2 Församlingsindelning och församlingsinstruktion

Kyrkostyrelsens förslag: Bestämmelserna i 17 kap. 3 § kyrkoordningen om domkapitlets möjlighet att meddela undantag från huvudbestämmelsen om en huvudgudstjänst varje söndag och kyrklig helgdag arbetas om och förenklas. Domkapitlets beslut om undantag skall finnas i församlingsinstruktionen och där skall anges vad som skall gälla i stället i fråga om församlingens gudstjänstliv. Beslut om undantag för enstaka tillfällen skall inte finnas i församlingsinstruktionen. I 37 kap. 2 § anges att om domkapitlet i församlingsinstruktionen har medgivit sådana undantag från huvudregeln får en församling undantas från en indelningsändring. Ändrade paragrafer: 17 kap. 3 § och 37 kap. 2 §

Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med vårt. Vi har dock med hänsyn till vad som framförts från några remissinstanser formulerat bestämmelserna i kyrkoordningen något annorlunda.

Remissinstanserna

En mycket stor majoritet av remissinstanserna tillstyrker promemorians förslag till ändringar i kyrkoordningen. I några fall finns förslag till annan utformning av bestämmelserna än vad som föreslås i promemorian.

Stiftsstyrelsen och Domkapitlet i Göteborgs stift menar att den förslagna ändringen i 17 kap. 3 § inte enbart innebär en förenkling av skrivningen utan också en viss innehållslig förskjutning. Genom den föreslagna lydelsen införs en möjlighet att medge undantag från huvudregeln om att det i alla församlingar alltid skall firas en söndaglig gudstjänst. Detta ses som något principiellt nytt och teologiskt tveksamt. Av den tidigare lydelsen framgick att flera församlingar kunde gå ihop och fira gemensam gudstjänst (sammanlysning) för att uppfylla kravet på söndaglig gudstjänst enligt huvudregeln. Det var dock inte fråga om något undantag utan endast ett annat sätt att uppfylla huvudregelns krav. Man anser det inte orimligt att upprätthålla denna, förvisso subtila, skillnad mellan sammanlysning och undantag i kyrkoordningen. I den del som avser ändring i 37 kap. 2 § tillstyrker man förslaget i princip men förordar en annan lydelse som skulle göra bestämmelsen tydligare.

Stiftsstyrelsen i Karlstads stift menar att det finns behov av undantag från kyrkoordningens huvudregler om gudstjänstlivet huvudsakligen i två fall; på grund av strukturella förhållanden samt vid vakanser/sjukledigheter. När undantag behöver ske på grund av strukturella förhållanden är det rimligt att så sker genom ändring i församlingsinstruktionen. Men när undantag behöver ske på grund av vakanser etc. förefaller en sådan ordning vara onödigt omständlig. Likartade synpunkter framför Stiftsstyrelsen och Domkapitlet i Stockholms stift när man föreslår att den föreslagna lydelsen av 17 kap. 3 §, andra meningen, för tydlighetens och helhetens skull bör ändras så att den erhåller följande lydelse: ”I ett sådant beslut skall domkapitlet om undantaget avser viss regelmässighet i församlingsinstruktionen ange vad som skall gälla i fråga om församlingens gudstjänstliv.”

Domkapitlet i Lunds stift tillstyrker förslaget i huvudsak men anser att det även av 17 kap. 3 § bör framgå att dispens från huvudregeln om en huvudgudstjänst alla söndagar och kyrkliga helgdagar skall införas i församlingsinstruktionen.

Stiftsstyrelsen och Domkapitlet i Visby stift menar att det finns en risk för att det som är inskrivet i församlingsinstruktionen betraktas som norm och att en dispens i fråga om gudstjänstfirande kommer att uppfattas som permanent. Man anser därför att det behöver klargöras huruvida en församling skall kunna medges permanent eller endast tillfälligt undantag från Svenska kyrkans huvudordning och under vilka förutsättningar undantag kan medges. Man framhåller att införande av en liberalare tolkning av gudstjänstkriteriet skulle innebära en uppluckring av vad begreppet församling står för och dessutom vara ett brott mot kristen tradition. Den risken framhålls ännu mer av Götlunda församling som avstyrker förslaget i den del som rör ändringar i 17 kapitlet. Man menar att den föreslagna ändringen i praktiken kommer att innebära att kravet på att minst en gudstjänst skall firas i församlingen tas bort. Församlingen motsätter sig en sådan genomgripande förändring av kyrkoordningen. Församlingen tillstyrker dock förslaget i den del som avser ändring i 37 kapitlet.

