|
Bilaga
Utredning
SVENSKA KYRKAN
ORGANISATION PÅ NATIONELL NIVÅ
FÖRSLAG OM
FÖRTROENDEVALDA STYRORGAN
TILL KYRKOSTYRELSEN
I ett beslut från Kyrkomötet 2004 har Kyrkostyrelsen fått i uppdrag att lägga fram förslag till en ny utformning av de förtroendevalda styrorganen på nationell nivå för den kommande mandatperioden.
Kyrkostyrelsen beslöt i november 2004 att tillsätta denna utredning med uppgift att komma med förslag rörande organisationen av förtroendevalda organ på nationell nivå. Utredningen skulle vara färdig den 1 mars 2005 så att förslag till kyrkomötet 2005 skulle kunna läggas fram.
Till ledamöter i utredningen utsågs Lars Johnsson, Annette Lundquist Larsson, Sten Elmberg, Anders Roos, Bertil Olsson och Margareta Nybelius. Lars Johnsson valdes till ordförande. Till sekreterare förordnades Klas Hansson.
I vårt arbete har vi sammanträffat med ordförandena i de olika nämnderna samt Kyrkofondens styrelse, med de vice ordförandena i Kyrkostyrelsen samt med generalsekreteraren, ordföranden i revisionen och den auktoriserade revisorn.
Vi har gått igenom och prövat olika organisationsmodeller, vilka vi redovisar. Vi har tyvärr haft kort tid till förfogande för arbetet.
Vårt förslag är enhälligt.
Vi överlämnar härmed vårt förslag till Kyrkostyrelsen.
Uppsala den 9 mars 2005
Lars Johnsson
Sten Elmberg Annette Lundquist Larsson
Margareta Nybelius Bertil Olsson
Anders Roos
SAMMANFATTNING
Vi har kartlagt den nuvarande organisationen, dess fördelar och brister. Vi har funnit att väsentliga fördelar skulle vinnas om organisationen blev tydligare, ansvaret klarare och avgränsningssvårigheterna färre samtidigt som det demokratiska inflytande bevaras.
Vårt uppdrag är att lämna förslag för den förtroendevalda organisationen för den kommande mandatperioden. Detta har varit en viktig utgångspunkt när förslagen har utarbetats. Vi har konstaterat att den nuvarande ordningen med en särskild styrelse för den nationella nivåns kapital grumlar Kyrkostyrelsens fulla ansvar för ekonomin. Kyrkomötet har tidigare konstaterat att Kyrkofonden inte utgör en egen förmögenhetsmassa som ska särförvaltas. Vi föreslår därför att Kyrkofondens styrelse upphör och att de uppdrag som legat på denna överförs till Kyrkostyrelsen.
Vi har grundligt sett igenom övriga delar av organisationen för de förtroendevalda styrorganen på nationell nivå och presenterar tre organisationsmodeller för att nå de mål om ökad tydlighet vi satt upp. De tre modellerna kan kortfattat beskrivas på följande sätt:
all verksamhet läggs direkt under Kyrkostyrelsen
delar av verksamheten läggs under Kyrkostyrelsen i av Kyrkomötet fastställda organisationsformer (råd med av Kyrkomötet utsedda ledamöter med instruktioner fastställda av Kyrkostyrelsen).
den nuvarande nämndorganisationen reformeras och förtydligas
Vi har i en sammanvägd bedömning funnit att för den kommande mandatperioden bör inga stora förändringar ske i denna del utan den hittillsvarande nämndorganisationen bestå med de förändringar vi föreslår.
Vi konstaterar att det av Kyrkoordningen framgår att det övergripande ansvaret för Svenska kyrkan på nationell nivå vilar på Kyrkostyrelsen. Kyrkostyrelsen har det fulla ekonomiska ansvaret och den beslutar om övergripande policyfrågor. Nämndernas uppgift ska vara att föreslå mål och rambudget för verksamheten, arbeta med strategiska frågor och prioriteringar samt den långsiktiga utvecklingen inom sina områden. Kyrkostyrelsens leder och samordnar verksamheten på nationell nivå och är den som i sista hand ska göra prioriteringar mellan olika delar av verksamheten.
Vi föreslår vidare att den tidigare Nämnden för kyrkolivets utveckling ersätts med en Nämnd för utbildning, forskning och kultur. Centrala frågor på nationell nivå samlas därmed inom samma nämnd.
De särskilda styrelserna för pastoralinstituten bör ersättas med andra organ för stöd till pastoralinstitutens verksamhet. Dessa bör dock inte regleras i instruktioner.
Inom organisationen på nationell nivå finns andra organ tillsatta av Kyrkostyrelsen och av nämnderna. Vi menar att tillfälle nu ges att se igenom behovet av dessa eller andra organ.
När vi har gått igenom beteckningarna på olika organ har vi noterat oklarheter. Vi menar att beteckningarna på olika organ tydligare bör spegla dess ställning och uppgift.
Vi har också noterat att det finns en problematik i organisationen på nationell nivå som inte går att lösa med förändrad organisation utan där andra åtgärder behöver vidtas.
Vi har även utarbetat preliminära förslag till förändringar i Kyrkoordningen och instruktioner för nämnderna i anknytning till det vi föreslår.
BAKGRUND
Vid Kyrkomötet 2004 väckte Olle Burell och Elvy Åberg en motion om tillsättande av en parlamentarisk demokratiutredning om Svenska kyrkans framtida demokratiska uppbyggnad. Organisationsutskottet föreslog i sitt betänkande avslag på motionen. Utskottet instämde i motionärernas intentioner men utgick från att den pågående demokratiutredningen i dess andra etapp skulle uppmärksamma motionens frågeställningar. Utskottet anförde:
I motion 2004:41 finns förslag om en utredning som syftar till att arbeta fram ett sammanhållet och väl förankrat förslag till hur Svenska kyrkans förtroendemannaorganisation på de olika nivåerna skall se ut under överskådlig framtid. Det är, menar motionärerna, på alla sätt önskvärt att åstadkomma en stabil situation, där både anställda, valda och övriga frivilliga vet vilka arbetsförutsättningar som gäller. Det bör också vägas in att kyrkokansliet fått en annan organisation.
Utskottet konstaterar att många av de frågeställningar som motionärerna väckt handlar om den nationella nivån och utskottet förväntar sig att dessa kommer att aktualiseras när den refererade Demokratiutredningen efter 2004 går över i en andra etapp. I denna senare etapp skall mer konkreta frågeställningar behandlas och förslag till eventuella förändringar i kyrkoordningen läggas fram. Vilka områden det kan bli fråga om får bedömas när diskussionen om principrapporten har ägt rum i slutet av 2004. Utskottet utgår från att Kyrkostyrelsen i sina direktiv noterar många av de frågeställningar som lyfts fram i motionen samt att utredningen får en bred sammansättning väl förankrad i Kyrkomötet. Utskottet vill i detta sammanhang konstatera att utredningsdirektiven också skulle kunna omfatta en del av de förslag och synpunkter som framförts av Kyrkomötets presidium i en promemoria i augusti 2004 vilken överlämnats till Kyrkomötets ledamöter och ersättare.
Mot bakgrund av att många av de i motionen uttalade utredningsområdena synes komma att behandlas i andra sammanhang föreslår utskottet att motion 2004:41 avslås.
Under behandlingen i plenum kom de frågor som avsåg de förtroendevalda styrorganen på nationell nivå att behandlas särskilt genom att Benny Jönsson yrkade att Kyrkomötet skulle uppdra till Kyrkostyrelsen att till Kyrkomötet 2005 lägga förslag till en ny utformning av de förtroendevalda styrorganen på nationell nivå. Förslagen skall gälla för kommande mandatperiod. Vidare skall förslagen utformas med företrädare för Kyrkomötets nomineringsgrupper som referensgrupp. Detta blev även Kyrkomötets beslut.
Bakgrunden till behandlingen vid 2004 års Kyrkomöte torde vara den allmänna osäkerheten rörande organisationen av de förtroendevalda organen på nationell nivå. Detta har bl a visat sig genom de återkommande förändringar som skett i organisationen. En kortfattad redogörelse lämnas i nästa avsnitt om dessa förändringar.
Att organisationen på det nationella planet inte utan vidare funnit sin form är dock inte att förvåna. Den stammar ur vitt skilda traditioner och sammanhang. Inom verksamheten finns sådana delar som tidigare sköttes av statliga myndigheter (kyrkofonden) eller av fristående frivilligorganisationer (Lutherhjälpen). Andra delar av verksamheten kommer ur det tidigare Kyrkomötets ansvarsområde (kyrkolagsfrågor, kyrkans böcker) och åter andra var mer av intressekaraktär (Kyrkans informationscentral). Olika samordningssträvanden har de senaste årtiondena sökt finna vägar till att utarbeta en mer ändamålsenlig och sammanhållen organisation. Spänningar mellan skilda organ och olika traditioner har ibland låtit sig göra gällande vilket lett till att en anpassning av organisationen har fått ske för att hålla den samman.
I dag står dock frågorna om organisationens ändamålsenlighet fram på ett tydligare sätt än tidigare liksom hur de förtroendevalda på ett adekvat sätt ska kunna fatta beslut rörande verksamheternas mål och inriktning.
Kyrkoordningen anger i 33 kap 1 § vad som avses med förtroendevalda. Det är de personer som vid kyrkliga val har utsetts till ledamöter, ersättare och ordförande i beslutande och verkställande organ inom Svenska kyrkan.
Begränsningen innebär t ex att ett organ som tillsatts av ett kyrkoråd eller av Kyrkostyrelsen inte är förtroendevalda i den mening Kyrkoordningen anger. Det kan t ex gälla ett arbetsutskott. Begränsningen innebär också att Valprövningsnämnden, Ansvarsnämnden för biskopar och Överklagandenämnden inte är att se som förtroendevalda organ eftersom de inte är verkställande organ åt Kyrkomötet. Därför har denna utredning avgränsats till frågor om Kyrkostyrelsen, Kyrkofondens styrelse och nämnderna för internationell mission och diakoni, kyrkolivets utveckling och Svenska kyrkan i utlandet.
ORGANISATIONENS UTVECKLING
Organisationens utveckling före 2000 och dess bakgrund har antytts i tidigare avsnitt, och kommer inte att beröras vidare här. Här tecknas bakgrunden till kyrkordningens grundläggande bestämmelser samt de förändringar som har skett i organisationen på nationell nivå sedan relationsförändringen med staten.
I den kyrkoordning som antogs 1999 stadgades följande om Kyrkostyrelsen, kyrkofonden och nämnderna i 10 kap § § 4-6:
§ 4 Kyrkostyrelsen företräder trossamfundet Svenska kyrkan. Den bereder och verkställer Kyrkomötets beslut. Den har också förvaltande uppgifter.
§ 5 Kyrkofondens styrelse ansvarar för förvaltningen av kyrkofonden och andra tillgångar på den nationella nivån, det kyrkliga utjämningssystemet, systemfrågor om kyrkobokföringsregistren samt de övergripande frågorna när det gäller avgiftsbetalning.
§ 6 För samordning, planering och utveckling skall det finnas följande nämnder:
1. Nämnden för Svenska kyrkans mission, med särskilt ansvar för missionsinsatserna
2. Nämnden för internationell diakoni/Lutherhjälpen, med särskilt ansvar för insatserna rörande internationell diakoni
3. Nämnden för kyrkolivets utveckling, med särskilt ansvar för de kyrkliga grundutbildningarna och för stödjande av stiftens arbete
4. Nämnden för Svenska kyrkan i utlandet med särskilt ansvar för arbetet bland svenskar i andra länder.
Bestämmelserna kom till efter de utredningar rörande kyrkoordningen och de senare överväganden som gjorts dels i samband med förslaget till ny kyrkooordning, dels vid Kyrkomötena därefter.
Nivåutredningen
I den särskilda utredning som hade föregått framläggandet av förslaget till kyrkoordning i denna del – Arbetet på olika kyrkliga nivåer (Svenska kyrkans utredningar 1998:3) – föreslogs inte några bestämmelser om särskilda nämnder. Utredningen föreslog i stället att ett antal delegationer inrättades under Kyrkostyrelsen. Utredningen motiverade sitt förslag på följande sätt.
Den nuvarande organisationen är resultatet av bemödanden att sy ihop den statligt reglerade delen av Svenska kyrkan på nationell nivå med de delar som under årens lopp vuxit fram som folkrörelseliknande organ eller/och p.g.a. behov som efter hand yppat sig. Organisationen framstår enligt utredningsgruppens mening inte som särskilt rationell.
Kyrkostyrelsens roll som det organ som håller samman verksamheten på den nationella nivån måste bli tydligare. Därigenom skapas också möjlighet att på ett tydligare sätt utkräva ansvar.
Utredningen exemplifierar med några frågeställningar som varit aktuella, bl a gränsdragningsfrågor mellan centralstyrelsen och församlingsnämnden liksom mellan centralstyrelsen och Svenska kyrkans mission i ekumeniska frågor. Utredningen anför vidare att budgetarbetet måste samlas under den blivande Kyrkostyrelsen för att kunna fungera samt att det organ som förvaltar kyrkofonden också ska lägga sina förslag till Kyrkostyrelsen, som alltså avses få en överordnad roll i förhållande till de andra organen. Kyrkostyrelsen bör också vara den som i detalj anger vad de andra organen ska arbeta med.
Utredningen anger tre alternativ för hur den önskade organisationen kan gestaltas:
1. Kyrkostyrelsen bestämmer själv vilka organ som behövs, vilka uppgifter dessa ska ha samt tillsätter ledamöterna.
2. Kyrkomötet bestämmer vilka organ som ska finnas och dessas uppgifter samt utser ledamöterna. Kyrkostyrelsen fastställer instruktionerna.
3. Kyrkomötet bestämmer vilka organ som ska finnas, fastställer dessas instruktioner och utser ledamöterna. De olika organen kommunicerar med Kyrkomötet endast via Kyrkostyrelsen.
Utredningen avvisade det tredje alternativet, som i praktiken inte innebar någon förändring i denna del från tidigare ordning. Det andra alternativet innebar att styrelsen skulle ta ansvar för en verksamhet som bedrevs av organ vars ledamöter man inte själv tillsatte.
Utredningen stannade inför ett modifierat förslag enligt 1. Det fanns skäl som talade för att Kyrkomötet borde bestämma vilka organ som ska finnas och vilka huvudsakliga arbetsuppgifter dessa ska ha. Kyrkostyrelsen skulle utse ledamöterna och fastställa instruktionerna. Under Kyrkostyrelsen skulle således finnas fyra s.k. delegationer, Delegation för Svenska kyrkans mission, Delegationen för internationell diakoni/Lutherhjälpen, Delegationen för kyrkolivets utveckling och Delegationen för ekonomi och utveckling. Övergångsvis – i avvaktan på utredningarna om en stiftsanknytning av Svenska kyrkan i utlandet - borde Kyrkomötet utse en särskild styrelse för SKUT. Utredningen motiverade sina förslag utförligt: det innebar en tydlig struktur och klara ansvarslinjer samtidigt som Kyrkomötet fattade de avgörande besluten om organisation och huvudsaklig inriktning för de olika organens verksamhet.
Kyrkoordningsskrivelsen
I kyrkoordningsskrivelsen till Kyrkomötet 1999 lades ett förslag fram i stort motsvarande utredningens alternativ 3, dvs. i stort enligt dittillsvarande ordning. Förslaget motiverades på följande sätt.
Av styrelserna och nämnderna på den nationella nivån skall endast Kyrkostyrelsen få väcka förslag i Kyrkomötet. Vidare skall Kyrkomötet, om detta önskar delegera rätten att utfärda bestämmelser som binder stift och församlingar, endast kunna delegera sådan rätt till Kyrkostyrelsen.
Det är angeläget att den oklarhet i kompetensfördelningen mellan olika organ på den nationella nivån upphör som idag i viss mån kan sägas föreligga. Det finns en uppenbar risk för effektivitetsförluster och extra kostnader om kompetensfördelningen är oklar. Samtidigt som vi vill undvika kompetenstvister anser vi att behovet av en bred demokratisk förankring, vilket är ett viktigt skäl till den nuvarande ordningen, måste beaktas.
Mot den angivna bakgrunden måste Kyrkostyrelsen i förhållande till Kyrkomötet ges det samlade ansvaret för verksamheten på den nationella nivån. Kyrkostyrelsen får därvid i revisionssammanhanget svara för den verksamhet som bedrivs av Kyrkofondens styrelse och nämnderna. För att Kyrkomötets insyn i verksamheten skall bibehållas bör emellertid Kyrkofondens styrelse och nämnderna avge egna verksamhetsberättelser. Dessa bör avges till Kyrkomötet via Kyrkostyrelsen, som då kan yttra sig över verksamhetsberättelsernas innehåll och sätta detta i relation till den samlade verksamheten.
Som exemplifiering av det avsedda framtida förhållandet mellan Kyrkostyrelsen, Kyrkofondens styrelse och nämnderna kan följande nämnas. En huvuduppgift för Kyrkofondens styrelse och nämnderna bör vara att handlägga de ärenden som Kyrkostyrelsen överlämnar till dem för handläggning. I vissa fall bör det dock kunna följa redan av instruktionen att vissa ärenden skall handläggas av Kyrkofondens styrelse eller av en viss nämnd. Kyrkofondens styrelse och nämnderna har vidare full frihet att ta initiativ inom sina respektive verksamhetsområden. En nämnd kan t.ex. därvid besluta om verksamhet som ekonomiskt och resursmässigt i övrigt ryms inom det utrymme som står nämnden till buds. I den mån verksamheten kräver ytterligare resurser får nämnden emellertid vända sig till Kyrkostyrelsen, som ytterst i sin tur får begära att Kyrkomötet beviljar anslag för ändamålet. Om en nämnd anser att bestämmelser som avser församlingar eller stift skall utfärdas, har nämnden att vända sig till Kyrkostyrelsen som inom ramen för sin behörighet kan utfärda sådana bestämmelser och i övrigt kan lägga fram förslaget för Kyrkomötet. I de fall nämnden således har att hänvända sig till Kyrkostyrelsen kommer den att fungera som ett beredningsorgan åt styrelsen. Samtidigt skall noteras att nämndens arbete i praktiken utförs av anställda vid kyrkokansliet, samma anställda som också arbetar åt Kyrkostyrelsen när denna handlägger frågorna.
Det kan mot denna bakgrund finnas anledning att beskriva i vilken ordning ett Kyrkomötesärende kan komma att beredas.
I frågor där hela beredningsansvaret ligger hos Kyrkostyrelsen upprättar denna, på föredragning av berörda tjänstemän i kyrkokansliet, förslaget till Kyrkomötet. I den mån Kyrkofondens styrelse eller nämnderna är berörda av ärendet ges de tillfälle till yttrande under beredningsarbetet. Om förslaget är föranlett av en framlagd utredning, remissbehandlas denna genom Kyrkostyrelsens försorg.
Om ett ärende däremot enligt de av Kyrkomötet beslutade instruktionerna faller inom Kyrkofondens styrelses eller någon av nämndernas ansvarsområde bör förslaget i stället arbetas fram av respektive styrelse eller nämnd. Någon remissbehandling av ett ärende som skall läggas fram för Kyrkomötet behöver dock inte ske genom nämnden (eller Kyrkofondens styrelse). I stället överlämnas förslaget till Kyrkostyrelsen, som efter eventuell remissbehandling kan förelägga Kyrkomötet förslag i ärendet. I skrivelsen till Kyrkomötet bör såväl nämndens (eller Kyrkofondens styrelses) förslag som remissutfallet redovisas. Om Kyrkostyrelsen beslutar att inte förelägga Kyrkomötet något förslag i ärendet, bör nämndens (eller Kyrkofondens styrelses) förslag, remissutfallet och skälen till Kyrkostyrelsens beslut anges i Kyrkostyrelsens verksamhetsberättelse.
