4. Barn och familj i vår tid

Inte minst mot bakgrund av den fjärde punkten i Teologiska kommitténs förslag har kyrkokansliet under våren 2005 gjort en sammanställning av sådan bakgrundsinformation som rör levnadsförhållanden för barn och deras familjer i Sverige idag och Svenska kyrkans nuvarande verksamhet bland barn och unga.

Diskussionerna kring frågor om äktenskap, partnerskap och samlevnad har hittills, liksom alltför ofta sker i både kyrka och samhälle, utgått från vuxna människors behov och önskemål. Inte minst Barnombudsmannen Lena Nyberg fäste vid sin medverkan vid Teologiska kommitténs hearing uppmärksamheten på frågan om barnens bästa.

Frågor om äktenskap, samlevnad och familj hänger nära samman med frågor om barn och föräldraskap. Även om vi i dag är mera medvetna än tidigare om att sambandet mellan sexuellt samliv och föräldraskap inte är självklart, kommer det sannolikt alltid att förbli betydelsefullt. Att välja att ta emot de barn man får eller att med hjälp av preventivmedel vänta med eller helt avstå från ett gemensamt föräldraskap kommer, liksom möjligheten att genom adoption eller assisterad befruktning välja att ta emot de barn man annars inte skulle ha kunnat få tillsammans, att ständigt höra till de viktigaste besluten som man fattar tillsammans i en varaktig parrelation. I den mån familjen som samhällsinstitution har till funktion att tillvarata de svagaste parternas behov och intressen framstår det också som uppenbart att det är dessa svagaste parter – det vill säga barnen – som drabbas hårdast när familjen sviktar eller brister. Det gäller både det enskilda barnet i den familj som splittras och på samhällsnivå för barn i allmänhet, när familjen som institution försvagas.

Det är angeläget att Svenska kyrkan arbetar med dessa frågor och kan erbjuda sitt stöd åt barn och familj. Detta förutsätter en teologisk reflektion. Det får dock inte stanna vid en sådan. Det krävs även konkreta insatser på många olika plan för att bidra till att stärka relationer så att de kan präglas av trohet, kärlek och ansvar. Åtgärder behövs också för att bidra till att barnen kan kunna växa upp under stabila och trygga förhållanden och få det stöd de behöver för sin utveckling.

4.1 Samhällsförändringar under femtio år – en snabb skiss

Under de senaste femtio åren har samhället genomgått stora förändringar. Industrisamhället är på väg att bytas mot ett informationssamhälle. Tjänstesektorn ökar medan andelen sysselsatta inom industri och jordbruk har kraftigt reducerats. Befolkningsomflyttning från landsbygd till stad har varit omfattande. Den materiella välfärden har ökat väsentligt.

Uppbyggnaden av välfärdssamhället inleddes under 1950-talet under gynnsamma samhällsekonomiska förhållanden. Senare har politiska prioriteringar och svagare ekonomiska perioder tvingat fram reduceringar i välfärdssystemen. Den ekonomiska välfärden har krävt rationaliseringar och högre krav på de yrkesverksamma, vilket även avspeglas i högre ohälsotal, stress och förtidspensioneringar.

Utbildningsnivån har höjts. Om endast en mindre del av varje årskull tog studentexamen för femtio år sedan är målen i dag höga, och av varje årskull bör 50 procent genomgå universitets- och högskoleutbildning.

Kvinnan har gjort sitt inträde på arbetsmarknaden på villkor som alltmer liknar dem som gäller för män och jämställdheten mellan könen har ökat. Barnomsorgen har byggts ut.

Synen på samlevnadsformer har förändrats och samboskap accepterats. Barn kommer senare i familjebildningen, och kvinnors genomsnittliga ålder vid första födsel ligger i dag vid 28 år, vilket är en ökning om 4,5 år under de senaste trettio åren.

Informationssamhället har inneburit stora förändringar med personlig nåbarhet och tillgänglighet till information. Tv-mediets genomslag har förändrat familjelivet mot en stor mediekonsumtion.

Genom arbetskraftsinvandring mottagande av flyktingar har den etniska mångfalden ökats. 2004 var mer än en miljon invånare utrikes födda. Ungefär 15 procent av alla barn (till och med 17 år) har i dag utländsk bakgrund, dvs. de själva eller deras föräldrar är födda utomlands.

Politiskt har Europa integrerats på ett sätt som knappast var tänkbart i andra världskrigets skugga. Kommunismen har fallit och Östeuropa integrerats. Samtidigt har svåra etniska konflikter blossat upp efter kommunismens fall.

I följande avsnitt kommer framför allt barnfamiljernas och barnens situation att beröras.

4.2 Familjen

Genom familjepolitiska åtgärder har familjens situation förändrats radikalt. Kvinnorna har beretts tillträde till arbetsmarknaden, daghem och barnomsorg har byggts ut och en ökad jämställdhet har prioriterats. Föräldraförsäkringen har utvecklats. Röster har dock hörts om att den valda inriktningen i själva verket inte sätter barnens bästa i centrum eller ger möjlighet till den reella valfrihet som borde råda.

Barnombudsmannen Lena Nyberg framhöll följande vid Teologiska kommitténs hearing:

Det finns ett antal grundprinciper, oerhört viktiga, i barnkonventionen, som Sverige har sagt att vi skall ställa oss bakom och som Sverige skall leva upp till. Dessa fyra viktiga grundprinciper tycker jag är intressanta utifrån det perspektiv som diskuteras här. Den första är att barn skall ha fullt och lika människovärde. Barn får inte diskrimineras, vare sig gentemot vuxna eller gentemot varandra. Man måste se till att utgå från att barns människovärde är lika stort som alla andras. Där vi kan se att vi i dagens samhälle på många områden diskriminerar barn.