Fardhems kyrkliga samfällighet tillstyrker förslaget. Man tillägger att det inte är kyrkoordningen utan stiftsstyrelsernas tillämpning av densamma som är problemet. Det bör därför snarast utredas om inte kyrkoordningen borde ändras så att stiftsstyrelsens makt att besluta om indelningsändringar begränsades.

2.1 Bakgrund

2.1.1 2004 års kyrkomötes beslut

Genom sitt bifall till förslaget i Organisationsutskottets betänkande Strukturfrågor (O 2004:1) uppdrog 2004 års kyrkomöte åt Kyrkostyrelsen att mot bakgrund av vad utskottet anfört överväga en komplettering av kyrkoordningen så att, i avsnittet om församlingskriterierna, församlingsinstruktionen omnämns som ett redskap för att tillgodose pastorala behov och beakta lokala förhållanden. Samtidigt som Kyrkomötet fattade detta beslut avslogs flera motioner i vilka föreslogs ändringar av de kriterier för församling som finns i 37 kap. 2 § kyrkoordningen. Motionsförslagen gällde förändringar i det s.k. gudstjänstkriteriet enligt vilket det i församlingen skall firas en huvudgudstjänst varje söndag och annan kyrklig helgdag eller åtminstone en gudstjänst varje vecka om inte domkapitlet har medgivit något annat.

Organisationsutskottet konstaterade i sitt betänkande att kyrkoordningens reglering ger utrymme för en flexibilitet kring de uttalade församlingskriterierna och menade att det därför inte var nödvändigt att omformulera bestämmelserna i dessa delar. I betänkandet hänvisade utskottet till vad Läronämnden anförde i yttrandet Församlingskriterier (Ln 2004:5y). Utskottet noterade att Läronämnden bl.a. angivit att kriterierna för en församling skall fungera som spegel och riktmärke. ”De har däremot inte som huvudsyfte att driva fram strukturförändringar. Kriterierna skall inte vara en börda utan en drivkraft till reflektion och förnyelse.” Läronämnden pekade vidare på att gudstjänstkriteriet i kyrkoordningen anger som normalordning att huvudgudstjänst firas varje sön- och helgdag samtidigt som gudstjänstlivet alltid måste utformas med hänsyn till lokala förhållanden. Pastorala hänsyn måste tas.

Utifrån Läronämndens yttrande om att gudstjänstlivet alltid måste utformas med hänsyn till lokala förhållanden och att pastorala hänsyn måste tas, lyfte Organisationsutskottet fram den process som arbetet med församlingsinstruktionen utgör. Utskottet noterade att tillämpningen och övervägandena kring gudstjänstkriteriet i 17 kap. 3 § har en klar koppling till fastställande och utfärdande av församlingsinstruktionen. På det sättet samordnas och förankras församlingens, kyrkoherdens och stiftets överväganden. Utskottet framhöll att förändringar i församlingsstrukturen måste ske i en öppen dialog mellan dem som har olika uppgifter och ansvar i en sådan process. Denna process är ett samspel mellan församlingar och stift, liksom mellan de båda stiftsorganen domkapitel och stiftsstyrelse. Det är viktigt att församlingskriterierna tar sin utgångspunkt i vad församlingen är och inte i att den måste bestå av ett visst antal människor. Därför ger kyrkoordningen möjligheter till att finna lokala lösningar och stimulerar till ett lokalt engagemang.

Det var mot den angivna bakgrunden som utskottet föreslog att Kyrkostyrelsen skulle få i uppdrag att överväga en komplettering av kyrkoordningen så att i avsnittet om församlingskriterierna församlingsinstruktionen omnämns som ett redskap för att tillgodose pastorala behov och beakta lokala förhållanden.