I fråga om den närmare arbetsfördelningen mellan Kyrkostyrelsen och Kyrkofondens styrelse kan följande anföras. ( -- ) Kyrkofondens styrelse skall göra ett budgetförslag som avser utjämningssystemet och kyrkofondens kapitalförvaltning. Detta förslag lämnas av Kyrkofondens styrelse till Kyrkostyrelsen, som är det organ på den nationella nivån som ensamt föreslås kunna lämna förslag till Kyrkomötet. Det samlade budgetförslaget för den nationella nivån, inklusive kyrkofonden, upprättas därefter av Kyrkostyrelsen och överlämnas till Kyrkomötet. Budgeten fastställs av Kyrkomötet, som därvid anger olika belopp för olika ändamål.
Kyrkofondens styrelse föreslås få ansvaret för utjämningssystemet, förvaltningen av kyrkofonden och andra kapitaltillgångar på den nationella nivån, systemfrågor om kyrkobokföringsregistren samt de övergripande frågorna när det gäller avgiftsbetalning.
Inom ramen för den av Kyrkomötet fastställda budgeten för den nationella nivån och därmed också för kyrkofonden och utjämningssystemet avses Kyrkofondens styrelse fatta de beslut som fordras för utjämningssystemets funktion, t.ex. procenttal för olika generella bidrag. Likaså skall Kyrkofondens styrelse besluta om individuella behovsprövade bidrag till stift och församlingar, extra utjämningsbidrag. Kyrkofondens styrelse skall också besluta om de ramar för kyrkobyggnadsbidrag som tilldelas de olika stiften.
När det gäller bidrag och anslag till olika nationella ändamål och liknande som idag beslutas av Kyrkofondens styrelse avses dessa för framtiden inrymmas i den del av budgeten som gäller kyrkans nationella nivå. I den mån några bidrag eller anslag till sådana ändamål blir aktuella skall dessa beslutas av Kyrkostyrelsen eller av andra organ efter delegering från Kyrkostyrelsen, allt inom ramen för den budget som Kyrkomötet har beslutat. Någon bidragsgivning från Kyrkofondens styrelse till annat än församlingar, samfälligheter och stift skall inte komma i fråga.
Kyrkofondens styrelse föreslås förvalta kyrkofonden, dvs. den förmögenhet som trossamfundet Svenska kyrkan vid tidpunkten för relationsändringen övertar från staten. (--) I uppgiften att förvalta kyrkofonden ligger att besluta om kapitalförvaltningens handhavande och om riktlinjer för denna. (--)
Det är också viktigt i sammanhanget att dra en gräns mellan vad som är kapitalförvaltning och vad som är en daglig ekonomihantering. Denna gräns måste slutligt dras av den praktiska erfarenheten, men det måste noteras att den dagliga ekonomihanteringen inom nuvarande SFRV avser betydande penningströmmar, främst när det gäller insamlade medel. Dessa löpande betalningsströmmar torde inte kunna ses som en del av kapitalförvaltningen utan vara att hänföra till den normala ekonomiadministrationen och därmed falla under Kyrkostyrelsens ansvar för den nationella nivåns administrativa rutiner. (--)
Kyrkofondens styrelses uppgift att handha systemfrågor om kyrkobokföringsregistret och övergripande frågor när det gäller avgiftsbetalning avser det system för utbetalning av avgiftsmedel till församlingar, kyrkliga samfälligheter och stift som skall skapas och detta systems anknytning till kyrkobokföringssystemet. Frågor om kyrkobokföringens innehåll faller däremot på Kyrkostyrelsen.
Kyrkomötet beslutade i enlighet med förslaget, vilket i praktiken innebar att den tidigare nämndorganisationen fortsatte som förr. Kyrkofonden, som dessförinnan varit en statlig myndighet, fick ställning som de övriga nämnderna. Den i citatet angivna ordningen med särskilda årsberättelser från de olika nämnderna tillämpas inte längre, utan Kyrkostyrelsen avger en samlad årsredovisning för Trossamfundet Svenska kyrkan.
Kyrkomötet 2000
1999 års Kyrkomöte beslöt att uppdra till Centralstyrelsen att till Kyrkomötet 2000 analysera och klargöra de inbördes relationerna mellan Kyrkomötet, Kyrkostyrelsen och nämnderna under Kyrkomötet samt att föreslå de förändringar och åtgärder som ansågs erforderliga.
Kyrkostyrelsen konstaterade i sin skrivelse till Kyrkomötet (2000:6) att Kyrkoordningens bestämmelser endast hade varit i kraft under ett par månader varför förutsättningar saknades att göra någon sådan analys. Det bedömdes alltför tidigt att föreslå några förändringar i kyrkoordningens bestämmelser om organisationen på den nationella nivån.
Kyrkomötet 2001
Till Kyrkomötet 2001 lade Kyrkostyrelsen fram förslag om tillskapandet av ett gemensamt styrorgan för Svenska kyrkans internationella mission och diakoni, Nämnden för internationell mission och diakoni. De tidigare nämnderna för Svenska kyrkans mission och Lutherhjälpen skulle därvid upphöra.
Förslaget motiverades med behovet av att ha en helhetssyn på människan, en helhetssyn på världen och behovet av att använda resurserna effektivare.
Den uppdelning mellan mission och diakoni som Svenska kyrkan haft har varit svår att upprätthålla och Svenska kyrkans partner i andra delar av världen har påtalat den olyckliga uppdelningen. Vidare finns behov att i det svenska samhället hålla samman värderingar och fakta, tro och handling, andligt och världsligt.
I en helhetssyn på världen är det väsentligt att hålla samman hela världen och lämna en syn där några är subjekt och andra objekt för en verksamhet. Globalisering och omflyttningar skapar mångkulturella samhällen och relationen till samarbetsorganisationer i det internationella sammanhanget måste bygga på ett partnerskap där erfarenheter och resurser delas så att det kommer båda parterna till del.
Tre parallella administrativa organisationer (SKM, Lutherhjälpen och EFS utland) är i längden ohållbart att upprätthålla. Till ett gott hushållande med resurser hör att vinna samordningsfördelar och ett samlat beslutsorgan skulle innebära betydande resursbesparingar.
Till samma Kyrkomöte framlades förslag rörande instruktionen för Nämnden för kyrkolivets utveckling, där framför allt uppgiftsparagrafen nyformulerades. Bearbetningen innebar att innehållet i stort var detsamma som tidigare. Samarbetet mellan nämnden och Kyrkostyrelsen betonades.
Kyrkomötet beslöt att följa de framlagda förslagen.
Kyrkomötet 2002
Till Kyrkomötet 2002 lade Kyrkostyrelsen fram förslag om tillsynsfunktionen för Svenska kyrkan i utlandet.
Utlandsförsamlingarna föreslogs bli överförda till ett stift, Visby stift, med dess biskop och domkapitel. Främjandefunktionen skulle även fortsättningsvis vara ett nationellt ansvar och ligga kvar på Nämnden för Svenska kyrkan i utlandet. Biskopen i Visby skulle vara ledamot av nämnden. Särskilda förslag lades fram för att ge utlandskyrkan möjlighet att påverka det då kommande biskopsvalet i Visby.
Ytterligare frågor fanns att bearbeta, men dessa menade Kyrkostyrelsen fick komma i ett senare skede. Dessa avsåg frågor om kyrkotillhörighet och rösträtt för medlemmarna i utlandsförsamlingarna, ekumeniska frågor, inte minst konsekvenser av Borgågemenskapen samt utlandsförsamlingarnas finansiering ur principiella och praktiska synpunkter.
Utskottet följde Kyrkostyrelsens förslag, dock med den ändringen att biskopen i Visby skulle vara ordförande. Nämnden föreslogs få namnet Styrelsen för Svenska kyrkan i utlandet. Kyrkomötet följde inte utskottets ändringsförslag utan beslutade i dessa delar enligt Kyrkostyrelsens förslag.
Innebörden av besluten var att tillsynen över utlandskyrkan, dess församlingar och andra verksamheter, ålades biskop och domkapitel i Visby stift. Biskopen blev självskriven ledamot i nämnden.
Kyrkomötet 2003
Kyrkostyrelsen lade till Kyrkomötet 2003 fram förslag till nya instruktioner för Nämnden för internationell mission och diakoni samt för Nämnden för kyrkolivets utveckling. Instruktionerna anpassades till en utformning som 2002 antagits för Nämnden för Svenska kyrkan i utlandet.
Vad gäller relationen till Kyrkostyrelsen och Kyrkomötet togs de tidigare bestämmelserna bort om att en särskild verksamhetsberättelse skulle upprättas för föregående kalenderår tillsammans med en ekonomisk redogörelse. Tidigare hade även bestämmelser funnits om att Nämnden skulle upprätta förslag till mål och rambudget för sin verksamhet för kommande treårsperiod. Dessa togs även bort. Även om de olika verksamhetsdelarna förutsätts utarbeta sådana förslag var detta inte något som särskilt behövde regleras i instruktionerna.
Kyrkomötet 2005
Till Kyrkomötet 2005 har en skrivelse aviserats som tar upp frågor rörande utlandskyrkans fortsatta reglering. Det handlar om den demokratisk-organisatoriska strukturen i utlandsförsamlingarna och representativiteten gentemot hemmakyrkan. Vidare berörs en permanent ordning för utlandsförsamlingarnas och deras prästers medverkan i biskopsvalet i Visby. Ytterligare frågor kvarstår, t ex om rösträtt för dem som tillhör Svenska kyrkan men inte är bosatta i landet.
Sammanfattning
Kyrkomötet har vid alla Kyrkomöten sedan relationsförändringen haft organisationen av den nationella nivån uppe till behandling. De viktigaste förändringarna har varit att de två nämnderna för den internationella missions- och diakoniverksamheten lagts samman till en samt att övergripande principiella frågor rörande tillsyn och främjande i utlandskyrkan lösts.
I övrigt har justeringar allt eftersom gjorts i instruktionerna. Den 2002 antagna instruktionen för SKUT-nämnden har bildat norm. Bestämmelser om särskild redovisning till Kyrkomötet från nämnderna i form av verksamhetsberättelser och ekonomiska berättelser har utgått. Kyrkostyrelsen som det sammanhållande organet på nationell nivå har något förtydligats.
Fortsatta förtydliganden och bestämmelser planeras vad gäller utlandskyrkan.
ORGANISATIONEN I DAG
Den nationella nivån
Den nationella nivån i Svenska kyrkan är i stort en sammansmältning mellan den statliga traditionen och de olika frivilligorgan som tidigare svarat för stora delar av den verksamhet som bedrivits för hela Svenska kyrkan. De grundprinciper som finns inom den kommunala förvaltningstraditionen, vilken tillämpas i övriga delar av organisationen, gäller inte här.
Organisationen kan sammanfattas på följande sätt.
Kyrkomötet har att fatta beslut rörande hela Svenska kyrkan. Instrument för besluten är framför allt att införa ändringar eller nya regler i Kyrkoordningen. Kyrkomötet har normgivningsmakt vad gäller Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära, Svenska kyrkans böcker, gudstjänster, sakrament och övriga handlingar, tillhörigheten till Svenska kyrkan, kyrkans vigningstjänst, den kyrkliga organisationen, och de regler efter vilka församlingarna och stiften samt organen på den nationella nivån skall fullgöra sina uppgifter.
Därtill har Svenska kyrkan på nationell nivå vissa uppgifter att främja verksamheten i övriga delar samt driva den verksamhet som avser internationell mission och diakoni samt arbetet inom utlandskyrkan. Övergripande överenskommelser av ekumenisk karaktär hör till den nationella nivåns uppgifter. Den nationella nivån har även ett övergripande ekonomiskt ansvar för övriga delar av kyrkan, bl a genom det ekonomiska utjämningssystemet. Kyrkoordningen stadgar vilka organ – nämnder och styrelser - som skall finnas och Kyrkomötet fastställer instruktioner för dessa.
Kyrkostyrelsen bereder Kyrkomötets beslut. Till sitt förfogande har Kyrkostyrelsen kyrkokansliet. Kyrkostyrelsen ansvarar för budgetarbetet och lägger fram mål och rambudget för Kyrkomötet efter att ha inhämtat nämndernas förslag. Kyrkostyrelsen fattar på egen hand beslut om detaljbudget sedan ram har anvisats av Kyrkomötet.
I §§ 2 - 4 i 10 kap Kyrkoordningen sammanfattas dels vilka uppgifter Kyrkomötet har vad gäller att utfärda kyrkoordningsbestämmelser, dels vilka övriga uppgifter som ankommer på Kyrkomötet. Uppräkningarna är heltäckande, vilket innebär att andra uppgifter inte ska genomföras utan ändringar i kyrkoordningen. Samtidigt klarläggs att det är Kyrkostyrelsen som företräder Trossamfundet Svenska kyrkan och att det är den som bereder och verkställer de beslut som Kyrkomötet fattar (12 kapitlet).
Nämnderna har fastställda ansvarsområden men har begränsat inflytande. Nämnderna kan själva inte väcka förslag har till Kyrkomötet utan har att föreslå Kyrkostyrelsen vad som borde läggas fram för Kyrkomötet. Kyrkostyrelsen är fri att fatta beslut om ett sådant förslag ska läggas fram. Nämnderna lämnar inte några egna verksamhetsrapporter utan deras verksamhet inlemmas i den årsredovisning som Kyrkostyrelsen lämnar.
Kyrkofondens styrelse svarar för den ekonomiska förvaltningen av den nationella nivåns kapital. Styrelsen upphandlar förvaltningen av kapitalet hos olika förvaltare från den grund som anges i Kyrkoordningen och de etiska regler som antagits. Styrelsen fattar därutöver beslut i ett antal ärenden om bidrag av olika slag, t ex rörande kyrkoantikvarisk ersättning. Därutöver tillser styrelsen att det ekonomiska utjämningssystemets olika bestämmelser tillämpas.
I denna redogörelse har Svenska kyrkans ansvarsnämnd för biskopar, Svenska kyrkans valprövningsnämnd och Svenska kyrkans överklagandenämnd inte berörts, eftersom de ligger utanför utredningens uppdrag. Den aktuella kyrkoordningsbestämmelsen om Kyrkostyrelsen, Kyrkofondens styrelse och nämnderna och deras ansvar (10 kap § 1 - 6) lyder så.
Allmänt
1 § Svenska kyrkan är ett evangelisk-lutherskt trossamfund som framträder som församlingar och stift. Svenska kyrkan har också nationella organ.
Kyrkomötet är Svenska kyrkans högsta beslutande organ. Kyrkomötet får inte besluta i sådana enskilda frågor som det är en församlings eller ett stifts uppgift att besluta i.
Ansvarsfördelningen
2 § Kyrkomötet skall i kyrkoordning utfärda bestämmelser om
1. Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära,
2. Svenska kyrkans böcker, gudstjänster, sakrament och övriga handlingar,
3. tillhörigheten till Svenska kyrkan,
4. kyrkans vigningstjänst,
5. den kyrkliga organisationen, och
6. de regler efter vilka församlingarna och stiften samt organen på den nationella nivån skall
fullgöra sina uppgifter.
3 § Dessutom skall Kyrkomötet eller något organ som Kyrkomötet bestämmer
1. stödja stiftens arbete för utveckling av församlingslivet,
2. ansvara för Svenska kyrkans arbete bland svenskar i andra länder,
3. svara för Svenska kyrkans officiella relationer till andra kyrkor och samfund,
4. samordna Svenska kyrkans och dess församlingars ansvar för internationell mission och internationell diakoni,
5. ange villkoren för tillträde till de kyrkliga grundutbildningarna och bestämma utbildningsplanerna för dessa samt se till att de kyrkliga grundutbildningarna erbjuds i tillräcklig omfattning,
6. svara för det kyrkliga utjämningssystemet, samt
7. ha hand om övergripande frågor när det gäller kyrkobokföringssystemet.
De organ som Kyrkomötet bestämmer har också andra förvaltande uppgifter.
4 § Kyrkostyrelsen företräder trossamfundet Svenska kyrkan. Den bereder och verkställer Kyrkomötets beslut. Den har också förvaltande uppgifter.
5 § Kyrkofondens styrelse ansvarar för förvaltningen av kyrkofonden och andra tillgångar på den nationella nivån, det kyrkliga utjämningssystemet, den kyrkoantikvariska ersättningen samt de övergripande frågorna när det gäller avgiftsbetalning.
§ 6 För samordning, planering och utveckling skall det finnas följande nämnder:
1. Nämnden för internationell mission och diakoni, med särskilt ansvar för insatserna rörande internationell mission och diakoni.
2. Nämnden för kyrkolivets utveckling, med särskilt ansvar för de kyrkliga grundutbildningarna och för stödjande av stiftens arbete
3. Nämnden för Svenska kyrkan i utlandet med särskilt ansvar för att främja församlingslivet i utlandsförsamlingarna och övriga verksamheter som bedrivs av utlandskyrkan.
Nämnden för Svenska kyrkan i utlandet beslutar vilka utlandsförsamlingar och övriga utlandsverksamheter (utlandskyrkan) som skall tillhöra Svenska kyrkan. Sådana utlandsförsamlingar och verksamheter är skyldiga att tillämpa kyrkoordningens bestämmelser bara om det är särskilt angivet.
De särskilda bestämmelserna om Kyrkostyrelsen återfinnes i 12 kapitlet. Där framgår styrelsens samordnande och ledande roll på nationell nivå.
1 § Kyrkostyrelsen leder och samordnar förvaltningen av den nationella nivåns uppgifter. Kyrkostyrelsen skall uppmärksamt följa de frågor som kan inverka på den nationella nivåns ekonomiska ställning. Kyrkostyrelsen skall också göra de framställningar som behövs till Kyrkomötet och till andra kyrkliga organ, internationella och nationella organisationer samt statliga och kommunala myndigheter.
2 § Kyrkostyrelsen skall leda och samordna Svenska kyrkans beredskap. Kyrkostyrelsen skall också vidta de beredskapsförberedelser som behövs för verksamheten på den nationella nivån under kris och höjd beredskap.
3 § Kyrkostyrelsen skall handlägga vissa ärenden enligt särskilda bestämmelser i kyrkoordningen. Kyrkostyrelsen skall begära in yttrande från Biskopsmötet vid beredningen av styrelsens beslut i teologiska och ekumeniska frågor av större vikt.
När det behövs för att den skall kunna fullgöra sina uppgifter får Kyrkostyrelsen begära in yttranden och upplysningar från stiften samt från församlingar och samfälligheter.
4 § Kyrkostyrelsen får överlämna ärenden för handläggning till Kyrkofondens styrelse och till någon av de i 10 kap. 6 § angivna nämnderna. Sådant överlämnande får dock inte avse ärenden om bestämmelser som Kyrkostyrelsen enligt kyrkoordningen skall utfärda.
Trots de förändringar och anpassningar som löpande skett finns en kvarstående problematik som i första hand rör frågan om relationen mellan de olika nationella organen under Kyrkomötet.
Redovisning av förda samtal
I sitt arbete har utredningen sammanträffat med ordförandena i de olika nämnderna samt Kyrkofondens styrelse, med de vice ordförandena i Kyrkostyrelsen samt med generalsekreteraren, ordföranden i revisionen och den auktoriserade revisorn1 .
Följande sammanfattande synpunkter framkom under dessa samtal.
Nämnden för internationell mission och diakoni
Från den internationella nämndens ordförande konstateras att beslutsärendena är få, förutom förslag om mål och rambudget för kommande år. I övrigt samlas nämnden och tar emot information om verksamheten eller för samtal om dennas inriktning. Inte heller detaljbudgetbeslutet tas i nämnden utan fattas av Kyrkostyrelsen.
En oklarhet och frustration finns inom nämnden om uppgifter och ansvar. Man har uppfattat beteckningen Nämnd så som det används i den kommunala organisationen, men senare insett att betydelsen varit en annan. Den ställning man uppfattat sig ha – som facknämnd – stämmer inte med den roll man de facto har; beteckningen ger en falsk bild.
På grund av den ordning som gäller för ersättarnas inkallande kommer en del av dem att delta mycket sällan, vilket är otillfredsställande då de inte alls kan följa nämndens arbete.