Den andra utgångspunkten i barnkonventionen är att man alltid skall utgå från barnens bästa och ställa det i främsta rummet när man fattar beslut. Barnkonventionen är inte bara ett vackert dokument, utan det skall göra att vi tillämpar dess principer i praktiken, i vår vardag, var vi än befinner oss.

Den tredje grundprincipen är att barn har rätt till liv och rätt till utveckling.

Den fjärde, kanske den som vi jobbar allra mest med och som jag tycker är grunden för att vi skall leva upp till barnkonventionen, är rätten för barn att bli hörda, att bli lyssnade till. I synnerhet om man talar om barn i deras relation till vuxna, till familjen, till sina föräldrar, tycker jag det är oerhört intressant att se att svensk lagstiftning och det svenska förhållningssättet alltid utgår ifrån vuxnas rätt till barn. Perspektivet i adoptionslagstiftningen är att vuxna skall ha rätt att skaffa sig barn, och lagen handlar nästan uteslutande om detta. Föräldrabalken – grunddokumentet för hur man i en konflikt reglerar vuxnas (föräldrars) relation till sina barn – utgår också helt och hållet från vuxnas rättigheter. Föräldrarna har rätten till sina barn, medan barn inte har någon rätt överhuvudtaget till sina föräldrar. Enligt min mening strider detta mot grundtankarna i barnkonventionen.

4.3 Barns och ungdomars vardag

Barnfamiljen

Den vanligaste familjen i Sverige är den med två vuxna och två barn. Varje familj har i genomsnitt 1,8 barn. Det finns 1,1 miljon familjer och antalet barn (0–17 år) uppgår till 1,9 miljoner. Ungefär en femtedel (21,5 procent 2004) av befolkningen är barn under 18 år. Det är en minskning från 27,3 procent år 1960. Under samma tid har befolkningen över 65 år ökat från 11,8 procent år 1960 till 17,2 (SCB, Befolkningsstatistik i sammandrag 1960–2004).

Nästan en femtedel av barnen saknar hemmavarande syskon. 47 procent har ett syskon och 35 procent har två eller fler syskon som bor hemma. Det är fyra gånger vanligare i familjer där föräldrarna är sammanboende att barnen har hemmavarande syskon (SCB, Barn och deras familjer 2002, Demografiska rapporter 2003:7).

Separationer

De flesta barn – 72 procent – lever med båda sina ursprungliga föräldrar, men ju äldre barnen blir, desto vanligare är det att de har varit med om en separation mellan föräldrarna. De flesta som inte lever med båda sina föräldrar lever med en ensamstående mamma (23 procent) medan endast 4 procent lever med en ensamstående pappa.

Minst en fjärdedel av dagens svenskfödda 17-åringar har under sin barndom upplevt en separation mellan föräldrarna. Det är en betydligt större andel än för bara femton år sedan då andelen uppskattades till 15 procent. Går vi tillbaks till 1900-talets andra och tredje årtionde var det fråga om knappt 1 procent.

Ett antal barn har aldrig levt med båda sina ursprungliga eller biologiska föräldrar. Föräldrarna har separerat före barnets födelse eller har kanske aldrig bott ihop. Även den andelen har ökat över tid och är för dagens svenskfödda 17-åringar 5 procent.

Även om den totala skilsmässonivån ligger högt i Sverige – ungefär vartannat äktenskap slutar i separation – betyder inte det att en så hög andel av barnen lever med separerade föräldrar. Under 2002 upplevde ca 50 000 barn en separation. Antalet separationer per 100 barn i ålder 0–17 år var totalt 3,3, bland barn med gifta föräldrar 2,7 och samboföräldrar 5,1. Separationerna är alltså väsentligt vanligare bland föräldrar som sambor än bland föräldrar som är gifta.

Skilsmässorna har sedan 1960 ökat från 9 500 till 20 100 per år, dvs. mer än en fördubbling. Samtidigt har samboförhållanden blivit mycket vanligare än för 45 år sedan (SCB, Befolkningsstatistik i sammandrag 1960–2004).

Vårdnad

Efter en separation får föräldrarna idag till 95 procent gemensam vårdnad om barnen. Vid ensam vårdnad är det i lika hög grad mamman som får vårdnaden. De flesta barnen bor med sin mamma, men det växelvisa boendet ökar och uppgick 2001/02 till 18 procent. Bland mindre barn är det vanligast att de bor varannan vecka hos vardera föräldern. Bland äldre barn ökar periodernas längd (Upp till 18. Fakta om barn och ungdom. Barnombudsmannen 2004).

26 procent av barnen träffar den förälder som inte lever med barnet en gång per vecka. Kontakten är mera frekvent bland de yngre barnen (0–6 år, 36 procent) och minskar med högre ålder. Speciellt bland de yngre barnen påverkas frekvensen av om någon av föräldrarna har en ny partner (SCB, Undersökningarna av levnadsförhållanden 2001/2002).

Tid för barnen

Mellan 1990/91 0ch 2000/01 har barnens tid med föräldrarna minskat, mest för de mindre barnen. Denna minskning kan antas bero på den utbyggda barnomsorgen (SCB, Tid för vardagsliv 2003).

Mindre barn tillbringar mer tid med sina föräldrar. De allra minsta barnen tillbringar 9 timmar per dag med sina föräldrar (nattsömn oräknad). Mellan 6 och 12 år tillbringar barnen något mer än 5 timmar och från 13–17 år ca 3 timmar per dag. För barn med ensamstående föräldrar är tiden genomgående någon timme lägre per dag.

