 års kyrkomöte är tillgodosett.

De kritiska synpunkter på promemorians förslag som framkommit vid remissbehandlingen innebär att man ifrågasätter behovet av regler om clearing i de fall konfirmationen avbryts. Detta särskilt som förslaget innebär att, i motsats till vad som bör vara strävan vid ändringar i kyrkoordningen, det blir fråga om att införa nya komplicerade och svårtillämpade regler. Liksom Församlingsförbundet menar vi att gällande bestämmelser tillgodoser rimliga krav på ekonomisk rättvisa. Vi är medvetna om att en församling i vissa fall kan få kostnader för en konfirmand från en annan församling utan att få någon ekonomisk kompensation. Med hänsyn till att det, enligt vad som framkommit vid kontakter med stiftens konfirmandkonsulenter, är relativt få ungdomar som avbryter konfirmationen under senare delen av konfirmationstiden ser vi det inte som nödvändigt med konfirmationsersättning när konfirmationen inte fullföljs. Det rör sig om begränsade merkostnader om en konfirmand mer eller mindre deltar endast i en mindre del av konfirmandundervisningen.

Som redovisats tidigare råder det en bristande överensstämmelse mellan den bokstavliga lydelsen av förbudet mot att ta ut någon avgift från konfirmander som tillhör den egna församlingen och gällande praxis. När en församling ordnar en särskild form av lägerkonfirmation, kanske i samverkan med någon annan organisation, torde det i regel tas ut en avgift för sådant som kan anses gå utöver det som obligatoriskt hör till konfirmationen. Genom att förbudet att ta ut en avgift, vilket inte längre skall gälla endast församlingens egna konfirmander, kopplas till konfirmationsersättningen står det klart att det får tas ut avgifter för sådant som går utöver det obligatoriska. Även om det i vårt förslag inte är särskilt reglerat får det ses som självklart att församlingen alltid ordnar en konfirmation som är utformad så att den inte medför något krav på avgifter från dem som deltar. Alla skall ha möjlighet att delta i konfirmation utan att erlägga någon särskild avgift.

I vårt förslag till ändrade bestämmelser sägs att Kyrkostyrelsen inte endast får utfärda närmare bestämmelser om konfirmationsersättningens storlek utan även om vad ersättningen omfattar. Detta innebär endast en anpassning till vad som visat sig nödvändigt när Kyrkostyrelsens beslut om konfirmationsersättning har utarbetats. Det har inte bedömts som rimligt att ha ett enda belopp utan det har varit nödvändigt att göra en uppdelning mellan en undervisningsdel och en lägerdel. Detta eftersom antalet lägerdygn kan skilja sig åt mellan olika församlingar. Ersättningen skall omfatta det verkliga antalet lägerdygn dock höst sju. I några remissvar har framförts synpunkter på att konfirmationsersättningen omfattar högst sju lägerdygn trots att riktlinjerna för konfirmandundervisningen anger att det skall ingå minst fyra lägerdygn. Vi finner det dock rimligt att den miniminivå som anges i riktlinjerna inte behöver vara avgörande för konfirmationsersättningens storlek. Mot bakgrund bl.a. av vad som framkommit i remissvaren får den frågan övervägas på nytt när nästa beslut skall fattas om konfirmationsersättningens storlek och omfattning.

Svenska kyrkans överklagandenämnd har i sitt yttrande tagit upp vissa frågor om behovet av bestämmelser om överklagande av beslut om konfirmationsersättning och avgifter från enskilda vid konfirmation. Vi har inte bedömt som nödvändigt att ta bestämmelser om överklagande i kyrkoordningen.