I nämndens ansvarsområde finns inga särskilda gränsdragningsfrågor eller oklarheter.
Organisationen skulle bli klarare om nämndens uppgifter och befogenheter förtydligades.
Styrelsen för Kyrkofonden
Ordföranden i styrelsen för Kyrkofonden konstaterar att ansvarsfördelningen mellan Kyrkofonden och Kyrkostyrelsen under de år som gått klarnat. Inga kvarstående oklarheter finns.
Styrelsens ansvarsområde, förvaltningen av kyrkofonden och andra tillgångar, det kyrkliga utjämningssystemet och den kyrkoantikvariska ersättningen är klart avgränsade uppgifter. Frågorna om den kyrkoantikvariska ersättningen skiljer sig dock från övriga uppgifter och kanske naturligen mer hör hemma i annan del av organisationen.
Det område styrelsen har ansvar för kräver stor kompetens. Ansvar och befogenheter är tydligt. I etiska frågor sker en samverkan med det etiska rådet och med Kyrkostyrelsen.
Styrelsen kallar alla ersättare till sina sammanträden vilket ger goda förutsättningar för ett bra beslutsfattande även när ordinarie ledamöter är frånvarande.
Viktigast för Kyrkofonden är det förvaltningsuppdrag man har, inte den exakta placeringen i organisationen. Det är dock viktigt att förhindra att Kyrkofondens styrelse och andra organ spelas ut mot varandra.
Från Kyrkofonden finns inga behov av att förändringar i den nuvarande organisationen eller av dess ställning. Däremot vore det naturligt om Kyrkofonden avgav en verksamhetsberättelse direkt till Kyrkomötet.
Nämnden för kyrkolivets utveckling
Nämnden fungerar väl som grupp. Däremot är innehållet i uppgiften otydligt. På nämnden har de senaste åren legat två viktiga frågor, nämligen utbildningsfrågorna och framtagandet av förslag till kyrkans böcker. Här har sedan lång tid oklarhet rått om vilken roll nämnden och Kyrkostyrelsen har i förhållande till varandra.
Sedan förslagen om nya kyrkliga böcker överlämnats till Kyrkostyrelsen för ett par år sedan har den fortsatta beredningen skett där. Det gäller t ex En liten bönbok och det fortsatta arbetet med kyrkohandboken. Då nämnden anges ha sådana frågor inom sitt ansvarsområde upplevs detta frustrerande.
När det gäller utbildningsfrågorna har nämnden, för att komma ifrån den olyckliga diskussion om inflytande från olika parter som funnits, föreslagit att de ska handhas av en särskild styrgrupp, med ledamöter från nämnden, Kyrkostyrelsen och Biskopsmötet. Styrgruppen tillsattes i december 2003 och leder nu det fortsatta arbetet med utbildningsfrågorna.
Det främjandearbete som nämnden har för stiften rörande utveckling av församlingslivet är omfattande. Samverkan mellan stiftskanslierna initieras, övergripande strategier för rekrytering utarbetas och Nämnden ger de grundläggande förutsättningarna för det arbete som senare utförs i centrumbildningarna, t ex avseende krisarbete. Nämnden bereder också Kyrkostyrelsens remisser och beslut i frågor som ligger inom nämndens område. Musikfrågorna och gudstjänstfrågorna har nämnden dock lämnat till särskilda råd. Sammantaget innebär detta dock att nämnden själv har ett begränsat antal ärenden på sitt bord utöver förslag till mål och rambudget.
Den problematik omkring ansvar och befogenheter som nämnd, förstådd i kommunal mening, som finns inom den internationella nämnden finns också inom Kyrkolivets utveckling.
Pastoralinstituten i Lund och Uppsala har särskilda institutionsstyrelser som i själva verket inte alls är styrelser utan mer stödfunktioner till rektor. Den lokala anknytningen och det stöd som rektor behöver bör formas på annat sätt än i en s.k. styrelse.
Nämnden ser samma problematik som noterats inom internationella nämnden rörande ersättarnas tjänstgöring.
Om en nämnd ska finnas bör den ges en roll som motsvarar den kommunala, dvs. eget mandat, egen budget och eget demokratiskt inflytande i förhållande till kyrkomötet.
Generalsekreteraren
Den organisation som kyrkan på nationell nivå har kommit att få är ett försök att sammanjämka de olika intressen som fanns mellan fristående organisationer, SFRV/Centralstyrelsen och Kyrkofonden. Kyrkofonden var i kraft av statlig myndighet tidigare snarast ett kyrkomötet överordnat organ som prövade dess framställning om anslag och fattade beslut härom. Nämnderna och de olika stiftelserna hade direkta relationer till det dåvarande ombudsmötet.
Den kommunala organisationen är väl etablerad och innebär en uppdelning av ansvar på olika organ. Den organisation som gäller på nationell nivå delar upp ansvaret men ger inte de befogenheter som ges inom den kommunala sfären. Terminologin har fördunklat organisationen.
Stora organisationer har normalt en tydlig linje mellan det beslutsfattande organet och styrelsen. Andra organ tillsätts i regel under styrelsen, ofta på styrelsens eget initiativ. En sådan organisation ger klarhet om ansvar och roller.
Nackdelarna med den nuvarande organisationen är flera. Det finns en oklarhet mellan Kyrkostyrelsen och nämnderna om vilka mandaten är. Det finns en grundläggande oklarhet vad gäller budgeten, där nämnderna har mycket litet inflytande. Det är egenartat att i en organisation tillsätta ett särskilt organ vid sidan av styrelsen för att svara för den ekonomiska förvaltningen.
Det stora antalet förtroendevalda organ har flera avigsidor. Beräkningar ger vid handen att en årsanställd behövs för att svara för varje enskilt organ och dess administration. Kansliet står också ibland villrådigt mellan de olika organen och kan även utnyttjas. När kansliorganisationen förändrades påpekades i konsultrapporten att även den förtroendevalda organisationen behövde förändras för att få klarhet, tydlighet och effektivitet.
Samtidigt finns fördelar med att ha en bred representation från hela kyrkan och att många är med och ställer sina kunskaper och erfarenheter till förfogande.
Nämnden för Svenska kyrkan i utlandet
Nämndens uppdrag är väl definierat att driva verksamhet dels i utlandsförsamlingar, dels i sjömanskyrkor och på turistorter. Över hälften av de totala kostnaderna tas in i utlandet i församlingar och andra verksamheter och resten finansieras i Sverige.
Nämnden förfogar över och har ansvar för en viss del av budgeten men inte över den personal som står i verksamheten. Ansvar och befogenheter följer inte varandra.
Kansliavdelningen är liten men måste i sin tur repliera på andra delar av kansliet och nämnden har inte inflytande över kostnader för detta. Nämnden inordnas inte alldeles lätt i kyrkokansliet och man borde återgå till att nämnden var mer autonom.
Inte heller ansvarsfrågorna mellan nämnden och biskop och domkapitel i Visby är klara. På en del verksamhetsorter finns inga kyrkoråd – och på turistorter saknas ofta förutsättningar för ett sådant lokalt ansvarstagande – vilket betyder att nämnden också fattar beslut som ett lokalt kyrkoråd gör på andra håll. Ansvarsfördelningen mellan nämnd, biskop och domkapitel är inte heller i övrigt klar och svårigheter har funnits att finna arbetsformer. Detta är också en svårighet för kansliet.
Den genomförda kansliorganisationen var en klar försämring ur effektivitetssynpunkt och kan bidra till att SKUT:s identitet försvagas.
En organisation där nämnderna har samma roll som i kommunala sammanhang vore att föredra med eget ansvar för budget och genomförande samt med redovisning och ansvarsfrihet. Sambandet mellan nämnd och kyrkomötet behöver stärkas. Nämnden borde besluta över resurserna, ekonomiska och personella inom kansliet. En ökad autonomi i förhållande till Kyrkostyrelse och kansli skulle stärka nämnden. För de förtroendevalda skulle rollen bli tydligare med en ökad delaktighet. Ansvaret i förhållande till väljande organ skulle även bli klarare.
Auktoriserade revisorn
Från revisorshåll har frågan om ansvar en naturlig utgångspunkt i frågan om vem som vid en skada skulle kunna bli skadeståndsskyldig. I den organisation som råder är det ledamöterna i Kyrkostyrelsen. Någon annan har inte ansvar i denna bemärkelse varför revisionsberättelsen och uttalandet i ansvarsfrihetsfrågan endast omfattar kyrkostyrelsens ledamöter.
Vid revision granskas således Kyrkostyrelsen och den samlade verksamheten. Det intyg som skrivs vad avser Kyrkofonden har intern karaktär. Om en intern regressrätt skulle finnas vad avser skada gentemot de olika nämndernas eller kyrkofondens styrelseledamöter är oprövat.
Utöver det som revisorerna uttalar sig om i sin berättelse kan även en politisk bedömning ge vid handen att styrelsen ur ett sådant perspektiv inte har Kyrkomötets förtroende.
Ur ett organisationsperspektiv är det viktigt med tydlighet. Man kan notera att frågan om vilka uppgifter som åvilar nämnderna inte är klarlagd. Praxis vad avser nämndernas uppdrag skiftar något. Det innebär även oklarhet i kansliet som kan ha svårt att veta var beslut ska och kan fattas i visst ärende. Initiativ som avser att förstärka måluppfyllelsen kan ligga inom nämndernas mandat medan frågor om organisationens mål mer hör till Kyrkostyrelsens ansvar. Nämndernas uppdrag är dock främst att granska och kontrollera den verksamhet som bedrivs inom ansvarsområdet och att stödja ansvarig chef i dennes operativa ansvar. Det finns rent allmänt en risk att kansliet får ägna alltför stor kraft åt intern rapportering till olika organ.
Kraven på en organisation med bred bas i samhället i fråga om intern kontroll, riskbedömning och granskning av verksamheten, kvalitetssäkring och vård av varumärke mm är stora och ökande liksom dess utsatthet i media vilket även har betydelse för hur organisationen ordnas. Parallellen mellan Trossamfundet Svenska kyrkan och ett publikt företag är stor och den externa granskningen har ökat, precis som för andra publika företag. Den etiska kod som föreslagits av Erik Åsbrink har implikationer även för kyrkan.
Ur ett allmänt organisationsperspektiv bör en organisation vara ordnad så att den så effektivt som möjligt bidrar till att fastställda mål uppfylls. En otydlig befälsordning bidrar till ineffektivitet. Rent allmänt vet man att ju flera beslutande organ som finns, desto svårare är det att få en effektiv organisation. Man bör fråga hur en organisation på bästa sätt stöder den produktion eller verksamhet som förväntas. En nämnd/ styrelses viktigaste funktion är att med sin erfarenhet och kunskap stödja cheferna att fatta rätt beslut i den operativa verksamheten samt själv inrikta sig mot uppföljning, strategisk planering och framtidsfrågor.
Organisationen under Kyrkomötet bör kunna ses i sådana allmänna perspektiv.
Ordföranden i revisionen
Trossamfundet Svenska kyrkan är en omfattande organisation och revisionen får en god bild och överblick.
Rent allmänt kan konstateras att rapporteringen av verksamheten strukturerats på ett tydligare sätt under senare år. Till detta hör att arbetet med målstyrning – och nämndernas ansvar för uppföljning av målen – givit en tydligare ansvarsfördelning för verksamheten mellan förtroendevalda och dem som genomför verksamheten.
Från ett allmänt organisationsperspektiv kan registreras att sammanläggningen av den internationella verksamheten till en nämnd varit bra och minskat dubbelarbete och ökat effektivitet.
Kyrkostyrelsen har ansvar för all verksamhet vilket även framgår av att det är Kyrkostyrelsens ledamöters förvaltning som revisionen uttalar sig om i sin berättelse.
Det finns dock otydligheter i organisation om ansvar och befogenheter mellan dess olika delar. Genom förändringar i instruktioner har vissa framsteg nåtts. Det kan även konstateras att arbetet med målformulering, kontroll och uppföljning av måluppfyllelse och annan utvärdering förbättrats.
Det finns även oklarheter som leder till missförstånd, t ex ansvarsfördelningen mellan Kyrkostyrelsen och nämnderna i vissa stycken. Oklarheter råder även om motiven till att ha två organ med ekonomiskt ansvar, Kyrkostyrelsen och Kyrkofondens styrelse. Kansliets organisation och de olika förtroendemannaorganen är inte heller samstämda.
Det är i detta sammanhang viktigt att erinra sig organisationens bakgrund. Den är resultat av sammanläggning av verksamheter med skilda förutsättningar och kultur. Statligt överordnade organ har inom trossamfundet t ex fått underordnad ställning och frivilligorgan inordnats i strukturen. Den innebär också att många förtroendevalda delat med sig av erfarenheter och engagemang, vilket är viktigt även för framtiden.
Kyrkostyrelsens vice ordföranden
De båda vice ordförandena i Kyrkostyrelsen betonade för sin del att stor samverkan finns med nämnderna, bland annat i budgetprocessen och i arbetet med den årliga skrivelsen om mål och rambudget. Ibland kan dock komplikationer uppstå i Kyrkostyrelsens ansvar för samordning av den totala verksamheten och skiljaktiga meningar finnas om kompetensgränserna för de olika delarna.
En tydlighet behövs vad gäller styrningen av varje organisation. Otydligheter härvidlag kan få effekter för dem som svarar för den operativa verksamheten.
Organisationen är målstyrd och måluppfyllelse och utvärdering av nådda resultat kan behöva göras tydligare än för närvarande.
Som organisationen nu är konstruerad kan finnas en svårighet att hantera intressekonflikter, om sådana skulle uppkomma.
Ansvarsfrågorna är inte helt klara, t ex vad det totala ansvaret innebär för Kyrkostyrelsen när även andra organ deltar i beslutsfattandet. Genom sammanträffanden mellan arbetsutskotten i nämnder och Kyrkostyrelse sker gemensam planering och samförståndslösningar sökes.
De använda beteckningarna på de olika organen på nationell nivå kan leda till viss förvirring, om man inte har erfarenhet hur de brukas inom organisationen. Det är inte heller tydligt vilka skillnader som finns mellan en nämnd och ett råd i den nuvarande organisationen.
Organisationen har tillkommit genom sammanläggning av olika delar, vilket även präglar dess utformning. Det innebär att den till vissa delar innehåller övergångslösningar. Ett sådant resonemang kan t ex gälla Kyrkofonden.
Från Kyrkostyrelsens sida finns ett behov av att många är med och delar ansvaret utifrån kunskaper och erfarenheter. Beredande och beslutande funktioner utanför Kyrkostyrelsen behövs. Det bör ske i en tydlig organisation. Att återgå till ett läge där de olika delarna sköter sig helt själva med egen budget, egna kanslier etc. skulle vara att gå emot de strävanden om samordning som länge funnits.
Konsultrapport
I den konsultrapport som KPMG utarbetade rörande kansliets organisation och som låg till grund för den förändring av kansliorganisationen som genomförts, noterades även den oklara förtroendemannaorganisationen (Översyn av Svenska kyrkans kansli i Uppsala, KPMG 2003-06-03). Förutom den oklarhet som den dåvarande matrisorganisationen innebar, skapade även den oklara strukturen i beslutsorganen svårigheter.
KPMG noterar tre vägar att skapa större tydlighet i styrningen från förtroendemannaorganen. Den första kan vara att skapa tydligare anvisningar. Man noterar dock att anvisningarna i Kyrkoordningen med nödvändighet måste hållas kortfattade och allmänt hållna och ser inte detta som en framkomlig väg.
Ett annat alternativ är att skapa en tydligare beslutsstruktur med innebörd att Kyrkostyrelsens ansvar blir klarare. Ett naturligt sätt att uppnå detta är att avveckla de nämnder för planering, samordning och utveckling som tillsatts av kyrkomötet. Därmed skulle Kyrkostyrelsen bli odelat ansvarig för ekonomi och erforderliga prioriteringar.
KPMG noterar att ett sådant vägval skulle innebära ett minskat antal förtroendeuppdrag. Ett i princip bibehållet inflytande av förtroendevalda skulle nås genom att ersätta nämnderna med råd som i likhet med de råd som redan finns, utsågs av Kyrkostyrelsen. Någon reell skillnad mellan de befintliga nämndernas och rådens uppgifter står inte att finna i de uppdrag som getts åt dem av Kyrkomöte respektive Kyrkostyrelse. Råden kan få viktiga uppdrag i fråga om att utveckla verksamheten inom sina respektive områden inom de ramar som kyrkomöte och kyrkostyrelse lägger fast.
Ett tredje alternativ skulle vara att göra nämnderna helt självständiga med eget resultatansvar och med ansvarsprövning i Kyrkomötet. En sådan förändring borde även leda till att kansliet delades upp så att varje nämnd fick sitt eget kansli. En sådan utveckling skulle dock gå i motsatt riktning mot den som pågått under lång tid med inriktning mot större samordning och bättre resursutnyttjande. KPMG menar för sin del att ett sådant alternativ, enligt deras sätt att se, saknar aktualitet.
KPMG stannar för sin del vid förslaget att nämnderna ersätts med råd under kyrkostyrelsen, utsedda av denna. Därigenom skapas en uttrycklig förtroendemannastyrning samtidigt som Kyrkostyrelsens ansvar förtydligas. Beslutsstrukturen bli klarare samtidigt som de förtroendevaldas inflytande bibehålls och förutsättningar skapas för en effektiv verksamhet inom Kyrkokansliet.
Sammanfattning
Sammantaget kan konstateras att det finns väsentliga oklarheter i den nuvarande organisationen vad gäller ansvarsfördelningen mellan Kyrkostyrelsen, Kyrkofondens styrelse, nämnderna och övriga organ.
Kyrkostyrelsen anges i 12 kap ha ett övergripande ansvar för kyrkans ekonomi, samtidigt som ansvaret till vissa delar överlämnats till en särskild styrelse.
Nämndernas roll och uppgift sammanfattas med att de är nämnder för planering, samordning och utveckling. Deras instruktioner (instruktionernas § 2) ger dock intryck av att ansvaret är betydligt större för verksamheten.
Beteckningen av de olika organen är oklar och vilseledande. Genom att en kommunal terminologi används uppfattar de valda sina uppdrag på ett sätt som inte stämmer med hur de är utformade.
Det finns stundtals missförstånd eller intressekonflikter mellan olika organ på nationell nivå.
Ur ett allmänt organisationsperspektiv kan konstateras att de styrande organen är många, vilket normalt leder till ineffektivitet.
Det finns olika uppfattning om på vilket sätt det demokratiska inflytande och förtroendemannastyrningen ska formas i framtiden och vilken ställning de olika organen ska ha i förhållande till varandra.
Den samordning som eftersträvats under lång tid mellan de olika delarna av den nationella verksamheten har inte full förankring; det finns på något håll önskemål om en tydligare uppdelning av resurser, kansli, ansvar och befogenheter till en modell som mer liknar den kommunala ansvarsfördelningen.
Den splittrade bild som ges ger stor anledning att söka ökad tydlighet i organisationen på nationell nivå.
FÖRSAMLINGAR, STIFT OCH NATIONELL NIVÅ - JÄMFÖRELSE MED ANDRA ORGANISATIONER
Svenska kyrkans kyrkoordning bygger i allt väsentligt på de bestämmelser som gällde när de förändrade relationerna mellan kyrkan och staten trädde i kraft. Bestämmelser rörande lokal förvaltning byggde i sin tur på de bestämmelser som avsåg kommuner och landsting.
Församlingar och stift
Inom församlingen (samfälligheten) respektive stiftet gäller i dag bestämmelser som motsvarar de som gäller inom kommunerna. Fullmäktige skall tillstätta en styrelse (kyrkoråd, stiftsstyrelse) som är församlingens/stiftets styrelse. I församlingen skall en valnämnd tillsättas, i övrigt får olika nämnder utses för olika delar av verksamheten. Ofta finns sådana nämnder för begravningsverksamheten och fastighetsförvaltningen.