Ekonomi

Var tolfte barn levde 2002 i en familj som fick socialbidrag. Drygt hälften bodde med en ensamstående mamma. Föräldrarna till vart femte barn uppgav enligt SCB att de saknade kontantmarginal. Ca 50 000 barn i mer än 22 000 familjer hade ekonomiskt bistånd under hela eller större delen av 2002, ofta som en följd av arbetslöshet. Rädda Barnen uppger att barnfattigdomen – andelen barn som lever i hushåll med låg inkomst och/eller socialbidrag – minskat sedan krisåren på 1990-talet så att den 2001 var 14 procent. Det är i storstäderna, bland ensamstående föräldrar eller sammanboende föräldrar där båda är utlandsfödda som inkomststandarden är särskilt låg (Upp till 18. Fakta om barn och ungdom, Barnombudsmannen 2004).

Hur man ser på livet

I Barnombudsmannens publikation Upp till 18 har en omfattande sammanställning gjorts av fakta som rör barns fritid och deras syn på framtiden (Upp till 18, Fakta om barn och ungdom, Barnombudsmannen 2004). Så här sammanfattar rapporten situationen:

De flesta barn och ungdomar är friska, de mår bra och de ser ljust på framtiden. Både vid jämförelser över tid och med andra länder har dagens barn och ungdomar i Sverige det generellt sett bra. Samtidigt finns negativa tendenser. Stressen bland barn och unga och andelen överviktiga ökar samtidigt som fler tillbringar allt större del av sin tid stillasittande.

Rapporten sammanfattar fritidssysselsättningar på följande sätt:

En femtedel av 16–19-åringarna sysslar dagligen med någon skapande verksamhet på sin fritid som att sjunga, spela, måla eller sy. Det är ungefär lika vanligt som att spela dataspel varje dag. Två tredjedelar går åtminstone en gång per år på teater och utställningar respektive på sportevenemang eller konserter. I topp ligger förstås bio som 97 procent går på varje år och 48 procent varje månad.

När det gäller gudstjänstbesök anger Kulturrådet i 2002 års kulturbarometer att cirka 25 procent av barn mellan 9¤ och 14 år de senaste fyra veckorna före undersökningen varit i kyrkan eller deltagit i något annat möte med religiös anknytning. Under det senaste året har 70 procent varit i kyrkan eller varit med på någon sådan samling. Andelen har minskat från 82 procent år 1992. Det är en något större andel flickor som deltar (Kulturbarometern 2002, Kulturrådet).

I Ungdomsstyrelsens rapport De kallar oss unga har unga i åldern 16–29 fått ge sin syn på frågan om vad som ger livet mest mening: arbete, studier, fritid, familj eller vänner. Ungefär tre fjärdedelar svarar familjen och vännerna och en mycket liten del svarar att arbete eller studier ger livet mest mening. För männen ger arbete, fritid och vänner livet mer mening än för unga kvinnor, som i betydligt större utsträckning anger familjen som det som ger livet mest mening. Frågeställningen har följts upp med en fråga om vad som är viktigast i livet just nu. En minskning sedan en tidigare undersökning 1997 har skett av hur många som svarar att det är viktigt att skapa en god framtid för barnen och att skaffa sig ekonomisk trygghet/fast arbete. I stället har andelen som svarar att det är viktigt att nå en god ställning i yrket och att ha en god ställning i samhället ökat (De kallar oss unga, Ungdomsstyrelsens Attityd- och värderingsstudie 2003, Ungdomsstyrelsen).

Deltagande i kyrkans verksamhet

Svenska kyrkans statistik för år 2003 visar att 130 000 barn och ungdomar upp till och med 15 år (Svenska kyrkans statistik är inte ordnad så att det går att avläsa verksamhet enligt den officiella kategorin barn och vuxna [upp t.o.m. 17 år respektive från 18 år] utan har annan åldersindelning) deltog i av Svenska kyrkan ordnad gruppverksamhet (konfirmandundervisning ej inräknad). På de senaste tre åren har en minskning skett med 3,5 procent. Därutöver gjordes 1,5 miljoner besök i församlingarnas öppna verksamhet. Deltagandet i gruppverksamhet motsvarar 2003 7,5 procent av åldersklasserna. Därtill kommer deltagandet i barnkörer. År 2003 fanns 2 390 barnkörer med sammanlagt 35 000 deltagare, vilket varit konstant 2001–2003. Under förutsättning att deltagarna är unika motsvarar detta att 2 procent av barnen i åldersklasserna t.o.m. 15 år deltog i körverksamhet och att det totala deltagande i gruppverksamhet och körverksamhet alltså motsvarade 9,5 procent.

Genom förändringar i förskolan har den tidigare verksamheten med Kyrkans barntimmar förändrats till mer öppen verksamhet. Detta har starkt påverkat församlingarnas utrymme för att nå de mindre barnen.

År 1998 gjordes sammanlagt 1 225 000 besök i familjegudstjänster och familjemässor inom Svenska kyrkan. År 2003 hade deltagandet minskat till 965 000, en minskning med 21 procent (Kyrkostatistik, Svenska kyrkan).

Barnomsorg och skola

I rapporten Upp till 18 inleds det avsnitt som behandlar barn och ungdomar i barnomsorg och skola på följande sätt.

Tiden i barnomsorg och skola utgör en stor del av barnens liv. Små barn har ofta inte speciellt långa dagar utanför hemmet, men med åldern blir tiden i förskolan eller skolan allt längre. En ettåring är i genomsnitt på förskola eller familjedaghem drygt 5 timmar om dagen. En femåring är där någon timme längre. När barnen börjar skolan tillbringas dagen utanför hemmet i skolan men även i skolbarnsomsorgen. Sexåringarna är i genomsnitt på fritids tre och en halv timme om dagen. Därtill kommer tiden i skolan. Ju äldre barnen sedan blir, desto längre blir skoldagarna och kortare blir tiden på fritids.