2.1.2 Gällande bestämmelser

Kyrkoordningens kriterier för församling

Frågor om den kyrkliga indelningen blev i och med de ändrade kyrka-statrelationerna en inomkyrklig angelägenhet. När kyrkan själv fick hand om alla indelningsfrågor var det nödvändigt med bestämmelser i kyrkoordningen på detta område. När kyrkoordningen utarbetades och beslutades fanns en bred enighet om att stiftsstyrelserna skulle besluta om församlingsindelningen. Andra kyrkolagsutskottet framhöll i sitt betänkande Kyrkoordning för Svenska kyrkan (2 KL 1999:1) att det till grund för en lokal reflektion och för stiftsstyrelsernas beslut måste finnas kriterier för vad en församling är. ”Dessa kriterier behöver bygga på vissa gemensamma principer som tar sin utgångspunkt i vad en församling är. De skall fungera som en spegel där församlingen kan se sig själv i relation till sin grundläggande uppgift och de människor den är satt att tjäna.”

Kriterierna för församling finns i 37 kap. 2 § kyrkoordningen. Det första av de tre kriterierna gäller församlingens gudstjänstliv. I varje församling skall firas en huvudgudstjänst varje söndag och annan kyrklig helgdag eller åtminstone en gudstjänst varje vecka om inte domkapitlet har medgivit något annat. Det andra kriteriet hänger samman med det första och anger att det skall finnas minst ett i Svenska kyrkans ordning invigt kyrkorum i varje församling. Det tredje kriteriet gäller att det i församlingen finns människor som tar ansvar för att församlingens uppgifter blir utförda och som är beredda att åtaga sig förtroendeuppdragen i församlingen. Att dessa kriterier finns i kyrkoordningens kapitel 37 om ändringar i indelningen hör samman med att de utgör ett underlag för stiftstyrelsens beslut om församlingsindelningen i stiftet. I den nämnda paragrafen sägs att stiftsstyrelsen om det finns särskilda skäl får undanta en församling från en indelningsändring även om den inte uppfyller de angivna kriterierna. I de av 1999 års kyrkomöte beslutade införandebestämmelserna till kyrkoordningen togs som punkt 22 in en bestämmelse enligt vilken en församling som inte uppfyllde kriterierna för församling i 37 kap. 2 § kyrkoordningen, utan beslut om undantag från indelningsändring, ändå fick bestå till utgången av år 2005.

I Andra kyrkolagsutskottets betänkande, vilket låg till grund för 1999 års kyrkomötes beslut om kyrkoordningen noterades att Svenska kyrkan framträder på lokal nivå som församlingar. Församlingen är Svenska kyrkans grundläggande enhet eller Svenska kyrkan på sin ort därför att det är i församlingen som evangelium förkunnas och sakramenten delas ut. ”Det gemensamma, regelbundna gudstjänstfirandet är en nödvändig betingelse för att kunna tala om en församling.”

Samtidigt noterade Andra kyrkolagsutskottet att församlingen med dess ursprung i den före 1862 odelade socknen inte endast är av betydelse som kyrklig enhet. Framförallt på landsbygden är den en vidare gemenskapsstruktur. Församling/socken och kyrkobyggnaden är viktiga beståndsdelar i en bygds identitet. Utskottet menade att det i detta perspektiv är naturligt att det kan uppstå spänningar om man upplever att de kyrkliga utgångspunkterna ensidigt tar överhanden.

En nödvändig utgångspunkt för församlingsindelningen är det som är konstitutivt för kyrkan. Det går inte att tala om församlingen som kyrkans grundläggande enhet utan gudstjänsterna och gudstjänstgemenskapen. Församlingen får inte reduceras till en indelningsenhet. Att gudstjänsten är nödvändig för församlingen betyder inte att man kan bortse från andra aspekter. Om Svenska kyrkan skall kunna fylla sin uppgift som en folkkyrka, måste församlingen vara väl integrerad i det samhälle där den är satt att verka. Det hör till folkkyrkans karaktär att möta människor i vardagen och vid avgörande händelser i livet.