Som församlingens och stiftets styrelse ska kyrkorådet respektive stiftsstyrelsen samordna verksamheten. Det betyder dock inte att den kan överpröva beslut som fattas i av kyrkofullmäktige tillsatta nämnder. Kyrkorådet och stiftsstyrelsen har hand om den ekonomiska förvaltningen och har uppdraget att lägga fram budgetförslag efter att ha inhämtat nämndernas egna förslag till budget för de områden de har hand om.
Kommuner
Dagens kommunallagstiftning lämnar kommunerna stor frihet att organisera sin verksamhet (Kommunallag 1991). Fullmäktige skall tillsätta en kommunstyrelse samt de nämnder som behövs för att fullgöra kommunens uppgifter enligt särskilda författningar och för verksamheten i övrigt.
Kommunallagen reglerar inte närmare hur den kommunala organisationen skall se ut. Vissa kommuner har organiserat sin verksamhet i facknämnder, andra i stadsdelsnämnder som i kommunens olika områden handlägger alla de ärenden som kommunen har att svara för. Det är fullmäktige som avgör hur organisationen ser ut för den egna kommunen.
Nämnderna beslutar, förutom i ärenden som lag och författning anger, i de frågor som fullmäktige har delegerat till dem. Nämnderna redovisar till fullmäktige hur de fullgjort sina uppdrag.
Kommunstyrelsen leder och samordnar förvaltningen av kommunens angelägenheter och har uppsikt över övriga nämnders verksamhet. Styrelsen bereder fullmäktigeärenden samt verkställer dess beslut och har hand om den ekonomiska förvaltningen.
Nämnderna bereder själva ärenden till fullmäktige. När ett ärende bereds av en nämnd ska kommunstyrelsen alltid beredas tillfälle att yttra sig över förslaget.
Kommunens budget beslutas av fullmäktige på förslag av kommunstyrelsen. Kommunstyrelsen ska inhämta övriga nämnders budgetförslag. Nämnderna kan således inte själva väcka budgetärenden i fullmäktige.
Sammantaget kan konstateras att de kommunala nämnderna har stor självständighet. De kan väcka förslag i fullmäktige. De ska upprätta egna budgetförslag inför kommunstyrelsens beredning av budgeten och redovisar sin verksamhet till fullmäktige på sätt som fullmäktige bestämmer. Kommunstyrelsen har det samordnande ansvaret och svarar för medelsförvaltningen.
Nationell nivå
Organisationer
Inom stora organisationer – partier, föreningar osv. – är organisationen normalt ordnad på ett sådant sätt att gemensamma beslut fattas på årsstämma eller kongress. Styrelsen är stämmans organ för att leda verksamheten och styrelsen i sin tur anförtror olika uppdrag till kommittéer, arbetsgrupper eller utskott. Stämman eller kongressen tillsätter inte olika organ på riksnivå vid sidan om sin styrelse. Det är den som är ansvarig och det är den som har att redovisa sin verksamhet när årsstämman samlas. Det är ofta en rak linje mellan stämma – styrelse – kommittéer etc. där styrelsen har att ta ansvar för all den verksamhet som sker inom de av den tillsatta organen. Styrelsen har det fulla ekonomiska ansvaret för organisationen. Styrelsen har ett kansli till sitt förfogande för att utföra sitt uppdrag.
De stora folkrörelserna, partier och andra ideella organisationer, bygger på ett demokratiskt inflytande av medlemmar, lokalavdelningar och distrikt. Även om den formella uppbyggnaden kan se olika ut finns en stark demokratisk tradition som värnar det högsta beslutande organets ställning som representativt för organisationen och med både legalitet och legitimitet. Det skall tillkomma efter antagna stadgar och dess förankring i organisationens bredd ger det den legitimitet som fordras.
Staten
I samhället i övrigt är den nationella nivån organiserad på annat sätt än de lokala och regionala organen. Den nationella nivån har övergripande uppgifter av delvis annan karaktär, t ex genom normgivningsmakten och övergripande beslut i ekonomiska frågor, t ex om skatter och avgifter. Regeringen ensam leder arbetet men har ett stort antal myndigheter som enligt uppdrag svarar för olika delar av den statliga förvaltningen.
Kyrkomötet
Kyrkomötet kan delvis liknas vid de funktioner som utövas av riksdagen eller av en årskongress. Endast Kyrkomötet har normgivningsmakt över tidigare nämnda områden och beslutar om övergripande ekonomiska frågor, t ex om utjämningssystemet. Uppbyggnaden av Kyrkomötet genom de bestämmelser som kringgärdar dess verksamhet och valen av ledamöterna syftar till att ge Kyrkomötet både legalitet och legitimitet. Kyrkostyrelsen, som delvis kan liknas vid styrelsen i en folkrörelseorganisation, eller för den delen med regeringen, ansvarar för verksamheten inför Kyrkomötet och följer de beslut Kyrkomötet fattar i olika avseenden.
Gott styrelseskick
I dag talas det ofta om de kriterier som gäller för gott styrelseskick. Begrepp som används är bl a delaktighet, transparens, consensusinriktning, effektivitet, opartisk lagtillämpning och ansvarighet.
I detta sammanhang är några av begreppen särskilda värda att reflektera över. Med delaktighet brukar avses att både kvinnor och män har möjlighet att delta. Med transparens förstås öppenhet och tydlighet i organisationen. Effektivitet avser resultatorientering. Med consensusinriktning menas att man söker gemensamma förhållningssätt snarare än konfrontation. Med ansvarighet att det ska vara tydligt vem som bär ansvar och att det också ska vara möjligt att utkräva ansvar.
Delaktigheten i organisationen Svenska kyrkan är stor, även på nationell nivå. Det finns en stark inriktning mot att finna gemensamma beslut som olika grupper kan ställa sig bakom. Kyrkoordningen tillämpas utan att hänsyn tas till person.
Däremot finns brister vad gäller transparens. Det är viktigt att kunna förstå vem som har ansvar för vad och hur maktstrukturerna är ordnade. Både utifrån och inifrån organisationen behöver det stå klart på vilken nivå olika beslut får fattas och av vem. Organisationen på nationell nivå är från ett sådant perspektiv inte tydlig.
Ansvarigheten är oklar. Kyrkofondens styrelse och nämnderna utför delar av verksamheten på Kyrkomötets uppdrag. Kyrkostyrelsen bär det yttersta ansvaret för verksamheten och avlämnar verksamhetsberättelse för arbetet i dess helhet. Eventuella revisionsanmärkningar riktas mot kyrkostyrelsen, inte t ex mot nämnderna.
Det finns även risker att effektiviteten blir lidande när det stundom är oklart vem som kan fatta beslut och med vilket mandat beslutet fattas. Detta drar också resurser.
Betraktat från begreppet gott styrelseskick har organisationen brister.
Några slutsatser
Organisationen på nationell nivå inom Svenska kyrkan är inte parallell med den som finns lokalt och i stiften. Uppgiften är dessutom annorlunda. Man brukar tala om att församlingar och stift är pastorala områden, medan kyrkan på nationell nivå inte är det, utom för utlandskyrkans del. Det finns inte heller avgörande grund att organisera verksamheten på den nationella nivån på samma sätt som den är organiserad lokalt. Den bör ordnas efter sina egna förutsättningar och med hänsyn till de uppgifter som den ska lösa. Det finns skäl att hämta ledning från hur andra stora organisationer ordnat sin struktur.
Organisationer bör inte bygga in olösta maktfrågor i sin struktur. Det tycks ha blivit så i vissa relationer mellan Kyrkostyrelsen och nämnderna där frågan om vem som handhar ett visst ärende stundom aktualiserats. Organisationen i sig bör vara ordnad så att inte otydligheter medför oklarheter i maktstrukturen. Från det beslutande organet finns det inga skäl att bygga in konkurrens mellan olika delar av organisation genom att skapa delar som ska balansera varandra. Förtroende och tillit bör prägla relationen mellan dem som fattar beslutet och dem som får uppgiften att utföra dem. En sådan grundläggande hållning har även organisatoriska konsekvenser.
I den redovisning som lämnats tidigare, med synpunkter från de olika nämndernas företrädare, kan konstateras att ansvar och befogenheter inte hålls samman i organisationen. De olika nämnderna har ett stort ansvar, men deras befogenheter är väsentligt mindre, eftersom så stor del av deras områden måste underställas Kyrkomötet, vilket endast kan ske genom beslut hos Kyrkostyrelsen. Deras uppgift enligt Kyrkoordningen avser samordning, planering och utveckling medan bilden stundtals är att nämnderna är beslutsorgan i större avseenden än vad som är fallet. I instruktionerna (§ 2) finns t.ex. bestämmelser som inte kan tillämpas.
Det är inte tillfredsställande med en organisation som i princip anvisar uppgifter till en nämnd eller styrelse, men där det i praktiken, då avgränsningarna är oklara, blir svårt att utföra uppgiften. Svårast syns uppgiften vara för Nämnden för kyrkolivets utveckling och för Nämnden för internationell mission och diakoni. Kyrkofondens styrelse har ett antal tillämpnings- och förvaltningsbeslut att fatta och Nämnden för Svenska kyrkan i utlandet har en mer direkt främjandefunktion gentemot utlandsverksamheten.
Det ska särskilt poängteras att den terminologi som har valts – liksom utformningen av regelverket – redan i sig skapar förvirring. Den som känner den kommunala terminologin – vilken också används i församlingar och stift – tror sig vara vald till ett organ med stor självständighet och egen initiativrätt i förhållande till det beslutande organet. Det visar sig dock att uppgiften snarast är av förvaltande karaktär och att det främsta instrumentet är det arbete med mål och rambudget som sker i de olika organen liksom vägledande beslut om riktlinjer och framtidsstrategier. Det uppfattas som djupt otillfredsställande.
Från principiell utgångspunkt är det viktigt att de övergripande frågorna om Svenska kyrkan hålls samman. Enklast sker detta om en styrelse ansvarar för alla de frågor som ska skötas på nationell nivå. Det finns en likhet mellan det svenska samhällets organisation lokalt och regionalt och organisationen inom Svenska kyrkan i församlingar och stift. Det svenska samhället är organiserat på annat sätt på nationell nivå. Det finns en likhet mellan samhället i stort och Svenska kyrkan härvidlag. Uppgiften skiljer sig från den regionala och lokala vilket även föranleder skillnader i organisation och styrfunktioner.
Andra skäl talar dock för att en bredare förtroendevald organisation ska finnas i Svenska kyrkan. Det har ett stort värde med en bred delaktighet av förtroendevalda. Delaktigheten – att vara med och förbereda eller fatta beslut som är riktningsgivande och styrande för verksamheten inom olika delar av organisationen – betyder att många personers resurser och kunskaper tas i anspråk samtidigt som verksamheten får en breddad förankring inom kyrkan. Att finna en modell som både tar vara på de resurser som finns och de speciella behov olika delar av verksamheten har med organisatorisk klarhet och reda är en viktig uppgift.
ÖVRIGA ORGAN
Vid sidan av den inom Kyrkomötet beslutade organisationen finns ett flertal olika organ som tillsatts av Kyrkostyrelsen, Kyrkofondens styrelse och nämnderna.
Tillsatta av Kyrkostyrelsen
Svenska kyrkans forskningsråd, med uppgift att främja vetenskaplig forskning inom det teologiska forskningsområdet och andra för kyrkans liv och verksamhet väsentliga områden.
Svenska kyrkans kulturråd, med uppgift att verka för ett rikt, mångfaldigt och frimodigt kulturliv i Svenska kyrkan.
Tillsatta av Kyrkostyrelsen och Biskopsmötet
Teologiska kommittén, med uppgift att vara beredande och rådgivande organ i teologiska frågor
Ekumeniska kommittén, med uppgift att vara beredande och rådgivande organ i ekumeniska frågor
Tillsatta av Kyrkostyrelsen i samverkan med andra parter
Samiska rådet inom Svenska kyrkan, bl a med uppgift att främja samisk kultur, bevaka samernas rättsliga förhållanden, vara remissorgan i samefrågor och främja översättningar av kyrkans böcker mm
Tillsatta av Nämnden för kyrkolivets utveckling
Delegationen för finskspråkigt arbete, med uppgift att samordna det finskspråkiga arbetet mellan stiften och den nationella nivån
Styrelserna vid pastoralinstituten i Lund och Uppsala, med uppgift att verka för utbildningens fortlöpande förnyelse, utveckling och samverkan med akademi, stift och församlingar,
Svenska kyrkans musikråd, med uppgift att arbeta med övergripande kyrkomusikaliska frågor och utbildningsfrågor
Svenska kyrkans gudstjänstråd, med uppgift att arbeta med gudstjänsten i brett perspektiv
Tillsatt av Styrelsen för Kyrkofonden
Etiska rådet, som är ett rådgivande organ till Kyrkofondens styrelse. Etiska rådet uttalar sig om föreslagna förändringar av finanspolicy och ger råd i andra frågor som hänskjuts till det.
Det ligger inte inom det uppdrag som nu givits till utredningen att lämna förslag rörande den organisation som ligger under Kyrkostyrelsen och Nämnderna. Det är dock tydligt att det finns starka skäl att se över denna organisation. Ett resonemang rörande beteckningarna på de olika organen återfinnes nedan. Vid en översyn bör de olika organen ges beteckningar som på ett mer entydigt sätt svarar mot deras roll, ställning och uppgift.
NÅGRA SPRÅKLIGA NOTERINGAR
Vad säger ordboken?
De begrepp som har använts inom organisationen på nationell nivå har inte brukats på ett helt adekvat sätt. Orden har getts annat innehåll än de har i andra offentliga sammanhang eller i andra delar av kyrkoordningen. Det har utan tvekan lett till viss sammanblandning och varit förvirrande. Det är slutsatser som kan dras av ett ordboksstudium.
Ordet nämnd anges i Norstedts svenska ordbok (Norstedts 1992) beteckna ”en (mindre) grupp av personer som valts eller utsetts för att vara organ för visst syfte, vanl. om kommunalt eller statligt organ”. Nämnder i dessa sammanhang har oftast en beslutande roll för sitt ansvarsområde. Som exempel kan nämnas socialnämnd eller skattenämnd.
Termen styrelse betecknar i samma ordbok ”grupp valda ledamöter som utövar högsta makt inom företag, förening eller institution e.d.”. Ordet styrelse använts vanligen inte för ett organ som är underställt en annan styrelse; ett sådant organ ges oftast en annan beteckning t ex utskott.
Utskott används om ”mindre arbetsgrupp som förbereder ärenden innan beslut tas i större församling”. Som exempel kan nämnas de utskott som finns i riksdagen eller Kyrkomötet. Ett utskott består ofta av ledamöter hämtade från den beslutande församlingen.
Beredning står för ”särskild kommitté som bereder viss typ av ärenden”. Som exempel kan nämnas statsrådsberedningen eller vissa landstings beredningar t ex inom kulturområdet. En beredning lämnar vanligtvis sina förslag till någon annan som fattar beslut men viss delegation kan förekomma.
Benämningen delegation avser ”grupp av utsända ombud med fullmakt att företräda något, vanligen mer tillfälligt, vid konferens o.d.”. Norstedts svenska ordbok känner inte begreppet som en normal del i en organisation, även om permanenta delegationer finns, t ex vid olika FN-organ.
Kommission åsyftar ”grupp av sakkunniga som har officiellt uppdrag att utföra omfattande utredning av den viss fråga; haverikommission”.
Kommitté betyder ”samling personer tillsatta för att göra viss utredning eller utför viss uppgift”.
Ett råd är ”en samling personer som utsetts att fatta beslut på visst område, ofta i fråga om övergripande beslut”.
När Svenska kyrkan ska välja begrepp för att skapa beteckningar på olika organ är det till stor fördel om dessa väljs på ett sådant sätt att det så klart som möjligt framgår vilken plats organet i fråga har i organisationen och vilka befogenheter det har.
Dagens beteckningar
Ordet nämnd används för flera olika organ på den nationella nivån. De syns vara av två olika slag, dels självständigt arbetande organ för avgörande av vissa juridiska frågor, dels organ för att driva delar av verksamheten på nationell nivå. Till de förra hör Svenska kyrkans ansvarsnämnd för biskopar, Svenska kyrkans valprövningsnämnd och Svenska kyrkans överklagandenämnd. Dessa organ utför helt självständigt de uppgifter som anförtrotts dem. De har ingen rapporteringsskyldighet till Kyrkomötet eller till Kyrkostyrelsen. Kyrkomötet anvisar medel för deras verksamhet.
Den senare gruppen nämnder utgörs av Nämnden för internationell mission och diakoni, Nämnden för kyrkolivets utveckling och Nämnden för Svenska kyrkan i utlandet. Dessa driver delar av den verksamhet som åligger Svenska kyrkan på nationell plan men har i förhållande till Kyrkostyrelsen ingen självständig ställning, dvs. de har inte de befogenheter som normalt förstås med det använda begreppet.
Styrelse används dels om Kyrkostyrelsen, dels om Kyrkofondens styrelse. Bara Kyrkostyrelsen har den ställning i organisationen som brukar betecknas med ordet styrelse. Kyrkofonden har förvaltande uppgifter – och där fattas förvissa en rad tillämpningsbeslut eller beslut rörande upphandling inom finansförvaltningen – men den har ingen egen möjlighet att lägga förslag till Kyrkomötet utan initiativ i sådana frågor måste tas hos Kyrkostyrelsen, som avgör om förslag ska läggas fram. Bland annat i ljuset av detta är ordet styrelse oegentligt i Kyrkofondens sammanhang.
Begreppet styrelse används vidare om de organ som finns vid Pastoralinstituten i Lund och i Uppsala. Dessa institutsstyrelser tillsätts av Nämnden för kyrkolivets utveckling i enlighet med instruktionen för nämnden. Styrelserna ska på ett mer allmänt plan biträda rektor i dennes arbete. Den antar den lokala kursplanen, beslutar i vissa antagningsärenden samt yttrar sig vid tillsättning av rektor. Inte heller i detta sammanhang är ordet styrelse relevant om man tar hänsyn till vad som vanligtvis förstås med detta begrepp.
Ordet råd används om Svenska kyrkans forskningsråd, Svenska kyrkans kulturråd, Samiska rådet inom Svenska kyrkan, Svenska kyrkans gudstjänstråd, Svenska kyrkans musikråd samt det Etiska rådet. Forskningsrådet, Kulturrådet och det Samiska rådet är tillsatta av Kyrkostyrelsen. De övriga råden har tillsatts av Nämnden för kyrkolivets utveckling utom det Etiska rådet som tillsatts av Kyrkofondens styrelse. Forskningsrådet, Kulturrådet och Samiska rådet är underställt Kyrkostyrelsen. De övergripande besluten fattas av Kyrkostyrelsen medan den löpande verksamheten handhas till viss del av de olika råden. Inte heller här stämmer sålunda beteckningen med vad som normalt förstås med ett råd. Motsvarande gäller för de råd som har tillsatts av Nämnden för kyrkolivets utveckling och Kyrkofondens styrelse.
Inom organisationen på nationell nivå finns även en delegation, nämligen Delegationen för finskspråkigt arbete. Delegationen är ett permanent samarbetsorgan för det finskspråkiga arbetet inom Svenska kyrkan. Delegationen utses av Nämnden för kyrkolivets utveckling i enlighet med dess instruktion. Begreppet delegation antyder att den företräder nämnden medan den snarast syns ha en samordnande och kontaktskapande uppgift inom det specialområde som det finskspråkiga arbetet utgör.
Två kommittéer finns, dels Svenska kyrkans teologiska kommitté, dels den ekumeniska kommittén. Teologiska kommittén är tillsatts av Kyrkostyrelse och Biskopsmöte gemensamt och har till uppgift att för Kyrkostyrelse och Biskopsmöte bereda och ge råd i teologiska frågor av vikt. Den ekumeniska kommittén är tillsatt på motsvarande sätt och har till uppgift att arbeta med Svenska kyrkans ekumeniska engagemang, nationellt och internationellt och bereda frågor för Biskopsmöte och Kyrkostyrelse. Beteckningen kommitté syns på ett korrekt sätt svara mot ordets vanliga innebörd.