Av de små barnen, 4–5 år, var 96 procent inskrivna i förskolan år 2003. En minskning sker sedan ju äldre barnen blir och deras förmåga att klara sig själva ökar. Så är bara 10 procent inskrivna av de barn som är 10–12 år gamla.

Nästan alla barn deltar i förskoleklass, 94 procent. När skolan börjar vid 7 års ålder väljer 6 procent en fristående skola. Endast en tiondel av dessa går i skolor med konfessionell inriktning.

De flesta barn trivs i skolan.

Skolan är för de allra flesta en trevlig plats att vara på. År 2003 var det 89 procent av eleverna och 87 procent av lärarna som trivdes bra eller mycket bra i skolan. Detta visar Skolverkets undersökning Attityder till skolan 2003. Ungefär sex av tio elever tycker att den fysiska skolmiljön, till exempel lokaler och skolgård, är bra. Att miljön är dålig tycker ungefär 20 procent av eleverna. Tre av fyra tycker att biblioteket är bra i skolan. Minst nöjda är eleverna med skolmaten. Men trots att endast hälften av eleverna tycker att skolmaten är bra, så är trenden ändå sådan att fler är positiva i dag än för tio år sedan (Skolverket, Attityder till skolan 2003).

När det gäller resultat i skolarbetet når 25 procent av eleverna inte upp till målen i alla ämnen. Var tionde elev saknar behörighet till gymnasieskolan när de går ut grundskolan.

4.4 Utsatta barn

Många barn är utsatta. Det kan gälla mobbning, brottslighet, sexuella övergrepp, hedersrelaterat våld eller misshandel. I syfte att skydda barn som har utsatts för sådant kan de placeras utanför hemmet. År 2003 var 8 barn av 1 000 genom de sociala myndigheternas försorg placerade på sådant sätt. Nedan ges uppgifter om några av de företeelser som får barn att känna utsatthet.

Mobbning

Skolverket har i undersökningen Yngre elevers attityder till skolan 2003 undersökt hur elever i årskurserna 4–6 uppfattar skolan. (Yngre elevers attityder till skolan, Rapport 256, Skolverket 2004). Skolans verksamhet skall präglas av omsorg om den enskilde individens välbefinnande och utveckling. Ingen skall utsättas för mobbning. Nio av tio känner sig alltid eller oftast trygga i skolan, enligt undersökningen.

Om man är rädd i skolan är det framför allt andra elever man är rädd för, även om rädsla för lärare också förekommer. Fem procent av eleverna är rädda för en eller flera elever och för en eller flera lärare på skolan.

En majoritet av eleverna, 85 procent, trivs bra med andra elever. Knappt en procent säger att de trivs dåligt med andra elever. Bland dessa är det betydligt vanligare än bland andra elever att alltid eller ofta känna sig ensam i skolan, att känna sig stressad, rädd eller orolig i skolan flera gånger i veckan och att känna sig mobbad av andra elever.

Fyra elever av hundra i årskurserna 4–6 säger att de känner sig mobbade av andra elever. Varje årskull omfattar ungefär 125 000 barn. Om man jämför med elever i årskurs 7–9 och i gymnasiet är det en betydligt större andel av de yngre eleverna som då och då känner sig oroliga eller rädda i skolan.

Bland lärarna finns de som poängterar att de har instrument för att arbeta mot mobbning och att skolan gör aktiva insatser. 22 procent säger sig dock inte ha tillräcklig kunskap. Åtta procent av lärarna i de aktuella årskurserna säger att mobbning är ett stort problem på deras skola.

Mobbning är ett svårt och omfattande problemområde inom skolan. Barn som blir utsatta kan drabbas mycket hårt och skolan kan ha oerhörda svårigheter att komma till rätta med kränkningarna. För några barn blir den goda bildningsmiljö skolan är avsedd att vara fullständigt outhärdlig.

Misshandel och övergrepp

Barnagan förbjöds i Sverige 1979 och har sedan dess minskat hela tiden. Däremot visar statistiken att antalet misshandelsfall mot barn ökat. Under tjugofemårsperioden har anmälningarna fyrdubblats. Det råder oenighet om huruvida ökningen beror på en ökad anmälningsvilja eller på att misshandel i sig har blivit vanligare. Under 2003 anmäldes ca 7 500 misshandelsbrott för barn upp till 14 år.

Bland barn upp till 6 år har brotten främst begåtts inomhus av en bekant. För de lite äldre barnen ökar misshandel som äger rum utomhus, vilket tyder på att andra barn är förövare (Barn och misshandel, Socialdepartementet 2003).

Sexualbrotten har fördubblats under den senaste tjugoårsperioden och uppgick 2003 till ca 3 200. Det är fler flickor än pojkar som är utsatta medan de vanligaste förövarna är män, ofta själva under 18 år. Av de anmälda brotten var 466 våldtäkter, 1 450 fall av sexuellt tvång eller utnyttjande och 1 329 ofredanden. I 40 procent av fallen rörande misstänkt sexuellt tvång eller utnyttjande hade förövaren en nära relation till den utnyttjade.

Våld i hemmet

I rapporten Slagen dam (Mäns våld mot kvinnor i jämställda Sverige – en omfångsundersökning, Brottsoffermyndigheten och Uppsala universitet 2001), visas hur omfattande våldet är i relationer mellan kvinnor och män. Rapporten sammanfattas på följande sätt:

Nästan hälften av kvinnorna, 46 procent, har utsatts för våld av en man någon gång efter sin 15-årsdag.

