6. Kyrkorättsliga överväganden beträffande ordning för välsignelse över ingånget partnerskap

De grundläggande motiven för att införa en ordning för välsignelse över ingånget partnerskap har anförts ovan. Det finns inga rättsliga regler beträffande välsignelse över registrerat partnerskap. Det är därför en fråga för Svenska kyrkan själv att ta ställning till och besluta vad som skall gälla. Det finns ett antal frågor av kyrkorättslig art som behöver belysas när Kyrkomötet skall ta ställning till en officiell kyrklig ordning.

6.1 Gudstjänstlivet som uttryck för tro, bekännelse och lära

I denna skrivelse läggs inte fram något förslag till en ny gudstjänstordning som skall införas i kyrkohandboken och inte heller föreslås att Kyrkomötet skall fatta beslut om den närmare utformningen av den ordning som skall användas vid välsignelse över ingånget partnerskap. Förslaget innebär i stället att Kyrkomötet delegerar till Kyrkostyrelsen att i ett senare skede fatta ett sådant beslut. Kyrkomötet tar därmed ställning till att det skall finnas en officiell ordning för välsignelse över ingånget partnerskap. Ett sådant beslut aktualiserar bl.a. frågor om gudstjänstlivet som uttryck för Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära. Det kan i framtiden bli fråga om en handboksändring och därmed om beslut från Kyrkomötets sida även beträffande välsignelsehandlingens utformning.

I kyrkordningsskrivelsen till 1999 års kyrkomöte skrev Svenska kyrkans centralstyrelse följande med utgångspunkt från det beslut om kyrkoordningen som då skulle fattas:

Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära gestaltas i gudstjänst och liv. Kyrkans gudstjänst och liv skall ge uttryck för vad kyrkan tror, bekänner och lär. Detta är av grundläggande betydelse såväl när Kyrkomötet beslutar om gudstjänstböcker och kyrkoordning som för förståelsen av dessa dokument. Besluten måste vara uttryck för en medveten teologisk reflektion. När man tar del av gudstjänsten, gudstjänstböckerna och kyrkoordningen får man en bild av vad kyrkan tror, bekänner och lär. I regel fattas inte särskilda beslut om vad kyrkan lär på ett visst område utan det sker när t.ex. gudstjänstböcker eller bestämmelser om verksamhet och organisation fastställs.

Det som framfördes av Centralstyrelsen hör samman med de grundläggande bestämmelserna om Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära i 1 kap. 1 § kyrkoordningen. Där anges att Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära gestaltas i gudstjänst och liv.

Ett beslut i enlighet med skrivelsens förslag måste innebära ett bejakande av att en ordning för välsignelse över ingånget partnerskap är förenligt med Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära. Mot bakgrund av de överväganden som redovisats ovan menar Kyrkostyrelsen att det är väl förenligt med Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära att möjliggöra en ordning för välsignelse över ingånget partnerskap.

6.2 Övergripande beslut om en ordning för välsignelse över ingånget partnerskap

Enligt gällande praxis bör en ordning för en kyrklig handling som beslutas av Kyrkomötet ingå i kyrkohandboken eller antas för försöksverksamhet i avsikt att den senare skall ingå i kyrkohandboken. Det finns inga bestämmelser om hur beslut fattas när försöksverksamhet skall genomföras inför beslut om en ny kyrkohandbok. Såvitt gäller huvudgudstjänsten kan domkapitlet med stöd av bestämmelserna i 18 kap. 6 § besluta att en församling får använda en annan gudstjänstordning än den som finns i kyrkohandboken under viss tid. Beträffande de kyrkliga handlingarna kan det vara rimligt att Kyrkostyrelsen får ett bemyndigande i kyrkoordningen att fatta ett övergripande beslut om försöksverksamhet.

Införande av en bestämmelse i kyrkoordningen ligger i linje med vad som angavs när kyrkoordningen utarbetades. Den s.k. nivåutredningen inom utredningsarbetet avseende kyrkoordningen anförde i sitt betänkande följande:

Det är samtidigt viktigt att regler för församlingarna och stiften inte skapas på annat sätt än genom kyrkoordningen eller på konkreta områden genom annan formell normgivning. Det är t.ex. inte den nationella nivåns uppdrag att genom uttalanden i Kyrkomötet eller på annat sätt utanför kyrkoordningens ram försöka binda församlingar och stift till ett visst handlingsmönster. Inget hindrar däremot att Kyrkomötet eller andra nationella organ genom beslut binder sitt eget och sin personals handlande på visst sätt.

Det sägs också i 10 kap. 2 § kyrkoordningen att Kyrkomötet i kyrkoordning skall utfärda bestämmelser om bl.a. Svenska kyrkans böcker, gudstjänster, sakrament och övriga handlingar.

Ett beslut i Kyrkomötet om en ordning för välsignelse över ingånget partnerskap bör innefatta någon reglering i kyrkoordningen. Det är inte aktuellt att nu införa en ny ordning i kyrkohandboken. Innan en ny ordning kan införas i kyrkohandboken behöver den nämligen prövas och utvärderas. Det bör framhållas att det är den liturgiska utformningen som kommer att prövas och utvärderas, inte det förhållandet att det skall finnas en ordning. Beträffande utformningen av en ordning för välsignelsehandlingen är det närmast fråga om att fatta beslut av motsvarande slag som vid försöksverksamhet inför beslut om en ny kyrkohandbok.