Samtidigt som detta sägs kan konstateras att Svenska kyrkans organ även i övrigt har beteckningar som inte är helt klara: församlingens styrelse kallas kyrkoråd, samfällighetens styrelse kallas kyrkonämnd.
ALTERNATIV
Utgångspunkter
I arbetet med att sammanställa alternativ har följande utgångspunkter varit viktiga:
Ansvar och befogenheter hålls samman. Organisationen ska göra det lätt att förstå vad ansvarstagande innebär för varje organ och vilka befogenheter som följer med uppdraget. Ansvaret för den ekonomiska förvaltningen ska vara tydligt.
Organisationen ska vara tydlig och förståelig. Både internt och externt ska den nationella nivåns organisation vara förståelig.
Organisationen ska inte skapa intressekonflikter eller misstro. Arbetsfördelningen mellan olika organ ska vara distinkt och inte skapa konflikt.
Det demokratiska inflytande ska vara stort. Mångas engagemang ska tas tillvara i olika delar av verksamheten på nationell nivå så att en bredd i ansvar, förankring och delaktighet skapas.
Utöver dessa grundläggande utgångspunkter bör vidare följande uppnås i en framtida struktur:
Organisationens delar ska ha relevanta beteckningar. De olika delarna av organisationen ska ges beteckningar som svarar mot deras uppgift och ställning enligt vanligt svenskt språkbruk.
Organen ska ha meningsfulla och viktiga uppgifter. Varje organ ska ha uppgifter som är meningsfulla och av stor vikt.
I de fortsatta övervägandena kommer olika alternativ att prövas mot dessa utgångspunkter och värderas med dem som vägledning.
Andra frågeställningar
Kyrkan på nationell nivå har ett stort antal organ, tillsatta på olika sätt och med till vissa delar skild status. Redan mängden organ är en komplikation liksom deras olika status. Även om det kan finnas skäl för ett brett ansvarstagande bör en diskussion föras om mängden organ på nationell nivå och deras inbördes relationer.
Samtidigt är det viktigt att betona att den verksamhet som bedrivs nationellt är omfattande och innebär många principiella ställningstaganden. Riktlinjer för framtida verksamhet behöver formas och prioriteringar göras så att arbetet, med de resurser som står till förfogande, så väl som möjligt tjänar kyrkan. I det arbetet finns behov av bredd och erfarenheter från skilda delar av kyrkans liv liksom från olika delar av landet.
Det är självfallet framtidsfrågorna och de övergripande och principiella frågorna som är av särskilt intresse. När man ser till vad som ligger på den nationella nivån ligger dessa frågeställningar inom ekumeniken, kyrkans internationella samverkan inom mission och diakoni, utbildnings- och forskningsfrågorna. Därtill kommer det specifika uppdrag som getts till den nationella nivån för utlandskyrkans verksamhet, både i utlandsförsamlingarna och i den verksamhet i övrigt som bedrivs. Rena förvaltningsfrågor eller löpande åtgärder i enlighet med antagna planer ligger utanför. Det hör till den verkställighet som ligger på generalsekreteraren och kyrkokansliet.
Det har noterats att företrädare för de organ som har valts av kyrkomötet också menar att de borde kunna stå i direkt kontakt med Kyrkomötet, t ex genom att årsredovisningar lämnades och att de hade en egen organisation med större självständighet. I det arbete som nu skett har en grundläggande förståelse varit att det inte finns grund för att gå tillbaka till en organisationsform där de olika delarna av organisationen är autonoma i förhållande till varandra. Det skulle innebära att de stora fördelar som har vunnits i den samordning som sker genom Kyrkostyrelsen och den ökade effektivitet som det gemensamma Kyrkokansliet medför går helt förlorade, med därav följande ökade kostnader och samordningsbehov.
Uppdraget som getts avser förslag angående organisation för den kommande mandatperioden. När förslagen har utarbetats har detta varit en viktig utgångspunkt. Vad som behöver förändras i organisationen på nationell nivå i ett senare skede bör prövas längre fram mot bakgrund av de erfarenheter som eventuella beslut med anledning av denna utredning för med sig.
Tre alternativ
Följande tre alternativ är möjliga för den framtida organisationen utifrån de utgångspunkter som finns i dag.
1. Fortsatt nämndorganisation
Organisationen lämnas i stort orörd, endast vissa förtydliganden och justeringar görs i förhållandet mellan de olika organen på nationell nivå.
2. Nämndernas uppgifter överförs till kyrkostyrelsen
Kyrkofondens styrelse och nämnderna för internationella frågor, kyrkolivets utveckling och Svenska kyrkan i utlandet upphör och den verksamhet som drivits inom de olika organen förs över till Kyrkostyrelsen. Styrelsen bestämmer själv hur den vill organisera arbetet och om särskilda kommittéer eller utskott ska tillskapas för att driva arbetet.
3. Nämndernas uppgifter överförs till särskilda organ under kyrkostyrelsen
De uppgifter som ålegat nämnderna förs till organ under kyrkostyrelsen. Organisationen med Kyrkostyrelse och Kyrkostyrelsens organ fastställs i kyrkoordningen. Det ankommer på Kyrkostyrelsen att utse ledamöterna i organen alternativt utses dessa vid samma tillfälle som Kyrkostyrelsen av Kyrkomötet.
Fortsatt nämndorganisation
Den nuvarande nämndorganisationen ger en bred förankring för och delaktighet i arbetet på nationell nivå.
Det ansvarstagande som sker hänför sig dels till förvaltningen, dels till olika delar av verksamheten. Det är framför allt de delar av verksamheten där det tidigare funnits särskilda organisationer som nu återfinnes som särskilda nämnder (utlandskyrkan, internationell mission och diakoni, församlingslivet). Det kan med skäl hävdas att de verksamheter som det här är fråga om omfattas av ett stort och brett engagemang bland församlingar, kyrkofolk och andra och att detta ger anledning till en stor delaktighet i den långsiktiga styrningen och prioriteringen inom dessa fält.
För att de oklarheter, som funnits mellan olika organ, inte ska kvarstå och otydligheter mellan Kyrkostyrelse och Kyrkofondens styrelse och nämnderna kunna reduceras, behövs klargöranden i instruktioner och samverkansformer.
Det har tidigare noterats att denna organisationsmodell har vissa brister och oklarheter i frågan om ansvar, tydlighet och beslutsområden. Genom förändringar och förtydliganden i instruktionerna för nämnderna kan de mål som bör ställas rörande organisationen dock uppnås. Där bör fokus läggas på de övergripande uppgifterna om mål och inriktning av verksamheten. Detta är en organisationsmodell som tar många förtroendevalda i anspråk.
Genom förändringar bör även den frustration som förtroendevalda stundtals gett uttryck för försvinna. Förbättrade samverkansformer mellan de olika organen på nationell nivå bör införas.
Prövad mot de utgångspunkter som angetts rörande den framtida organisationen om ansvar, tydlighet, intressekonflikter och demokratiskt inflytande finns vissa brister ifråga om de tre första medan dess demokratiska bredd är en viktig tillgång.
En fortsatt nämndorganisation kan självfallet under en kommande mandatperiod reformeras och justeras, så att någon eller några nämnder får förändrade uppgifter, upphör att verka eller att organisationen på annat sätt ändras inom den grundläggande modellen.
Sist i detta avsnitt kan noteras att det under lång tid funnits en strävan att samordna organisationen på nationell nivå. För att hålla samman organisationen – och inte på nytt skapa sinsemellan skilda organisationer eller styrelser – har de olika delarna av det nationella arbetet allteftersom funnit en förnuftig samordning. Utan tvekan har det inneburit kostnadseffektivitet och inriktning på långsiktiga, strategiska och övergripande frågor för de förtroendevalda. Att i dag välja att gå i motsatt riktning är inte möjligt. Strävandena bör i stället vara mot fortsatt samordning och samverkan mellan olika delar av organisationen med inriktning mot att hålla kostnaderna nere samtidigt som verksamhetens långsiktighet och övergripande planering ges stort utrymme. Även en fortsatt organisation med nämnder innebär därför fortsatt samverkan och samordning i organisationen på nationell nivå under Kyrkostyrelsens övergripande ledning.
Nämndernas uppgifter överförs till Kyrkostyrelsen
Om de funktioner som nämnderna och Kyrkofondens styrelse har överförs på Kyrkostyrelsen ger detta stor organisatorisk klarhet.
Alla de uppgifter som vilar på Svenska kyrkan på nationell nivå utförs av Kyrkostyrelsen. Relationen mellan Kyrkomötet och Kyrkostyrelsen blir helt klar: styrelsen har ansvar för all verksamhet och hela den ekonomiska förvaltningen inför Kyrkomötet. Det blir en tydlig linje mellan Kyrkomöte och Kyrkostyrelse; ansvar och befogenheter följs åt.
Kyrkostyrelsen kan själv bestämma att vissa uppgifter är av sådan art att man önskar få stöd i dess utförande, t ex genom att delegera uppgifter till särskilt tillsatta råd, begära förberedande uppgifter från en beredning eller inom sig tillsätta särskilda utskott eller ad hoc-grupper för vissa frågor. Det ankommer på Kyrkostyrelsen själv att besluta vilka sådana organ som behövs, vilken uppgift de har och vilka mandat de i så fall ska ges.
Samtidigt som ansvaret och befogenheterna följs åt finns risk för att den tydlighet som eftersträvas i styrningen av verksamheten inte uppnås, kanske i första hand på grund av verksamhetens omfattning och komplexitet. Även om verksamheterna leds och utförs inom Kyrkokansliet behövs en djup och klar förankring av de strategiska frågorna och av de riktningsgivande beslut som ska fattas eller de prioriteringar som behöver göras. Det är troligt att Kyrkostyrelsen inte kan ta på sig sådana uppgifter för verksamheten i hela dess bredd, vilket skulle kunna leda till ett demokratiskt underskott.
De intressemotsättningar som stundtals funnits upphör rimligen när Kyrkostyrelsen själv har att ta hand om verksamheten i hela dess omfattning. Tydligheten ökar och organisationen blir mer transparent.
Den breda förankring och det demokratiska inflytande som den nuvarande nämndorganisationen innebär kan dock förloras. Förutom att Kyrkostyrelsen i sig kan ha svårt att hantera alla de frågeställningar som finns i en organisation med en sådan bred verksamhet innebär det också en väsentlig minskning av antalet förtroendevalda. Den breda förankring som är viktig för många av de verksamheter det är fråga om förloras, vilket inte bör ske. Det kan även innebära att frågor som borde föras till avgörande på den förtroendevalda nivån enbart hanteras inom den professionella organisationen.
Prövat mot de fyra utgångspunkterna är det tydligt att modellen hanterar frågor om ansvar, tydlighet och intressekonflikter medan den inte klarar av att erbjuda ett demokratiskt inflytande på den nivå och omfattning som kan anses erforderlig.
Nämndernas uppgifter överförs till särskilda organ under kyrkostyrelsen
Ytterligare en möjlighet är att överföra de uppgifter som åvilat Nämnderna till organ under Kyrkostyrelsen, men inrättade genom beslut av Kyrkomötet.
Genom att organen står under Kyrkostyrelsen blir organisationen något tydligare än tidigare. Kyrkomötet beslutar översiktligt vilka uppgifter de olika organen ska ha, medan den direkta utformningen av delegation och instruktion ligger på Kyrkostyrelsen. Inriktningen på de olika organens uppgift bör kunna ske på ungefär samma sätt som gäller de olika nämnderna, Kyrkofondens styrelse undantagen, vars verksamhet har detaljreglerats.
De olika organen, som är en del av Kyrkostyrelsen, svarar också direkt hos Kyrkostyrelsen för sin verksamhet: vilka prioriteringar som skett, vilka inriktningsbeslut som förordats, vilka förslag man vill lägga avseende mål för verksamheten och dess budget samt vilka övriga förslag man har till Kyrkostyrelsen i frågor där man inte fått ett direkt delegerat uppdrag.
Också för Kyrkostyrelsen blir organisationen klarare. På nationell nivå finns förutom styrelsen under styrelsen ställda organ till vilka olika uppgifter anförtrotts genom bestämmelser i kyrkoordningen. Det mer preciserade innehållet om delegationens gränser regleras av Kyrkostyrelsen. Genom kyrkoordningsbestämmelser anges således vilka organ som förutom Kyrkostyrelsen ska finnas och deras huvudsakliga uppgifter.
Det demokratiska inflytande blir med denna modell stort; många förtroendevalda kommer att vara indragna i verksamheten på nationell nivå. Många erfarenheter tillförs och olika perspektiv kan göras gällande. De olika stiften och nomineringsgrupperna kan fortsatt vara delaktiga i det nationella arbetet.
Det kan anföras att utseendet av ledamöterna i sådana organ borde ske av Kyrkostyrelsen. Samtidigt kan det hävdas att den bredd i uppdragen och den vidare kunskap om erfarenheter som Kyrkomötet besitter bör tas till vara. Det kan därför finnas skäl för att även de under Kyrkostyrelsen beslutade organen väljs av Kyrkomötet i samband med val av Kyrkostyrelse. På så sätt kan det överordnade organets intresse av att skapa en tydlig organisation kombineras med ett intresse av att ha inflytande över vilka som inom Kyrkostyrelsen och de under denna ställda organen får förtroendeuppdrag.
Prövat mot de utgångspunkter som angetts om ansvar, tydlighet, intressekonflikter och demokratiskt inflytande kan konstateras att denna modell, förutsatt att Kyrkomötet även väljer de under Kyrkostyrelsen ställda organen, svarar mot de förutsättningar som angetts medan det demokratiska inflytandet blir tillgodosett endast i viss mån, men bara i det alternativ då ledamöterna utses direkt av Kyrkomötet.
Sammantagen bedömning
I en sammantagen bedömning, där de olika faktorerna vägs mot varandra, framstår det alternativ där all verksamhet läggs direkt under Kyrkostyrelsen inte realistiskt, dels med hänsyn till den omfattande verksamhetens komplexitet, dels med hänsyn till vad som är möjligt att förankra i de olika normeringsgrupperna i dag.
De två andra alternativen bör dock ytterligare prövas för att se vilket av dem som bäst skulle motsvara de behov som finns i dag. Därför har en detaljerad genomlysning skett av de två övriga alternativ för att utröna vilket som nu bör föreslås för den kommande mandatperioden.
KYRKOFONDEN
Det är tydligt att i båda de alternativ som nu förs fram finns det en entydig syn rörande Kyrkofonden och Kyrkofondens styrelse.
Vid Kyrkomötet 2003 konstaterades att kyrkofonden inte var tänkt att utgöra en egen stiftelse och inte heller borde utgöra en egen stiftelse. Det som har kallats kyrkofonden var det kapital som överfördes från Kammarkollegiets förvaltning till Svenska kyrkan den 1 januari 2000.
Kyrkomötet 2004 fattade vid ändringar i Kyrkoordningen beslut om att ordet kyrkofonden i 45 kap § 2 utbyttes mot den nationella nivåns kapital. I § 3 samma kapitel omformulerades bestämmelsen så att man inte kan få uppfattningen att det som kallats kyrkofonden skulle strikt särförvaltas i förhållande till övrigt kapital.
Genom detta ställningstagande har det blivit tydligt att ordningen med en särskild styrelse för en del av det egna kapitalet – det värdesäkrade egna kapitalet – fördunklar det ekonomiska ansvar som vilar på Kyrkostyrelsen. De uppgifter som ligger på Kyrkofondens styrelse – förvaltningen av kyrkofonden och andra tillgångar på den nationella nivån, det kyrkliga utjämningssystemet, den kyrkoantikvariska ersättningen samt de övergripande frågorna när det gäller avgiftsbetalning – bör övertas av Kyrkostyrelsen.
Principiellt har Kyrkomötet sålunda konstaterat att det som i dag kallas kyrkofonden är den nationella nivåns kapital. Att ha en särskild styrelse för kapitalförvaltning vid sidan om den ansvariga styrelsen är en egendomlig konstruktion vilken nu bör upphöra. Hela ansvaret för den ekonomiska förvaltningen bör tydligt och klart ligga på Kyrkostyrelsen.
Det kyrkliga utjämningssystemet är främst en teknisk hantering av de bestämmelser som finns i Kyrkoordningen. Förvaltningen av det egna kapitalet bör ske av den hos vilken ansvaret för dess förvaltning utkrävs, nämligen Kyrkostyrelsen. Frågor i anknytning till detta område är t ex ärenden om avgiftstak vilka kan komma att påverka utjämningssystemet. Denna typ av frågeställningar måste hanteras av Kyrkostyrelsen.
I den mån Kyrkostyrelsen för sin del önskar tillsätta ett utskott eller en beredning för vissa av de uppgifter som det gäller, är detta fullt möjligt. Det måste dock ankomma på Kyrkostyrelsen själv att fatta beslut om den önskar tillsätta sådana organ. Det etiska råd som finns rörande de ekonomiska frågorna bör dock finnas kvar och knytas direkt till Kyrkostyrelsen.
Ytterligare följdändringar – utöver de som gjorts vid tidigare kyrkomöten – behöver ske i Kyrkoordningen så att det principiella ställningstagandet om det egna kapitalet genomförs konsekvent i Kyrkoordningens olika bestämmelser.
Oavsett hur organisationen i övrigt löses bör alltså ändringar ske i Kyrkoordningen så att ansvaret för den ekonomiska förvaltningen överförs till Kyrkostyrelsen och att den särskilda styrelsen för Kyrkofonden upphör.
SVENSKA KYRKAN I UTLANDET
Utlandskyrkans verksamhet och organisation har varit föremål för omfattande utredningar under de senaste åren. För närvarande remissbehandlas ytterligare förslag vad avser Svenska kyrkan i utlandet. Ytterligare frågor rörande utlandskyrkan är ännu inte färdigutredda utan ytterligare förslag är att vänta i dessa delar.
De skisser till lösningar av organisationen på nationell nivå som nu redovisas syftar inte till att lösa några av de frågor som utreds rörande Svenska kyrkan i utlandet. Det utredningsarbete som pågår måste fortsätta. Däremot är syftet att likställa Svenska kyrkan i utlandet med de andra delarna av organisationen i strukturellt hänseende.
ALTERNATIV A, ORGAN TILLSATTA UNDER KYRKOSTYRELSEN
Under Kyrkostyrelsen tillsätts organ för att på olika sätt planera, utveckla, samordna och bereda delar av verksamheten. Som ett uttryck för en sammanhållen syn på hela kyrkans ledning på nationell nivå utses även ledamöterna i de under Kyrkostyrelsen tillsatta organen av Kyrkomötet. Kyrkomötet anger också kortfattat vilka uppgifter organen ska ha.
Ansvaret i organisationen vilar på Kyrkostyrelsen. De under styrelsen valda organen har sitt uppdrag från Kyrkostyrelsen genom att denna fastställer den närmare instruktionen för dessas arbete. De rapporterar till styrelsen, planerar och prioriterar och fattar i förekommande fall beslut på delegation eller bereder ärenden för styrelsen.
Organisationens tydlighet ökar. Kyrkomötet relaterar till Kyrkostyrelsen som sitt valda organ. Det är styrelsen ensam som har ansvaret för den verksamhet som bedrivs på nationell nivå.
De skilda meningar om ansvarsområden som uppmärksammats har sin rot i en oklar fördelning av uppgifter mellan nämnder och Kyrkostyrelse. Genom den föreslagna organisationsmodellen bör sådana motsättningar kunna minimeras. Organen är en del av Kyrkostyrelsen och dess verksamhet, och inte skilda från denna.
Det demokratiska inflytande som är väsentligt inom Svenska kyrkan så som dess nationella organ har utvecklats, bevaras i den föreslagna organisationsstrukturen. Kyrkomötet fastställer i huvuddrag arbetsfördelningen inom Kyrkostyrelsens verksamhetsfält mellan styrelsen och de under styrelsen utsedda organen. Därtill väljer Kyrkomötet ledamöterna i de olika organen. Kyrkostyrelsen har i uppdrag att närmare och i detalj besluta hur arbetet fördelas inom organisationen.