Andra kyrkolagsutskottet konstaterade att det är naturligt att samhällets utveckling påverkar församlingsstrukturen. ”När människor flyttar samman i storstäder måste det bildas nya församlingar. Alltför stora församlingar riskerar att bli administrativa enheter som paraplyn över ett antal egentliga församlingar. Alltför små församlingar riskerar också att reduceras till delar av det som är en större egentlig församling. En församling måste ha en viss egen styrka om den skall kunna stärkas ytterligare genom den ansvarsfördelning som finns i kyrkoordningen.”

Vidare framhöll utskottet att förändringar i församlingsstrukturen måste ske i en öppen dialog mellan dem som har olika uppgifter och ansvar i en sådan process. Denna process är ett samspel mellan församling och stift, liksom mellan de båda stiftsorganen domkapitel och stiftsstyrelse. Det är viktigt att församlingskriterierna tar sin utgångspunkt i vad församlingen är och inte i att den måste bestå av ett visst antal människor. Utskottet såg det därför som viktigt att kyrkoordningen ger möjligheter till att finna lokala lösningar och till ett lokalt engagemang. Församlingssammanläggningar måste enligt utskottet kunna förenas med ett bibehållande av ett engagemang på sockennivå för den egna kyrkobyggnaden.

Samtidigt som kyrkoordningen skulle ange vad som är ”normalordningen” måste den ge utrymme för lokala variationer. Dialogen mellan församlingar och stift riskerar annars att bli meningslös. Huvudregeln att det skall firas en huvudgudstjänst varje söndag och kyrklig helgdag fanns redan före kyrkoordningens tillkomst. Andra kyrkolagsutskottet menade att det skulle ge en egendomlig signal om detta ändrades i samband med ändrade kyrka-statrelationer. För att domkapitlets övergripande ansvar för gudstjänstlivet skulle komma till klart uttryck anges i kyrkoordningen att domkapitlet kan medge undantag från huvudregeln om minst en gudstjänst varje vecka. Den uttalade avsikten är att undantag får göras utifrån lokala förutsättningar.

Strävan efter frivillighet måste enligt Andra kyrkolagsutskottet vara den givna utgångspunkten när beslut fattas om församlingsindelning. Utskottet fann att det dock inte är möjligt att bestämma att det alltid skall råda frivillighet. Utan ett fungerande gudstjänstliv inom de ramar domkapitlet funnit nödvändiga eller utan förtroendevalda som tar ansvar för församlingens styrelse kan den inte bestå. Den undantagsbestämmelse som finns i 37 kap. 2 § skall ses som ett inslag i dialogen mellan stift och församling.

Huvudbestämmelserna om församlingens gudstjänster finns inte i kyrkoordningens kapitel 37 om den kyrkliga indelningen utan i 17 kap. Gudstjänstliv. Där anges i 3 § att det i varje församling skall firas en huvudgudstjänst alla söndagar och kyrkliga helgdagar. Vidare sägs där att en huvudgudstjänst får firas gemensamt för två eller flera församlingar, om domkapitlet medger det. Innan domkapitlet fattar ett sådant beslut skall de berörda församlingarna ges tillfälle att yttra sig. Om församlingens huvudgudstjänst på detta sätt flyttas till en annan församling skall en gudstjänst ändå firas i församlingen under veckan. Från sistnämnda bestämmelse får domkapitlet om det finns särskilda skäl medge undantag.

Bestämmelsen att det varje söndag och kyrklig helgdag skall firas en huvudgudstjänst i församlingen motsvarar vad som gällde tidigare enligt den av Kyrkomötet beslutade kyrkliga kungörelsen (SKFS 1986:3) om antagande av ny kyrkohandbok för Svenska kyrkan. Bestämmelsen att församlingarna skall ges tillfälle att yttra sig innan domkapitlet beslutar om att huvudgudstjänster får firas gemensamt för två eller flera församlingar var formellt sett ny men hade i praktiken också gällt tidigare. I kyrkoordningskommentarerna i Centralstyrelsens kyrkoordningsskrivelse angavs att församlingarna blir delaktiga i generella beslut om eventuell sammanlysning av huvudgudstjänster via församlingsinstruktionen.