Kyrkostyrelsen föreslår att Kyrkomötet i kyrkoordningen anger att Kyrkostyrelsen får utfärda bestämmelser om utformning och användning av en ordning för välsignelse av ingånget partnerskap. Detta innebär att Kyrkomötet beslutat att det skall finnas en officiell ordning för denna välsignelsehandling. Närmare bestämmelser om användningen behöver inte tas in i kyrkoordningen innan det kan bli fråga om att Kyrkomötet själv beslutar om en ordning som finns med i kyrkohandboken. Innan detta kan bli fallet bör det ske en utvärdering av den ordning som nu skall beslutas. Det är inte möjligt att veta i vilken omfattning välsignelsehandlingen kommer till användning. Det bör därför inte nu anges någon särskild tid inom vilken en utvärdering skall ske. Arbetet med en översyn av Äktenskapsbalken kan också komma att ge nya förutsättningar.

Innan Kyrkostyrelsen utfärdar närmare bestämmelser om en ordning för välsignelse över ingånget partnerskap skall ett yttrande inhämtas från Biskopsmötet. Det följer av bestämmelserna i 12 kap. 3 § där det sägs att Kyrkostyrelsen skall begära in yttrande från Biskopsmötet vid beredningen av styrelsens beslut i teologiska och ekumeniska frågor av större vikt. Kyrkostyrelsens avsikt är att även låta domkapitlen yttra sig innan något beslut fattas.

Det kan diskuteras var i kyrkoordningen de här föreslagna bestämmelserna skall införas. Om det skulle vara fråga om mer generella bestämmelser för att kunna använda försöksordningar i samband med en revision av kyrkohandboken skulle det vara naturligt att ta in dem i kapitel 18 om gudstjänstböckerna. I detta fall är det dock fråga om ett mer grundläggande beslut om införande av en ny officiell välsignelsehandling. Även om det inte alls är fråga om en vigsel kan det ändå vara naturligt att ta in en ny bestämmelse i anslutning till 23 kap. 3 § med bestämmelser om välsignelse över ingånget äktenskap. Kyrkostyrelsen föreslår därför en ny 4 § i det nämnda kapitlet.

6.3 Rätten att få del av en välsignelsehandling

Även om Kyrkomötet inte enligt detta förslag skall fatta närmare beslut om ordningen för välsignelse av ingånget partnerskap finns det skäl att redovisa vad som bör gälla i fråga om användningen av ordningen för välsignelse över ingånget partnerskap.

Kyrkomötets beslut innebär, även om det nu inte är fråga om att föra in en ordning för välsignelse över ingånget partnerskap i kyrkohandboken, att det i Svenska kyrkan finns en sådan välsignelsehandling. I fråga om de kyrkliga handlingar som finns uppräknande i 17 kap. 2 § gäller att den som tillhör Svenska kyrkan har rätt att få del av dessa i sin församling i enlighet med vad som anges i kyrkoordningen. Den bestämmelsen bör innebära att det finns en skyldighet för församlingen, och då närmast för kyrkoherden som har ledningsansvaret i fråga om församlingens gudstjänstliv, att se till att det finns en tjänstgörande präst så att de som tillhör församlingen kan få del av de kyrkliga handlingarna.

I och med de ändrade kyrka-statrelationerna upphävdes förordningen (1975:1047) om vigselförrättare i vissa fall. I den förordningen föreskrevs att varje domkapitel skulle meddela de förordnanden för vigselförrättare som behövdes för att den rätt till vigsel inom församlingarna i stiftet, som avsågs i äktenskapsbalken, skulle kunna tillgodoses. Bestämmelserna hade sin bakgrund i tidigare diskussioner kring vigsel av frånskilda och frågan om det skulle vara en tjänsteplikt för alla präster att förrätta vigsel för alla som hade rätt till vigsel enligt Svenska kyrkans ordning. Istället för att driva frågan om tjänsteplikten och i domstol döma de präster som vägrade viga frånskilda lades skyldigheten att viga genom den nämnda förordningen på kyrkan som helhet. Det finns inga bestämmelser i kyrkoordningen som direkt motsvarar dem i den nämnda förordningen. Avsikten när kyrkoordningen beslutades var dock inte att det skulle ske någon förändring i fråga om rätten till vigsel. I linje med som ovan anförts ankommer det nu på församlingen och primärt på kyrkoherden att svara för att det finns en präst som kan förrätta vigsel för dem som har rätt till detta. Som en följd av att det finns en ordning för välsignelse över ingånget partnerskap bör motsvarande gälla när någon som tillhör församlingen begär en sådan välsignelsehandling.