Fler än hälften av kvinnorna, 56 procent, har blivit sexuellt trakasserade.

Våld och/eller sexuella trakasserier är något som nästan sju av tio svenska kvinnor, 67 procent, har erfarenheter av. /---/

Var tredje kvinna som separerat eller skilt sig från en man rapporterar att hon har utsatts för våld av en tidigare make eller sambo. Mer än var fjärde av dessa kvinnor rapporterar om ett systematiskt våld från mannen.

Den våldsform som är vanligast inom parrelationer är fysiskt våld. Var fjärde kvinna som har brutit upp ur relationen till en man har utsatts för fysiskt våld av tidigare make eller sambo.

Den våldsform som är vanligast utanför en parrelation är sexuellt våld. Var fjärde kvinna har utsatts för det utanför en sexuell relation. Fler än var tionde kvinna, 13 procent, har erfarenheter av att vara utsatt för grövre sexuellt våld, som våldtäkt, våldtäktsförsök, sexuellt tvång, sexuellt utnyttjande eller försök till sexuellt utnyttjande, av en man utanför en sexuell relation. /---/

Våldet utövas av män inom alla samhällsklasser och av män med olika etniska bakgrunder. De svenska männen står för mer än 80 procent av det pågående våldet i äktenskap och samborelationer.

15 procent av kvinnorna polisanmälde den senaste våldshändelsen.

Det är tydligt att våld förekommer frekvent inom hemmen; en stor grupp kvinnor berättar om våld från män de levt i en relation med. Våldet kan antas vara en avgörande faktor. Professor Eva Lundgren, en av rapportens författare, säger: ”När nästan varannan kvinna i Sverige mellan 18 och 64 år har utsatts för våld av någon man, måste väldigt många svenska män ha utsatt någon kvinna för våld. Detta säger oss att vår svenska kultur inte är jämställd utan att maktförhållandena mellan könen är mycket skeva.”

Docent Gun Heimer förvånades över frekvensen av ytterligare våld: ”Det vi inte visste är att våld ofta förekommer också utanför nära relationer. Det är exempelvis så att var fjärde kvinna utsatts för sexuellt våld av en man som hon varken har eller har haft en sexuell relation med. Det understryker ytterligare att vi på allvar måste ta till oss att Sverige inte är ett jämställt land.”

Undersökningen tar särskilt upp frågor om barnen och hur barnen drabbats av våldet inom familjen. Studier som gjorts där barnen till tillfrågats om/hur de drabbats av våldet visar att barnen i mycket hög utsträckning har bevittnat det våld som kvinnan utsatts för, samt i cirka hälften av fallen även själva utsatts för våld av mannen.

I undersökningen tillfrågades kvinnorna om vad de tror att barnen har sett eller hört av det våld som drabbat kvinnorna, samt vad kvinnorna sett eller hört att barnen har utsatts för av fysiskt och sexuellt våld. Resultatet sammanfattas på följande sätt:

Mer än hälften av kvinnorna med barn och med en våldsam tidigare make/ sambo uppger att barnen sett eller hört mannen vara våldsam mot kvinnan.

Nästan en tredjedel av kvinnorna som har barn och som lever med en våldsam nuvarande make/sambo uppger att barnen sett eller hört mannen utsätta dem för våld.

Barnen är alltså vittnen till våldet i stor omfattning. Siffrorna speglar vad kvinnorna menar att barnen har sett eller hört. Det kan finnas skäl att anta att än fler barn har sett eller hört sin mamma utsättas för våld.

Rädda Barnen beräknar att ett mycket stort antal barn bevittnar våld inom familjen. ”Att se sin mamma bli misshandlad är en allvarlig form av psykisk misshandel som sätter spår. Rädda Barnen uppskattar att mellan 100 000–190 000 barn i Sverige bevittnar våld i familjen. Ingen vet säkert, mörkertalet är stort” (Brev till partiernas gruppledare, Rädda Barnen 2004-11-22).

Men barnen är också själva offer för våldet. I undersökningen Slagen dam framgår följande:

Mer än var femte kvinna som utsatts för våld av en tidigare make/sambo uppger att hennes barn utsatts för fysiskt våld av mannen. 21 procent av kvinnorna som har haft en tidigare make/sambo som varit våldsam mot dem uppger att deras barn har utsatts för fysiskt våld av mannen. 2 procent av kvinnorna uppger att deras barn har utsatts för någon form av sexuella övergrepp av den tidigare maken/sambon. 5 procent av kvinnorna med en nuvarande make/sambo som utövat våld mot dem uppger att deras barn utsatts för fysiskt våld av mannen.

I studien konstateras vidare:

Det är en traumatisk händelse för barn att tvingas se eller höra en förälder misshandlas. Gränserna mellan att barnet är ett vittne till och ett offer för våldet är omöjliga att dra; genom att mannen utsätter barnet för vetskapen om att mamman misshandlas är barnet ett offer för våldet. Av svaren framkommer att kvinnor som haft barn i en våldsam relation som nu är avbruten, dvs. svaren för tidigare makar/sambos, i högre utsträckning rapporterar att barnen sett eller hört våldet än de kvinnor vars nuvarande make/sambo är våldsam.

Detta senare kan indikera att kvinnor som fortsätter att leva i en våldsam relation bagatelliserar det våld de eller deras barn utsätts för.