Bestämmelserna om att det skall firas en annan gudstjänst under veckan i församlingen när huvudgudstjänsten är flyttad till en annan församling och om att domkapitlet kan medge undantag från detta var nya bestämmelser som infördes genom kyrkoordningen. Som motiv för bestämmelsen om minst en gudstjänst varje vecka hänvisade Centralstyrelsen till vad den anfört om gudstjänstens grundläggande betydelse för församlingen.

I Augsburgska bekännelsens sjunde artikel om kyrkan anges vad som är grundäggande för kyrkan. Där sägs att kyrkan ”är de heligas samfund, i vilket evangelium rent förkunnas och sakramenten rätt förvaltas”. I stället för ”de heligas samfund” kan den tyska grundtexten ges översättningen ”församlingen av alla troende”. Det som här sägs om kyrkan gäller kyrkan lokalt, församlingen. Kyrkan/församlingen framträder på detta sätt varje gång gudstjänst firas i olika former. Det gemensamma, regelbundna gudstjänstfirandet är en nödvändig betingelse för att man skall kunna tala om en församling.

Som exempel på skäl för domkapitlet att medge undantag från bestämmelsen om att det skall firas minst en gudstjänst varje vecka i varje församling pekade Centralstyrelsen på att det i ett pastorat med många små församlingar kan vara svårt att under sommarmånaderna fira en gudstjänst varje vecka i varje församling.

Församlingsinstruktionen

Församlingsinstruktionen tillkom i samband med kyrkoordningen. Bakgrunden var att prästanställningen genom kyrkoordningen blev en renodlat lokal anställning. Det fanns behov av ett nytt instrument för tillsyn från domkapitlen inte minst mot bakgrund av att dessa inte längre skulle utfärda tjänstgöringsföreskrifter för prästerna. Huvudbestämmelserna om församlingsinstruktionen finns också i kyrkoordningens kapitel 57 om tillsyn. I församlingsinstruktionen regleras både de av domkapitlet enligt kyrkoordningen formellt givna reglerna och de verksamhetsföreskrifter som kyrkoråd och kyrkoherde själva kan ge för församlingens verksamhet. Genom att såväl kyrkorådet som kyrkoherden fattar det lokala beslutet om församlingsinstruktionen är den ett tydligt uttryck för den s.k. dubbla ansvarslinjen. För att församlingsinstruktionen skall vara gällande skall den dock ha utfärdats av domkapitlet, 57 kap. 6 §. Detta tydliggör att församlingsinstruktionen är ett led i Svenska kyrkans episkopala struktur. Församlingen är Svenska kyrkan lokalt och samtidigt delar av en helhet. När församlingsinstruktionen har utfärdats av domkapitlet är den bindande för församlingen.

I 57 kap. 5 § anges i fem punkter det som skall ingå i församlingsinstruktionen. Det är de båda första punkterna som är av betydelse när det gäller frågorna om gudstjänstlivet. I den första punkten sägs att församlingsinstruktionen skall innehålla de regler för församlingen och församlingens verksamhet som domkapitlet får besluta enligt bestämmelser i kyrkoordningen. Den andra punkten tar upp det som i första hand brukar förknippas med församlingsinstruktionen, nämligen att den skall innehålla ett pastoralt program för församlingens grundläggande uppgift att fira gudstjänst, bedriva undervisning samt utöva diakoni och mission.

Det är församlingsinstruktionen i sin helhet som skall utfärdas av domkapitlet. Den skall utarbetas av kyrkoherden och kyrkorådet i församlingen i samråd med domkapitlet. Det finns dock särskilda bestämmelser om möjligheten för domkapitlet att ändra de delar av församlingsinstruktionen som avser regler enligt 5 § 1. Om det finns särskilda skäl får domkapitlet enligt 57 kap. 7 § utan godkännande av kyrkoråd och kyrkoherde besluta om sådana regler. Utgångspunkten är alltså att även de regler som domkapitlet får besluta skall vara resultat av samverkan och samråd mellan kyrkoråd, kyrkoherde och domkapitel. Vad som i sammanhanget kan vara ”särskilda skäl” finns inte behandlat i förarbetena till kyrkoordningen. Det är en fråga för domkapitlet att bedöma om det finns särskilda skäl för att fatta beslut om ändringar i församlingsinstruktionen som inte kyrkorådet och kyrkoherden har godkänt.