6.4 Upplåtelse av kyrka

Bestämmelser om upplåtelse av kyrka i kyrkoordningens kapitel 41 anger att präster som tjänstgör i församlingen utan något särskilt upplåtelsebeslut får använda församlingens kyrkor för kyrkliga handlingar som avser någon som tillhör församlingen. Motsvarande bör gälla i fråga om välsignelse över ingånget partnerskap. Detsamma kan sägas om bestämmelsen i 41 kap. 3 § andra stycket, där det sägs att upplåtelse av kyrka för kyrkliga handlingar i andra fall får vägras bara om upplåtelsen skulle strida mot de allmänna grunderna för att vägra upplåtelse. Dessa allmänna grunder för upplåtelse säger att en kyrka får upplåtas bara om det kan antas att kyrkorummet och dess inventarier kommer att behandlas med pietet och aktsamhet. Den får inte upplåtas för något ändamål som kränker kyrkorummets helgd. En upplåtelse får inte heller ske på så sätt att den hindrar församlingens gudstjänstliv eller verksamhet i övrigt. Det är bara den sistnämnda grunden för att vägra upplåtelse, vilken är av mer praktisk karaktär, som kan vara aktuell när det är fråga om en kyrklig handling. Efter beslut av Kyrkomötet att det skall finns en ordning för välsignelse över ingånget partnerskap bör det endast vara det praktiskt inriktade skälet att inte hindra församlingens gudstjänstliv eller verksamhet i övrigt som kan läggas till grund för att vägra upplåtelse.

Beslut om att vägra upplåtelse av kyrka kan överklagas hos domkapitlet. Det innebär att domkapitlet har möjlighet att besluta om upplåtelse om ett kyrkoråd på felaktiga grunder beslutat att en kyrka inte skall upplåtas.

6.5 Tjänstgöringsskyldighet

Allmänna arbetsrättsliga principer innebär att en anställd i regel är skyldig att fullgöra de arbetsuppgifter han eller hon blir anvisad. I några fall har diskuterats och även gjorts speciella åtgärder för att präster inte skall behöva fullgöra vissa arbetsuppgifter som strider mot den egna övertygelsen. Det är främst prästernas situation som har diskuterats. Några särskilda och för kyrkan som helhet gemensamma åtgärder som gällt andra grupper anställda torde inte ha förekommit. Samma grundläggande arbetsrättsliga principer gäller för alla, t.ex. präster, musiker och vaktmästare. Prästen har en särskild roll som ledare i gudstjänsten med ett till prästlöftena knutet ansvar för gudstjänstens innehåll och utformning. Mot den bakgrunden är det naturligt att det främst är prästens tjänstgöring som särskilt har diskuterats när det uppstått motsättningar mellan enskilda prästers uppfattning om vad som bör gälla och fastställda regler.

Enligt vår mening är det angeläget att varje präst själv får möjlighet att avgöra om han eller hon vill medverka i en välsignelse över ingånget partnerskap. Det torde inte vara av intresse för det par som handlingen närmast gäller att den leds av en präst som inte gör det av egen vilja och övertygelse. Härtill kommer att det rör sig om ett så begränsat antal tillfällen att det inte är nödvändigt att fördela arbetet på alla församlingens präster. I fråga om andra anställda kan det diskuteras vad som bör gälla. Det är närmast en fråga för den som är arbetsledare att pröva detta. Det är rimligt att därvid ta hänsyn till vilka personer som är direkt involverade i genomförandet av välsignelsehandlingen och vilka som har andra uppgifter. Det är närmast kyrkomusikern som utöver prästen är direkt medverkande och som själv bör få avgöra om han eller hon vill medverka. Det kan finnas skäl för att detsamma även bör gälla för vaktmästare.

6.6 Kyrkobokföringen

I 56 kap. 1 § anges att det i Svenska kyrkan skall finnas register för att tillhandahålla uppgifter om bl.a. de kyrkliga handlingar som ägt rum i Svenska kyrkans ordning (ministerialböcker). Av Kyrkostyrelsens beslut med närmare bestämmelser om kyrkobokföring i Svenska kyrkan (SvKB 2003:13) framgår att för varje församling skall registreras i ministerialböckerna uppgifter om dop, konfirmation, vigsel och begravning. I bestämmelserna 3 kap. 10 § anges att motsvarande registreringar som beträffande vigsel också skall göras i fråga om välsignelse över äktenskap som ingåtts genom borgerlig vigsel eller i annan ordning. Det är naturligt att det också skall göras en anteckning om välsignelse över ingånget partnerskap när detta blir en officiell ordning. Kyrkostyrelsen ämnar se över de närmare bestämmelserna om kyrkobokföringen på den punkten.

6.7 Clearing av kostnaderna

I 42 kap. kyrkoordningen finns bestämmelser om clearing av kostnaderna för kyrkliga handlingar. Clearing gäller vid vigsel. Det finns inga bestämmelser som anger att clearing gäller även vid välsignelse över ingånget äktenskap. Det är ändå naturligt att det kan ske clearing av kostnaderna även i detta sammanhang. På ett motsvarande sätt bör det kunna ske en clearing av kostnaderna för en välsignelse över ingånget partnerskap utan att detta närmare regleras i kyrkoordningen. Det får förutsättas att den församling där välsignelsehandlingen äger rum inte tar ut några avgifter från enskilda personer.