Grunddrag
Kyrkomötets organ för att verkställa och bereda dess beslut samt driva den nationella verksamheten är Kyrkostyrelsen.
Under Kyrkostyrelsen finns tre råd, Rådet för ekumenik och internationella frågor, Rådet för Svenska kyrkan i utlandet samt Rådet för utbildning, forskning och kultur.
Kyrkomötet anger i Kyrkordningen den huvudsakliga arbetsfördelningen inom Kyrkostyrelsen och dess råd.
Rådens ledamöter tillsätts av Kyrkomötet.
Kyrkostyrelsen fastställer de närmare bestämmelser som kan behövas samt ger de delegationer som behövs för de olika råden.
Kyrkokansliet är Kyrkostyrelsens organ för att utföra den verksamhet som beslutas genom fastställande av mål och budget.
Råd under styrelsen
I den omfattande genomgång som har gjorts av strukturen har det framkommit att tre särskilda råd under Kyrkostyrelsen skulle motsvara de redovisade behoven.
Rådet för ekumenik och internationella frågor skulle ha två huvuduppgifter. Den första är att hålla samman det ekumeniska arbetet nationellt och internationellt (Lutherska världsförbundet, Kyrkornas Världsråd, den Europeiska Kyrkokonferensen, Sveriges Kristna Råd, Borgåöverenskommelsen mm samt de nationella dialogerna). Den andra uppgiften är att svara för de långsiktiga strategierna och prioriteringarna för det internationella arbetet inom mission och internationell diakoni.
Länge har ett behov funnits att samordna den ekumeniska verksamheten; både Kyrkostyrelsen och Nämnden för internationell mission och diakoni har för närvarande omfattande ekumeniska kontaktnät. Genom att dessa frågor förs samman med de internationella missions- och diakonifrågorna ges ett omfattande område avseende en väsentlig del av Svenska kyrkans relationer till andra samfund och ekumeniska organ.
Rådet för Svenska kyrkan i utlandet har som sin uppgift att vara främjandeorgan för utlandsförsamlingarna (tillsynsuppgiften åvilar biskop och domkapitel i Visby). Någon principiell skillnad i förhållande till den utveckling som funnits rörande utlandskyrkan föreslås inte.
Rådet för utbildning, forskning och kultur svarar för utbildningsplanering och beredning av utbildningsfrågor, svarar för de strategiska forskningsfrågorna och gör prioriteringar inom detta område samt får en övergripande uppgift att hålla samman Svenska kyrkans kulturarbete.
Det finns ett uttalat behov att få ett starkare grepp om utbildningsfrågorna. Dessa frågor vilar specifikt på kyrkan på nationell nivå, liksom forskningsfrågorna. Vad gäller kulturfrågorna arbetar många med dessa och här avses det övergripande kulturarbete som sker på nationell nivå. Tillsammans med andra uppgifter är dessa del av det stöd som ges till stiften och dessas verksamhet.
Kyrkoordningen anger att råden ska finnas liksom deras huvudsakliga uppgifter, på liknande sätt som gäller för nämnderna i dag.
Ledamöter
Råden bör ha nio ledamöter och lika många ersättare förutom Rådet för ekumenik och internationella frågor som i likhet med den nuvarande nämnden bör ha elva ledamöter och ersättare med hänsyn till den överenskommelse som finns om samverkan med EFS utlandsarbete. Kyrkomötet bör även välja vem som ska vara ordförande samt vice ordförande i respektive råd.
Beteckning
I den genomgång som har gjorts tidigare av beteckningar av olika organ föreslås nu att de olika organen under Kyrkostyrelsen ges benämningen Råd. Ett råd är normalt ”en samling personer som utsetts att fatta beslut på visst område, ofta i fråga om övergripande beslut”, vilket väl torde överensstämma med den inriktning som föreslås. Övergripande frågor, riktningsgivande beslut samt beredningsuppdrag inför Kyrkostyrelsen ligger på de föreslagna råden. Benämningen råd svarar därför bäst av de olika alternativ som ges mot innehållet i uppdraget.
Kyrkomötesbehandling
Kyrkoordningen innehåller bestämmelser som gör det möjligt för ordföranden i de olika nämnderna att få ordet under kyrkomötets diskussion om vad som förevarit inom nämndens ansvarsområde. Något sådant bör inte gälla för råden. Det torde inte heller vara nödvändigt med tanke på att det kan förväntas att rådens ledamöter till stor del hämtas inom kretsen av kyrkomötets ledamöter.
Kyrkoordningsbestämmelser
I Kyrkoordningen behövs endast kortfattat anges vilken uppgift råden ska ha. Det sker i 10 kap, § 6 enligt följande i en huvudsaklig bestämmelse som anger ställning och inriktning:
Under Kyrkostyrelsen skall det finnas följande råd för samordning, planering, utveckling och beredning:
1. Rådet för ekumenik och internationella frågor för insatserna rörande ekumenik och internationell mission och diakoni
2. Rådet för utbildning, forskning och kultur för insatserna rörande de kyrkliga grundutbildningarna, kyrkans forskning samt kulturfrågorna
3. Rådet för Svenska kyrkan i utlandet för församlingslivet i utlandsförsamlingarna samt övriga verksamheter som bedrivs av utlandskyrkan.
ALTERNATIV B, REFORMERAD NÄMNDORGANISATION
Under Kyrkomötet tillsätts nämnder för att på olika sätt planera, utveckla, samordna och bereda delar av verksamheten. Ledamöterna utses av Kyrkomötet som även fastställer nämndernas instruktioner.
Av Kyrkoordningen framgår att det övergripande ansvaret för Svenska kyrkan på nationell nivå vilar på Kyrkostyrelsen. Kyrkostyrelsen har också det fulla ekonomiska ansvaret. Kyrkostyrelsen beslutar även om övergripande policyfrågor. Nämnderna å sin sida föreslår mål och rambudget för verksamheten, arbetar med strategiska frågor och prioriteringar samt den långsiktiga utvecklingen. Deras fokus ligger i första hand längre fram än den dagliga verksamheten, dock att det inom utlandskyrkan ligger vissa direkta beslut på nämnden.
Kyrkostyrelsens uppgift är att leda och samordna verksamheten på nationell nivå. Kyrkostyrelsen är den som i sista hand ska göra prioriteringar mellan olika delar av verksamheten och ha det överordnade ansvaret för verksamhetens inriktning.
En sådan organisation bygger på ett nära samspel mellan nämnder och Kyrkostyrelse. Det bör främst ske genom regelbunden, gemensam planering, t ex mellan dessas arbetsutskott. Därigenom borde diskussioner om mandat och ansvar kunna lösas i samförstånd. Nämnderna blir en del av den gemensamma kyrkoledningen med specifika uppgifter inom vissa områden.
Det demokratiska inflytandet bevaras bäst genom den skissade modellen. Tydligheten i de olika organens uppgifter ökar och det samordnande uppdraget ligger hos Kyrkostyrelsen.
Grunddrag
Kyrkomötets organ för att verkställa och bereda dess beslut samt driva den nationella verksamheten är Kyrkostyrelsen.
För samordning, planering och utveckling av särskilt angivna delar av verksamheten finns tre nämnder: Nämnden för internationell mission och diakoni, Nämnden för Svenska kyrkan i utlandet och Nämnden för utbildning, forskning och kultur.
Kyrkomötet anger i instruktioner för nämnderna dessas uppgifter.
Nämndernas ledamöter utses av Kyrkomötet.
Kyrkostyrelsen samordnar sin och nämndernas verksamhet, svarar för den gemensamma planeringen och mål och rambudget.
Nämnderna utarbetar långsiktiga strategier inom sitt område, gör uppföljningar mot antagna mål och bedömer prioriteringar.
Kyrkokansliet är Kyrkostyrelsens organ för att utföra den verksamhet som beslutas genom fastställande av mål och budget.
Nämnder
Ovan har en bred genomgång gjorts av den nuvarande strukturen. Det har därvid framkommit att även fortsatt tre nämnder motsvarar redovisade behov.
Nämnden för internationell mission och diakoni fortsätter med sin huvuduppgift att arbeta med de långsiktiga strategierna och prioriteringarna för arbetet inom internationell mission och diakoni. I samverkan med Kyrkostyrelsen fortsätter arbetet med den ekumeniska samverkan inom Kyrkornas världsråd, Lutherska världsförbundet och andra ekumeniska organ med inriktning på mission och diakoni. Kyrkostyrelsen, som har det övergripande ansvaret rörande ekumeniska överenskommelser fortsätter i samverkan med biskopsmötet arbetet med de ekumeniska överenskommelserna (de nationella dialogerna, Borgåöverenskommelsen mm, kyrkogemenskap med andra kyrkor).
I alternativ A föreslogs att de ekumeniska frågorna helt skulle läggas på ett organ under styrelsen. Med den modell som här presenteras är detta inte möjligt med hänsyn till bestämmelserna i Kyrkoordningen om Kyrkostyrelsens uppgifter vad avser ekumeniska och teologiska frågor av större vikt (12 kap, 3 §).
Nämnden för Svenska kyrkan i utlandet fortsätter sitt uppdrag att vara främjandeorgan för utlandsförsamlingarna medan tillsynsuppgiften vilar på biskop och domkapitel i Visby. Någon principiell förändring rörande utlandskyrkan föreslås inte.
Nämnden för utbildning, forskning och kultur ersätter den tidigare Nämnden för Kyrkolivets utveckling. Nämnden får ett bredare perspektiv och arbetar både med utbildningsfrågorna och utbildningsplaneringen, med forskningsfrågor och med övergripande frågor rörande Svenska kyrkans kulturarbete.
Kyrkoordningen anger nämndernas huvudsakliga uppgifter i likhet med vad som gäller i dag.
Ledamöter
Nämnderna bör ha lika många ledamöter som i dag, dvs. nio utom Nämnden för internationell mission och diakoni, som med hänsyn till samverkan med EFS utlandsarbete, har elva ledamöter.
Beteckning
Tidigare har en genomgång gjorts av olika beteckningar. Det är inte lätt att finna en adekvat beteckning för de organ som finns på nationell nivå som inte leder till de missförstånd som uppmärksammats. Ändå bör beteckningen nämnd väljas för ett organ som utses av Kyrkomötet. Beteckningen råd används lämpligen för andra organ som tillsätts av Kyrkostyrelsen eller eventuellt av någon av Nämnderna.
Kyrkomötesbehandling
Inga förändringar bör ske av reglerna som gör det möjligt för ordföranden i en nämnd att få ordet under kyrkomötets diskussion om vad som skett inom nämndens område.
Kyrkoordningsbestämmelser
Den huvudsakliga bestämmelsen om nämnderna återfinnes i 10 kap, 6 §:
§ 6 För samordning, planering och utveckling skall det finnas följande nämnder:
1. Nämnden för internationell mission och diakoni, med särskilt ansvar för insatserna rörande internationell mission och diakoni.
2. Nämnden för utbildning, forskning och kultur, med särskilt ansvar för de kyrkliga grundutbildningarna, kyrkans forskning samt kulturfrågorna
3. Nämnden för Svenska kyrkan i utlandet med särskilt ansvar för att främja församlingslivet i utlandsförsamlingarna och övriga verksamheter som bedrivs av utlandskyrkan.
Nämnden för Svenska kyrkan i utlandet beslutar vilka utlandsförsamlingar och övriga utlandsverksamheter (utlandskyrkan) som skall tillhöra Svenska kyrkan. Sådana utlandsförsamlingar och verksamheter är skyldiga att tillämpa kyrkoordningens bestämmelser bara om det är särskilt angivet.
Instruktioner
I utredningen har det uppmärksammats att det enda organ som har ett ekonomiskt ansvar gentemot Kyrkomötet är Kyrkostyrelsen. Det är också den som lägger fram förslag till mål och rambudget efter de förslag som i övrigt framkommit hos nämnder och andra organ.
I Kyrkoordningen anges att nämnderna är till för samordning, planering och utveckling (10 kap, § 6). Någon ändring härvidlag är inte aktuell. I gällande instruktioner kan man dock få uppfattningen att de olika nämnderna har ett helt självständigt ekonomiskt ansvar. Detta bör justeras i instruktioner för nämnderna så att det framgår att deras huvuduppgift just avser samordning, planering och utveckling samt att detta sker genom utarbetande av mål och rambudgetar samt genom resultatbedömning och uppföljning gentemot satta mål. Policyfrågorna bör betonas liksom behovet av långsiktiga mål och strategier samt prioriteringar. Vidare bör det noteras att Kyrkostyrelsen har en övergripande ledande och samordnande uppgift.
STÄLLNINGSTAGANDEN GEMENSAMMA FÖR DE TVÅ ALTERNATIVEN
Organens arbetsformer
Under arbetets gång har det konstaterats att praxis mellan de olika nämnderna vad gäller ersättarnas möjlighet att delta i sammanträdena skiljer. Det ska vara så att alla ersättare har reell möjlighet att delta i sammanträdena oavsett om de tjänstgör eller ej. Inte heller bör det vara så att en del av nämndernas eller rådens sammanträdeskostnader tas av insamlade medel, utan kostnaderna för detta ska ligga på den nationella finansieringen.
Varje nämnd i dag har en biskop i sin krets. För Svenska kyrkan i utlandet gäller att biskopen i Visby är självskriven. För Nämnden för kyrkolivets utveckling har biskopsmötet fått utse en adjungerad ledamot. I nämnden för internationell mission och diakoni ska en av ledamöterna vara biskop, vald av Kyrkomötet.
Det har under arbetet framkommit två olika ståndpunkter om en förändring i dessa delar bör ske. Några menar att det är svårt att se att det råder så väsentliga skillnader mellan de olika områdena att en biskop endast ska vara adjungerad i det organ som arbetar med utbildningsfrågorna. Det är lämpligt att harmonisera reglerna i denna del redan innan den genomgång som demokratiutredningen ska göra bland annat av biskoparnas ställning kommer med sina förslag. Det skulle innebära att även i den föreslagna Nämnden för utbildning, forskning och kultur en av ledamöterna ska vara biskop.
Andra åter menar att man inte nu, med hänsyn till de utredningar som pågår rörande kyrkans demokrati, ska fatta några beslut som ändrar biskoparnas ställning utan att bestämmelserna i denna del ska kvarstå oförändrade. Det skulle innebära att möjligheten för biskopsmötet att utse en adjungerad ledamot ska gälla för den nu föreslagna Nämnden för utbildning, forskning och kultur. På denna punkt har utredningen inte enats utan redovisar alternativa förslag.
Som tidigare bör ledamöterna väljas utanför den krets som väljs till Kyrkostyrelsen. Det gäller även om modellen med råd underställda Kyrkostyrelsen väljs. Dessa skulle ju i många stycken få uppdrag från Kyrkostyrelsen och svara inför denna för de bedömningar, planeringar och eventuella beslut om prioriteringar man tagit. Kyrkostyrelsen skulle i förhållande till råden även ha en kontrollerande funktion: råden ska uppfylla det som de fått i uppdrag av styrelsen att utföra. Därmed är det inte så lämpligt att utse styrelsens egna ledamöter till att ha uppdrag även inom råden.
Det som tidvis uppfattats som besvärande är att diskussionen om årsredovisningen och förra årets verksamhet på Kyrkomötets sammanträden ofta blir synnerligen knapphändig. Principiella frågor av stort intresse som har bearbetats inom olika delar av verksamheten kommer inte upp till samtal, troligen beroende på hur Kyrkomötets sessioner planeras. Tillspetsat kan sägas att motionerna får större intresse än den verksamhet som bedrivs. Om behandlingen av årsredovisningen gavs större utrymme tidigare under session 2 skulle också viktiga frågor kunna belysas och diskuteras. Det bör även övervägas om inte en fylligare rapport om utvecklingen inom de olika områdena än vad som ryms inom årsredovisningens ram borde lämnas till Kyrkomötet som underlag för diskussionen.
Sekreterare
De föreslagna organen anknyter i sitt arbete närmast till Internationella avdelningen, Avdelningen för Svenska kyrkan i utlandet och Avdelningen för utbildning, forskning och kultur. Avdelningscheferna för dessa avdelningar förutsätts vara sekreterare i respektive organ.
Vad gäller föredragning av ärenden ankommer det på sekreteraren att den sker på bästa sätt, t ex genom att vid skilda tillfällen låta sig biträdas av ekonomi- och finanschefen, personalchefen, informationschefen eller andra som inom kansliet arbetar med frågor som berör nämndernas eller rådens verksamhet.
Målstyrd organisation
Det kan finnas skäl att påminna om att Svenska kyrkan på nationell nivå är en målstyrd organisation. De förtroendevalda organen fattar beslut om mål på kort och lång sikt. Målen materialiseras i rambudget för rullande treårsperioder.
För att uppnå målen finns ett kyrkokansli som, med de ekonomiska resurser som ställs till förfogande, på bästa sätt ska genomföra verksamheten. Det är i princip generalsekreterarens uppgift att anmäla avvikelser från måluppfyllelsen och ge förslag till förändringar i mål, i långsiktiga planer och prioriteringar så att målen kan nås, eller, i förekommande fall, lämna förslag till reviderade mål.
Sammantaget innebär den målstyrda organisationen att de förtroendevalda främst arbetar med de övergripande, långsiktiga och principiella frågorna. Genomförandet av verksamheten görs av den professionella organisationen, kyrkokansliet. I ett ständigt samspel dem emellan utvecklas mål och prioriteringar och de förtroendevalda förses med underlag för att kunna fatta de riktningsgivande besluten.
Det kan finnas skäl att se över sammanträdesplaneringen i vissa fall för att det ska vara möjligt för det förtroendevalda organet att ha det inflytande som tillkommer det i arbetet med mål och prioriteringar. Vidare bör arbetet med verksamhetsuppföljning och måluppfyllelse utvecklas än mer för att kunna tjäna som underlag för mer långsiktiga prioriteringar.
Andra organ
Förändringar i den riktning som nu skissas får även andra konsekvenser. Kyrkostyrelsen behöver se igenom de olika råd och kommittéer som tillsatts tidigare. Här kan konstateras att förslaget inrymmer uppgifter för råden/nämnderna som i dag handhas av olika expertorgan (Kulturrådet, Forskningsrådet). Kyrkostyrelsen behöver alltså granska denna struktur och förändra den så att den anpassas efter de olika råden alternativt nämnderna. Dessa eller kyrkokansliet bör i sin tur, om det är lämpligt, kunna ha särskilda expertgrupper som stöd.
Det nuvarande samiska rådet är sprunget ur ett genuint behov och har sina speciella förutsättningar. Det har inte varit aktuellt att komma med några förslag rörande det samiska rådet i detta sammanhang.
En ytterligare konsekvens är att man på nytt behöver ta ställning till de olika organ som Nämnden för kyrkolivets utveckling har tillsatt. Det kan ifrågasättas om särskilda förtroendevalda underorgan ska tillsättas inom arbetsområdet.
Av instruktionen för Nämnden för Kyrkolivets utveckling framgår att det skall finnas särskilda styrelser för pastoralinstituten. Som tidigare visats är dessa styrelser närmast rådgivande organ till respektive rektor liksom ett sätt att knyta kontakter med avnämare och universitet. Några särskilda bestämmelser tagna av kyrkomötet rörande detta behövs ej utan det får övervägas senare hur en sådan viktig funktion formas på lämpligt sätt i framtiden.
FÖRSLAG
Efter en sammantagen bedömning av de två alternativen kan konstateras att dessa är mycket lika varandra. Det som framför allt skiljer dem åt är vem som utfärdar instruktion för de olika organen. Endast i det alternativ med en kyrkoordningsbunden nämndorganisation är ledamöterna att betrakta som förtroendevalda i kyrkoordningens mening.
Det mest radikala alternativet vore att lägga allt på nationell nivå under Kyrkostyrelsen. Det bedöms dock inte, utifrån redovisade skäl, för närvarande vara ett realistiskt alternativ. En modell med under Kyrkostyrelsen arbetande råd – fastställda i Kyrkoordningen – men där Kyrkostyrelsen själv både väljer ledamöterna och fastställer instruktionerna har inte heller det bedömts vara en i dag möjlig lösning.