De regler för församlingens gudstjänster som domkapitlet enligt bestämmelser i kyrkoordningens kapitel 17 om gudstjänstlivet får besluta, är av den karaktären att de hör hemma inom såväl den första som den andra punkten. Det gäller t.ex., åtminstone om det inte är fråga om enstaka tillfällen, att medge undantag från bestämmelserna i 17 kap. 3 § om att det skall firas minst en gudstjänst varje vecka i församlingen. Om domkapitlet, därför att det finns särskilda skäl, har fattat ett mer generellt beslut om undantag ingår detta i den del av det pastorala programmet som gäller församlingens gudstjänster.

Fortsatta diskussioner om kriterier för församling

Kyrkoordningens kriterier för församling, och då främst det som gäller gudstjänstlivet, har spelat en framträdande roll i beslut och diskussioner om de omfattande ändringar som skett i församlingsindelningen. Vid årsskiftet 2001/02 minskade antalet församlingar med 290 stycken eller med 12 procent. De beslut som fattats om indelningsändringar i slutet av år 2004 innebär en ytterligare minskning med omkring 370 församlingar eller med 17 procent vid årsskiftet 2005/06.

Frågorna om förändringarna i församlingsindelningen och församlingskriterierna har diskuterats i den allmänna kyrkliga debatten och föranlett motioner vid 2001–2004 års kyrkomöten. Vid 2001 års kyrkomöte behandlades två motioner som bägge syftade till att ge de små församlingarna möjlighet att förbli egna församlingar. Den ena motionen ville öppna en möjlighet för en tidigare församling som blivit föremål för församlingssammanslagning att åter kunna bli en egen församling medan den andra motionen syftade till att ändringar i församlingsindelningen skulle grundas på frivillighet. Vid 2002 års Kyrkomöte behandlades ett antal motioner om församlingssammanslagningar och församlingskriterierna. Kyrkomötet gav Kyrkostyrelsen i uppdrag att från stiften begära in nödvändig information för att få en samlad kunskap om kyrkordningens tillämpning när det gäller indelningsfrågorna. Resultatet av detta uppdrag blev skrivelsen Strukturfrågor inom Svenska kyrkan (KsSkr 2003:5). I skrivelsen lämnades en redovisning av stiftskansliernas enkätsvar om hur strukturarbetet avseende församlingsindelning har bedrivits efter den 1 januari 2000. Därutöver beskrivs kortfattat hur stiften har arbetat med strukturfrågorna och vilka slutsatser som stiften har dragit av de genomförda förändringarna samt hur den fortsatta planeringen såg ut. Vidare behandlades bl.a. domkapitlens beslut om dispenser från kriteriet enligt 17 kap. 3 § andra stycket kyrkoordningen att det skall firas en huvudgudstjänst alla söndagar och kyrkliga helgdagar.

De olika förslag till ändringar i bestämmelserna om församlingens gudstjänstliv och församlingskriterierna som motionsvägen har lagts fram för Kyrkomötet har samtliga avslagits. I sitt av 2004 års kyrkomöte bifallna betänkande (O 2004:1) hänvisade Organisationsutskottet till vad det anfört i sitt betänkande om strukturfrågor föregående år. Utskottet angav där att församlingskriterierna, där det bl.a. anges att det skall firas en huvudgudstjänst varje söndag och annan kyrklig helgdag eller en gudstjänst varje vecka om inte domkapitlet har medgivit något annat, syftar till att stärka församlingens identitet. Utskottet konstaterade samtidigt att en församling, trots att man inte uppfyller kriterierna, får undantas från indelningsändring om det finns särskilda skäl, och att stiftsstyrelsen alltså har en möjlighet att ge dispens. Vidare hänvisade utskottet till att Läronämnden i sitt yttrande (Ln 2003:4y) anfört, att kyrkoordningen måste tydligt uttrycka grundkriterierna för vad en församling är, men också innehålla en sådan reglering att den möjliggör pastorala hänsynstaganden av olika slag, inte minst kring gudstjänstfirandet. Mot den här bakgrunden konstaterade Organisationsutskottet, som tidigare redovisats, att kyrkoordningens reglering ger utrymme för en flexibilitet kring de uttalade församlingskriterierna och att det därför inte torde vara nödvändigt att omformulera bestämmelserna i dessa delar.