Missbruk

Alkohol är vid sidan av tobaksrökning den vanligaste drogen. Alkoholmissbruk ger större sociala konsekvenser är rökning. Skadligt bruk av alkohol är relativt vanligt. Konsekvenserna innefattar våld, olycksfall och sjukdomar med alkoholdiagnos. Inte sällan leder missbruk till familjetragedier och upplösning av relationer.

Alkoholkonsumtionen har ökat avsevärt under senare år (29 procent 1996–2003). Andelen riskkonsumenter har också ökat, inte minst bland unga män och kvinnor. Folkhälsorapporten 2005 anför:

Antalet dryckestillfällen har ökat under senare år bland både män och kvinnor, och beträffande vin och öl har även den genomsnittliga konsumtionsmängden per dryckestillfälle ökat.

Antalet personer som vårdats för alkoholförgiftning har tredubblats bland unga kvinnor i åldrarna 15–24 år sedan 1987. Bland män i samma åldrar har siffran nästan fördubblats. Under 2002 och 2003 syns dock en minskning bland de unga männen, och 2003 en minskning även bland unga kvinnor (Folkhälsorapport 2005, Socialstyrelsen).

För familjerna och barnen är det väl känt att alkoholmissbruk inom familjen är en svår problematik. Det är svårt att mäta skadorna, inte minst för dem som lever omkring dem som skadas av alkohol. Inte heller omfattningen är enkel att beräkna. Ungdomens Nykterhetsförbund (UNF, hemsida, 2005) skriver:

I Sverige räknar man med att 200 000 barn lever med minst en förälder som missbrukar alkohol. Det blir genomsnittligen två – tre barn i varje skolklass! Oftast är dock barn till missbrukare mästare på att gömma sådant inom sig.

Barn som lever i missbrukssituationer har ofta en svår hemlighet att bära. De kan även känna skuld för missbruket.

Flyktingbarn

2004 kom 23 161 personer till Sverige och ansökte om att få stanna i landet. Av dessa var 6 547 barn (Migrationsverket, statistik 2005-02-01). Av dessa var 64 procent män, en andel som varit relativt konstant under senare år. Antalet asylsökande har minskat kraftigt från 2002 och 2003, där nivåerna låg på 31 000 respektive 33 000.

Handläggningstiderna är ofta långa för asylärenden, och Migrationsverket beräknar att ca 30 000 ärenden är öppna, där alltså verket eller Utlänningsnämnden ännu inte har fattat slutligt beslut i asylfrågan (Migrationsverket, Verksamhets- och utgiftsprognos 2004-05-15). Många väntar på att få sina ärenden avgjorda och däribland finns många barn.

Under senare tid har de ensamkommande barnens situation särskilt uppmärksammats. 2004 kom 388 barn utan vårdnadshavare. Under 2003 kom 561 barn utan vårdnadshavare. Antalet flyktingbarn i apatiskt tillstånd har ökat dramatiskt under senare år. I en debattartikel redovisar regeringens nationella samordnare inom området att det fanns 410 fall i april 2005 (DN 2005-04-27).

Rädda Barnen arbetar för flyktingbarnen, och speciellt dessa särskilt utsatta barn, och söker uppmärksamma deras situation i förhållande till berörda myndigheter och de politiska partierna (se t.ex. Brev till partiledarna, Rädda Barnen 2004-11-22).

Flyktingbarnen lever i en särskilt utsatt situation genom den ovisshet under vilken de lever och får leva under långa tidsperioder. Under en avvisningssituation – ibland efter lång tid i Sverige – ökas påfrestningarna på barnen och deras familjer, vilket de apatiska flyktingbarnen är tydliga exempel på.

4.5 Familjen och barnen – oroande tendenser

De flesta barn har det bra. Deras hälsa är god och de lever i goda hem i familjer med mestadels god ekonomi. Samtidigt oroas många av de förändringar som har skett för familjen och barnen. En fjärdedel av alla barn är med om en separation innan de blir vuxna och många barn bor växelvis hos sina separerade föräldrar. Det växelvisa boendet ställer stora krav både på föräldrar och på barn. Det gäller allt från praktiska ting till arbetet med att ha goda relationer med båda föräldrarna, eventuellt också med nya partners och barn.

Våld är frekvent mellan män och kvinnor: män slår och kvinnor blir slagna. Var åttonde kvinna har utsatts för våld under det senaste året. Många barn erfar också att de vuxna i familjen har en våldspräglad relation. Det är vanligt att barn har sett eller hört våld inom familjen.

Också barn blir utsatta för våld. 7 500 misshandelsbrott anmäldes år 2003. Vidare anmäldes samma år 3 200 sexualbrott. I skolan uppger 4 procent av barnen i årskurserna 4–6, där mobbning är mest frekvent, att de blir mobbade. Det motsvarar ungefär 15 000 barn.

Tiden för barnen har minskat inom familjen. Fritidssysselsättningarna har förändrats genom teknikförändringar och tillgång till datorer (spel) och internet.

Även om många familjer har goda ekonomiska förutsättningar fick 22 000 familjer ekonomiskt stöd under delar eller under hela år 2002, ofta till följd av arbetslöshet. Detta berörde 50 000 barn. Arbetslösheten är fortsatt hög, i februari 2005 5,7 procent. Arbetslösheten är högre bland dem som har utländsk anknytning.

Barnet skall enligt barnkonventionen tillförsäkras sina rättigheter. Barnombudsmannen påpekar att många av de lagar som reglerar förhållandena i familjer utgår från den vuxnes perspektiv, medan barnets perspektiv negligeras.

4.6 Kyrkliga perspektiv

Barns deltagande i Svenska kyrkans gudstjänster syns ha minskat den senaste femårsperioden. Vidare har en minskning skett av barns deltagande i organiserad gruppverksamhet inom församlingarna.