Även om den nuvarande ordningen med nämnder har brister är det svårt att se att en ordning med råd valda av Kyrkomötet skulle innebära en väsentlig förbättring. Utredningen kommer därför till ställningstagandet att det alternativ som innebär att nämndorganisationen finns kvar genomförs med de förändringar som lagts fram samt att de uppgifter som legat på Kyrkofondens styrelse förs till Kyrkostyrelsen och att denna därmed upphör. Nämnden för kyrkolivets utveckling ersätts med en nämnd för utbildning, forskning och kultur.
Preliminära förslag till ändrade bestämmelser i Kyrkoordningen har tagits fram för de förändringar som föreslås: att Kyrkofondens styrelse upphör samt ändringar i nämndorganisationen. I samband därmed har det uppmärksammats att även andra redaktionella förändringar kan behöva vidtas, vilka presenterats från avdelningen för kyrkorätt. Det har inom utredningens ram inte varit möjligt att ta ställning till den exakta utformningen av bestämmelserna härvidlag.
Även förändringar i Kyrkomötets arbetsordning och andra bestämmelser kan behöva ske med anledning av de förslag som läggs fram.
Preliminära förslag till instruktioner för nämnderna har även utarbetats med koncentration på bestämmelserna om nämndernas ställning och uppgift. Även i övriga delar av instruktionerna kan justeringar behöva ske, men utredningen har inte haft möjlighet att lägga förslag i denna del.
Utredningen föreslår att
Kyrkofondens styrelse upphör och dess uppgifter läggs på Kyrkostyrelsen
Tre nämnder, valda av Kyrkomötet och med instruktioner fastställda av Kyrkomötet, utses
Nämnderna ska vara Nämnden för internationell mission och diakoni, Nämnden för utbildning, forskning och kultur samt Nämnden för Svenska kyrkan i utlandet
Bilagda ändringar i Kyrkoordningen antas att gälla från den 25 september 2006.
Bilagda förslag till instruktioner för nämnderna får utgöra grund för det fortsatta arbetet.
Tidigare antagna instruktioner för Kyrkofondens styrelse och Nämnden för kyrkolivets utveckling upphävs.
Kyrkoordningen
Kyrkomötet beslutar i fråga om kyrkoordningen (SvKB 1999:1)
dels att 10 kap. 5 §, 12 kap. 7 och 8 §§, 44 kap. 20 §, 45 kap. och 46 kap. 16 § skall upphöra att gälla,
dels att inledningen till elfte avdelningen skall ha följande lydelse,
dels att 10 kap. 6 §, 11 kap. 9 §, 12 kap. 4, 9 och 11-13 a §§, 33 kap. 9 §, 42 kap. 2-5 §§, 44 kap. 1, 3, 6-9, 12, 13, 15 och 19 §§, 46 kap. 6 § samt 51 kap. 2, 5 och 6 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det skall införas en ny paragrafer, 51 kap. 3 a § av följande lydelse,
dels att rubrikerna före 12 kap. 7 och 44 kap. 16 § skall upphöra att gälla.
Nuvarande lydelse
|
Föreslagen lydelse
|
10 kap. Den nationella nivåns uppdrag
5 § Kyrkofondens styrelse ansvarar för förvaltningen av kyrkofonden och andra tillgångar på den nationella nivån, det kyrkliga utjämningssystemet, den kyrkoantikvariska ersättningen samt de övergripande frågorna när det gäller avgiftsbetalning.
|
|
6 § För samordning, planering och utveckling skall det finnas följande nämnder:
1. Nämnden för internationell mission och diakoni, med särskilt ansvar för insatserna rörande internationell mission och diakoni.
2. Nämnden för kyrkolivets utveckling, med särskilt ansvar för de kyrkliga grundutbildningarna och för stödjande av stiftens arbete.
3. Nämnden för Svenska kyrkan i utlandet med särskilt ansvar för att främja församlingslivet i utlandsförsamlingarna och övriga verksamheter som bedrivs av utlandskyrkan.
|
6 § För samordning, planering och utveckling skall det finnas följande nämnder:
1. Nämnden för internationell mission och diakoni, med särskilt ansvar för insatserna rörande internationell mission och diakoni.
2. Nämnden för utbildning, forskning och kultur, med särskilt ansvar för de kyrkliga grundutbildningarna, kyrkans forskning och kulturfrågorna.
3. Nämnden för Svenska kyrkan i utlandet med särskilt ansvar för att främja församlingslivet i utlandsförsamlingarna och övriga verksamheter som bedrivs av utlandskyrkan.
|
|
11 kap. Kyrkomötet
9 § Stiftens biskopar får delta i Kyrkomötets överläggningar och framställa förslag.
Ordföranden i Kyrkofondens styrelse får delta i överläggningarna, men inte i besluten vid granskningen av verksamheten hos styrelsen även om han eller hon inte är ledamot av Kyrkomötet eller i Kyrkostyrelsen. Detsamma gäller ordföranden i en nämnd som har tillsatts av Kyrkomötet enligt bestämmelserna i 10 kap. 6 § vid granskningen av nämndens verksamhet.
|
|
12 kap. Kyrkostyrelsen, m.m.
4 § Kyrkostyrelsen får överlämna ärenden för handläggning till Kyrkofondens styrelse och till någon av de i 10 kap. 6 § angivna nämnderna. Sådant överlämnande får dock inte avse ärenden om bestämmelser som Kyrkostyrelsen enligt kyrkoordningen skall utfärda.
|
4 § Kyrkostyrelsen får överlämna ärenden för handläggning till någon av de i 10 kap. 6 § angivna nämnderna. Sådant överlämnande får dock inte avse ärenden om bestämmelser som Kyrkostyrelsen enligt kyrkoordningen skall utfärda.
|
Kyrkofondens styrelse
|
|
7 § Kyrkofondens styrelse består av nio ledamöter, som väljs av Kyrkomötet. För ledamöterna väljer Kyrkomötet lika många ersättare.
|
|
8 § Kyrkomötet väljer en av ledamöterna att vara ordförande i Kyrkofondens styrelse och en eller två att vara vice ordförande.
|
|
Nämnderna för planering, samordning och utveckling
9 § Nämnden för internationell mission och diakoni består av elva ledamöter, som väljs av Kyrkomötet. I nämnden skall en av ledamöterna vara biskop.
|
|
Nämnden för utbildning, forskning och kultur består av nio ledamöter, som väljs av Kyrkomötet. I nämnden skall en av ledamöterna vara biskop.
eller
Nämnden för utbildning, forskning och kultur består av nio ledamöter, som väljs av Kyrkomötet.
|
Nämnden för Svenska kyrkan i utlandet består av biskopen i Visby stift och åtta ledamöter, som väljs av Kyrkomötet.
För ledamöterna i respektive nämnd väljer Kyrkomötet lika många ersättare.
11 § Ledamöterna och ersättarna i Kyrkostyrelsen, Kyrkofondens styrelse och nämnderna väljs av Kyrkomötet vid det första sammanträdet under mandatperioden. Valen gäller till dess att Kyrkomötet har hållit nya val under nästa mandatperiod.
|
11 § Ledamöterna och ersättarna i Kyrkostyrelsen och nämnderna väljs av Kyrkomötet vid det första sammanträdet under mandatperioden. Valen gäller till dess att Kyrkomötet har hållit nya val under nästa mandatperiod.
|
Arbetsformer
12 § Följande bestämmelser om kyrkorådet i en församling skall tillämpas på Kyrkostyrelsen, Kyrkofondens styrelse och nämnderna:
– 4 kap. 15 § första och andra styckena om fyllnadsval,
– 4 kap. 18 § om när sammanträdena skall hållas och
– 4 kap. 19 § om ersättarnas tjänstgöring.
|
12 § Följande bestämmelser om kyrkorådet i en församling skall tillämpas på Kyrkostyrelsen och nämnderna:
– 4 kap. 15 § första och andra styckena om fyllnadsval,
– 4 kap. 18 § om när sammanträdena skall hållas och
– 4 kap. 19 § om ersättarnas tjänstgöring.
|
13 § I fråga om hur man fattar beslut tillämpas bestämmelserna i 3 kap. 34–37 §§ om kyrkofullmäktige i en församling.
13 a § I fråga om jäv tillämpas bestämmelserna om kyrkoråd i en församling i 4 kap. 22 §. Bestämmelserna om kyrkoråd skall då gälla Kyrkostyrelsen, Kyrkofondens styrelse eller nämnderna.
|
13 a § I fråga om jäv tillämpas bestämmelserna om kyrkoråd i en församling i 4 kap. 22 §. Bestämmelserna om kyrkoråd skall då gälla Kyrkostyrelsen eller nämnderna.
|
33 kap. Kyrkans förtroendevalda
9 § Förutom det som anges i 5–8 §§ gäller följande valbarhetshinder för förtroendeuppdrag. Hindren gäller för alla kyrkligt anställda som har en tjänstgöringsgrad över 20 procent av heltid för sin befattning.
1. Den som är anställd i en församling är inte valbar till direkt eller indirekt valt kyrkoråd eller någon nämnd i denna församling. Om församlingen ingår i en samfällighet gäller detta också vid val till kyrkonämnden eller någon annan nämnd i samfälligheten.
2. Den som är anställd i en samfällighet är inte valbar till kyrkonämnden eller någon annan nämnd i denna samfällighet. Han eller hon är inte heller valbar till ett direkt eller indirekt valt kyrkoråd eller någon nämnd i en församling som ingår i samfälligheten om anställningen innefattar tjänstgöring i den församlingen.
3. Den som är stiftsanställd är inte valbar till stiftsstyrelsen eller någon av stiftets nämnder.
4. Den som är anställd på nationell nivå är inte valbar till Kyrkostyrelsen, Kyrkofondens styrelse eller någon nämnd på nationell nivå.
|
9 § Förutom det som anges i 5–8 §§ gäller följande valbarhetshinder för förtroendeuppdrag. Hindren gäller för alla kyrkligt anställda som har en tjänstgöringsgrad över 20 procent av heltid för sin befattning.
1. Den som är anställd i en församling är inte valbar till direkt eller indirekt valt kyrkoråd eller någon nämnd i denna församling. Om församlingen ingår i en samfällighet gäller detta också vid val till kyrkonämnden eller någon annan nämnd i samfälligheten.
2. Den som är anställd i en samfällighet är inte valbar till kyrkonämnden eller någon annan nämnd i denna samfällighet. Han eller hon är inte heller valbar till ett direkt eller indirekt valt kyrkoråd eller någon nämnd i en församling som ingår i samfälligheten om anställningen innefattar tjänstgöring i den församlingen.
3. Den som är stiftsanställd är inte valbar till stiftsstyrelsen eller någon av stiftets nämnder.
4. Den som är anställd på nationell nivå är inte valbar till Kyrkostyrelsen eller någon nämnd på nationell nivå.
|
Elfte avdelningen: Ekonomi och egendom
Inledning
Det är ett gemensamt ansvar för alla som tillhör kyrkan att efter sin förmåga bidra till de ekonomiska förutsättningarna för kyrkans verksamhet. Därför finns en kyrkoavgift som tas ut i förhållande till vars och ens inkomst.
Svenska kyrkan har ett ärende till hela folket. Genom kyrkofonden visar församlingarna en ömsesidig solidaritet. Det sker en utjämning av de ekonomiska förutsättningarna så att det blir möjligt att uppehålla en rikstäckande verksamhet.
|
Svenska kyrkan har ett ärende till hela folket. Genom utjämningen av de ekonomiska förutsättningarna visar församlingarna en ömsesidig solidaritet. På det sättet blir det möjligt att uppehålla en rikstäckande verksamhet.
|
De som har hand om kyrkans ekonomi och egendom svarar för sin förvaltning inför både Gud och människor. Förvaltarskapet måste utövas med hänsyn till hela Guds skapelse. En förvaltare måste vara pålitlig och klok och kunna svara för sin förvaltning när den granskas.
42 kap. Avgifter och uppbörd
2 § När en församling har fastställt budgeten, skall kyrkorådet genast underrätta Kyrkofondens styrelse om den avgiftssats för kyrkoavgift som har bestämts för det följande året. Avgiftssatsen skall bestämmas som ett procenttal av den kyrkotillhöriges inkomst.
|
2 § När en församling har fastställt budgeten, skall kyrkorådet genast underrätta Kyrkostyrelsen om den avgiftssats för kyrkoavgift som har bestämts för det följande året. Avgiftssatsen skall bestämmas som ett procenttal av den kyrkotillhöriges inkomst.
|
Om församlingen eller samfälligheten inte senast den 15 november har underrättat Kyrkofondens styrelse om avgiftssatsen för det kommande året, förblir den oförändrad. Om stiftet inte senast den 30 november har underrättat Kyrkofondens styrelse om avgiftssatsen för det kommande året, förblir den oförändrad.
|
Om församlingen eller samfälligheten inte senast den 15 november har underrättat Kyrkostyrelsen om avgiftssatsen för det kommande året, förblir den oförändrad. Om stiftet inte senast den 30 november har underrättat Kyrkostyrelsen om avgiftssatsen för det kommande året, förblir den oförändrad.
|
3 § Kyrkofondens styrelse skall senast den 8 mars informera församlingar, samfälligheter och stift om den kyrkoavgift som församlingen, samfälligheten eller stiftet kommer att få under året.
Kyrkofondens styrelse skall senast den 10 september varje år preliminärt informera församlingar, samfälligheter och stift om de kommunalt beskattningsbara inkomsterna för dem som tillhör Svenska kyrkan inom församlingen, samfälligheten eller stiftet.
|
3 § Kyrkostyrelsen skall senast den 8 mars informera församlingar, samfälligheter och stift om den kyrkoavgift som församlingen, samfälligheten eller stiftet kommer att få under året.
Kyrkostyrelsen skall senast den 10 september varje år preliminärt informera församlingar, samfälligheter och stift om de kommunalt beskattningsbara inkomsterna för dem som tillhör Svenska kyrkan inom församlingen, samfälligheten eller stiftet.
|
4 § Kyrkofondens styrelse skall genast överföra intäkterna från kyrkoavgiften till församlingarna, samfälligheterna och stiften. Bestämmelser om avräkning mot intäkterna finns i 44 kap. 13 §.
|
4 § Kyrkostyrelsen skall genast överföra intäkterna från kyrkoavgiften till församlingarna, samfälligheterna och stiften. Bestämmelser om avräkning mot intäkterna finns i 44 kap. 13 §.
|
5 § Kyrkofondens styrelse får besluta om rättelse, om ett meddelande från något kyrkligt organ till skattemyndigheten angående kyrkoavgiften till följd av ett skrivfel, räknefel eller liknande förbiseende innehåller en uppenbar oriktighet.
|
5 § Kyrkostyrelsen får besluta om rättelse, om ett meddelande från något kyrkligt organ till skattemyndigheten angående kyrkoavgiften till följd av ett skrivfel, räknefel eller liknande förbiseende innehåller en uppenbar oriktighet.
|
44 kap. Ekonomisk utjämning
Inledande bestämmelser
|
|
1 § Kyrkostyrelsen har det övergripande ansvaret för det ekonomiska utjämningssystemet.
|
3 § Församlingarna skall varje år betala en allmän utjämningsavgift till kyrkofonden. Avgiften beräknas på avgiftsunderlaget och är sju öre per etthundra kronor av avgiftsunderlaget.
|
3 § Församlingarna skall varje år betala en allmän utjämningsavgift. Avgiften beräknas på avgiftsunderlaget och är sju öre per etthundra kronor av avgiftsunderlaget.
|
6 § Församlingarnas inkomster utjämnas genom avgifter och bidrag. De församlingar vars avgiftsunderlag överstiger medelavgiftsunderlaget skall betala en inkomstutjämningsavgift till kyrkofonden. De församlingar vars avgiftsunderlag understiger medelavgiftsunderlaget skall få ett inkomstutjämningsbidrag från kyrkofonden.
|
6 § Församlingarnas inkomster utjämnas genom avgifter och bidrag. De församlingar vars avgiftsunderlag överstiger medelavgiftsunderlaget skall betala en inkomstutjämningsavgift. De församlingar vars avgiftsunderlag understiger medelavgiftsunderlaget skall få ett inkomstutjämningsbidrag.
|
Kostnadsutjämning
7 § Församlingarnas kostnader för kyrkounderhåll utjämnas genom avgifter och bidrag. De församlingar som den 1 januari året före bidragsåret hade fler kyrkotillhöriga per kyrkobyggnad än medeltalet kyrkotillhöriga per kyrkobyggnad i landet vid samma tidpunkt skall betala en kyrkounderhållsavgift till kyrkofonden. De församlingar som hade färre kyrkotillhöriga per kyrkobyggnad än medeltalet skall i stället få ett kyrkounderhållsbidrag från kyrkofonden.
Avgiften eller bidraget fastställs varje år och beräknas för varje kyrkobyggnad på grundval av skillnaden mellan antalet kyrkotillhöriga per kyrkobyggnad i församlingen och medeltalet kyrkotillhöriga per kyrkobyggnad i landet. Skillnaden multipliceras med genomsnittskostnaden för kyrkounderhåll i hela landet och en procentsats som beslutas av Kyrkofondens styrelse.
Kyrkofondens styrelse får höja eller sänka avgifter och bidrag med hänsyn till en kyrkobyggnads storlek, byggnadsmaterial och nyttjandegrad.
|
7 § Församlingarnas kostnader för kyrkounderhåll utjämnas genom avgifter och bidrag. De församlingar som den 1 januari året före bidragsåret hade fler kyrkotillhöriga per kyrkobyggnad än medeltalet kyrkotillhöriga per kyrkobyggnad i landet vid samma tidpunkt skall betala en kyrkounderhållsavgift. De församlingar som hade färre kyrkotillhöriga per kyrkobyggnad än medeltalet skall i stället få ett kyrkounderhållsbidrag.
Avgiften eller bidraget fastställs varje år och beräknas för varje kyrkobyggnad på grundval av skillnaden mellan antalet kyrkotillhöriga per kyrkobyggnad i församlingen och medeltalet kyrkotillhöriga per kyrkobyggnad i landet. Skillnaden multipliceras med genomsnittskostnaden för kyrkounderhåll i hela landet och en procentsats som beslutas av Kyrkostyrelsen.
Kyrkostyrelsen får höja eller sänka avgifter och bidrag med hänsyn till en kyrkobyggnads storlek, byggnadsmaterial och nyttjandegrad.
|
8 § Församlingens kostnader med anledning av andelen kyrkotillhöriga inom församlingens område utjämnas genom avgifter och bidrag. Om de kyrkotillhörigas andel av de folkbokförda invånarna i en församling den 1 januari året före bidragsåret överstiger medeltalet för de kyrkotillhöriga i landet vid samma tidpunkt, skall församlingen betala en kyrkotillhörigavgift till kyrkofonden. Om de kyrkotillhörigas andel understiger medeltalet kyrkotillhöriga i landet, skall församlingen i stället få ett kyrkotillhörigbidrag från kyrkofonden.
Avgiften eller bidraget fastställs varje år och beräknas på grundval av skillnaden mellan andelen kyrkotillhöriga i församlingen och medeltalet kyrkotillhöriga i landet. Skillnaden multipliceras med antalet folkbokförda invånare i församlingen den 1 januari året före bidragsåret, en genomsnittskostnad för egentlig verksamhet och en procentsats som beslutas av Kyrkofondens styrelse. Styrelsen får besluta om minskning av procentsatsen vid låg andel kyrkotillhöriga.
|
8 § Församlingens kostnader med anledning av andelen kyrkotillhöriga inom församlingens område utjämnas genom avgifter och bidrag. Om de kyrkotillhörigas andel av de folkbokförda invånarna i en församling den 1 januari året före bidragsåret överstiger medeltalet för de kyrkotillhöriga i landet vid samma tidpunkt, skall församlingen betala en kyrkotillhörigavgift. Om de kyrkotillhörigas andel understiger medeltalet kyrkotillhöriga i landet, skall församlingen i stället få ett kyrkotillhörigbidrag.