2.2 Överväganden och förslag

Kyrkomötet har flera gånger avslagit förslag att ändra de kriterier för församling som finns i 37 kap. 2 § kyrkoordningen. Det har funnits förslag om att ha mindre tydliga och precisa bestämmelser såsom att t.ex. ange enbart att det regelbundet skall firas gudstjänst. Med stöd bl.a. av vad Läronämnden anfört har Kyrkomötet funnit att det saknas anledning att ompröva bestämmelserna i kyrkoordningen.

I Centralstyrelsens kyrkoordningsskrivelse till 1999 års kyrkomöte konstaterades att det gemensamma, regelbundna gudstjänstfirandet är en nödvändig betingelse för att man skall kunna tala om en församling. I skrivelsen ställdes frågan vad som i detta sammanhang bör avses med ”regelbundna”.

Det normala är att man som ett minimum i församlingen firar en söndaglig huvudgudstjänst. Söndagen är kyrkans dag för huvudgudstjänster. Vi har vilodagen för att få vila och vederkvickelse men främst för att skaffa oss tid och möjlighet att fira gudstjänst, för att tillsammans få höra och betrakta Guds ord samt lova Gud, sjunga och bedja. (Stora katekesen)

Det finns en tydlig och teologiskt väl motiverad huvudregel. Såväl när kyrkoordningen utarbetades som i de fortsatta diskussionerna har det dock konstaterats att det måste kunna göras undantag från huvudregeln. Också i detta fall med stöd av Läronämnden, har i Kyrkomötets behandling av församlingskriterierna framhållits att gudstjänstlivet alltid bör utformas med pastorala hänsynstaganden av olika slag utifrån lokala förhållanden och förutsättningar.

Församlingsinstruktionen skall med hänsyn till varje församlings särskilda förutsättningar innehålla ett pastoralt program för församlingens grundläggande uppgift. Den utarbetas i samråd mellan stift och församling eftersom församlingens grundläggande uppdrag också är kyrkans gemensamma uppgift. Till det som skall behandlas i församlingsinstruktionen hör församlingens gudstjänstliv. En utgångspunkt för det som tas upp i det sammanhanget måste vara de bestämmelser om gudstjänsten som finns i kyrkoordningen.

Bestämmelserna i 17 kap 3 § kyrkoordningen är relativt detaljerade. Där anges först en huvudregel om att det skall firas huvudgudstjänst i varje församling varje söndag och kyrklig helgdag. Därefter finns bestämmelser om hur beslut skall fattas när två eller flera församlingar firar gudstjänst gemensamt (sammanlysning). Därefter en huvudregel om vad som gäller för de församlingar där den gemensamma gudstjänsten inte äger rum och slutligen anges att domkapitlet får besluta om undantag från denna sistnämnda huvudregel. Det finns skäl att anpassa dessa bestämmelser till det som sagts i Kyrkomötet om att gudstjänstlivet alltid bör utformas med pastorala hänsynstaganden av olika slag utifrån lokala förhållanden och förutsättningar. Detta har, som tidigare framgått, inte innefattat något ifrågasättande av huvudregeln om huvudgudstjänster varje söndag och kyrklig helgdag. Som denna bestämmelse är utformad avser den en gudstjänst i varje församling. Detta måste förstås på det sättet att en gudstjänst firas inom församlingens territoriella område. Som bestämmelserna nu är utformade innebär en sammanlysning ett undantag från denna huvudregel. Stiftsstyrelsen och Domkapitlet i Göteborgs stift synes i sitt remissvar göra en annan tolkning av bestämmelsernas innebörd. Det i sak viktigaste i det som sägs i yttrandet torde dock vara att det alltid, även om det inte firas någon gudstjänst inom den territoriella församlingen, bör finnas någon gudstjänst som kan sägas vara församlingens gudstjänst. Detta kan tillgodoses genom att flera församlingar firar en gemensam gudstjänst.