På hemsidan Idétorg barn (www.svenskakyrkan.se/idetorgbarn) har kyrkokansliet tillsammans med stiften publicerat ett omfattande material till stöd för ledare i kyrkans arbete bland barn. Här ges också en teologisk bakgrundsteckning om barnet.

Tidigare sågs barnet som ett oskrivet blad, tabula rasa, som skulle fyllas på lämpligt sätt. Barnet var ett objekt för fostran och utbildning. Barndomen hade inget eget värde, utan var en förberedelsetid för vuxenlivet.

Utvecklingspsykologin visar att barndomen har ett stort eget värde i sig. Barnet är en person stadd i utveckling och ett reflekterande subjekt. Barnkonventionen bygger på de psykologiska insikter som har vunnits under 1900-talet. Dessa insikter är viktiga för hela Svenska kyrkan och dess verksamhet.

Svenska kyrkan betonar trohet och långsiktighet när det gäller människors relationer. Synen på kyrkans roll vad gäller kärlek har förändrats från att vara en moralens väktare till att uppmuntra och stödja de goda relationerna.

Ända in i slutet av 1900-talet måste vi också släpa på resterna från det viktorianskt präglade 1800-talet då prästen var den officiella moralens väktare. Den epokens sexualskräck och dubbelmoral har ingenting med äkta kristendom att göra, även om många fortfarande framställer det så. /---/

Man och kvinna möts, lär känna varandra, fördjupar sin relation, och när de är säkra på att de vill dela livet med varandra, ger de löften om en fortsatt ömsesidighet och trohet (Befrielsen. Stora boken om kristen tro, Stockholm 1993, sid. 307).

Men kyrkans uppgift begränsas inte till de enskilda paren eller familjerna. Den har också en övergripande uppgift, att visa på modeller i samhället, förebilder som människor kan ta till vara och ha med i sina egna liv.

I dag är en av kyrkans stora uppgifter att motverka missbruket av sexualiteten, att visa på goda förebilder med stabila och kärleksfulla relationer, så att pojkar och flickor får något att pröva sig mot som alternativ till vad de annars möter. Kyrkan visar på en kärlek som är utgivandets och solidaritetens väg. (Homosexuella i kyrkan. Ett samtalsdokument från Svenska kyrkans Teologiska kommitté)

Kyrkoordningen har i inledningen till de grundläggande bestämmelserna om Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära en särskild markering om vikten av att barnen ägnas särskild uppmärksamhet i Svenska kyrkans arbete.

Kyrkans uppgift är att för alla klargöra vad dess tro, bekännelse och lära innebär. Svenska kyrkan inbjuder alla att tillhöra trons folk och dela dess liv. I kristen tro intar barnen en särställning och de behöver därför särskilt uppmärksammas i Svenska kyrkans verksamhet.

Det är inte särskilt klart vilka konsekvenser inledningsorden fått eller avsetts få för verksamheten i församlingarna. Tydligt är dock att den ger en inriktning i barnkonventionens anda.

Kyrkoordningen anger att församlingens grundläggande uppgift är att fira gudstjänst, bedriva undervisning samt utöva diakoni och mission. För barnen handlar det om att få fira gudstjänst på ett sätt som tar fatt på deras förmåga till gudserfarenhet.

Vad barnet har rätt att förvänta sig av gudstjänsten är att bli berörd och få möjlighet att vara delaktig i bön och lovsång. Det skall också få hjälp att i sin takt och på sitt sätt göra sig hemmastadd i och förtrogen med gudstjänstrum och gudstjänstordning. Märker barnet att det är välkommet, blir sett och respekterat som den unika person det är, kan gudstjänsten få stor betydelse. (Idétorg barn)

Kyrkoordningen använder begreppet undervisning. I modern pedagogik används hellre begreppet lärande, eftersom det tydligare poängterar att den enskilda människan är subjekt i sitt eget lärande, inte objekt för någon som lär ut. I detta sammanhang måste ordet undervisning förstås som att det brukas synonymt med ordet lärande.

I ett utvecklingspsykologiskt perspektiv kan man se att värderingar som kommer att bli avgörande för hela livet grundläggs fram till 14-årsåldern. Från ett sådant perspektiv är frågan om hur församlingen når och möter barn, ungdomar och deras familjer avgörande.

Det diakonala perspektivet rymmer både familjers och barns egen delaktighet i diakonalt arbete, att själva få erfara vad det innebär att stödja andra och diakonala insatser för och med dem. Tidigare tydliggjordes det i söndagsskolans insamlingar till missionen. I dag behöver man söka nya vägar för att lokalt eller i andra delar av världen förverkliga kallelsen att dela resurser med varandra.

Idétorg barn poängterar församlingens ansvar och uppgift.

Alla föräldrar sviktar emellanåt i sitt föräldraskap, kanske på grund av bristande tid, ork och engagemang. Därför bör varje församling ha beredskap att se och hjälpa barn och föräldrar som behöver stöd. Främst kan det vara i form av tid att se och samtala med barn och ungdomar. Detta kan få till följd att barn som har en svår barndom trots allt kan leva ett bra vuxenliv. Att det finns en vuxen som ser och bekräftar barnet har en mycket stor betydelse för barnets framtida liv. Församlingen skall samverka med samhället för att vara en extra resurs och förstärka de krafter som gör att barn klarar sig bra i livet.

Särskilt viktigt är det att tillsammans med ungdomar själva ge plats för dem att utvecklas, både som människor och som kristna. I församlingens grupper finns ofta barn och ungdomar som behöver särskilt stöd. Ett aktivt kunskapssökande om barnens och ungdomarnas situation på den lokala orten och utformning av församlingens arbete därefter är en grundläggande förutsättning för att kunna möta dem på deras egna villkor.