Avgiften eller bidraget fastställs varje år och beräknas på grundval av skillnaden mellan andelen kyrkotillhöriga i församlingen och medeltalet kyrkotillhöriga i landet. Skillnaden multipliceras med antalet folkbokförda invånare i församlingen den 1 januari året före bidragsåret, en genomsnittskostnad för egentlig verksamhet och en procentsats som beslutas av Kyrkostyrelsen. Styrelsen får besluta om minskning av procentsatsen vid låg andel kyrkotillhöriga.
|
Kostnadsutjämningskonstant
9 § Församlingen betalar avgift till kyrkofonden eller erhåller bidrag från kyrkofonden efter en kostnadsutjämningskonstant.
|
9 § Församlingen betalar en avgift eller erhåller bidrag efter en kostnadsutjämningskonstant.
|
12 § Kyrkofondens styrelse fastställer för varje församling avgifter och bidrag enligt 3 och 6–9 §§. Avgifterna betalas av församlingarna och bidragen tillförs församlingarna genom avräkning mot intäkterna från kyrkoavgiften.
|
12 § Kyrkostyrelsen fastställer för varje församling avgifter och bidrag enligt 3 och 6–9 §§. Avgifterna betalas av församlingarna och bidragen tillförs församlingarna genom avräkning mot intäkterna från kyrkoavgiften.
|
13 § Avgifter och bidrag enligt 3 och 6–9 §§ påförs församlingarna med en tolftedel varje kalendermånad och räknas av mot det förskott på intäkterna av kyrkoavgiften som Kyrkofondens styrelse varje gång betalar ut.
|
13 § Avgifter och bidrag enligt 3 och 6–9 §§ påförs församlingarna med en tolftedel varje kalendermånad och räknas av mot det förskott på intäkterna av kyrkoavgiften som församlingarna erhåller.
|
15 § Församlingar och stift kan få extra utjämningsbidrag om övriga avgifter och bidrag inte ger en tillfredsställande utjämningseffekt.
19 § Stiften skall senast den 31 mars ansöka om anslag ur kyrkofonden för kostnaderna för kyrkobyggnadsbidrag. Kyrkofondens styrelse skall senast den 15 juni besluta om anslagen. Stiftsstyrelserna skall senast den 10 september besluta om kyrkobyggnadsbidrag till församlingarna. Riksantikvarieämbetet skall beredas tillfälle att yttra sig över ansökningarna från stiften om anslag.
|
19 § Stiften skall senast den 31 mars hos Kyrkostyrelsen ansöka om anslag för kostnaderna för kyrkobyggnadsbidrag. Kyrkostyrelsen skall senast den 15 juni besluta om anslagen. Stiftsstyrelserna skall senast den 10 september besluta om kyrkobyggnadsbidrag till församlingarna. Riksantikvarieämbetet skall beredas tillfälle att yttra sig över ansökningarna från stiften om anslag.
|
Fördelning av bidrag vid indelningsändring
20 § När ett beviljat bidrag behöver delas upp på flera mottagare till följd av att någon indelning har ändrats, skall Kyrkofondens styrelse besluta om bidragets fördelning.
|
|
46 kap. Prästlönetillgångar och annan ändamålsbestämd egendom
6 § Årsredovisningen för prästlönetillgångarnas förvaltning skall senast den 1 juli varje år överlämnas till församlingarna och Kyrkofondens styrelse.
|
6 § Årsredovisningen för prästlönetillgångarnas förvaltning skall senast den 1 juli varje år överlämnas till församlingarna och Kyrkostyrelsen.
|
16 § För andra förmögenhetstillgångar än prästlönetillgångar och Lunds domkyrkas fastigheter och fastighetsfond, ägda eller förvaltade av trossamfundet Svenska kyrkan, skall Kyrkofondens styrelse handha förvaltningen.
|
|
51 kap. Ekonomisk förvaltning för den nationella nivån
2 § Trossamfundet Svenska kyrkan skall på den nationella nivån förvalta sina medel på ett sådant sätt att kravet på god avkastning och betryggande säkerhet tillgodoses. Medlen skall därtill förvaltas på ett etiskt försvarbart sätt i enlighet med kyrkans grundläggande värderingar.
|
2 § Trossamfundet Svenska kyrkan skall på den nationella nivån förvalta sina medel på ett sådant sätt att den nationella nivåns kapital bevaras till sin reella (värdesäkrade) nivå mätt över rullande tioårsperioder.
|
|
|
2 a § Beräkning av värdesäkrad nivå för den nationella nivåns kapital skall ske utgående från ett ingångsvärde på 3 200 miljoner kronor per 1 januari år 2000 och med en årlig uppräkning som motsvarar värdeminskningen på grund av inflationen.
|
5 § Budgeten skall bestå av en del som avser kyrkofonden och en del som avser Svenska kyrkans verksamhet på den nationella nivån. Budgeten skall innehålla en plan för verksamheten och ekonomin under budgetåret.
|
5 § Budgeten skall innehålla en plan för verksamheten och ekonomin under budgetåret.
|
I planen skall intäkternas och kostnadernas storlek anges. Av planen skall vidare framgå hur verksamheten skall finansieras och hur den ekonomiska ställningen beräknas vara vid budgetårets slut.
Budgeten skall också innehålla en plan för ekonomin för en period av tre år. Budgetåret skall alltid vara periodens första år.
Budgetprocessen
6 § Kyrkofondens styrelse skall senast den 31 maj till Kyrkostyrelsen lämna sitt förslag till budget för de medel som Kyrkofondens styrelse skall förvalta.
|
|
_______________
Dessa bestämmelser träder i kraft den 25 september 2006.
Instruktion för Nämnden för internationell mission och diakoni
Gällande bestämmelser
|
Föreslagen lydelse
|
Inledande bestämmelser
1 § Nämnden ansvarar självständigt för verksamhetens omfattning och inriktning i enlighet med vad som föreskrivits i kyrkoordningen och i denna instruktion.
|
Inledande bestämmelser
1 § Nämnden ansvarar för verksamhetens omfattning och inriktning i enlighet med vad som föreskrivits i kyrkoordningen och i denna instruktion. Kyrkostyrelsen har ett övergripande ansvar för all verksamhet på nationell nivå.
|
2 § Nämnden beslutar självständigt om användningen av för nämnden ändamålsdestinerade resurser. Nämnden får också självständigt disponera de anslag som har blivit anvisade för nämndens verksamhet.
|
2 § Nämnden skall utarbeta mål och rambudgetar för den internationella verksamheten och löpande följa dess genomförande. Nämnden skall bedöma resultatet av insatserna och göra uppföljningar mot antagna mål. Vidare skall nämnden arbeta med policyfrågor inom sitt område.
|
Uppgifter
3 § Nämnden har som uppgift att, med utgångspunkt i det uppdrag som har givits Svenska kyrkans mission och Lutherhjälpen och genom EFS utland, samordna, planera och utveckla Svenskakyrkans och dess församlingars arbete, engagemang och finansiering för internationell mission och diakoni. Nämnden skall också stödja Kyrkostyrelsen i dess uppdrag rörande frågor inom nämndens ansvarsområde. För detta arbete skall nämnden följa och analysera förändringar och behov i vår omvärld.
Nämndens verksamhet formas utifrån en nära, målmedveten och strategisk samverkan med församlingarna inom Svenska kyrkan och med andra kyrkor och internationella organ. Nämnden skall i detta arbete verka för internationellt och ekumeniskt samordnad planering av nya missions- och diakonala insatser.
Nämnden skall möjliggöra rekrytering och utbildning av medarbetare och utlandsplacerad personal inom nämndens ansvarsområde.
|
Uppgifter
3 § Nämnden har till främsta uppgift att utarbeta långsiktiga mål och strategier och göra erforderliga prioriteringar i den internationella verksamheten.
Nämnden har vidare till uppgift att, med utgångspunkt i det uppdrag som har givits Svenska kyrkans mission och Lutherhjälpen och genom EFS utland, samordna, planera och utveckla Svenska kyrkans och dess församlingars arbete, engagemang och finansiering för internationell mission och diakoni. Nämnden skall också biträda Kyrkostyrelsen i dess uppdrag rörande frågor inom nämndens ansvarsområde. För detta arbete skall nämnden följa och analysera förändringar och behov i vår omvärld.
Den internationella verksamheten formas utifrån en nära, målmedveten och strategisk samverkan med församlingarna inom Svenska kyrkan och med andra kyrkor och internationella organ. Nämnden skall i detta arbete verka för internationellt och ekumeniskt samordnad planering av nya missions- och diakonala insatser. Nämnden skall möjliggöra rekrytering och utbildning av medarbetare och utlandsplacerad personal inom nämndens ansvarsområde.
|
Organisation
4 § Nämnden skall i en arbetsordning eller i särskilda beslut meddela de ytterligare bestämmelser som behövs om nämndens organisation och formerna för nämndens verksamhet.
Sekreterare
5 § Sekreterare i nämnden är den chef inom kyrkokansliet till vars ansvarsområde nämndens verksamhet hör. Sekreteraren får uppdra åt någon annan att fullgöra sekreterarens uppgifter i nämnden.
Ärendenas handläggning
6 § Nämnden är beslutför när ordföranden eller, vid förhinder för honom eller henne, en vice ordförande och minst hälften av de övriga ledamöterna är närvarande.
7 § Om ett ärende är så brådskande att nämnden inte hinner sammanträda för att behandla det, får ordföranden ensam avgöra ärendet, om det inte är av principiell karaktär. Ett sådant beslut skall anmälas vid nämndens nästa sammanträde.
8 § Nämnden får i en arbetsordning eller i särskilda beslut lämna över till en eller flera ledamöter eller till någon som tjänstgör på kyrkokansliet att avgöra ärenden som är av det slaget att de inte behöver prövas av nämnden.
Avvikande mening
9 § Sekreteraren har rätt att få en avvikande mening antecknad till protokollet. Anmälan om avvikande mening skall göras innan sammanträdet avslutas och, om den utvecklas närmare, avfattas skriftligen och lämnas senast när protokollet justeras.
Närvarorätt
10 § Rätt att delta i nämndens överläggningar men inte i besluten har alltid
− sekreteraren eller den han eller hon har satt i sitt ställe,
− direktorerna för verksamheterna Svenska kyrkans mission, Lutherhjälpen och EFS utland, och
− föredragande eller sakkunniga som har kallats av nämnden för behandling av ärendet.
Nämndens beslut
11 § För varje beslut skall det finnas en handling som visar
− dagen för beslutet,
− beslutets innehåll,
− vem som har fattat beslutet,
− vem som har varit föredragande, och
− vem som har varit med om den slutliga handläggningen utan att delta i avgörandet.
Instruktion för Nämnden för utbildning, forskning och kultur
Inledande bestämmelser
1 § Nämnden ansvarar för verksamhetens omfattning och inriktning i enlighet med vad som föreskrivits i kyrkoordningen och i denna instruktion. Kyrkostyrelsen har ett övergripande ansvar för all verksamhet på nationell nivå.
2 § Nämnden skall utarbeta mål och rambudgetar för verksamheten inom utbildning, forskning och kultur och löpande följa dess genomförande. Nämnden skall bedöma resultatet av insatserna och göra uppföljningar mot antagna mål. Vidare skall nämnden arbeta med policyfrågor inom sitt område.
Uppgifter
3 § Nämnden har till främsta uppgift att utarbeta långsiktiga mål och strategier och göra erforderliga prioriteringar inom verksamheten.
Härvid har nämnden uppdraget ett svara för Svenska kyrkans samlade utbildningsplanering och ombesörja att ändamålsenlig utbildning kommer till stånd. Nämnden skall stödja rekrytering till kyrklig tjänst och utbildning.
Vidare skall nämnden främja vetenskaplig forskning inom det teologiska forskningsområdet och andra för kyrkans liv och verksamhet väsentliga områden.
Därutöver skall nämnden verka för ett rikt kulturliv och främja dialogen kring religion och livsfrågor i det allmänna kulturlivet. Nämnden skall samverka med stift och organisationer vars verksamhet berör nämndens arbetsområde.
Nämnden skall också biträda Kyrkostyrelsen i dess uppdrag rörande frågor inom nämndens ansvarsområde.
Organisation
4 § Nämnden skall i en arbetsordning eller i särskilda beslut meddela de ytterligare bestämmelser som behövs om nämndens organisation och formerna för nämndens verksamhet.
Sekreterare
5 § Sekreterare i nämnden är den chef inom kyrkokansliet till vars ansvarsområde nämndens verksamhet hör. Sekreteraren får uppdra åt någon annan att fullgöra sekreterarens uppgifter i nämnden.
Ärendenas handläggning
6 § Nämnden är beslutför när ordföranden eller, vid förhinder för honom eller henne, en vice ordförande och minst hälften av de övriga ledamöterna är närvarande
7 § Om ett ärende är så brådskande att nämnden inte hinner sammanträda för att behandla det, får ordföranden ensam avgöra ärendet, om det inte är av principiell karaktär. Ett sådant beslut skallanmälas vid nämndens nästa sammanträde.
8 § Nämnden får i en arbetsordning eller i särskilda beslut lämna över till en eller flera ledamöter eller till någon som tjänstgör på kyrkokansliet att avgöra ärenden som är av det slaget att de inte behöver prövas av nämnden.
Avvikande mening
9 § Sekreteraren har rätt att få en avvikande mening antecknad till protokollet. Anmälan om avvikande mening skall göras innan sammanträdet avslutas och, om den utvecklas närmare, avfattas skriftligen och lämnas senast när protokollet justeras.
10 § Rätt att delta i nämndens överläggningar men inte i besluten har alltid
– sekreteraren eller den han eller hon har satt i sitt ställe, och
– föredragande eller sakkunniga som har kallats av nämnden för behandling av ärendet.
eller
10 § Biskopsmötet har rätt att utse en adjungerad ledamot i nämnden.
11 § Rätt att delta i nämndens överläggningar men inte i besluten har alltid
– sekreteraren eller den han eller hon har satt i sitt ställe, och
– föredragande eller sakkunniga som har kallats av nämnden för behandling av ärendet.
Nämndens beslut
11 § (eller 12 §)
För varje beslut skall det finnas en handling som visar
– dagen för beslutet,
– beslutets innehåll,
– vem som har fattat beslutet,
– vem som har varit föredragande, och
– vem som har varit med om den slutliga handläggningen utan att delta i avgörandet.
Instruktion för Nämnden för Svenska kyrkan i utlandet
Gällande lydelse
|
Ny lydelse
|
Inledande bestämmelser
1 § Nämnden ansvarar självständigt för verksamhetens omfattning och inriktning i enlighet med vad som föreskrivits i kyrkoordningen och i denna instruktion.
|
Inledande bestämmelser
1 § Nämnden ansvarar för verksamhetens omfattning och inriktning i enlighet med vad som föreskrivits i kyrkoordningen och i denna instruktion. Kyrkostyrelsen har ett övergripande ansvar för all verksamhet på nationell nivå.
|
2 § Nämnden beslutar självständigt om användningen av för nämnden ändamålsdestinerade resurser. Nämnden får också självständigt disponera de anslag som har blivit anvisade för nämndens verksamhet.
|
2 § Nämnden skall utarbeta mål och rambudgetar för utlandskyrkoverksamheten och löpande följa dess genomförande. Nämnden skall bedöma resultatet av insatserna och göra uppföljningar mot antagna mål. Vidare skall nämnden arbeta med policyfrågor inom sitt område.
|
Uppgifter
3 § Nämnden har som uppgift att främja arbetet i utlandsförsamlingarna och i de verksamheter som bedrivs av utlandskyrkan på andra platser.
Härvid har nämnden uppdraget
att tillse att Svenska kyrkan bedriver verksamhet på platser där det finns ett betydande antal svenska sjömän, turister och/eller utlandssvenskar samt i anslutning härtill ansvara för förekommande lokala ekumeniska kontakter,
att ansvara för Svenska kyrkans samarbete med motsvarande organ på ett nordiskt och internationellt plan,
att ansvara för Svenska kyrkans samarbete med Handelsflottans kultur- och fritidsråd,
att i samverkan med Svenska kyrkans övriga utrikesorgan utveckla ekumeniska och internationella kontakter,
att genom sina ombud och på annat sätt förmedla kunskap till församlingar och enskilda om nämndens verksamhet,
att svara för rekrytering och utbildning av den utlandsbaserade personalen inom nämndens ansvarsområde,
att samla in och fördela medel för den verksamhet som bedrivs inom nämndens ansvarsområde, och
att främja jämställdheten mellan kvinnor och män inom nämndens ansvarsområde.
|
Uppgifter
3 § Nämnden har till främsta uppgift att utarbeta långsiktiga mål och strategier och göra erforderliga prioriteringar i Svenska kyrkans verksamhet i utlandet.
Nämnden har vidare till uppgift att främja arbetet i utlandsförsamlingarna och i de verksamheter som bedrivs av utlandskyrkan på andra platser. Nämnden skall också biträda Kyrkostyrelsen i dess uppdrag rörande frågor inom nämndens ansvarsområde.
Härvid har nämnden uppdraget
att tillse att Svenska kyrkan bedriver verksamhet på platser där det finns ett betydande antal svenska sjömän, turister och/eller utlandssvenskar samt i anslutning härtill ansvara för förekommande lokala ekumeniska kontakter,
att ansvara för Svenska kyrkans samarbete med motsvarande organ på ett nordiskt och internationellt plan,
att ansvara för Svenska kyrkans samarbete med Handelsflottans kultur- och fritidsråd,
att i samverkan med Svenska kyrkans övriga utrikesorgan utveckla ekumeniska och internationella kontakter,
att genom sina ombud och på annat sätt förmedla kunskap till församlingar och enskilda om nämndens verksamhet,
att svara för rekrytering och utbildning av den utlandsbaserade personalen inom nämndens ansvarsområde,
att samla in medel för den verksamhet som bedrivs inom nämndens ansvarsområde, och
att främja jämställdheten mellan kvinnor och män inom nämndens ansvarsområde.
|
Organisation
4 § Nämnden skall i en arbetsordning eller i särskilda beslut meddela de ytterligare bestämmelser som behövs om nämndens organisation och formerna för nämndens verksamhet.
Sekreterare
5 § Sekreterare i nämnden är den chef inom kyrkokansliet till vars ansvarsområde nämndens verksamhet hör. Sekreteraren får uppdra åt någon annan att fullgöra sekreterarens uppgifter i nämnden.
Ärendenas handläggning
6 § Nämnden är beslutför när ordföranden eller, vid förhinder för honom eller henne, en vice ordförande och minst hälften av de övriga ledamöterna är närvarande.
7 § Om ett ärende är så brådskande att nämnden inte hinner sammanträda för att behandla det, får ordföranden ensam avgöra ärendet, om det inte är av principiell karaktär. Ett sådant beslut skallanmälas vid nämndens nästa sammanträde.
8 § Nämnden får i en arbetsordning eller i särskilda beslut lämna över till en eller flera ledamöter eller till någon som tjänstgör på kyrkokansliet att avgöra ärenden som är av det slaget att de inte behöver prövas av nämnden.
Avvikande mening
9 § Sekreteraren har rätt att få en avvikande mening antecknad till protokollet. Anmälan om avvikande mening skall göras innan sammanträdet avslutas och, om den utvecklas närmare, avfattas skriftligen och lämnas senast när protokollet justeras.
Närvarorätt
10 § Rätt att delta i nämndens överläggningar men inte i besluten har alltid sekreteraren eller den han eller hon satt i sitt ställe, och föredragande eller sakkunniga som har kallats av nämnden förbehandling av ärendet.
Nämndens beslut
11 § För varje beslut skall det finnas en handling som visar
– dagen för beslutet,
– beslutets innehåll,
– vem som har fattat beslutet,
♣– vem som har varit föredragande, och
– vem som har varit med om den slutliga handläggningen utan att delta i avgörandet.
  
1 Sammanfattningarna är granskade av de intervjuade.
|