Vårt förslag till ändring av 17 kap. 3 § innebär att huvudregeln om en huvudgudstjänst alla söndagar och kyrkliga helgdagar kvarstår oförändrad. Däremot bör det inte längre finnas detaljerade bestämmelser i kyrkoordningen om undantag från huvudregeln. Detta bör vara en sak som behandlas i församlingsinstruktionen och som därmed är föremål för en dialog mellan församlingen och domkapitlet. På detta sätt tillgodoses det som Domkapitlet i Lunds stift anfört om att dispens från huvudregeln skall införas i församlingsinstruktionen. Samtidigt är det fråga om en sådan del av församlingsinstruktionen som domkapitlet enligt 57 kap. 7 §, om det finns särskilda skäl, får besluta utan godkännande av kyrkoråd och kyrkoherde. Om domkapitlet t.ex. beslutar att det med viss regelmässighet får firas gemensam huvudgudstjänst för flera församlingar bör detta framgå av församlingsinstruktionen. Detsamma gäller om domkapitlet därför att det finns särskilda skäl medger undantag från det som nu sägs i 17 kap. 3 § tredje stycket om minst en gudstjänst i församlingen varje vecka. Stiftsstyrelsen i Karlstads stift liksom Stiftsstyrelsen och Domkapitlet i Stockholms stift har på lite olika sätt framfört att varje beslut om undantag från huvudregeln inte skall behöva tas in i församlingsinstruktionen. Vi instämmer i detta och vårt förslag till ändring av 17 kap. 3 § har utformats med den utgångspunkten.

Götlunda församling avstyrker ändringar i 17 kap. eftersom man menar att en ändring i praktiken kommer att innebära att kravet på att minst en gudstjänst skall firas i församlingen tas bort. Stiftsstyrelsen och Domkapitlet i Visby stift menar att det finns en risk för att det som är inskrivet i församlingsinstruktionen betraktas som norm och att en dispens ifråga om gudstjänstfirande kommer att uppfattas som permanent. Vi vill understryka att det inte är fråga om någon förändring av den huvudregel som finns i kyrkoordningen. Redan nu finns dock möjligheter för domkapitlet att besluta om undantag från denna huvudregel. Det förhållande att det tydliggörs att det som skall gälla i fråga om församlingens gudstjänstliv skall finnas med i församlingsinstruktionen innebär inte någon egentlig förändring. Vi ser det som en god ordning att det som gäller för en enskild församling behandlas på det sätt som gäller för församlingsinstruktionen och förutsätter att domkapitlen inte gör andra bedömningar av hur det som sägs i kyrkoordningen och dess förarbeten skall tilllämpas därför att detaljregleringen upphör.

Det beslut som fattades av 2004 års kyrkomöte avsåg primärt att församlingsinstruktionen skall finnas med i bestämmelserna om det s.k. gudstjänstkriteriet i 37 kap. 2 § . I likhet med förslaget i den remitterade promemorian föreslår vi också att det skall finnas bestämmelser om församlingsinstruktionen i den nämnda paragrafen. Vid den närmare utformningen av vårt förslag har vi tagit hänsyn till det som sägs i yttrandet från Stiftsstyrelsen och Domkapitlet i Göteborgs stift även om vi utformat ändringen något annorlunda. Vårt förslag innebär att det enligt 37 kap. 2 § sista stycket får görs undantag från det s.k. gudstjänstkriteriet vid en indelningsändring om domkapitlet i församlingsinstruktionen har medgivit att något annat än huvudregeln skall gälla beträffande församlingens gudstjänstliv.

Gudstjänstkriteriet innebär fortfarande att det i församlingen skall firas en huvudgudstjänst varje söndag och annan kyrklig helgdag eller åtminstone en gudstjänst varje vecka. Det bör noteras att detta gudstjänstkriterium i indelningsbestämmelserna inte överensstämmer helt med huvudregeln om huvudgudstjänst varje söndag och kyrklig helgdag i 17 kap. 3 §. Om domkapitlet i församlingsinstruktionen har medgivit att det i viss utsträckning kan firas en annan gudstjänst i veckan än huvudgudstjänst på söndagar innebär detta att gudstjänstkriteriet är uppfyllt.