På de platser där Svenska kyrkan bedriver barnomsorg har man särskilda möjligheter att erbjuda stöd åt barn som av olika anledningar befinner sig i utsatta situationer.

Även från kyrkans sida bör man beakta den problematik som Barnombudsmannen nämner, nämligen att vuxna med stöd av lagstiftning m.m. sätter sina egna behov främst i stället för barnets. Återigen citeras Idétorg barn:

Kyrkans uppgift är att alltid vara en röst för den svagaste parten, som i många fall är barnet! Barn såväl som vuxna lever i dag i en pressad arbets- och familjesituation, där samvaron präglas av de vuxnas långa arbetsdagar, av korta stunder av gemenskap, av valda eller nödvändiga separationer, av oro för skola, arbete, ekonomi och framtid. Barnet får många gånger betala ett högt pris när de vuxna fyller sina behov.

En markant jagcentrerad livsstil har blivit alltmer vanlig i samhälle och kyrka. Lycka är lika med att vara fri, självständig, ekonomiskt stark och att leva utan förpliktelser och känslomässiga bindningar. Sådana värderingar ställer barn utanför, eller de kommer i andra hand. Också det sätt, på vilket vi vuxna handskas med vår värld, visar i grunden på en ringaktning för våra barn.

I Kyrkostyrelsens skrivelse till Kyrkomötet 2004 om mål och rambudget (KsSkr 2004:1) betonade Kyrkostyrelsen vikten av att förstärka barn- och ungdomsarbetet.

I många församlingar bedrivs ett livaktigt och framgångsrikt arbete med att erbjuda barn och ungdomar en kristen gemenskap och en bearbetning av livsfrågorna. För en folkkyrka är det en ödesfråga att ha en fast förankring i alla generationer och i alla skeden av livet. En viktig förutsättning för att nå barn och unga och för att engagera nya medarbetare i kyrkan är en väl fungerande kyrklig utbildning. Inte minst har nationell nivå ett ansvar för att utveckla de kyrkliga utbildningarna så att de både kan locka unga och ge en god kompetens att arbeta med unga. Kyrkostyrelsen avser att i samarbete med Nämnden för kyrkolivets utveckling lyfta utbildningsfrågorna i verksamhetsplaneringen och satsningar på detta område kommer att prioriteras, men även andra sätt att stimulera ett förbättrat barn- och ungdomsarbete bör kunna utvecklas.

Vid den hearing om samlevnadsfrågor som Teologiska kommittén höll i september 2004 framkom från flera håll förväntningar på att Svenska kyrkan skulle möta de svårigheter som familjen, barn och ungdomar lever under.

På många håll inom Svenska kyrkan arbetar man aktivt för att möta just de frågor som uppmärksammats rörande barn och familj. På Idétorg barn lyfts många bra exempel fram på arbete i församlingarna för att möta barn, ungdomar och familjer. Till det skall nämnas kyrkans familjerådgivning, S:t Lukas olika verksamheter med utbildning och terapi, diakoniinstitutionernas stöd och Svenska Kyrkans Ungas verksamhet. Sensus erbjuder VuxenDialog och samtal enligt sitt MOD-program. VuxenDialog vill ge vuxna möjligheter till dialog med en väl utvecklad pedagogisk modell. Mångfald och dialog erbjuder metoder att i dialog tillsammans arbeta med fördomar och diskriminering.

Utöver det som framkommer där har stiften särskilt lyft fram några exempel på insatser som görs inom området. Exemplen speglar flera av de olika områden som är aktuella: sociala och diakonala insatser, lärande, arbete med familjerelationer och lärjungaskap.

4.7 Behov av fortsatt arbete runt barn och ungdom

Det finns oroande utvecklingslinjer rörande barn och ungdom och deras familjer. Från Svenska kyrkans sida finns starka skäl att, med den kraftfulla betoning som görs av barn och ungdom, närmare gå igenom och undersöka vilka möjligheter som kyrkan kan ha att stödja barn och unga och deras familjer på olika sätt. Även om mycket redan görs kräver de förändringar som skett i samhället ett bredare grepp för att kunna utveckla ett sådant stöd.

Den skiss som ovan har redovisats beträffande barnens situation i samhället ger incitament till vilka fält som nu bör bearbetas. En genomgång behöver ske av kyrkans grundläggande familjesyn och syn på barnet. Från teologiska utgångspunkter finns det särskilda skäl att arbeta med frågor om hur barnet sätts i centrum och hur principen om barnets bästa kan bli vägledande också i kyrkans arbete. Svenska kyrkans stöd till familjer behöver inventeras och förslag tas fram till framtida modeller och prioriteringar inom detta område. Olika sätt att stödja barn och ungdom behöver bearbetas.

Utsatta barn behöver särskilt uppmärksammas, oavsett om deras utsatthet beror av mobbning, deras sociala situation, utanförskap eller våld. På vilket sätt kan kyrkan vara ett stöd för dessa barn och tillsammans med andra goda krafter i samhället verka för dem? De asylsökande familjernas situation och deras barns belägenhet bör övervägas. Vilka åtgärder och vilket stöd kan kyrkan ge till dem?

Många vigslar ingås i kyrkan. Andra par väljer kanske samboskap. Parens inbördes relationer är oavsett samlevnadsform av stor betydelse för barns och ungdomars uppväxt och deras grundläggande värderingar. Kan kyrkan ge ytterligare möjligheter för paren och familjerna att arbeta med sin situation så att splittring och konflikt kan helas eller hanteras klokt och kärleksfullt?